Gadgeten innehöll ett fel

20101114

7 budord för en återuppväckt socialdemokrati

Sakine Madon: S-eliten är en snobbig adel: "En del menar att partiets kris beror på att de har varit dåliga på att kommunicera och förklara sin politik. Nonsens; folk vet mycket väl vad partiet står för. Och eftersom ödmjukheten har lyst med sin frånvaro förknippas politiken fortfarande med felriktade bidrag, slöseri med skattepengar, projektpolitik och identitetspolitiskt snömos.

Ett av alla feltänk är att skattehöjningar i alla lägen är bra för fattiga. Det finns inget solidariskt i att hårdbeskatta låginkomsttagare. Vänstertyckare som föraktfullt fräser "skitjobb" när de ska beskriva städjobb och liknande skulle behöva komma ner från sina höga hästar. Om förmögenhetsskatten gnälls det fortfarande att "jamen rika ska inte få vara så rika".
Men vem bryr sig, om samtidigt fattiga - i behov av offentlig sektor och att pengar stannar i landet - får det bättre?
"





Kamrater!

Dagens ledare i Expressen sätter fingret på några av de frågor som vi faktiskt behöver diskutera. Dessa frågor måste diskuteras därför att vårt parti i stor utsträckning förlorat sin identitiet, sin själ om man så vill - precis så som Sakine Madon uttrycker det genom en politik förknippad med "felriktade bidrag, slöseri med skattepengar, projektpolitik och identitetspolitiskt snömos".

Statskrameri brukar jag kalla det som innebär att vi ersatt människors kraft att både enskilt och kollektivt bygga ett gott samhälle med kommunala eller statliga insatser. Patentlösningen på alla problem är offentliga insatser finansierade med ökat skatteuttag - sällan eller aldrig genom att bemyndiga "undersåtarna" och ge dem egna medel att enskilt eller i gemenskap bygga livskraftiga samhällen, tillsammans formandes det Sverige vi vill ha.

Som Madon också konstaterar
"Det behövs fortfarande en bred och pragmatisk vänster som inte tappar fokus och klassperspektiv. Anledningen är enkel: Borgerliga politiker saknar i regel personlig erfarenhet av sociala problem och socialt utsatta områden"
Identitetspolitiken har ersatt klassperspektivet, har fördunklat analysen så påtagligt att vi inte längre kan uppfattas som företrädare för de mest utsatta, för de mest maktlösa, för de som befinner sig på de lägre stegen på klassamhällets stege. I synnerhet som våra företrädare mera sällan faktiskt har egen erfarenhet från detta, våra partiorganisationer abdikerat både från politisk skolning och från ideologisk debatt. Istället diskuterar vi lokala kommunala sakfrågor med litet ideologiskt innehåll, gör medskick istället för att ta politiska strider och väljer företrädare inte efter politisk linje utan efter kön och möjligen etnisk tillhörighet (och ser förstås till att några fackliga kommer på valbar plats fortfarande utan att fråga efter politiken).

Några grundelement är naturliga att slå fast:

1, Vårt ideologiska arv ska förvaltas väl, det bygger på en marxistiskt inspirerad analys av samhället som fokuserar på människors förhållande till produktionen och i synnerhet på de maktrelationer som en sådan analys blottlägger. Helt enkelt fokus på motsättningen mellan arbete och kapital.

2. "Staten och kapitalet" är inte bara en populär sång - den säger något viktigt om den grundläggande inställningen till statsapparaten. Människor skall frigöras från beroende, statsapparaten ska minimeras och kontrolleras. Otaliga är ju exemplen på hur t.ex. socialförsäkringssystemen klientifierar och förödmjukar sjuka, arbetslösa, medelslösa. Partiet har tyvärr kommit att identifiera sig mer med systemen än med medborgaren, mer med byråkratin än med den enskilde - det behöver vi göra upp med.

3. "Vi under skatter digna ned" är en strof i Internationalen vi sällan sjunger trots att detta är en högst påtaglig verklighet för alla lågavlönade i vårt land. Att ta in skatt från människor vars inkomster är så låga att de blir beroende av bidrag för att kunna leva ett något sä när drägligt liv - hur generella dessa än är - är att förödmjuka dessa människor, att frånta dem möjligheten att känna den stolthet som kommer av att kunna försörja sig själv.

4. Solidaritet har alltid varit de lägre klassernas räddning, det som förenat genom sin mobiliserande kraft, långt från de välbeställdas köpande av samvetsfrid genom välgörenhet. Budskap som baseras på solidaritetsbegreppet väcker anklang i mycket stora grupper i samhället, både därför att det i sig självt rymmer så mycket godhet och för att det direkt appellerar till egenintresset.

5. Socialismen är en frihetsrörelse. Det är genom att frigöra människor från förtryck, från maktlöshet, från kontroll som socialdemokratin kan försvara sin plats såväl här i Sverige som internationellt. Det är bara genom ett konsekvent hävdande av individers och kollektivets frihet från övervakning, från kontroll, från övergrepp som vi kan upprätthålla och försvara denna tradition (som vi gjort alt för många avsteg från under årtionden).

6. Arbetarklassen som alltid varit partiets bas utgör idag kanske något mindre än hälften av de lönearbetande i landet. Långt många fler är beroende av lönearbete och lever under likvärdiga förhållanden i fråga om makt över sin arbetssituation och beroende av arbetsköparens "välvilja" för sin existens. En stor del av de så omhuldade småföretagarna (läs huvudsakligen egenföretagare) har också likvärdiga och i många fall t.o.m. sämre förhållanden. Alla dessa är beroende av att hjulen rullar, att verksamheter expanderar, att den totala produktionen ökar - helt enkelt av tillväxt. Tillväxt skapas genom ökad konsumtion, tillväxt skapas genom innovation.

7. Det går förstås att tänka sig partier vars enda existensberättigande är att vara kampanjorganisationer. Det går däremot inte alls att tänka sig en socialdemokrati som reducerats till en sådan även om vi ligger lite väl nära. Socialdemokratins uppgift är inte att vinna val. är inte att förvalta statsapparaten - det är bara följden av om vi lyckas med vår uppgift. Vår uppgift är nämligen att mobilisera människor att aktivt delta i samhällsbyggandet, att mobilisera människor att befria sig själva, att mobilisera människor att förverkliga sina drömmar. Allt detta baserat på parollen Frihet, jämlikhet och solidaritet!



Technorati Tags:
, , , , , , , , , ,


6 kommentarer:

  1. Det här det var kanonbra skrivet.Igår på Roger Jönssons blogg skrev jag lite om just förvaltning av något gott,att hela tiden vara hungrig på förvaltning.Så skrev du det här idag.Trivsamt
    hälsn Mia

    SvaraRadera
  2. Utmärkt skrivet och bra sammanfattat, begripligt för alla och envar. Man hoppas bara att man vågar höja blicken till den här nivån från den inåtvända, skiträdda försvarspositionen av sin egen ställning i apparaten. Det vette faan.

    SvaraRadera
  3. Jag tror inte att städjobb blir bättre om de rikare blir rikare. Man har kommit fel ut när man faller för borgerliga "resonemang" på det sättet. Att falla för dessa "resonemang" betyder snarare förvärrade arbetsvillkor, tuffare villkor som tillåter de rika att anställa färre allt i sin jakt på profit.

    Det borde också sägas att något är fel när man ropar på tillväxt i länder som inte är i reellt behov av tillväxt i en situation där vi redan överexploaterar jordens tillgångar och oljan håller på att ta slut.

    Kortsiktigheten leder ingen vart. Finns heller ingen anledning att undra sig över att Expressen förespråkar ökenvandring och återvändsgränder i det oändliga, allt för att S inte ska få för sig att agera konstruktivt.

    SvaraRadera
  4. Skrev för ett tag sedan om ämnet.

    Att arbetarrättsrörelsen har sett till att så många har fått det såpass bra att de till slut har glömt hur det gick till.

    I korthet

    Folk har helt enkelt samlat på sig saker, prylar, bilar och hus (för lånade pengar) och lever i villfarelsen att de är rika.

    Och sålunda har de blivit borgare.



    http://scabernestor.blogg.se/2010/september/arbetarrorelsens-hundraplus-ariga-kamp-har-re.html

    SvaraRadera
  5. Ja scaber nestor. Du har rätt.

    Folk har fått det väldigt bra. Och det ska folk ha. Men vi har lutat oss tillbaka och trott att alla ska komma ihåg hur djävla bra partiet var för trettio år sen.

    Peter. Dina sju teser är underbara.

    Låt oss börja där i folkrörelsearbetet för att ta tillbaka initiativet i politiska debatten under de närmaste åren

    SvaraRadera
  6. Scabor Nestor - folk har inte alls blivit borgare men de tycker förstås att vi är irrelevanta delvis därför att vi inte har en politik för dagens samhälle. . Vi kan ju heller inte, precis som Britta skriver - hoppas på att/påminna dem om att det var vi som gjorde det möjligt.

    SvaraRadera

Även om det förstås är tillåtet att lämna anonyma kommentarer så uppskattar jag om du anger namn i där för avsett fält.