Påverka försvarspolitiken - bli soldat

Twittertips om myndigheter bra på sociala medier: "Jag vet inte om det var inledningen med ett ”hjälp!”, tiden på dygnet, ämnet, eller bara slumpen. Men mängden och snabbheten i svaren överraskade mig. Så det blev extra roligt att en kvart senare kunna visa på ytterligare ett värde med sociala medier. Och få stöd för mitt grundantagande att ”vi är mer än jag”. Egentligen flera ”vi”, eftersom min fråga retweetades minst två gånger. Eftersom mina tweets också skjuts in i Facebook fick jag några tips även den vägen."

Richard Gatarski, engagerad konversatör, fick som framgår in en hel del tips via en twitterfråga. Av någon anledning kom inte skolans värld med alls - varken alla twittrande lärare eller twittrande skolverkare. Kanske var det "tiden på dygnet, ämnet , eller bara slumpen" som gjorde att den världen missades.

Försvarsmaktens intåg (samma eller besläktades intrång lämnar jag därhän i detta inlägg) missades också. Får man tro Staffan Dopping (just det; känd från radion för länge sedan) så är FMs ambition att bjuda in till diskussion om frågor som

"Vad tycker du om försvarets uppgifter? Anser du att den svenska demokratin behöver försvaras? Kan militära maktmedel behövas för det, eller ska svenska soldater och sjömän ägna sig åt annat? Att bistå vid naturkatastrofer, är det en rimlig uppgift? Ska vi fortsätta att satsa hårt på fredsfrämjande insatser utomlands eller är det hemmavid som försvaret ska verka i första hand?"

Syftet med detta och en del andra inslag i en tydligen miljonslukande kampanj är att underlätta rekryteringen av soldater. Jag kan då inte underlåta att väcka frågan om meningsfullheten - nu inte om försvaret som sådant eller dess deltagande i ockupationen av Afghanistan - diskussion kring den typ av frågor som finns i det citerade avsnittet. Alltså - Dopping hävdar att ledordet är öppenhet, menar han (och FM) att det råder öppenhet inom försvarsmakten att diskutera vilka uppgifter försvaret skall ha, om den svenska demokratin behöver försvaras, om försvaret skall användas vid naturkatastrofer eller om vi skall delta i ockupationer av främmande land? jag trodde förstås att de flesta svaren gives av demokratiska församlingar såsom vår riksdag, att diskussionen och möjligheten att påverka detta sker utanför själva försvarsmakten på den politiska arenan. Vill verkligen FM ge sken av att man som anställd soldat har något med dessa avgöranden att göra. Kika gärna på den diskussion jag försökte föra med Dopping om detta på Twitter - här ett av hans twitter.

Jag tror, är faktiskt än så länge helt övertygad om, att myndigheters användande av sociala medier måste ha helt andra utgångspunkter än att vara del i en (rekryterings)kampanj. Sociala medier är inte en ny kanal för information utan är användbart om, och endast om, man är beredd på att ha en verklig konversation med omvärlden. Det kan man som myndighet bara ha kring frågor där man själv är den avgörande instansen. Sålunda kan t.ex. den myndighet där jag jobbar - Skolverket - ha det om hur de förslag till kursplaner vi har i uppdrag att ta fram, när de antagits kan vi ha det om hur de skall implementeras och hur vårt stöd utformas (i den mån detta inte avgjorts av regeringen). Att inbjuda till en diskussion i andra frågor som t.ex. redan avgjorts i riksdagen skulle bli ytterligt märkligt, ifrågasätta legitimiteten i den politiska styrningen och felaktigt ge intrycket att människors åsikter i sådana frågor spelar roll på myndigheten.

För att återgå till Försvarsmaktens öppenhet. Jag är övertygad om att FM inte kan ha åsikter (som myndighet och därmed inte heller dess tjänstemän i myndighetens namn) som strider mot det uppdrag myndigheten fått och av andra framförda ståndpunkter gör liten nytta inom FM och borde snarast kanaliseras till arenor där försvarspolitiska diskussioner förs. Nu kan jag ju ha fel - kanske är det så att FM faktiskt fått i uppdrag inte bara att rekrytera en massa soldater utan också att engagera inte bara dem utan också en bredare allmänhet i just denna debatt. Skulle i och för sig stämma med den tendens vi nu ser där t.ex. politiska partier abdikerar som huvudarena för dialog med medborgarna och på kommunal nivå ersätts med allehanda råd, paneler, fokusgrupper etc.

Vad skall vi egentligen lära i en skola år 2010

Befrielsen av skolan och lärandet: "I den mån de tekniskt baserade nätverksmöjligheterna verkligen används, befriar de också från nödvändigheten att befinna sig i skollokalen hela dagarna. När skolan i en (fjärran?) framtid helt och hållet har integrerats med det övriga samhället i dessa avseenden, så kan man tänka sig att endast vissa aktiviteter sker gemensamt i en fysisk lokal, just de aktiviteter som man märker gynnas av detta. Allt annat kan ske när och var som helst, fastän under uppsikt av den som ordnar utbildningen, naturligtvis. Exempelvis skulle eleverna i mycket större utsträckning än nu kunna inta olika lärlingspositioner ute i samhället, vilka bekostas av de medel som inte längre behövs i skollokalerna. Dessa kan då reduceras avsevärt i omfattning.

Se där! En fullt möjlig utopi, i samklang med tidens krav."

Spännande inlägg där Infotology resonerar utifrån social mediers användande i lärandet. Cheryl Lempke är lite mindre visionär men använder sig av begreppet "21st century skills" för att föra ett motsvarande resonemang. Även om hon i viss mån ifrågasätter den gängse definitionen på digitalt infödda baserat på ny vetenskaplig forskning (rörande vår förmåga att göra flera saker samtidigt) så ser hon ändå att lärare idag måste vara medvetna om demokratiseringen av kunskap (kanske borde översättas med information snarare), om web 2.0s betydelse för samarbete/kollaboration och möjligheter för ökat lärande som följer av multimodal information.

Vilken kunskap man behöver kan förstås diskuteras. Cheryl Lempke konstaterar t.ex. att vi inte utvärderar/betygssätter grupparbete (annat än ev. de individuella prestationerna). Richard Gatarski utropade enligt Skolvärlden häromveckan att vi borde byta ut matten mot musik. Det följde han upp med att säga hej då till matematik. Gatarski citerar bland annat Claes Johnson som under rubriken Skolmatematiken är död - Leve matematiken skriver:

Men vårt IT-samhälle bygger ju på matematik! Inte kan man väl då bara avskaffa matematik
som ett kärnämne av samma relevans som svenska och engelska för alla elever?

Men detta är vad som nu håller på att ske, vare sig man vill det eller ej. Detta leder osökt till mitt förslag att inrätta det nya ämnet Matematik-IT, som ett övningsämne där alla elever får en viss grundkunskap som gör det möjligt att klara det dagliga livet inkl privat ekonomi, dator och web, och de elever som vill kan få lära sig mer, eller mycket mer; IT-samhället behöver sådan kompetens. För den erforderliga vidareutbildningen av matematiklärare skulle Björklunds Matematiksatsning om 525 milj kr passa som hand i handsken. Vilken injektion till svensk utbildning detta skulle kunna bli!

Vad säger Sverkers analys om ett något sådant? Vad säger de som nu ansvarar för och adminstrerar rådande katastrof?

Mot detta står ett delvis annat perspektiv, uttryckt i en av Beyond current horizons-projektets rapporter:

Second, and more fundamentally, there seems little point in attempting to educate people in systems thinking and complex systems unless they have already been educated to a minimally sufficient standard of scientific literacy and associated mathematical competence. The concern here is not with a lack of people knowing particular facts about specific sciences such as physics, chemistry, or biology. Rather, there are good reasons to worry about the increasing proportion of people seemingly incapable of making well-informed judgements about scientific (or pseudo-scientific) arguments presented to them. Basic, foundational, subject-independent, abilities to design (or critique the design of) an experiment, to know how to deal with the quantities of data that might result from such an experiment, to visualize that data, analyze it, and draw statistically rigorous conclusions from such analyses, are a set of skills that should be given a much higher priority in future revisions of UK educational curricula.