Gadgeten innehöll ett fel

20101205

Var fanns de fattiga i Sahlins tal

Socialbidraget låser in fattiga: "Det blir närmast klyschigt i sammanhanget att peka på de 46,7 procent av barn till invandrade föräldrar som lever i det Statistiska centralbyrån kallar fattigdom. Bland barn till ensamstående är det kring 30 procent.

Man kan mäta fattigdom på olika sätt. Måttet SCB använder i siffrorna ovan är inkomster på mindre än 60 procent av medianinkomsten. I Sverige blir det en bruttoinkomst på drygt 11000 kronor i månaden. Om man mäter så har fattigdomen i Sverige nästan fördubblats sedan början av 90-talet.
Man kan också mäta absolut fattigdom och utgå från inkomster under socialbidragsnormen. Mätt på det sättet har fattigdomen däremot minskat lite. De allra fattigaste, räknat i absoluta tal, har dock de senaste åren fått det ännu sämre, samtidigt som nästan alla andra fått det bättre."





Funderar över Isobel Hadley-Kamptz beskrivning i ljuset av Mona Sahlins tal igår. I det säger Sahlin att
Sverige är ett av de länder som har den högsta sociala rörligheten i världen.
Här är de ekonomiska skillnaderna jämförelsevis små. Här omfattar välfärden alla – vilket gör den effektiv. Det är smart.


Hon säger också
Låt oss vara oerhört tydliga på en punkt: Det ska alltid löna sig att arbeta!


Sahlin pratar också om hur a-kassan bör vara utformad (ren omställning, högre ersättning, kortare tid vad jag förstår) och problematiserar det faktum att partiet är stort just bland bidragstagare men minskat bland de som har arbete.

Sahlins bild är alltså att vi lever i ett land med små ekonomiska skillnader - är det sant undrar man mot bakgrund av de siffror Hadley-Kamptz redovisar. Sahlin pratar inte mycket (inte alls) om de fattiga människor Hadley Kamptz beskriver. Hon pratar faktiskt mycket lite (inte alls) om den socio-ekonomiska segregation vi har och de politiska konsekvenserna av detta. Eftersom detta är det som karaktäriserar högerns s.k. arbetslinje undrar man om inte Lena Melins karaktäristik ändå är rätt träffande. Det tycker emellertid inte Peter Johansson.


Technorati Tags:
, , , ,


Vems förtroende förvaltar förtroenderådet

Socialdemokraterna förändras inte frivilligt: "Direktiven till valberedningen är en indikator på vilja, inriktning och mål. Härav blev intet kan man gott och väl säga. Några röster höjdes med insikt om behoven men de var för få och de fick rejält med mothugg av partisekreterare Baylan."





eftervalskampanj_720x261px.jpg
Ägnar en del av min tid åt Kantro Store, så också idag, så jag kunde bara lite sporadiskt lyssna/se på dagens förtroenderåd. Försökte också följa tweeten och fejjan men även det blev rätt osammanhängande. Försöker nu rekapitulera dagen via andras skriverier som t.ex. Erik Laaksos från vilket citatet ovan är hämtat. Tror Alexandra Einerstam också var där och hon skriver:
Efter att partisekreterare Ibrahim Baylan yrkat avslag på Odhners och Petersens förslag, så ställde sig stora delar av förtroenderådet sig bakom Baylans yrkande. Den logga (som ni ser ovan), har projicerats på en vit duk under förtroenderådet tillsammans med foldern som ligger på ombudens bord, får nu ett löjets skimmer över sig, i och med att förtroenderådet inte vill öppna upp partiet.
Einerstam har dock missat att också jag sedan en tid kandiderar till partiledarposten, men så hade ju även Aftonbladet gjort. De tror att det bara finns två kandidater fast jag haft en FB-grupp till stöd sedan före den 15:e november.

Metaforer är svårt, Karin Petterssons, får jag inte riktigt ihop. Slutsatsen verkar dock korrekt:
För att överleva måste nu Socialdemokraterna leta sig ut ur djungeln, och sluta ta gårdagens strider. Både med varandra och med regeringen. Det är dags att släppa den politik som man förlorat två val på – väljarna kommer inte att tacka ja till den nästa gång heller.


Så läser jag Mona Sahlins tal (obs Mona Sahlins - inte Monas, inte refererar jag till Tage, Olof, Ingvar eller Göran heller även om jag faktiskt varit personligen bekant/träffat flera av dem) och fastnar för en del av detsamma
Vad kan vi lära av våra nätrötter? På nätet leder de socialdemokratiska bloggarna. Här finns levande, frisk och öppen diskussion. Här hämtar jag ofta inspiration när det är dags för tal och utspel, och det hoppas jag att ni gör också. Vi ska ta vara på våra tänkare och skrivare när vi utvecklar vårt parti och vår rörelse.

Jag har funderat mycket på jämställdheten och på maktens alla manliga attribut. Vi har beslutat att vara ett feministiskt parti, men det räcker ju inte att besluta – är vi där, är vi feminister?

Jag har funderat över vår partikultur. De senaste veckorna har inte varit någon vacker uppvisning. Det kan inte vara så att diskussionerna på våra interna möten är i någon journalists inkorg innan mötesdeltagarna lämnat rummet. Vi måste skapa större tillit i vårt parti om vi ska kunna vara så ärliga och så modiga som vi behöver vara.


Om man å ena sidan hävdar att nätrötterna representerar en frisk och öppen diskussion och sedan stör sig på att diskussioner från partiapparaten förs ut i offentligheten tror jag att man missat den kanske väsentligaste förändringen som 2000-talet fört med sig - fullständig transparens. Den förändringen (och vi gillar ju sånt sa Sahlin i samma tal) innebär att vi inte längre för diskussioner enbart i slutna rum, att det vi diskuterar kamrater emellan också diskuteras öppet just på nätrötternas bloggar, på fejjan eller via traditionella medier.

Reflektera också över en tweet från Katrine Kielos
har nu läst Sahlins tal. väldigt tillbakablickande, var det inte? utkämpa 2006 års valrörelse igen. typ. dessutom som om ek.kris aldrig hänt


För mig känns det inte som om Sahlins tal var ett avstamp för den diskussion/debatt som måste föras brett i partiet. Det oroar mig mycket att förtroenderådet inte tycks ha fattat ett enda beslut som för oss framåt varken organisatoriskt eller politiskt. Tror dessutom att Sahlin hade helt fel när hon säger
Ge min efterträdare ett tydligt mandat. Låt henne eller honom leda och lita på de vägval han eller hon gör.
Partiledaren ska förstås leda partiet, leda diskussionerna men f-n inte göra vägvalen själv - allt sådant ska diskuteras öppet och vara väl förankrat i rörelsens alla delar.

Kristian Krassman tycker att
Det är ett misslyckande och jag tycker att valet av denna genombleka valberedning skickar signaler som är mycket mycket beklagliga.
Han efterlyser både medlemmar i valberedningen med utländsk bakgrund och medverkan från partiets systerorganisationer i arbetet. Jag tycker väl att det i och för sig är anmärkningsvärt men knappast det största problemet. Det är nämligen enligt min uppfattning att den utses utan att veta i vilken riktning partiets politik ska utvecklas, dess medlemmar inte utsetts på meriter när det gäller detta och ett antal (flertal) snarast representerar det gamla som vi bör lägga bakom oss. Ingen har såvitt jag vet deklarerat att de kommer att föra ut sina överväganden så att dessa kan diskuteras bland medlemmar och vänner.

Observerar förresten att Sahlin inte använder begreppet frihet, jämlikhet och solidaritet som sammanfattande vår ideologiska utgångspunkt. Så väl hade hon inte läst på hos nätrötterna.


Technorati Tags:
, , , , , , , , ,


20101203

Hur vi går till val (3)

Är Mona Sahlin den enda som fattat att vi förlorat valet?
:
"Jag är en av de 120 sossar som sitter i partiets förtroenderåd och ska åka till riksdagshuset på lördag för att välja denna valberedning. Ingen diskussion har föregått mötet, först igår fick jag ut listan på de personer som partisekreteraren föreslår ska ingå i valberedningen. I praktiken är möjligheten att på sittande möte få till en annan valberedning obefintlig."



(Hittat via knuff.)



Precis så där kände jag mig på det möte jag refererade igår, fast då var det medlemsmöte och det färdiga förslaget framtaget av styrelsen. Dessutom kan tilläggas att det inte var många där som verkade ha fattat att vi förlorat valet (vi hade ju lokalt ökat med 2% från det urusla resultat vi fick 2006 och då kör vi förstås på) och återfått makten i kommunen egentligen bara tack vare en utomordentligt usel opposition. Att vi är utslagna på såväl riks- som landstingsnivå verkade ha gått mina kamrater förbi. Någon anledning att diskutera en utvecklad politik och därmed förändrat ledarskap i nämnder behövs inte, tycks vara den förhärskande inställningen.

Jag menar att vi nog går mot ännu ett katastrofval. Risken är stor att vi inte kommer att kunna genomföra en process inför den extra kongressen nästa år som leder framåt - istället kommer vi att återupprepa misstag vi gjort tidigare - låta en geografiskt representativ valberedning utifrån icke-politiska kriterier vaska fram en enda kandidat som sedan "väljs" enhälligt på en kongress bestående av partiets främsta ja-sägare. Stig Malm har i alla fall en idé om hur vi skulle kunna undvika detta. Niklas Nordström konstaterar:
För Socialdemokraterna är läget kritiskt. Tar företrädarna, som har uppdrag att leda partiet ur den värsta krisen sedan 1914, sitt ansvar? Jag menar då inte bara den nationella partiledningen, utan också de personer som ska resa till Socialdemokraternas förtroenderåd 4 december.


Så min frågor blir

har du medlem blivit inbjuden till diskussioner i din förening, din arbetarekommun om hur valet av ny partiledare ska gå till, vilka förväntningar du har på ett nytt ledarskap, vilken väg partiet bör gå?

har ni lokalt i din förening eller arbetarekommun påbörjat en diskussion av hur våra grundläggande värderingar - vår ideologi - egentligen skall komma till uttryck i vår tid, vad de innebär för politiken vi för?

har ni lokalt i din förening eller arbetarekommun faktiskt ställt er frågan vad det betyder för partiet att vi numera bara lockar runt 30% av landets röstberättigade att stödja vår politik?


Technorati Tags:
, , ,


20101202

S - back to the (net)roots

Jesper Nilsson: ”Öppna Kriskommissionen har inte förstått vad de kommit fram till”: "Öppna Kriskommissionen har gjort ett väldigt viktigt arbete i sin textanalys av S-märkta bloggar, debattartiklar och interna dokument. De har noggrant lyckats ringa in ett av Socialdemokratins stora problem. Det enda som förvånar mig är nu att de själva inte verkar ha förstått vikten av vad de kommit fram till."





Jesper Nilsson har skrivit en brutalt bra kritik av den Öppna Kriskommissionens rapport Om Idéutveckling. Egentligen vill jag förstås citera den i sin helhet men det behövs ju inte eftersom den finns tillgänglig på Dagens Arena (lånk ovan).

Väljer dock ut ett centralt avsnitt:
På Dagens Arena konstaterar Öppna Kriskommissionen att Socialdemokraternas ideologi bygger på ”frihet, jämlikhet och solidaritet”, men utan att lägga något intresse vid vikten av dessa tre ords gemensamma och inre ordnings betydelse. I stället konstaterar man att Socialdemokratin måste byta ut dessa ord till ”solidaritet, rättvisa, jämlikhet och hållbarhet”. Men ”frihet, jämlikhet och solidaritet” är inte bara tre fina ord som någon radat upp bredvid varandra. De är värdefulla just i sitt gemensamma sammanhang.


Tror faktiskt att just oförmågan att se frihet, jämlikhet och solidaritet som ett sammanflätat begrepp mot vilket man prövar politiken gör att många dels ser det som tre separata begrepp, dels ser dem som utbytbara mot andra. Tror att det innebär att man faktiskt missar hela poängen, faktiskt inte ser den grundläggande värdegrund som socialdemokratisk politik bör utgå från.

Blir bara mera övertygad om att det är Dags för studier i partiet. Störande dock att denna insikt uppenbarligen inte nått några större grupper och kanske särskilt att den inte nått partiledningen. Tiden rinner iväg.



By the way

Jag kandiderar förstås till partiets ledning (vill dock skilja på partiledarskapet och ev. statsministerkandidat). Utkast ill programförklaring gjorde jag för några veckor sedan i mina 7 budord för en återuppväckt socialdemokrati.



PS Det var via Isobel Hadley-Kamptz jag fann Nilssons artikel, någon retweetade. Hadley-Kamptz blockerar fortfarande mig på Twitter - fullständigt absurt, i synnerhet som jag tycker hon är läsvärd.t DS


Technorati Tags:
, , , , , , ,


Hur val går till (2)

Socialdemokraterna: Valberedningen och det politiska spelets konsekvenser | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: "Förtroenderådet har nu framtiden i sin hand. Undrar om de förstått allvaret i situationen. Och det vi ser? Ett politiskt spel på absolut lägsta nivå. De som ligger bakom detta håller på att effektivt stänga alla dörrar till alternativa karriärer i sin omsorg om den egna dagsaktuella positionen, detta beteende är inte acceptabelt i det näringsliv som hägrar efter en lång politisk gärning. Jag vågar påstå att detta beteende har de senaste dagarna kommenterats med förakt i de kretsar jag är verksam i ner på personnivå. Och det är just detta spel som får nybörjare, som jag själv, i politiken att vända densamma ryggen. Personligen har jag en bra bit kvar innan den dagen kommer men allt har ett bäst före datum. Precis allt, även sittande partistyrelse som kollektiv. Och med dess beteende hitintills så är det inte uteslutet att socialdemokratin har ett bäst före datum den med. Tyvärr.
"



(Hittat via knuff.)



Mitt förra inlägg om Hur val går till är förstås en utmärkt illustration av hur man på lokal nivå gör samma fel som nu utspelar sig på central nivå. De förhoppningar man kunnat hysa om att partiorganisationen som helhet skulle vakna upp och inför den kommande mandatperioden faktiskt ägna politiken en tanke verkar komma på skam. Lokalt gick vi fram några procent, dock inte tillräckligt för att ta igen det vi tappade 2006 och därmed fortfarande långt från forna tiders valresultat. Då sitter vi still i båten, kör på som vanligt och väljer folk enligt ledningens direktiv. Varför skulle vi ompröva något, varför skulle vi välja företrädare som kan leda den politiska diskussionen inom olika områden?

Som Anne-Marie Lindgren skriver
"Uppgiften är att hitta en politik, som är relevant både i förhållande till problemen i dagens samhälle och i förhållande till våra grundläggande värderingar – för hittills har jag inte hört någon kräva att ”förnyelsen” ska innefatta en omprövning också av dem."
Ingenting av det som hände på det möte jag bevistade igår tyder på att man förstått detta.

Fast vi börjar ju få lite roliga inspel. Staffan Lindström är lite arg - främst på:
att Mikael Damberg lånar sig till folkpartistisk populism över att lagstifta om ett icke-problem. Stort VAFAAN! Vi ska arbeta mot förtryckande strukturer med hjälp av upplysning, folkbildning, opinionsbildning, kvotering, förhandlingar, demonstrationer, kultur men inte via förbud mot vissa sorters kläder.


Och jag förstår Lindström - hur kan förbudspolitik vara relevant och stämma överens med våra grundläggande värderingar?



Technorati Tags:
, , , ,


20101201

Hur val går till

Jag har varit på medlemsmöte. Huvudpunkt - nomineringar till nämnder och styrelser. Styrelsen utgör valberedning och följer följande kriterier när de utarbetar sitt förslag (kan ha missat något):

ska vara varvade
ska ha åldersspridning
ska spegla mångkultur - alltså etniskt blandade
ska vara geografisk spridda

ska attrahera väljare
ska ha varit aktiv i valrörelsen/partiet
ska ha varierande yrkes- och/eller facklig bakgrund
ska förnya och föryngra

alla ska få en plats (en ambition man inte fullföljt)

Om nu någon undrar så var detta i en politisk organisation - ett parti!

En nymodighet förekom på mötet - föreslagna till ordförandeposter uppmanades att resa på sig.

Det här sker i ett parti som är i akut behov av att hitta former för sitt arbete med att faktiskt forma politiken.

Anmäler avvikande åsikt när ovanstående kriterier presenterats. Utvecklar min syn på hur fullständigt oväsentliga dessa kriterier är och hur viktigt det är att vi som partiorganisation tar ansvar för att välja företrädare som kan deklarera en politisk ambition. Får replik på de kamrater som apostroferar mitt inlägg. Streck sätts varefter styrelsens ordförande oemotsagd får besvara frågor/synpunkter som framförts. Han tror bland annat att vårt handlingsprogram räcker som politisk deklaration för 4 års kommunal politik varför ingen information om de föreslagnas politiska ambitioner behövs.

Någon talare hade instämt i min kritik för att sedan omedelbart övergå till att argumentera för att det var för lite kvinnor representerande en viss (etnisk) grupp. Andra talare fattade överhuvudtaget inte vad jag pratade om - de tror att vi är organisation med en i alla avseende redan fastlagd politik, de ser inte att vår verklighet ständigt förändras, de uppfattar inte att vi fortsätter att gräva vår egen grav.

Vi går till val. Anmäler mig som motkandidat på en ordförandepost - när jag håller ett litet anförande för att förklara detta avbryts jag (med mötesordförandens goda minne) av en mötesdeltagare som ifrågasätter att jag argumenterar för vikten av en politik som tacklar de verkliga problem vår kommun har på området. Ett utmärkt exempel på nivån på den politiska diskussionen i denna förening.

En annan medlem går upp i fråga om nomineringar till instans i rättsväsendet och argumenterar för att vi bör välja personer med justa värderingar (avsaknad av fördomar för att uttrycka milt vad hon egentligen avsåg). Röstas ner.

Kort rapport från en kväll då jag slösat min tid.

PS jag blev nominerad till den post styrelsen föreslagit. DS


20101128

Dags för studier

Socialdemokraterna: En chans som inte kommer åter: "Vi har en historisk chans att återknyta till vårt ursprungsuppdrag, att frigöra människan Att frigöra henne genom att se och lyssna på henne. Att ta henne på allvar.






Fler och fler kamrater skriver intressanta texter, fortfarande dock mest förpostfäktningar, mer om vad vi bör diskutera än diskussion om detsamma men oaktat det - intressant. Johan Westerholm tillhör de som blivit intressantare.

Karl Petersen är lite mer konkret och beskriver lokal framgångsrik politik:
Dessa fyra punkter bygger alla på insikten att tillväxt är förutsättningen för utveckling. Bara om Luleå blir en attraktiv plats för företagande och entreprenörskap kommer vi att ha råd med den välfärd som kommuninvånarna behöver. Bara om Luleå erbjuder möjligheter för unga människor att förverkliga sina livsprojekt här, blir vi en stad som överlever på sikt.


Lena Sommestad pekar på en mer generell problembild:
Men socialdemokratin har under senare tid inte bara mött svårigheter i sitt politiska projekt som lärande parti, utan också stora möjligheter – möjligheter som inte har tagits till vara. Jag vill hävda att det inte är svårare att vara ett lärande parti i täten för samhällsdebatten idag än för femtio år sedan. Snarare tvärtom. Problemet är att partiet idag har en ledning som inte prioriterar kunskap och samhällsanalys som grund för sin politik. Möjligheterna tas inte till vara.


Problemet är att ingen egentligen har något förslag som ger möjlighet att under bara några månader, fram till extrakongressen i mars nästa år, påbörja arbetet med att "bli ett lärande parti för att låna Sommestads ord, formulera hur vi "frigör människan" för att låna Westerholms, konkretisera en politik som beskriver hur landet "erbjuder möjligheter för unga männsikor att förverkliga sina livsprojekt" för att låna Petersens. För långt viktigare än persondiskussioner är politiska diskussioner. Mitt förslag är att omedelbart starta en gigantisk studiecirkel i vilken alla medlemmar engagera,s en studiecirkel som bedriva i hela partiet, som organiseras såväl traditionellt med mängder med träffar men också öppen och tillgänglig digitalt.


Technorati Tags:
, , ,


20101125

Skattepolitiken är väl ändå inte frågan

Vem ska berätta om nya arbetarklassen?: "när svaret istället var att vända tillbaka till utgångsläget, nämligen att förändra verkligheten för den arbetande klassen"





Funderar över Kristian Lundbergs ord när jag läser Dany Kessels debattartikel i Expressen. Visst är det bra att i partiet också rymma dessa wonks men kommer lösningarna på vårt problem att kunna sökas i skattepolitiken? Kan man verkligen uttrycka sig så som Kessel gör:
Lösningen för socialdemokratin kan därför inte vara att möta Borg på hans planhalva. Lösningen är att formulera en ny skattepolitik som bygger på grundläggande socialdemokratiska värderingar. en skattepolitik för arbete, klimat och jämlikhet.

Visst är det så att vi inte ska möta Borg på hans planhalva, så långt är jag med, men sen blir det svårt - de socialdemokratiska grundläggande värderingarna är inte arbete, klimat och jämlikhet - jag vill påstå att de är frihet, jämlikhet och solidaritet och det är en väsentlig skillnad. I synnerhet om man väljer att se dessa som en helhet, oupplösligt förenade som grund för politiken.

Kessel har dock en viktig poäng - när vi vill bygga ett jämlikt solidariskt samhälle med ökade frihetsgrader är det ett stort problem att vi utformat ett skattesystem som slår mot lönearbete (både mot lönearbetaren och arbetsköparen). De alternativ vi kommer att utforma måste dock grunda sig på hur denna vision av det jämlika solidariska frihetliga samhället ska se ut.

Precis som Anders Nilsson uttrycker det:
För visst vi behöver vi en ordentlig skattedebatt men den kan ju inte få ersätta debatten om framtidens samhälle. Och dit når vi knappast med vare sig blåslampor, en massa bra grejor eller perversioner. Då är det dags att tala om de verkligt eviga socialdemokratiska värdena Frihet, jämlikhet och solidaritet.





Technorati Tags:
, , , , , , ,


20101121

När medlen blivit målen

Tiden debatt: Är klassresan målet?: "Vi måste inse att för väldigt många är inte klassresan eller karriären det som lockar. Istället vill man ha en drägligare arbetssituation som går att kombinera med livet i övrigt och bli sedd för den insats man gör. Socialdemokratin måste lägga minst lika mycket politisk kraft på att reformera 2000-talets arbetsliv som att utmåla klassresan som lösningen. Jag tror inte minst att stora tjänstemannagrupper skulle välkomna en sådan politik."



(Hittat via Storstad.)



Leif Jakobsson tillhör en av de ledande, han är vice gruppledare i riksdagsgruppen, socialdemokraterna som faktiskt förmår diskutera riktiga och viktiga frågor. I den ovan citerade artikeln får han läsaren att faktiskt börja fundera dels på de konkreta frågorna rörande klassresan som mål eller medel, om avsaknaden av en politik för arbetet, dels också kring hur arbetslivet faktiskt ser ut för det stora flertalet lönearbetare - frågor kring arbetsmiljö. arbetsförhållanden, lönenivåer etc.

Marika Lindgren Åsbrink ställde en del förhoppningar på Jobbkongressen 2009 bl.a. uttryckt i ett blogginlägg så här:
Det finns alltså all anledning att diskutera marknadens plats i välfärden. Det är angeläget att vi pratar om hur vi får mest valuta för våra skattepengar och en bra, likvärdig välfärd för alla. Det finns så mycket erfarenhet och empiri nu att vi skulle kunna göra ordentliga utvärderingar av vad marknadstänket har inneburit för välfärden. Vad har blivit bättre? Vad har blivit sämre? Vad har blivit dyrare? Billigare? Etc.
Och det är förstås sant (även om jag undrar vad de entusiastiska deltagarna på den kongressen tänker så här i backspegeln). Vad som inte diskuteras av Lindgren Åsbrink och heller inte diskuterades av Jobbkongressen, som jag minns det, är vad våra grundläggande utgångspunkter frihet, jämlikhet och solidaritet betyder i detta sammanhang - hur de bör vägleda våra frågor. Som Anders Nilsson uttryckte det i en kommentar här häromdagen:
De kan inte ses enskilt och isolerat, de verkar bara tillsammans.
Så för att bara ta ett exempel - skolan; Vi vet att bäst resultat nås om undervisning sker i blandade grupper. Vi vet att alla i skolan måste få sina speciella behov tillgodosedda. Vi vet att fritt val av skola förstärker segregationen orsakad av socioekonomiska skillnader (som tydligast manifesteras genom boendesegregationen). Vi vet att frågan om huvudmannaskap har mycket liten om ens någon betydelse i sammanhanget. Så vad blir vår politik när det gäller hur skolan skall organiseras? Och lite utanför den diskussionen - var sker diskussionen om vilken skolpolitik vi ska föra när det gäller innehåll - vilken kunskap det uppväxande släktet behöver i den värld de ska leva i, de närmaste 60-70 åren?

Rekommenderar förresten läsning av en artikel i Fokus skriven av Torbjörn Nilsson. Där är ett antal wonks (utomordentligt fånigt epitet för övrigt) intervjuade. Policy wonks är sådana som sitter på kammaren och läser utredningar, räknar på människors beteenden medan deras motsvarighet, political hacks, läser opinionsmätningar, kommunikationsplaner och analyserar motståndarens drag. Här saknar man ju - men så är ju begreppen uppfunna i Washington - alla de tänkande människor som finns i och runt, om än sargat så fortfarande dock, ett folkrörelseparti. Alla de som faktisk lever i den verklighet hacks och wonks teoretiserar/triangulerar om och som genom aktivt deltagande i diskussionen har oerhört mycket att bidra med.

Kajsa Borgnäs har rätt:
S var en gång centrum för den samhällskritiska och framtidsskapande debatten.

Sakta men säkert avlägsnar sig nu en politiskt allt mer instängd socialdemokrati från de verkligt avgörande framtida maktfrågorna. Vårt parti lider både av en historielöshet och brist på framtidsuppfattning, i grunden en bristande analys av hur vårt samhälle ser ut i finanskapitalismens och globaliseringens tid.

Just därför är det förvånande att inte fler av dem som vill ingå i ledningen för en framtida socialdemokrati, tar detta tillfälle i akt att ägna sig åt att reflektera och resonera om valet på ett djupare plan än det till intet förpliktigande konstaterandet att ”vi har misslyckats”. För att talet om behovet av att ”diskutera politik och inte bara person” ska bli något annat än en besvärjelse, hoppas jag att fler företrädare snart tar chansen.


Och det räcker förstås varken med att fler av de som vill ingå i ledningen deltar i diskussionen/reflekterandet. Det räcker inte heller med att diskussionen/reflektionen stannar vid vad som inte gick bra i valet. Först när dessa (aspiranter på att ingå i framtida ledning) och alla andra medlemmar och sympatisörer aktiveras i en diskussion som mycket mera genomgripande syftar till att formulera oss - inte för att vinna val - för att kunna presentera en vision för hur vårt samhälle faktiskt ska bli bättre, faktiskt bli ett samhälle präglat av frihet, jämlikhet och solidaritet.

Studsar lite när jag ser hur en del partikamrater resonerar:
Jag fattar inte varför vi ska välja en valberedning som representerar varenda landsända, fraktion eller underorganisation? Jag trodde vi skulle välja några som kunde utse en partiledare som kan vinna val.
Citatet hämtat från Johanna Graf som tydligen vill reducera partiledarvalet till en fråga för några få i en valberedning vald av vem och där frågan inte är om att ha en ledning för partiet (dvs som jag trodde en politisk rörelse) utan som kan vinna val!

PS Trevligt med folk som deklarerar att de faktiskt kan tänka sig att kandidera till ledande positioner i partiet. Jag gör det, Peter Högberg gör det - vilka fler? DS






Technorati Tags:
, , , , , , , , , , , ,


20101118

Frihet, jämlikhet och solidaritet - betyder det nåt idag

Bengt Göransson: Låt oss börja med baskurs i demokrati: "En genomgång av partiets grundläggande värderingar med konkretiseringar av vad dessa kräver av dagens politiska förslag är vad som behövs. Och den kan bara dess medlemmar svara för. Dessa grundläggande värderingar kan sammanfattas i franska revolutionens klassiska budskap - frihet, jämlikhet, broderskap - som borde vara giltiga också idag. Att valfrihet är något annat än frihet, att jämlikhet inte är detsamma som lika chanser, att broderskap inte enkelt kan ses som synonymt med rättvisa, det är teser som behöver prövas mot dagens problem. För de lokala partiorganisationerna gäller att man där på nytt måste prata politik, inte nöja sig med att i något slags demokratisk ambition försöka se till att alla får rösta om alla frågor, eller, eftersom det är omöjligt, nöja sig med att på det lokala mötet få rapporter från nämnder och fullmäktige eller att få nominera ledamöter dit.

Vi måste se till att återupprätta respekten för grundläggande värderingar och inse att de inte är mål som kan eller ska uppnås för att sedan läggas tillhandlingarna. De ska tillämpas. Tänk på tio Guds bud - Nu har jag älskat min nästa, vad ska jag hitta på nu? Den som säger så kommer inte undan med att beskriva sig som förnyare, han skulle ses som lite knäpp.

Återupprätta respekten för politiken som idébas, tona ned tillbedjan av den beslutspotente."





Gillar Bengt Göransson, har gjort ända sedan jag träffade honom första gången i början av 90-talet då han fortfarande var minister. Inte bara för att han är en oerhört sympatisk person med förmåga att både se och höra utan kanske faktiskt mera för hans i folkrörelsearvet så djupt förankrade demokratisyn. Den demonstreras också i hans artikel i Expressen. Det visar sig ju också att vi delar samma syn på vad utgångspunkten för den nu påbörjade diskussionen bör vara även om jag gillar den "moderniserade" varianten av den franska revoulutionens paroll, nämligen Frihet, jämlikhet och solidaritet.

Skrev någonstans att det vi behöver är att omvandla de närmaste månadernas partiarbete till en gigantisk studiecirkel, en studiecirkel där kanske inte bara medlemmar kan delta - vi har ju massort med vänner, väljare - en studiecirkel som just går på djupet med dessa grundläggande värderingaroch vad de mer i praktiken innebär i vår tid och som ställer frågor typ:

Frihet från vad, frihet att göra vad?

Jämlik när det gäller ekonomisk makt, jämlik när det gäller livschanser, jämlik när det gäller?

Solidarisk med vem och hur?


Tror att det verkligen behövs ett studiecirkelstuk på detta även om studierna/diskussionerna skall föras öppet i alla rum man kan tänka sig, förstås och kanske i rätt hög grad i de digitala (utan att stänga ute). Vi diskuterar nämligen sedan sannolikt rätt lång tid inte politik, alltför många både medlemmar och andra saknar vana, skolning för detta. Det märks när man försöker föra principiella resonemang i sin förening, i sin arbetarekommunen, på sin blogg.

Det märks när en riksdagsledamot (Veronica Palm) uttalar sig på följande sätt angående frågor om hon kan tänka sig att bli partiledare:
"Jag har stor respekt för den processen, vilket innebär att jag inte tänker kommentera det arbetet eller ge mig in i några spekulationer om namn eller andra saker under processens gång. Vi är ett folkrörelseparti och då är det viktigt i sig att ha en demokratisk och öppen process där medlemmarna känner sig trygga, och det måste få ta tid."

Alltså hallå!!!!



Du är väl medlem och som sådan förväntas du ha åsikter både vad gäller poltiken, personerna och formerna, vill jag ropa till henne.

Du är väl förtroendevalg både i partiet och till riksdagen, då vill vi som valt dig verkligen höra vad du tycker om processen och om din egen roll i den, violl jag också utbrista.

Vem f-n känner sig trygg i en rörelse där ledande personer inte törs ha en åsikt, inte ens har en tydligt deklarerad uppfattning om de vill vara med/leda marschen tänker jag vidare.



Rätt svar är för övrigt: Yes, jag är intresserad av att leda partiet och kommer att besvara mer formella sådana frågor positivt och står alltså till förfogande om medlemmarna genom sina valda ombud på kongressen skulle välja mig. Fram till dess kommer jag med kraft att bidra till den nödvändiga diskussionen om den politiska riktning som partiet behöver utforma. Särskilt mycket kraft på att bedriva oppositionspolitik i riksdagen kommer jag inte att lägga under denna tid.

Som Helén Petterson skriver
Vår politik syftar till jämlikhet och rättvisa. Alla i ett samhälle tjänar på jämlikhetspolitik, och det kommer alltid att vara grunden till den politik som förs. En politik för 2010-talet kan inte betyda att de gamla grundpelarna om rättvisa, solidaritet, arbete och jämlikhet försvinner.
Problemet är ju just att vi nu faktiskt inte har en politik som står stadigt på dessa grundpelare i vår tid. Det ser annorlunda ut nu än för 50 år sedan!

En annan riksdagsledamot, Maryam Yazdanfar, skriver
Vi går till kärnan. Jag är socialdemokrat därför att jag vet att jämlikhet alltid, alltid är bättre än ojämlikhet. Jag ser hur Sverige sedan 1990-talet, då socialdemokraterna styrde har blivit mer ojämlikt.
Hon initierar lite välbehövlig självkritik. Det ska vi ha och många, som varit delaktiga i formandet av politiken under rätt läng tid, kanske är rätt så brända när det gäller att leda diskussionen framåt. Det är bland de som tänkt och tyckt ofta på tvärs mot partiledning (och dess rådgivare/konsulter) man hittar bra bränsle till brasan. Saknar dock frihetsbegreppet i Yazdanfars artikel.

Lena Sommestad uttrycker de grundläggande värdena med ett helt annat, lite historielöst språkbruk (om än väldigt PK) men var tod friheten vägen här
Jag är socialdemokrat därför att jag vill se ett samhälle som är långsiktigt hållbart – ekonomiskt, socialt och ekologiskt, ett samhälle där alla människor har lika värde och goda livschanser, och där demokrati, väl fungerande samhällsinstitutioner och fredlig konfliktlösning värnas. Jag är upprörd och förtvivlad över att leva i ett samhälle där dessa värden inte förverkligas, utan tvärtom försvagas.


En annan Peter som gillar Bengt Göransson hittar man för övrigt på Röda Berget.






Technorati Tags:
, , , , ,


20101117

Hälften kvar

Minst hälften bör lämna partiledningen: "För att den politiska förnyelsen av socialdemokratin ska kunna bli verklighet krävs att åtminstone hälften av det nuvarande ledarskapet byts ut. För att få en öppen process kring det ledarskap som ska väljas på partikongressen i mars krävs också att samtliga som kandiderar till partistyrelsen avger en programförklaring som rör deras visioner och politiska lösningar för att föra Sverige och socialdemokratin framåt, skriver flera S-bloggare i nätverket Netroots Öppna kriskommission"





En (höger)paroll i diskussionen om marginalskatterna vill jag minnas var just "häften kvar". I fråga om vilken ledning man skall ha i ett parti blir samma krav märkligt, nästan obegripligt. Men visst, det finns många som nu ska diskutera partiets framtid och för att göra det lätt för sig alternativt för att positionera sig eller andra väljer att t.ex. fokusera på organisation och/eller person. Peter Högmark varifrån jag hittade artikeln citerad ovan skriver
" Aftonbladet har sett vad som sker Expressen släpper fram utrymme och nu senast SvD. Alla ser att den nya socialdemokratin formas bland bloggare på nätet som vågar lyfta på alla stenar. Bloggare och andra aktiva på nätet som inte räds att bli av med stolen man sitter på eller som man kanske kunde få. Aktiva som drivs av en kärlek till socialdemokratin. En ny rörelse som vill att det socialdemokratiska arbetarepartiet även fortsättningsvis ska vara det ledande partiet i bygget av morgondagens samhälle."


Att vara det ledande partiet är inget självändamål, inte ens att vara ett parti. Historiskt sett är det väl inget konstigt om partier kommer och går. Enda skälet till att nu arbeta för att "rädda" socialdemokratin är ju att det finns tillräckligt många människor som upplever att de grundläggande värderingarna som utgör partiets historiska arv är hållbara och kan tillämpas politiskt också i vår tid. Den grund som alltså formulerades, i stor utsträckning, under en helt annan tid med början för sådär en 150 år sedan. Då hade vi ånglok, landet var inte elektrifierat, skog- och jordbruk bedrevs med häst och vagn, telefonen var ännu inte var mans egendom, folkflertalet försörjde sig på fysiskt arbete, förhållandena för det arbetade folket var mycket knappa och utsugningen av arbetarklassen hård.

Vi har vandrat en lång väg sedan dess och utformat mer eller mindre lyckade reformer syftande till att undanröja många av de missförhållanden som rådde då. Levnadsförhållandena har i de allra flesta fall blivit betydligt bättre, flertalet har ett rätt drägligt liv även om det finns grupper som inte inkluderas. I allt för stor utsträckning har vi institutionaliserat samhälleliga behov i offentlig verksamhet - folk får fortfarande stå med mössan i hand, nu inte inför brukspatron lika mycket som förr men istället kanske inför byråkratier av olika slag. Det som förr löstes genom kollektiva ansträngningar (tänkte på det varje år under Perssons sommartal i Björkviks Folkets Park) ska nu finansieras via skattesedeln och anordnas i kommunal regi. Nog med nostalgi:)

Poängen är förstås att vi överhuvudtaget inte nu ska lägga tid på att diskutera organisation eller person. Nu ska vi se till att pröva hur en politik vilande på vårt historiska arv ska se ut för att bära i ett samhälle där levnadsstandarden är hög, där engagemanget för att tillsammans göra saker är lågt (alltså när det gäller att driva föreningar, gemensamt bygga och underhålla anläggningar etc), där etablerade former för politiskt engagemang inte attraherar. Ett samhälle med en utbildningsnivå som vida överstiger tidigare generationers, där informationsmängden ökar med rasande fart och samtidigt blivit tillgänglig för alla på ett sätt som vi aldrig tidigare upplevt. När vi gjort hemläxan kan vi diskutera hur ledningen skall se ut för att kunna fortsätta att driva politiken framåt - fram till nästa års partikongress hinner vi inte mer och måste förstås också i formell mening följa gällande stadgar. Först därefter tro jag det är lämpligt att också se över vår organisationsstruktur. Stadgarna hindrar ju heller inte en fullständigt transparent process fram till kongressen och kamraterna som skrev i SvD har ju fullständigt rätt - inga val borde förekomma utan att alla kandidater avgivit en programförklaring.


Technorati Tags:
, , , , , , , , ,


20101116

En bättre värld är möjlig (7)

Farlig signal om sänkta ambitioner: "Den kan rentav bli så att Socialdemokraterna utser en nödpartiledare under sista veckan i mars, som ännu färre i själ och hjärta velat ha än Mona Sahlin 2007, samtidigt som rörelsen inte hunnit med att formulera en modern politik, som tror på att en bättre värld är möjlig. Då har ont blivit värre"





Björn Elmbrandt befarar att vi skall sänka våra ambitioner. Han tror att vi kommer att hamna där vi alltid hamnat dvs. "hamnar där man alltid varit, strax till vänster om mitten i svensk politik". Det tror inte jag.

Skälen är följande:

1. Vi kommer under de närmaste månaderna att föra en diskussion som fokuserar hur våra grundläggande värderingar skall komma till uttryck under detta århundrade - en historisk och gigantisk uppgift men ack så utmanande

2. Vi kommer att formulera denna politik bland annat utgående från de sju budord för en återuppväkt socialdemokrati jag formulerade häromdagen. Dock, denna politik kommer att formuleras i en diskussion där så många bidrar, där alla verkligen kan delta, där för första gången en sådan process sker öppet, inbjudande, tillåtande.

3. Vi kommer i denna process att identifiera oss som det frihetsparti ett klassiskt socialdemokratiskt alternativ alltid (borde) varit. Vi kommer inom ramen för denna diskussion att kunna formulera en strategi för väsentlig ökad makt över det egna livet.

4. Vi kommer att under denna resa att stöta och blöta viktiga principiella frågor som gäller just människors möjligheter att förverkliga sina drömmar liksom alla de hinder som nuvarande, främst ekonomiska ordning, reser. Vi kommer att forma en politik som utmanar kvartalskapitalismen.

5. Välfärd skapas genom ökad produktion som skapar förutsättningar. Ökad välfärd skapas genom tillväxt. Tillväxt skapas genom att fler förverkligar idéer som leder till ökad produktion. Tillsammans kan vi skapa en kultur som stimulerar idéer, stimulerar innovation, som ger utrymme för fler att skapa.

6. Vi kommer i denna process att avfärda kontrollsamhället som detta århundrades strategi. Tvärtom kommer vi att formulera en vision för ett samhälle där solidaritet är den allt överskuggande gemenskapsbyggande grunden, där varje människas värde och integritet , där varje människas rätt respekteras.

7. Kanske kommer vi t.o.m., men för detta är tiden kort, att kunna formulera åtminstone ett embryo till hur vi ser på hur vi vill förändra de mer grundläggande motsättningarna i samhället, de mellan arbete och kapital. Detta är emellertid den svårast delen av samhällsbygget.

Vad vi däremot måste och förstås kan är att formulera en vision av samhället där det är medborgaren som har makten, där vi i ökad utsträckning underordnar staten/kommunen medborgaren/kollektivets intressen. Där vi i ökad utsträckning ser enskilda/kollektiva lösningar/projekt som lösningen istället för att inkorporera dessa (lösningarna) i det "offentligas" namn.


Technorati Tags:
, , , ,


20101114

7 budord för en återuppväckt socialdemokrati

Sakine Madon: S-eliten är en snobbig adel: "En del menar att partiets kris beror på att de har varit dåliga på att kommunicera och förklara sin politik. Nonsens; folk vet mycket väl vad partiet står för. Och eftersom ödmjukheten har lyst med sin frånvaro förknippas politiken fortfarande med felriktade bidrag, slöseri med skattepengar, projektpolitik och identitetspolitiskt snömos.

Ett av alla feltänk är att skattehöjningar i alla lägen är bra för fattiga. Det finns inget solidariskt i att hårdbeskatta låginkomsttagare. Vänstertyckare som föraktfullt fräser "skitjobb" när de ska beskriva städjobb och liknande skulle behöva komma ner från sina höga hästar. Om förmögenhetsskatten gnälls det fortfarande att "jamen rika ska inte få vara så rika".
Men vem bryr sig, om samtidigt fattiga - i behov av offentlig sektor och att pengar stannar i landet - får det bättre?
"





Kamrater!

Dagens ledare i Expressen sätter fingret på några av de frågor som vi faktiskt behöver diskutera. Dessa frågor måste diskuteras därför att vårt parti i stor utsträckning förlorat sin identitiet, sin själ om man så vill - precis så som Sakine Madon uttrycker det genom en politik förknippad med "felriktade bidrag, slöseri med skattepengar, projektpolitik och identitetspolitiskt snömos".

Statskrameri brukar jag kalla det som innebär att vi ersatt människors kraft att både enskilt och kollektivt bygga ett gott samhälle med kommunala eller statliga insatser. Patentlösningen på alla problem är offentliga insatser finansierade med ökat skatteuttag - sällan eller aldrig genom att bemyndiga "undersåtarna" och ge dem egna medel att enskilt eller i gemenskap bygga livskraftiga samhällen, tillsammans formandes det Sverige vi vill ha.

Som Madon också konstaterar
"Det behövs fortfarande en bred och pragmatisk vänster som inte tappar fokus och klassperspektiv. Anledningen är enkel: Borgerliga politiker saknar i regel personlig erfarenhet av sociala problem och socialt utsatta områden"
Identitetspolitiken har ersatt klassperspektivet, har fördunklat analysen så påtagligt att vi inte längre kan uppfattas som företrädare för de mest utsatta, för de mest maktlösa, för de som befinner sig på de lägre stegen på klassamhällets stege. I synnerhet som våra företrädare mera sällan faktiskt har egen erfarenhet från detta, våra partiorganisationer abdikerat både från politisk skolning och från ideologisk debatt. Istället diskuterar vi lokala kommunala sakfrågor med litet ideologiskt innehåll, gör medskick istället för att ta politiska strider och väljer företrädare inte efter politisk linje utan efter kön och möjligen etnisk tillhörighet (och ser förstås till att några fackliga kommer på valbar plats fortfarande utan att fråga efter politiken).

Några grundelement är naturliga att slå fast:

1, Vårt ideologiska arv ska förvaltas väl, det bygger på en marxistiskt inspirerad analys av samhället som fokuserar på människors förhållande till produktionen och i synnerhet på de maktrelationer som en sådan analys blottlägger. Helt enkelt fokus på motsättningen mellan arbete och kapital.

2. "Staten och kapitalet" är inte bara en populär sång - den säger något viktigt om den grundläggande inställningen till statsapparaten. Människor skall frigöras från beroende, statsapparaten ska minimeras och kontrolleras. Otaliga är ju exemplen på hur t.ex. socialförsäkringssystemen klientifierar och förödmjukar sjuka, arbetslösa, medelslösa. Partiet har tyvärr kommit att identifiera sig mer med systemen än med medborgaren, mer med byråkratin än med den enskilde - det behöver vi göra upp med.

3. "Vi under skatter digna ned" är en strof i Internationalen vi sällan sjunger trots att detta är en högst påtaglig verklighet för alla lågavlönade i vårt land. Att ta in skatt från människor vars inkomster är så låga att de blir beroende av bidrag för att kunna leva ett något sä när drägligt liv - hur generella dessa än är - är att förödmjuka dessa människor, att frånta dem möjligheten att känna den stolthet som kommer av att kunna försörja sig själv.

4. Solidaritet har alltid varit de lägre klassernas räddning, det som förenat genom sin mobiliserande kraft, långt från de välbeställdas köpande av samvetsfrid genom välgörenhet. Budskap som baseras på solidaritetsbegreppet väcker anklang i mycket stora grupper i samhället, både därför att det i sig självt rymmer så mycket godhet och för att det direkt appellerar till egenintresset.

5. Socialismen är en frihetsrörelse. Det är genom att frigöra människor från förtryck, från maktlöshet, från kontroll som socialdemokratin kan försvara sin plats såväl här i Sverige som internationellt. Det är bara genom ett konsekvent hävdande av individers och kollektivets frihet från övervakning, från kontroll, från övergrepp som vi kan upprätthålla och försvara denna tradition (som vi gjort alt för många avsteg från under årtionden).

6. Arbetarklassen som alltid varit partiets bas utgör idag kanske något mindre än hälften av de lönearbetande i landet. Långt många fler är beroende av lönearbete och lever under likvärdiga förhållanden i fråga om makt över sin arbetssituation och beroende av arbetsköparens "välvilja" för sin existens. En stor del av de så omhuldade småföretagarna (läs huvudsakligen egenföretagare) har också likvärdiga och i många fall t.o.m. sämre förhållanden. Alla dessa är beroende av att hjulen rullar, att verksamheter expanderar, att den totala produktionen ökar - helt enkelt av tillväxt. Tillväxt skapas genom ökad konsumtion, tillväxt skapas genom innovation.

7. Det går förstås att tänka sig partier vars enda existensberättigande är att vara kampanjorganisationer. Det går däremot inte alls att tänka sig en socialdemokrati som reducerats till en sådan även om vi ligger lite väl nära. Socialdemokratins uppgift är inte att vinna val. är inte att förvalta statsapparaten - det är bara följden av om vi lyckas med vår uppgift. Vår uppgift är nämligen att mobilisera människor att aktivt delta i samhällsbyggandet, att mobilisera människor att befria sig själva, att mobilisera människor att förverkliga sina drömmar. Allt detta baserat på parollen Frihet, jämlikhet och solidaritet!



Technorati Tags:
, , , , , , , , , ,


20101104

Vi lever ju i en monarki

S-politiken är en ren familjeangelägenhet: "Han blev kommunalråd vid 28 års ålder, innan dess hade han arbetat som socialdemokratisk ombudsman.
Niklas pappa Anders är också ombudsman till yrket. Han sitter i riksdagen för Socialdemokraterna. Niklas farbror Allan var tidigare kommunalråd i Landskrona – för Socialdemokraterna.

---

När han avgick fick partidistriktet sin första kvinnliga ordförande, ganska ung dessutom. En förnyelse av det göteborgska gubbväldet!
Hon heter Anna och är dotter till Göran.
Landstingsråd i Blekinge var tidigare Erland Johansson. Sonen Mats blev regionråd.

---

Mona Sahlin är dotter till Hans Andersson som var politiskt sakkunnig hos statsrådet Ingvar Carlsson och ordförande i Nacka arbetarekommun. Hon är gift med Bo Sahlin som är vd i det socialdemokratiska mediebolaget AiP.
Sahlin säger att hon vill förnya partiet. Det har hon sagt i 20 år. Lycka till."





Peter Kadhammar redogör för hur successionsordningen ser ut i vårt land. Inget konstigt med det - Sverige är en monarki och detta med ärftligt företräde till ledande befattningar verkar inte begränsat till den kungliga familjen, forna tiders adel, nutidens ledare i större börsbolag osv. utan har också sin motsvarighet inom partier - Kadhammar exemplifierar med socialdemokraterna. Frågan är dock inte oproblematisk, dels därför att, som väl är Kadhammars poäng, utveckling rimligen förhindras, dels därför att det knappast vore rimligt att belägga barn till potentater med yrkesförbud. Erik Laakso kommenterar Kadhammars artikel så här:
Man skulle kunna säga att det är en beskrivning av ett parti som leds av stolens filosofi eftersom det är en näst intill obefintlig nyrekrytering som leder fram till en sådan familjedominans.


Makthavare.se, Andreas Henriksson, har sett sig föranlåten att spekulera i vilka namn som skulle kunna vara aktuella för socialdemokratin att lyfta fram istället för det nu slutligt (får man hoppas) förbrukade ledarskapet. Utgångspunkten har varit:
Makthavare.se har kartlagt vilka personer som finns på olika poster i dag, en del framträdande och andra mindre framträdande. Men det de har gemensamt är att de alla pekas ut som kommande namn inom partiet inom en snar framtid, och att de flesta av dem har bevisat vad de går för genom framgångsrika valrörelser på det lokala eller regionala planet i valet 2010. De anses också besitta en förmåga att tänka politiskt i ett strategiskt perspektiv, alltså långsiktigt i flera led, och omsätta detta i praktisk politik i det korta perspektivet.


Och visst är strategiskt tänkande en bristvara och en önskvärd kvalitet. Ett stort problem är dock att de flesta varit så tysta när det gäller de såväl strategiska som taktiska misstag som gjorts. Hur många av de namn Henriksson nämner har utmärkt sig genom tydligt framförd kritik mot partiets officiella linje under de senaste decennierna (eller åtminstone under den sista mandatperioden eller åtminstone under det senaste halvåret). Flera av de nämnda har suttit i positioner där de rimligen har kunnat påverka och rimligen måste ta sin del av ansvaret för att det gått åt fanders.

Mona Sahlin var fel val när hon valdes till partiordförande inte för att hon är dotter till Hans Andersson utan för att hon varit med och "tagit ansvar" för bristen på verklig politisk utveckling under minst 20 år. Då tyckte jag att alla de som suttit i regering/partiledning under Persson var diskvalificerade, förlänger nu den tidsgränsen med fyra år och utvidgar i princip kretsen till alla de som lånade sig till den förskräckliga kampanjen "Vi kan inte vänta" - århundradets sämsta affischkampanj. Men - och detta är förstås ett mycket viktigt men, lika lite som jag tycker att vi har tid att grotta ner oss i organisationsfrågor har vi tid att ägna oss åt personfrågor. Det är dags att ta tag i de verkliga frågorna, att ta tag i hur en socialdemokratisk politik för framtiden ska se ut.

Peter Högberg skriver under rubriken Släkten är värst:
Men det finns en viktigare fråga (än att vara släkt/gift med min anm.) som går i rörelsen och det är de regler som inte går att finna i en enda lagbok, ej heller i stadgar, utan förs vidare av hemliga maktkoncentrationer som med kulturer och oskrivna regler styr. Vid minsta tanke på förändring av maktbalansen så förs man åt sidan. Inte alla märker detta utan plötsligt så är dörrarna inte längre så öppna.


Det är ord och inga visor.


Technorati Tags:
, , , , , , , ,


20101101

Vem tror på den starka staten, vem tror på staten

Det är inte folkrörelserna som har försvunnit, det är (s) som har slutat bry sig.: " Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet. Alltså borde projektet Den Starka Staten sättas under luppen. Och med det också den utveckling politiken och det politiska arbetet har tagit.

Från att en gång ha omfattat och betytt samhälleligt arbete har det nu reducerats till insats i nämnder och styrelser, inte ens fulllmäktigeplatsen har samma status längre. Vi har utvecklat en "exekutiv demokrati" som fjärmat sig från den parlamentariska demokratin. Handlingskraftiga män är det som gäller. Och i den här processen försvann idealen"





Anders Nilsson skriver: Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet. Detta förtjänar att upprepas: Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet. För den som ändå inte riktigt förmår ta till sig den djupa betydelsen av detta repeterar jag det för säkerhets skull en gång till: Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet.

Ett närmast övertydligt exempel hämtat från Aftonbladet 2005: Kränkt och förbannad Staten är inte vår, den kommer alltid att vara uttryck för de förhärskande maktförhållandena, alltid att vara det beståendes försvarare. I förhållande till staten är vi alltid undersåtar.

Greider har i detta rätt: Framåt valet 2006 och än mer i valrörelsen 2010 stod socialdemokratin där nästan tomhänt. Det enda man hade kvar var en smått anorektisk idé om välfärd. Men ingen bärande tanke om hur samhället ska omformas: spelplanen hade i praktiken blivit borgerlig.

Och det är just här som vi hittar pudelns kärna (ett märkligt uttryck) - inriktningen på samhällets omdaning måste diskuteras, måste formuleras. Kan vi formulera en samhällelig vision som gör samhällsbygget till något vi alla deltar i, vi alla tar ansvar för, vi alla är aktiva agenter i. En samhällelig vision som beskriver något vi bygger - inte något som byggs åt oss, som beskriver något där makt och myndighet ligger hos medborgaren, inte hos statens ställföreträdande tjänstemän. Där undersåte blivit bemyndigad.



Technorati Tags:
, , , , ,


20101031

Vart tog fölkrörelsen vägen

Currently playing in iTunes: Take A Look Back by Oli Brown

Men framför allt så måste vi sluta vara stolta, det är inte nöjda socialdemokrater som är politikens mål.: "Men framför allt så måste vi sluta vara stolta, det är inte nöjda socialdemokrater som är politikens mål. Vårt mål ska vara det Goda Samhället, ett samhälle där alla har samma värde, lever fria liv i solidaritet med allt det som är våra gemensamma livsförutsättningar"





Vilka blir egentligen konsekvenserna av Anders Nilssons resonemang, inte helt enkelt att se eftersom vi nog är rätt långt från den folkrörelsetradition han längtar till. När så mycket av partiets politik handlar om att vara lite generösare med skattemedel, bjuda över (valrörelens största taktiska misstag), restaurera idag illa fungerande system, statskrameri helt enkelt. Claes Krantz skriver
Riktig förnyelse är inte att bygga vidare på gårdagens samhälle. Det är att bygga vad som blir framtidens. Strukturerna är inte viktigare än människorna som ska leva där. Den socialdemokratiska förnyelsen måste vara att skriva en ny berättelse för Sverige. En berättelse som fogar in både radhusområdena och förorter. Som ser alla svenskar. I praktisk poltik. Där alla får möjlighet.

Själv tror jag förstås att det är fel att som Högberg tro att det handlar om organisation
Frågan är om socialdemokratin åter kan bli en levande folkrörelse som folk känner spänning till och vill gå med? Jag hoppas så klart men känner en tveksamhet då nya kulturer rotat sig så hårt och reviren kraftigt inpinkade. Det kommer behövas stora strukturella förslag från kriskommissionen. Vi får hoppas att de orkar och vill lägga de förslag som måste läggas om vi ska återfå folks tro på socialdemokratin.
Vi talar politik, vi talar ideologi, vi talar tillbaka till rötterna, tillbaka till människorna.

Jämlikhetsanden hittar ett tänkvärt korn - återväcka aktivismen:
Vi behöver återvinna reformismen i politiken och vi behöver återväcka aktivismen i folkrörelsen. Det räcker inte att visa ett obestämt och allmänt missnöje på första maj. Vi har två otäcka riktningar i regeringens politik som var och en borde väcka ett brett folkligt missnöje istället för ett jaha. Det ena är sjukförsäkringen, det andra är den smygande försämringen av villkoren på arbetsmarknaden. (Vi behöver göra annat också, innanför murarna, riva dem t.ex.)
Så här sitter jag och väntar på det folkliga upproret med rötterna i arbetarrörelsen. För inte ska jag väl behöva göra något själv?* Jag bloggar ju, vad ska du göra?


Rebella tror att det har med orden att göra
Trovärdigt, långsiktigt och hållbart skulle vara bra ledord när vi letar efter de ord vi ska använda för att föra fram vårt budskap. För det måste ske i den ordningen. Först forma politiken, visionen eller målet. Sedan klä budskapet i ord som förklarar hur vi menar och lockar människor att engagera sig för vår sak. Retoriken kan aldrig få lov att styra innehållet, det måste alltid vara tvärtom. I valrörelsen kändes det som att slagorden på partiets valaffischer kom från ingenstans, utan förankring i de egna leden. Vi kan inte vänta – på vad då? På att få tillbaka makten och alla roliga förmåner som kommer med den?
Och visst är det så - när högern pratar om utanförskap så handlar det om folk som belastar, när vi använder begreppet handlar det om allienerade människor - två helt olika betydelser, vems definition vinner allmänt gillande?

Tror faktiskt Peter Andersson hittat det väsentliga
Den förnyelse som en del talar om krävs görs inte med den öppenhet och inbjudande förhållningssätt som eländesvalet egentligen kräver.
Det finns en uppenbar risk att "eftervalsdebatten" denna gång precis som efter 2006 inte inolverar, inte förs på ett sätt som engagerar, inte faktiskt ger utrymme för en diskussion som stimulerar. Ett bra exempel på en ytterligt ytlig analysförmåga ser vi t.ex. i Ilja Batljans uppradande av s-missar:
Han tror att partiets katastrofval på riksplanet förlorades på skattepolitiken, Rut-avdraget och samarbetet med V och MP.

Visst har Batljan rätt vad avser en del strategiska och taktiska misstag (för vilket partiledningen har ansvaret) men vad hade de att jobba med. Vi hade en undermålig diskussion, om den nu meriterar för det epitetet, efter 2006 med ett ledarskap vars främsta meriter var tjänst i tidigare regeringar. Det är ju egentligen fantastiskt att vi gick till val 2010 med ett ledarskap som antingen varit del av detsamma sedan 80/90tal eller promoverade av detsamma. Så tillsätter samma förbrukade ledarskap kriskommissioner. Möjligen ingår Batljan i kriskommissionen - till vilken nytta? På vilket sätt representerar han något annat än ett teknokratiskt ledarskap som ser poltiken som en alternativ karriärväg?

– Att vara politiker är inget jobb och man ska kunna gå ut och in i politiken utan att det är konstigt. Jag överväger varje dag om jag ska fortsätta, och som jag känner just nu kommer jag att göra det ett bra tag till. Men något löfte om att fortsätta till valet 2014 ger jag inte, säger han.


Det är skillnad på att se på politik som något som ger plats för den egna karriären (något som man kan gå in och ut ur) och att se politik som något man engagerar sig i för att förverkliga allas våra drömmar, allas våra visioner och där operatören för detta (den valde representanten) är av helt underordnad betydelse.

Partiers existensberättigande handlar om förmågan att formulera en politik som större eller mindre väljargrupper uppfattar som relevant utifrån en idé av hur samhället bör utvecklas. Partiers förmåga att erövra ett stort förtroende (väljarstöd) handlar om att formulera en politik som är relevant för en stor grupp väljare utifrån denna idé. Just nu tycks den socialdemokratiska politiken bara vara relevant för ca 30% av väljarkåren, och delar av dessa torde vara socialdemokrater av "gammal och ohejdad vana". Det är en synnerligen allvarlig situation.




Technorati Tags:
, , , , ,


20101028

Svensk narkotikapolitik vid vägs ände

Motpol: Minister Larssons prestige: "Prestige sätts före människoliv och mänskliga rättigheter. Det är en tragedi på så många plan.
"





Vår minister med ansvar för narkotikafrågor, Maria Larsson, har sett sig föranlåten att försvara den misslyckade narkotikapolitik som präglat vårt land i många år. Hon försvarar nolltoleransen i "kriget mot narkotikan" trots att alla tecken tyder på att det är en i människoliv räknat definitiv återvändsgränd. HAX beskriver hennes inlägg så här:
Barn- och äldreminister Maria Larsson har en ovanligt töntig debattartikel mot cannabis i dagens Expressen.


Niklas Dougherty / 倪阔乐 har sannolikt helt rätt när han konstaterar att
Därför ska också Sverige avkriminalisera personligt bruk och legalisera en marknad för lättare droger, samtidigt som skadereduktionen upphöjs till den främsta av politiska metoder. Sverige behöver inte invänta USA, och Sverige behöver framför allt inte bunkra in sig i ytterligare trettio år och hoppas på att Nils Bejerot ska återuppstå, för det kommer inte att hända. Den repressiva politikens tid har nått vägs ände, och nu slår världen in på ett annat spår, med eller utan Sverige.


Min undran gäller hur man kan förklara att en sedan årtionden tämligen misslyckad politik kan ha en så stark ställning att den tål regimskiften. Hur man kan förklara att en sannolikt tjänstemannaburen politik kan överleva regeringsskiften. Hur konsensus egentligen uppnås inom det politiska etablissemanget trots att verkligheten/forskning egentligen ger stöd för inriktningen,


Technorati Tags:
, , , ,


20101027

Rödgrönt fiasko, eller politik på 2000-talet

Säg att det är slut, Sahlin: "Från att ha haft en tydlig politisk och strategisk idé, blev de rödgröna en dålig kopia av alliansen, med den viktiga skillnaden att varken partimedlemmar eller väljare egentligen efterfrågat något samarbete."





Ibland är det bara tråkigt att konstatera att man hade rätt:
Själv tillhör jag den generation som enligt Sjölanders analys (om man nu får kalla det så) borde uppleva samarbetet med vänsterpartiet som “omvälvande”. Så är inte fallet – det är otaktiskt att 2 år före ett val acceptera motståndarens agenda och riskera att vara på defensiven under lång tid, samarbeta med vänsterpartiet har socialdemokratin i praktiken alltid gjort om än inte formellt. Mona Sahlins ledarskap tar inte “sin utgångspunkt i dagens … omständigheter” utan låter sig ledas av motståndaren.


Direkt komiskt blir det när man läser Laakso idag:
Som en del av oss pekade på tidigt så var det ett katastrofalt misstag för hela den idéen att ta in Vänsterpartiet. Kuppmakarna bär ett enormt ansvar, inte bara för valförlusten utan också för den cementerade blockpolitiken och den extremt olyckliga försening som det innebär att det inte fanns mer än en valplattform 2010 när det hade kunnat finnas en vision över 10 års tid.
Laakso har inte en siffra rätt:) Det var inte sammansättningen av samarbetet som utgjorde problemet utan själva idén om att spela spelet såsom motståndaren ville - obegåvat frestas jag säga och ett exempel på hur taktiserandet upphöjts till princip i vårt parti. Så formar man inte politik för vår tid, så vinner man inte förtroende.

Funderade en hel del kring detta under eftermiddagens övning på Internetdagarna på temat http://www.internetdagarna.se/program/seminarium/16 (hittar förstås inte streamingen därifrån). Fokus på detta seminarium ligger ju förstås på hur de sociala medierna användes i valrörelsen, lite med utgångspunkt i den bild som gavs i boken Politik 2.0. Något generaliserat diskuterades hur de social medierna fungerade, vilken betydelse de hade i valrörelsen. Även om det är intressant i sig (och jag tycker Anders Larssons forskning kan ge intressant kunskap) så är frågan egentligen helt fel ställd. Frågan är förstås om ökade publiceringsmöjligheter för gemene man, om samtal och diskussioner på nätet kan bidra till en vitalisering av det offentliga samtalet, kan bidra till en förstärkning av det demokratiska samtalet, kan bidra till att utveckla både demokratin som sådan men kanske än mer bidra till utvecklingen av partiarbetet.

Så för att återknyta till det strategiska historiska misstaget att forma de rödgröna - beslutet presenterades för för partifolket, för väljarna utan att dessa inbjudits att diskutera frågan. Vad hade varit enklare än att slänga ut frågan på nätet? Kolla nu på hur folk anpassar sig till "pausen" (inga namn nämnda).

Precis samma sker nu när det gäller Afghanistan, uppgörelser söks i slutna rum - ingen inbjuds att delta. Ledande personer har upppenbarligen ingenting fattat - vår tid kräver fullständig transparens, alla diskussioner ska öppet redovisas, människornas röster skall höras - nätet är en av flera möjligheter att förverkliga detta.

Socialdemokratin har gått kräftgång under lång tid. Diskussionen om hur vår politik skall formas måste söka en del svar långt bak i tiden. Att vara statsbärande är inte samma som att vara statskramare.


Technorati Tags:
, , ,


20101023

Mer som är bra med Södertälje - Syrianska uppe i allsvenskan

Syrianska klart för allsvenskan: "Syrianska gjorde det. Efter säkra 3-0 mot Väsby blev Södertäljelaget seriesegrare i superettan och därmed klart för allsvenskan."





LT lyckas ju i alla fall rapportera att Syrianska är klara för allsvenskan. Något matchreportage värt namnet är det ju inte och att de vinner supeettan vore förstås ett alldeles onödigt påpekande. De utlovade uppdateringarna under kvällen blev det inte mycket med heller - åtminstone såg notisen likadan ut kl. 22.

lt 101023.jpg


Aftonbladet har åtminstone lite mera.


Technorati Tags:
,


Så krossar Södertäje sina småföretagare

Mål och budget för Södertälje kommun: "Kommunen vill öppna för att mindre lokala företag att kunna delta i anbudsgivningar
vid kommunen och koncernens upphandlingar. Det är angeläget att
främja mångfalden i näringslivet."



(Från sidan 35.)



Min familj startade hösten 2008 en s.k. Apple Premium Reseller i Södertälje som heter Kantro Store. Den ligger centralt vid Saltsjötorget - praktiskt taget omöjlig att missa om man rör sig i stan. Södertälje var då och är fortfarande i stor utsträckning obruten mark när det gäller försäljning av Apple-produkter, det har såvitt jag vet aldrig tidigare funnits en butik inriktad på dessa produkter och vi har rönt ganska mycket uppskattning för initiativet. Dock - det har tagit tid att etablera sig och fortfarande är vi inte "hemma".

De två första höstarna led vi också starkt av att kommunen förvandlade det nu vackra Saltsjötorget till en byggarbetsplats vilket drastiskt påverkade vår synlighet och när vi påpekade att arbetena ledde till sprickbildning i våra skyltfönster hänvisades vår vd till vårt föräkringsbolag! Sen öppnade Elgiganten den första hösten också sin Apple-försäljning och många är de som fått alla info och hjälp hos oss men köpt där men det är acceptabel konkurrens.

Häromveckan insåg jag dock att det numera görs betydande inköp från kommunens sida när det gäller just vårt sortiment och då blev jag lite förvånad eftersom vi inte sett någon upphandling riktad mot detta segment. En kontakt med Telge Inköp AB, till vilken kommunens inköp centraliserats gav bara upplysning om att man i somras gjort en mindre direktupphandling - av oförklarliga skäl dock inte erbjuden oss att delta i. En förnyad kontakt med den inköpande enheten (Vallaskolan) gav vid handen att denna direktupphandling bara avsåg en mindre mängd men att man nu avropat 150 enheter från ett ramavtal med Atea

Hittar också ett sådant avtal tecknat den 7 maj enligt pressmeddelandet hos Atea. Ramavtalet heter om jag nu hittat rätt IT-produkter MM10 och går inte att hitta dvs i Kommentus Avtalsdatabas kan jag inte hitta texten, inte heller att Södertälje kommun är med.

Kanske finns det ett annat - det kan man dock inte hitta i Telge Inköps system där avslutade upphandlingar bara omfattar ett 10-tal avtal. Något som indikerar samverkan på Södertörn (vilket ryktats) hittar man heller inte där. Googlar kombinationer av upphandling/Södertörn och hittar inget heller.

Slutsats efter några timmars småföretagargnet för att åtminston hitta information om vad som gäller/vilka avtal min kommun har är att den i ägardirektiven uttryckta viljan inte riktigt motsvaras av faktiskt handlande. Hur kan man agera när de kommunala bolagen alldeles uppenbarligen skiter i ägarens/kommunens uttryckliga vilja och hur många år måste man som småföretagare överleva för att kunna vara med på rimliga villkor?




Technorati Tags:
, , , , ,


20101021

Massiv valkritik i Kabul

Massiv valkritik i Kabul - Utrikes - SR:s samlade utrikesnyheter | Sveriges Radio: "Missnöjet är stort efter att resultatet från förra månadens parlamentsval skjutits upp igen, samtidigt som landets valkommisionen i dag sa att över en miljon röster, nästan en fjärdedel av alla röster, befunnits vara ogiltiga. En av dem som är mycket kritisk mot hur valet skötts är Ramazan Bashardost, parlamentsledamot och tidigare presidentkandidat."





Det är faktiskt befriande att någon gång höra en afghansk röst. Bashardost är mycket kritisk inte bara till ett val där stora delar av befolkningen är förhindrade att delta, där en fjärdedel av rösterna är ogiltiga utan också mot den korrupta regim som bland annat den svenska militära insatsen avser att stödja, skydda.

Martin Moberg tycker att Lena Hjelm-Wallén är insiktsfull när hon t.ex. säger att
"Jag anser att ansvaret för det afghanska folkets säkerhet så snart som möjligt måste läggas hos den afghanska regeringen."
Givet att Bashardost har rätt så undrar man ju vari det insiktsfulla består. Givet att USA med stöd av bland annat Sverige nu ockuperat landet i 9 år utan att korruptionen minskat nämnvärt, utan att våldet minskat nämnvärt och med bara små framsteg när det gäller afghanernas dagliga liv så undrar man vari det insiktsfulla ligger.

Några fäster förhoppningar vid de små märkbara förbättringarna och tilltro till opinionsundersökningar som skulle visa ökat stöd för ockupationsmakten. Dessa anspråk krossas effektivt av t.ex. Prakhar Sharma, head of research at the Centre for Conflict and Peace Studies (CAPS) in Kabul som intervjuas av Huffington Post

5 000 svenska ungdomar sökte till den styrka som snart skall avslösa de svenskar som nu är stationerade i Afghanistan. En av dem säger enligt Aftonbladet att hon åker för att
Det här är ett uppdrag som ger mig erfarenheter och vänner för livet.
Att bidra till att afghaner dödas är tydligen inget som gör henne sömnlös.


Technorati Tags:
, , , , , , ,


20101020

Afghanistan igen

Det är krig – vi måste acceptera det nu: "När detta skrivs har ytterligare två svenska soldater skadats och transporterats till sjukhus här i Afghanistan. Officerarna jag befinner mig med är oroliga för sina kamrater och alla hoppas innerligt att allt ska gå bra.
Men de fortsätter ändå med sitt uppdrag, att försöka få en helikopter att transportera en skadad afghansk soldat till sjukhus.
Det är krig, med allt vad det innebär. Sverige måste acceptera denna realitet, samt börja förstå vad soldaternas uppgift innebär och ge dem den respekt de förtjänar."





Vet inte riktigt varför men Johanne Hildebrandt provocerar mig oerhört. Hon verkar vara urtypen för det jag lite fördomsfullt förknippar med inbäddade journalister - aningslös, kritiklös, ockupationsvänlig, ensidig, distanslös, you name it. Pratar hon någonsin med afghaner - annat än kollaboratörer med ockupationsmakten? Dagens kolumn är inget undantag. Hon attackerar Hans Linde för att han upprepar kravet på ett den svenska insatsen i ockupationen av Afghanistan skall avbrytas bara för att en frivillig svensk soldat dödats. Observera att soldater frivilligt väljer att delta i svenska imperialistiska äventyr, alldeles oavsett om de köpt den propagandabild som insatsen omgärdas med.

Märkligt förresten, om detta vanvördiga, respektlösa, uttalande ursäktas, vilka exemplariska soldater de stupade alltid tycks vara.

Nu är jag förstås av den åsikten att engagemanget i Afghanistan är oursäktligt alldeles oavsett eventuella svenska förluster. Frågan har i själva verket ingenting alls att göra med sådana utan uteslutande med frågan om vår rätt att med våld framtvinga en regim i Afghanistan som är väst(USA)vänlig. Någon sådan rätt har inte USA, Obama eller Sverige. Afghanistans framtid ska avgöras av afghanerna själva.

Ett av skälen till att vi fått den situation i landet som vi nu försöker intervenera i är ju USAs tidigare stöd till SIS, väl beskrivet av Westerholm. Är väl varken första eller sista gången USA begår ödesdigra misstag när det gäller att stödja rörelser i syfte att destabilisera regioner av strategiskt intresse.


Technorati Tags:
, , , , ,


20101017

Changing Education Paradigms - The Educator's PLN

RSA Animate - Changing Education Paradigms - The Educator's PLN: ""





Otroligt bra animering där Sir Ken Robinson diskuterar behovet av reformering av utbildningsväsendet - något att reflektera över i tider av nya läro- och kursplaner.


Technorati Tags:
, ,


20101016

Bra med Södertälje: Syrianska, Pedagogiskt centrum, kulturdelen.nu och mera

Vi har elva
nationaliteter –
det är en fördel
: "För 33 år sedan bildades de efter en språklig tabbe.
För att beskriva varför Syrianska i dag kan bli klart för allsvenskan behövs en taktiktavla, ett spelprogram och en världskarta.
Eller så stannar man vid några gula hus."





Suleyman Sleyman intervjuad i Aftonbladet. Idag är alltså dagen då Syrianska kan säkra en plats i allsvenskan - match mot Jönköpings Södra kl. 16.00 på Jallavallen och fri entré. Kan nog bli riktigt kul för den fotbolls/folkfestsintresserade.

Det är den viktigaste matchen i klubbens historia, säger klubbens ordförande Andreas Temiz som förväntar sig storpublik.


Detta alltså i en stad där kulturbevakningen återupprättas med det lysande initiativet Kulturdelen.nu. Och i samma stad finns Pedagogiskt Centrum där man bland annant kan hitta denna läckra genomgång av hur digital kompetens gestaltas i den nya läro- kursplanen för grundskolan LGR11.



Och sedan bara fortsätter det .... The Strip....SSK.....Oktober....Maren.........


Technorati Tags:
, , , , , ,