Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister: "De summor som aktieägarna tar ut i vinst innebär en överföring av medel från välfärden till privata kapitalister. Jag menar att detta är oacceptabelt.
Skattepengar måste alltid användas till det som de är avsedda för, det vill säga välfärd. Detta ser jag som en av politikens viktigaste uppgifter: att förvalta våra gemensamma resurser till allas bästa.
Dit hör inte vinstutdelning till riskkapitalister och företagsägare. Vinster som kan göras ska i stället användas till att finansiera höjd kvalitet, såsom bättre mat för äldre eller utökad stödundervisning i skolan, eller på annat sätt komma skattebetalarna till godo."
Jämtin bortser helt från att en mycket stor del av skattemedlen normalt går till att betala för varor och tjänster som levereras av kapitalister med vinstkrav (det har ju alla företag och utdelningen är ju i princip ränta på det insatta kapitalet dvs själva grunden för föfretagande i aktiebolagsform). I stort sett all byggnation i kommunal regi utförs av privata, vinstdrivande byggföretag, I stort sett allt gatuunderhåll utförs av privata, vinstdrivande företag. I stort sett alla transporter i kommunal regi utförs i fordon inköpta från privata företag. Jag tror t.o.m. att i stort sett all mat som serveras i kommunal verksamhet har inköpts från privata vinstdrivande företag. Uppenbarligen har Jämtin en kategorisering - uttryckt i termer som välfärdsentreprenörer, välfärdsföretag - som innebär att om man råkar göra vinst på en skola så är det förfärande men om man gör vinst på att sälja livsmedel till den kommunala skolan så är det helt ok. Att detta synsätt är helt absurt och förstås inte borde nått DN Debatt är ju självklart - pinsamt för rörelsen att "ledande" företrädare har så grund analys.
Robert Noord har förstått, antalet partikamrater som inte gjort det tyvärr lite stort. Björn Andersson tror t.ex. att han företräder en radikal position när han håller med Jämtin (frestas ropa "hallå - vilket århundrade lever du i" men det vore ju förstås elakt). Jan Andersson pekar på ett relevant problem, nämligen att den s.k. privatiseringen av tidigare i offentlig regi driven verksamhet verkar gynna stora företag snarare än små och/eller kooperativa sådana. Han tar förresten också upp kvalitetsfrågan som förstås bör ställas utifrån huruvida vi har utrustat beställaren med relevanta redskap för att säkerställa kvaliteten i verksamheterna (gäller faktiskt oavsett vilken huvudman den har). T.o.m. Enn Kokk dammar av "principerna"
Avsteg från principen offentligt finansierat = offentligt utfört bör tillåtas bara där till exempel pedagogiska eldsjälar inom ramen för ett kooperativ, en folkrörelse eller en förening vill driva verksamhet med en inriktning som inte redan finns tillgodosedd inom motsvarande kommunal eller landstingskommunal verksamhet.utan att med ett ord beakta det faktum att en mycket stor del av den offentliga konsumtionen faktiskt går direkt ner i profitjägarnas fickor (men bara det är tjänster/varor som utförs/tillverkas huvudsakligen av män så är det kanske ok). Anna Wikström fokuserar kvalitetsfrågan vilket förstås är ytterst relevant men frågan är om hon ställer den rätt. Första frågan när det t.ex. gäller skolor är väl kanske inte frågan om huruvida de är likadana (har samma formella lärarkompeten, har skolbibliotek, har idrottshallar) utan hurvida de uppnår det önskade resultatet. Om de inte gör det kan det förstås behövas ytterligare frågor på temat varför. Först därefter kan vi behöva diskutera hur mer lika resultat skall garanteras. Veronica Palm gör samma misstag som Jämtin och tillför därför inte frågan något. Det gör inte Alexandra Einerstam heller.
Efter denna exposé bland partikamraternas reflektioner landar jag hos Peter Andersson. Han jublar över Jämtins teser. Nu väntar vi bara på att det skall komma förslag om att läkemedelstillverkningen skall överföras i statlig regi - om det är så förskräckligt att några (men inte alla) friskoloebolag gett 80 miljoner i utdelning - på satsat kapital - så måste väl läkemedelsindustins mångmiljardvinster sticka åtminstone lite i ögat. Inte skall man väl få göra vinst på något så grundläggande för välfärden som sjukvård!
Det måste vara skönt att vi äntligen kan börja prata om väsentligheterna. Varför ägna sig åt människorna när principerna är så mycket viktigare?
SvaraRaderaMen varför publicerar man så undermåliga alster - vill man håna alla tänkande människor?
SvaraRaderaHej på dej piprökar-besserwisser!
SvaraRaderaArbetarrörelsen och socialdemokratin och deras ideologer har under de senaste hundra åren kommit fram till att vissa allmännyttiga verksamheter bör bedrivas i offentligt driven regi. Helt enkelt för att alla människorna i samhället skall få känna välståndsskapande trygghet och frihet oberoende av ekonomisk och social status!
Ja,och dessa välfärdsområden kan utökas, t.ex. till läkemedelssektorn!
Men en sak är säker att någon större utsorterare och klassutvidgare av människor än kapitalismen i form av privata vinstdrivande företag, det finns inte! Och tydligen så tycker du att det är okey!
Jag tycker också att det är svårt men en intressant diskussion non-the less...
SvaraRaderaInget annat land jag har hittat har motsvarande system för friskolor som vi har. Många andra länder har friskolor men i t.ex. Norge, Danmark och Finland får de inte ta ut vinst om de tar emot skattepengar. I Danmark kan därför inte en friskola drivas i aktiebolagsform. I USA, Belgien och Luxemburg gäller samma sak.
70% av all sjukhuskapacitet i USA utgörs av sjukhus som bedrivs i bolag/organisationer registrerade som NPO:s (non-profit organizations) dessa har begränsningar i hur man får ta ut avkastning på eget kapital och är till största delen läkarkooperativ.
I Sverige kan man registrera aktiebolag som "aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning" s.k. SVB:s. I dessa bolag får man bara dela t en avkastning på eget kapital till finansiärerna som motsvarar statslåneräntan + 1 % per år. Vissa friskolor har gjort vinster som motsvarar 80 % av eget kapital under förra året. Allt delas inte ut men ibland en oskäligt hög procent. Överavkastningar på insatt kapital brukar tyda på ickefungerande konkurrens.
Mångaiskolor, t.ex. volvos, skf:s eller Lichrons gymnasier bedrivs utan att någon överavkastning på kapital tas ut. Vinsten för dem att bedriva skola ligger i att de får tillgång till kompetent personal i framtiden samtidigt som de kan integrera delar av utbildningen med den kompetensutveckling som redan finns i koncernen. Det är privata intressen som tydligt är förenligt med kvalitetsmålen för industriprogrammet och inte går emot det som vinstintresset riskerar att göra (antaget att friskolemarknaden inte är perfekt och att människor är tidsinkonsistenta).
De friskolor som hotas av Jämtins argument är koncerner som kunskapsskolan, john-bauer, vittra-koncernen, Kitas etc där de två senare också fått svidande kritik från Skolvinspektionen.
Jag är kluven till tänker när det som du säger inte är vinst i sig som är problemet om kvaliteten är god. Men det förutsätter att konkurrensen fungerar i verksamhet med etableringsfrihet (eller i princip etableringsfrihet). När man upphandlar verksamhet så är det lättare att det inte blir stora övervinster på skattepengar.
Sedan kanske man inte ska se frågan som en ekonomisk fråga utan en värdegrundsfråga. 3 av 4 svenskar vill enligt en undersökning av lärarförbundet stoppa ägarnas vinst i friskolor.
svårt är det men det saknas ingalunda argument på båda sidor.
/Peter Gerlach (Sosse och Ekonom)
Bengt, när du skriver så här: "Helt enkelt för att alla människorna i samhället skall få känna välståndsskapande trygghet och frihet oberoende av ekonomisk och social status!" så får jag en känsla av att du missar en viktig poäng i mitt resenemang, jag förespråkar inte att människor skall känna otrygghet, ofrihet på grund av ekonomisk och social status. Det jag i detta inlägg ifrågasätter är 1) tesen att tjänster av typ vård, skola och omsorg blir sämre för att de drivs i en form där vinst eventuellt kan tas ut och 2) alternativt att det i sig skulle vara mer förkastligt att göra vinst på t.ex. en skolverksamhet än på att sälja bilar eller något annat som betalas med skattemedel.
SvaraRaderaSolidarisk finansiering (som dock inte alltid måste passera stat och/eller kommun) är något annat och det handlar ju faktiskt om det viktiga - t.ex. allas rätt till vård på lika villkor. Om vi löser själva finansiering solidariskt så spelar det ju ingen roll vem som levererar (så länge vi blir nöjda). Trygghet oberoende av socioekonomiska förutsättningar kan man väl känna då lika bra och i vissa fall bättre än när man är utelämnad till en utförare.
Peter Gerlach - återkommer, måste jobba lite under dagen.
SvaraRaderaDet är skillnad på varor och tjänster. Köper kommunen in datorer som är dåliga (på grund av att företaget har pressat kostnaderna för mycket så de kan få hög vinst) så kan kommunen returnera datorerna. Vanvårdas en gamling på grund av att företaget ska maximera vinsten så är skadan skedd och kan inte gottgöras.
SvaraRaderaVissa områden i samhället ska inte styras av vinstintresse eftersom riskerna blir för höga för vanvård.
Vinstintressen för matlådor och läkemedel till gamla kanske egentligen tillhör sådana områden.
Sedan kan man se frågan ur ett strategiskt perspektiv också. Privata utförare är en förutsättning för att gå från solidarisk finansiering till egenfinansiering och här i Stockholm är det efter den nuvarande mandatperiodens privatiseringsvåg upplagt för ett systemskifte.
En annan aspekt är att begränsning av vinsten skulle göra de stora riskkapitalbolagen ointresserade av tex äldreomsorgen. Vilket i sin tur skulle gynna mångfalden och valfriheten (tex kooperativ som konkurreras ut i upphandlingarna)
Ulf Bjerregaard