Mer frågor än svar om trans

Den kristna högern attackerar vårt kulturarv: "Själv funderar jag på om det inte kan vara en del av vårt allra djupaste kulturarv?"

Fredrik Jansson ställer frågan mot bakgrund av Annelie Enochsons problem med löspenisar. Det var emellertid inte temat för dagen, Besökte Jansson för att kolla om han skrivit något med anledning av en fråga han ställde på Twitter:

Kan ingen förklara för mig. Hur är inte sterilisering bara en följd av könskorrigeringen? Jag fattar inte...

Mina funderingar kring frågan kommenterades bland annat av Linda Karolin och Jens Odsvall (som också bloggar) och kan sammanfattas i ett rätt så stort frågetecken.

Jag tänker ungefär så här:

1. Vi (människor) är i biologisk mening djur och har beroende på biologiskt kön lite olika funktion när det gäller reproduktion. Sexualiteten är i grunden en funktion för just denna reproduktion varför större delen av mänskligheten är heterosexuell.

Teknologiskt kan vi i och för sig klara reproduktion utan sexualiteten men det är en mycket sentida företeelse.

Biologiskt kön kan bara ändras genom kirurgi - också en sentida företeeelse.

2. Sexualiteten är därför helt knuten till våra könsbestämmande organ, men dess inriktning måste inte vara heterosexuell utan den sexuella läggningen kan liksom andra sexuella preferenser vara av varierande slag - inget konstigt med det.

3. Den sexuella läggningen är en sak medan den könsmässiga identifieringen är en annan. Man kan alltså i biologisk mening vara kvinna men identifiera sig själv som man. I strikt mening borde det innebära att ens sexualitet - könsorganen till trots - är inriktad på motsatt kön men på ett annat sätt än hos en lesbisk kvinna.

4. Könsbyte torde därför kunna indelas i en identifieringsfråga (att få sin egen bild accepterad av omvärlden) å den ena sidan och å den andra i mer fysisk mening byta kön dvs ta bort respektive lägga till det önskade könets attribut.

Då blir alltså frågan om man kan byta kön endast i den ena av de två aspekterna, det aktuella är att bara byta identitet. Kan man som t.ex. kvinna byta kön, dvs få sin identitet bytt till man utan att det sammanhänger också med fysiskt byte. Det skulle väl innebära att kvinnan (i varierande utsträckning) uppträder som man, i offentliga handlingar såsom pass anges vara man, ur statistisk synpunkt behandlas som man, vid t.ex. kommunikation med sjukvården uppger sig vara man etc. men saknar de fysiska attributen förknippade med detta kön. För att ställa det hela lite på sin spets - skulle hon då efter bytet av identitet byta om i herrarnas omklädningsrum på gymmet (eller får vi könsneutrala omklädningsrum).

För mig är detta svårt att förstå - kanske är det så att transpersoner mycket väl skulle kunna leva med en formellt (folkbokföring m.m.) ändrad identitet men i biologisk mening behålla sin ursprungliga och därmed finna frid med sin identitet. Låter dock konstigt för mig som alltid identifierat mig själv som det biologiska kön jag har och upplevt detta som helt integrerat. Samtidigt är det ju den tes som drivs av t.ex. Amanda Brihed som på ett beundransvärt sätt lyft upp frågan om hur transpersoner behandlas/ts och det krav på tvångssterilisering som dessa drabbas av i anslutning till behandling.

Än svårare är det att förstå om/hur man skulle kunna tänka sig att också fysiskt byta kön men behålla sin reproduktionsförmåga. Självklart kan man ju i förväg säkra viss del av reproduktionsförmågan genom infrysning av spermier/ägg men nyttjandet av dessa förutsätter ju att man i stor utsträckning behåller sina såväl yttre som inre könsorgan även efter ett könsbyte.

Technorati Tags:
Integritet, Sexualitet, Fredrik Jansson, Linda Karolin, Jens Odsvall, Könsbyte, Transsexuella, Amanda Brihed

Pandemier - en nationell fråga

Sedan en tid tillbaka har vi hetsats med mer eller mindre skräckjagande rapportering om den hotande svininfluensan - en sjukdom som uppenbarligen för en del insjuknade kan vara riktigt allvarlig. Den debatt som nu blossat upp med anledning av planerade massvacinationer följer intressanta mönster.

De allra flesta tycks eniga om att det är bra med massvaccinering, även om det förstås går att finna röster som ifrågasätter det främst på grund av att vaccinets eventuella biverkningar (och i stort sett alla vacciner har sådana) inte klarlagts, det gives helt enkelt inte tid för den typ av tester som skulle krävas och följdaktligen har man utarbetat en annan metod för godkännande än den som är bruklig när man introducerar nya läkemedel. Kanske är det bra, kanske är det nödvändigt men visst undrar man - det är ju någon som kommer att tjäna rysligt mycket pengar på att tillgodose panikslagna människor (eller är det myndigheterna kanske). Några ifrågasätter själva massvaccinerandet utifrån att det snarast tycks vara ekonomiska övervägandens som styr, snarare än omsorg om befolkningens väl och ve.

Den stora debatten i vårt land tycks dock handla om huruvida vi skall betala för vaccinet, fast det förstår ju var och en att vi måste så det uttrycks snarare om att någon annan helst skall göra det. Man får nästan en känsla av att en del debattörer faktiskt betraktar staten, landsting och kommun som entiteter vars ekonomi inte har något samband med medborgarnas. Några klargör dock att användandet av skattemedel är rimligt av solidariska skäl - vi skall alla bidra så att ingen av ekonomiska skäl tvingas avstå. Andra menar att det är oacceptabelt om effekten skulle bli att bara delar av befolkningen är vaccinerat - därför att landstingen då kan stå med outnyttjat vaccin!

Här kommer vi emellertid till den riktigt intressanta, om än inte särskilt uppmärksammade, frågan om huruvida solidarisk vaccination också borde omfatta alla människor som antingen själva definitivt inte har råd eller lever i länder som har samma problem. För medan vi här hemma i ankdammen och sommarens nyhetstorka (det händer väl lika mycket på sommaren?) fördjupar oss i psuedodiskussioner om vi skall betala extra med skattade pengar eller om våra redan inbetalda (eller framtida skatt skall finansiera en vaccination vars huvudsyfte tycks vara att undvika produktionsbortfall så kan en icke oväsentlig del av jordens befolkning se framtiden an väl medvetna om att det inte finns någon som bryr sig om att de som sannolikt löper stor risk aldrig kommer i närheten av det skydd som en vaccinering skulle ge. Mitt förslag är helt enkelt att vi först testar vaccinet så att det är säkert och sedan skickar det till Afrika.

Rådslag - omprövning eller status quo

Rött kort för rött vårdprogram: "KRAFTLÖS OFFENSIV Nytänkandet lyser med sin frånvaro på väsentliga punkter i förslaget till nytt sjukvårdspolitiskt program för partiet som ska behandlas på helgens vårdtoppmöte. Det skriver Mikael Damberg och Ingela Nylund Watz, båda ledamöter i Socialdemokraternas partistyrelse."

(Hittat via Damberg, Watz och grodätarna..)

Finner att den gode Anders Nilsson kommenterat Mikael Dambergs och Ingela Nylund Watz´s debattartikel i SvD. Herr Nilsson har några poänger. En av dessa gäller det faktum att kostnaden för att administrera avgifter är högre än intäkten. Tänker på det när jag nu genomgår en sömnapné-behandling och avkrävs kontant betalning när jag hämtar ut sömnregistreringsutrusningen. Om man nu prompt måste ha avgifter (styra konsumtionen brukar väl vara det enda i sig märkliga argumentet för) så är det ju sanslöst i dagens samhälle att kräva att jag skall gå till en bankomat för att kunna få ut utrustning som min behandling kräver. Alldeles bortsett från detta så kan jag utan svårighet förstå att den relativt modesta kostnaden faktiskt av många kan upplevas som ett hinder - även jag med goda inkomster har ibland (vet inte hur det kommer sig) faktiskt brist på kontanta medel.

Anders Nilsson utropar - som kommentar till att kostnaden är svår att ta för många även om den i kronor kanske inte är så stor - att man i konsekvensens namn borde kräva höjda löner. Själv skulle jag kanske vara benägen att om inte ersätta så åtminstone komplettera utropet med ett:

Sänk skatten (för låginkomsttagare)!

Håller i övrigt med såväl Damberg, Nylund Watz som Nilsson sammanfattat av den senare i ett:

Men särskilt socialdemokratiskt verkar det inte. För att inte tala om nytänkande och framåtsyftande.