Gåvan till Sverigedemokraterna

Därför borde islam och inte kristendomen ha en särställning i den svenska skolan: ""Frågan här borde inte vara vilket inflytande de haft, utan just vad de gått och vad de går ut på. Elever ska få en möjlighet att kritiskt granska dem, att fördomsfritt jämföra dem och att fundera över om det alls ligger något i de påståenden de framställer. Vill man ha en olika behandling av religionerna i detta sammanhang borde det snarare finnas anledning att lägga vikt vid sådana religioner, som är dåligt kända inom den "egna" traditionen. Där finns kanske intressanta nya lärdomar att göra!" "

Torbjörn Tännsjö gillar inte den nya kursplanen i religionskunskap - ett ämne som tillsammans med samhällskunskap, geografi och historia utgör de samhällsorienterande ämnena i skolan. För alla dessa gäller förstås att det svenska samhället, den svenska geografin och den svenska historien ges en viss särställning. Och visst skulle man kunna tänka sig att religionernas betydelse snarast behandlades när det gäller historisk tid i historieämnet och när det gäller nutid i samhällskunskapen. Men är det nu verkligen så som Tännsjö tycks mena att den nya kursplanen inte ger eleverna möjlighet "att kritiskt granska dem" (religionerna)?

Tar bara några exempel ur kursplanen:

Kristendomens betydelse för värderingar och kultur i det svenska samhället förr och nu. (årskurs 4-6)

- Kristendomen i Sverige. Från enhetskyrka till religiös mångfald och sekularisering. (årskurs 7-9)

- Sambandet mellan samhälle och religion i olika tider och på olika platser. (årskurs 7-9)

- Religionernas roll i några aktuella politiska skeenden och konflikter utifrån ett kritiskt förhållningssätt. (årskurs 7-9)

- Konflikter och möjligheter i sekulära och pluralistiska samhällen, till exempel i frågor om religionsfrihet, sexualitet och synen på jämställdhet. (årskurs 7-9)

Utöver dessa finns förstås formuleringar om de olika religionernas uppbyggnad, historia, urkunder etc. Tillsammans blir det svårt att se Tännsjös artikel som något annat än att försöka ta relativt billiga poäng som t.ex. hans formuleringar om att att kursplanen är Björklunds "gåva till Sverigedemokraternas väljare".

Problemet med den nu antagna läro/kursplanen är inte enskildheter som det svenska kulturarvets utformning i olika ämnen utan att reformen genomförs utan en ordentlig genomlysning av skolans roll och därmed dess uppgift i det 21:a århundrandet. Vilka kompetenser våra barn och ungdomar behöver för att på 10-20 år framåt i tiden för det är då de som nu börjar skolan gör sin debut som vuxna medborgare. I det perspektivet borde förstås hela ämnesindelningen ifrågasatts, innehållet definierats efter vår tids krav.

Technorati Tags:
Jan Björklund, Religionskunskap, Skola, Torbjörn Tännsjö, Newsmill

Skitnödiga politiker

Integrationspolitiken är dålig – inte invandrarna: "Med de skitnödiga politikerna är det samma sak.
Nyamko Sabuni tillträdde som jämställdhets och integrationsminister med löftet om att ta debatten med Sverigedemokraterna. Hon skulle dra av dem masken, visa att de pratade skit. Det har gått fyra år. Hon har fortfarande inte satt sig ner och debatterat med Sverigedemokraterna. Vad skickar det för signaler?

Jo, den som SD älskar att lyfta fram: Vi är de enda som säger det som etablissemanget inte vågar säga.

Och vad är det som SD tror sig vara ensamma om att våga prata om?
Ja, ett av SDs favoritargument är ju att flyktingpolitiken är så fruktansvärt dyr för Sverige. Invandringen kostar Sverige så mycket att varenda spricka i välfärdssystemet kan härledas till detta svarta hål i de offentliga utgifterna.

De brukar prata om uppemot 300 miljarder om året. Klart det skrämmer.
Då räknar de in alla kostnader för invandringen, men “glömmer” att invandrare också betalar skatt. "

Funderar över detta (Martin Ezpeletas krönika) när jag reflekterar över gårdagens debattartikel av Robert Halef i LT om att syrianer och assyrier behöver vakna upp och Nader Helawis (m.fl.) argumentation i samma LT för en "ansvarsfull flyktingpolitik". Helawi sällar sig till den märkliga skara som uttrycker sin uppskattning (obs inte tacksamhet som är ett i sammanhanget underligt begrepp) för den svenska flyktingpolitiken genom att hävda att den inte borde gälla flera än de som redan fått en fristad här med något undantag (antar att det är kristna som avses). Helawi tycker att

För oss Sverigedemokrater, oavsett etnisk bakgrund, är det självklart att invandrarna – ty även framgent skall vi, om det finns fullgoda skäl härför, kunna ta emot människor som exempelvis förföljs för sin tro – skall ta seden dit de kommer.

Halef, som inte alls berör frågan om eventuella nytillkommande, riktar kritiken och fokus på just den assyriskt/syrianska gruppens egna organisationer:

Våra organisationer måste börja våga agera mot de kriminella människor som finns bland oss, oavsett vilka de är. Vi bör utestänga dem från våra aktiviteter som till exempel våra fotbollsmatcher, föreningar och fester. Våra kyrkor, med båda biskoparna i spetsen, måste predika hårt och hänsynslöst mot dessa människor och alla ohederliga och kriminella handlingar. Inte minst våra två tv-kanaler (Suryoyo sat och Suroyo tv) måste våga ta debatten och propagera mot dessa människor och upplysa våra ungdomar så att de inte hamnar på den kriminella banan och blir svansar till vissa kriminella människor.

Och visst, för oss lite vid sidan av, så framstår det ju som lätt absurt att det bland en grupp på 20-30 000 som kommer från samma område i världen så har man lyckats splittra sig både vad gäller beteckning och vad gäller kyrka och de har följdaktligen två biskopar i Södertälje (och två TV-kanaler!). Halef lägger eller möjligen hoppas på ett stort ansvar/tagande, från gruppens egna organisationer. Och visst är det rimligt att assyrisk/syrianska kyrkor och föreningar funderar över hur de skall förhålla sig till kriminalitet inom den egna gruppen. När det gäller fotbollen är jag mera tveksam av det skälet att både Assyriska och Syrianska rimligen borde vara Södertälje-lag (och dessutom slås ihop så att de ev. kunde platsa i allsvenskan).

Viktigt att komma ihåg är dock att kriminalitet i ett samhälleligt perspektiv har socioekonomiska orsaker - det handlar om möjligheter till försörjning, det handlar om diskriminering på arbetsmarknaden, det handlar om likvärdiga möjligheter. mer generellt. Och samtidigt som jag alltså kan hålla med Halef så står det klart att på en mer övergripande nivå så handlar det inte om föreningar/kyrkors agerande. På ett mera individuellt plan kan man fundera över var föräldrar, närmaste släkt tog vägen - de nämner Halef inte.

Frågan om vi och dom, integration och/eller assimilation är svår. Sverige är - morallagar till trots - ett sekulariserat land. Vad betyder det egentligen för en folkgrupp vars identitet till stor del baseras på en religiositet ganska fjärran från mainstream.

Technorati Tags:
Martin Ezpeleta, Robert Halef, Nuder Helawi, Invandring, Flyktingpolitik, Syrianska, Assyriska

Rätten att kränka tillhör de PK

Fritt fram för religiösa att diskriminera: "Jag har en kollega som konstant vägrar att hälsa på mig. När vi möts sträcker jag fram handen men han vägrar fatta den. Eftersom vi båda är präster i en storstad (Göteborg) är det oundvikligt att vi då och då stöter på varandra i något av de större begravningskapellen eller i sakristian till någon av de populära bröllopskyrkorna. Därför upprepas scenen gång på gång. Min framsträckta hand möter hans benhårda övertygelse om att jag inte är ren nog att ta i hand. Jag är gay, och han vet om det."

Lars Gårdefeldt är kränkt av en kollega som vägrar ta honom i hand på grund av Gårdefeldts sexuella läggning. Han tar sjålv upp detta exempel med anledning av att Arbetsförmedlingen har bötfällts för diskriminering då en man som hälsat hövligt men inte skakat hand med en kvinna (och därmed gått misste om en praktikplats) berövats sin ersättning. Detta har, förutom att irritera Gårdefeldt också triggat Mathias Sundin att reagera vilket kommenteras av Ali Esbati så här:

Muslimer ska alltså med hot om indragna sociala rättigheter kunna utsättas för uppfostrande förnedring. Här gäller det att med lagens hjälp tvingas hälsa genom just handskakning - om man är muslim i en underordnad social position.

Själv blir jag bara mer och mer förvirrad (förmodligen ett åldersfenomen). Vi har alla mänskliga rättigheter vilka bland annat innebär att vi har rätt att inte bli diskriminerade/kränkta på grundval av t.ex. kön, sexuell läggning, etnicitet och religion. Såvitt jag förstår innebär detta att jag inte har rätt att tvinga en annan människa som t.ex. av religiösa skäl inte hälsar genom att ta i hand att göra detta. Samtidigt får jag inte kränka en annan männsika som t.ex. är homosexuell genom att inte ta vederbörande i hand av religiösa skäl. Här föreligger en s.k. målkonflikt. Antingen kränks den enes rättighet att fritt utöva sin religion eller så kränks den andres rätt att inte bli särbehandlat t.ex. baserat på dennes kön.

Mest bizarr blir diskussionen förstås då människor som inte tillhör en specifik religion anser sig ha rätt att bedöma huruvida det uttryck den enskildes religiositet tar är överensstämmande med en "korrekt" historisk och/eller modern uttolkning av dennes religion. Men det var en parantes.

Vi lever i en överkänslig tidsålder. Alla verkar springa omkring och känna sig kränkta. Anna Wahlgren känner sig kränkt till ett värde av 250 000 kronor på grund av en kanske mindre lyckad kommentar av en programledare i TV.

Jag blir inte kränkt om någon hälsar på annat sätt än genom att ta i hand, Funderar faktiskt inte alls varför utan accepterar. Jag blir inte kränkt av att kön går före kompetens och/eller politiska åsikter i mitt parti (möjligen lite upprörd över att folk är så...). Jag blir inte kränkt av att andra kan ha andra åsikter än jag, och faktiskt uttrycker dem. jag kan möjligen bli irriterad/förbannad när de anser sig ha rätt att tala om för mig hur jag skall uppträda/bete mig, men inte kränkt. Kan också bli lite förbannad då jag ser hur människor - baserat på ett eurocentriskt perspektiv - anser sig ha rätt att fostra resten av världen.

Mångmiljonkampanj för sekulärt samhälle

Göran Rosenberg: "Är Humanisternas tro värd en mångmiljonkampanj?": "Någon kanske tillägger att kampanjen också illustreras med ett gult kors på blå botten, men korset i den svenska flaggan är inte en symbol för kristendomen utan en symbol för nationen och sticker därmed inte ut i sammanhanget på samma sätt som Davidsstjärnan eller halvmånen, i synnerhet inte på samma sätt som en gul Davidsstjärna, som i Europa associerar till något helt annat än till frågan om Guds existens."

Sannolikt är Rosenbergs diskuterande av Humanisternas kampanj på temat Gud finns nog inte bara ett av många uttryck för en bland religiösa vanlig vanföreställlning - den att eftersom man själv har en tro så måste också andra ha det. Säger sig dessa andra inta ha någon tro så måste man för att hävda sig själv förstås kränka dessa genom att definiera deras tydligt deklarerade ståndpunkt som en (annan) tro. Så gör man förstås för att förvilla, för att omöjliggöra en rationell diskussion. Vad motståndaren, i detta fall ateisten, än hävdar kan det förminskas genom att kalla det en tro som skall likställas med religiösa föreställningar.

När Rosenberg sedan som framgår av citatet ovan inte ens förstår att han ser tre religiösa symboler på kampanjens affischer så framstår debattekniken i all sin prydo. Kan man inte beslå kampanjen med annat så kan man åtminsotne vantolka den. Att sedan komma dragandes med att korset i den svenska fanan symboliserar nationen och inte kristendomen verkar nästan enfaldigt. Christer Sturmark har också besvarat Rosenbergs inlägg, vilket den senare kommenterar med att ytterligare försöka smutskasta kampanjen - både dess syfte och även dess möjliga missbrukande:

Det är inte svårt att se vilka politiska krafter som kan hämta inspiration ur Humanisternas kampanj.

Rosenberg försöker attackera Sturmark då denna bara som exempel på problem skapade av människors tro (religion) pekat på "främmande länder" (för övrigt ett intressant kategoriserande). Jag tyckte Sturmarks exempel var väl valda då de är extremt tydliga men kan också tänka mig att förslå mer näraliggande - motstånd mot kvinnors rätt att på samma villkor som män bestämma över sina kroppar (läs abort, prostitution etc), snedvriden syn på människors sexualitet, motstånd mot samkönad parbildning.

Min tro är att Humanisternas kampanj trampat på en mycket öm tå hos herr Rosenberg. Vad ingen av herrarna tycks uppfatta är dock att religiösa föreställningar utgör en del av den samhälleliga överbyggnaden med vars hjälp häskande i alla tider mobiliserat för att vidmakthålla rådande ordning och/eller utvidga den egna domänen. Så har religion använts och man behöver ju inte öppna ögonen särskilt mycket för att se att den fortsatt används på det sättet.