Cetin versus Sabuni

Currently playing in iTunes: Real Live Livin' Hurtin' Man by W.C. Clark

Sabuni kravlar fram i populistisk lervällning: "Mönstret är klart och tydligt. Folkpartiet vill se ett Sverige med två system och normer. Ett för vita svenskar och så ett lite hårdare och svårare för oss med bruna ögon och parabolantenner på balkongen. När Nyamko Sabuni föreslår att speciella lagar ska gälla för en särskild etnisk del av befolkningen frångår hon nämligen alla principer om alla människors lika värde."

Ibland är det så oerhört lätt att välja, ibland blir skiljelinjerna i politiken övertydliga, närmast överväldigande. När Evin Cetin sågar Nyamko Sabuni förslag ser man faktiskt krälandet i den populistiska lervällingen framför sig.

Sabuni som alltså stoltserar med titeln integrationsminsiter "vill ha en låglönesektor för utlandsfödda med dålig skolunderbyggnad och utbildning." Man undrar om inte ett stort problem med integrationen är att utlandsfödda oavsett utbildning hänvisas till den låglönemarknad vi redan har. Fråga t.ex. taxichaufören vilken akademisk examen som krävt för att få det jobbet. Eller fråga städerskan på jobbet hur integrerad hon känner sig.

Man blir lite trött på dessa "nya fräscha förslag". Eller som Peter Andersson uttrycker det:

I stället för att gå till bred attack mot segregationen, utanförskap och en alltför bristfällig förmåga att se till individers styrkor spelar folkpartiet fulspel med främlingsfientigheten som joker.

Technorati Tags:
Flyktingpolitik, Evin Cetin, Nyamko Sabuni, Alliansfritt, Peter Andersson

Politikens avsikt versus effekt

En politik designad för att slå mot Rinkeby: "Sånt här gör mig ärligt talat så arg och trött att jag typ överväger att sluta bry mig. Det är för jobbigt. Folk är så j-a oseriösa."

Nu vet jag inte om det är helt korrekt att beskriv högeralliansens politik som designad för att slå just mot Rinkeby - tror snarare att det är en politik designad för att gynna den relativt välbeställda medelklassen som får den av Marika Lindgren Åsbrink beskrivna effekten. Frågan ställd med anledning av dels Nyamko Sabunis artikel, dels Carin Jämtins replik.

Nu spelar det kanske inte så stor roll - effekten är ju densamma men lite betydelse har det när det gäller tonen i den politiska debatten. Är inte säker på att det är funktionellt att tillskriva sina motståndare uppsåt för negativa effekter av deras politik. Normalt är det ju så att politiker har goda ambitioner men fallerar i valet av metoder. Högeralliansens jobbpolitik torde ju vara ett paradexempel på detta, med ingredienser som jobbskatteavdrag som ju bara ökar köpkraften hos de med jobb men inte ökar utbudet av arbete med en enda procent.

Frågan är snarast om vi socialdemokrater har en politik som verkligen gör motsatsen, dvs ökar utbudet av arbete i landet som helhet och i områden som Rinkeby i synnerhet. Har vi en politik som t.ex. återför arbetstillfällen som politiken verkligen förfogar över (kommunala och statliga jobb)? Har vi en politik för skolan som verkligen ger barnen i skolan likvärdiga möjligheter oavsett i vilken skola de går? Har vi en politik som verkligen inkluderar områden som Rinkeby i allas vår bild av staden?

Bara som ett kontrasterande exempel: I min kommun, Södertälje, valde man för några år sedan att markera att alla ytterområden är mindre värda, perifera delar ur kommunalpolitiskt perspektiv genom att centralisera all kommunal förvaltning till ett nybyggt stadshus - detta alltså inte avsett som kritik mot det nya stadshuset. Kritik är det däremot mot den föreställningsvärld - baserad på kanske 60-tals centralism - som inte klarar att se att varje liten del av kommunen (som geografisk entitet) är en likvärdig del av densamma. Att med dagens teknik och kommunikationer det är lika naturligt/enkelt att söka bygglov för en kåk i Enhörna på kommunens enhet för sådana ärenden som ligger i Mölnbo, bara två pendeltågsstationer bort.

Hade all statligL/kommunal verksamhet blivit kvar i Rinkeby om vi haft makten under den innevarande mandatperioden. Jag är inte helt säker även om vi kanske motsatt oss nedrustningen.

Technorati Tags:
Marika Lindgren Åsbrink, Rinkeby

Alla har varit unga men unga har aldrig varit äldre

Hamnade i en lite intressant diskussion med Josefin Deiving och Calle Fridén på Facebook. Upptäcker att fb begränsar kommentarernas längd så att man blir frustrerad. Tar därför upp frågan här:

Grundfrågan som Deiving reser (som alltså varit i Almedalen) är alltså följande

Mycket av diskussionerna på minglerna har handlat om att vara ung i politiken och om hur piratpartiet rör sig i det tomrum som de traditionella partierna lämnat öppet att fylla.

Så efter att jag lite mera skämtsamt ha konstaterat att alla äldre faktiskt varit unga och att unga saknar erfarenhet (också av att bli äldre) blir meningsutbytet mera allvarligt. Både Deiving och Fridén verkar ha uppfattningen att man måste vara ung för att kunna driva en politik som passar unga människor - att man som äldre (här något obestämt men jag upplever mig som vit, medelålders man klart inkluderad) inte förstår, inte delar de oerhörda svårigheter som just dagens unga upplever och därför inte kan vara en bra företrädare i politiska sammanhang.

Jag har svårt för denna typ av generaliserade omdömen om folk oavsett hur man väljer att kategorisera dem. För mig är en bra politisk företrädare en person som oavsett kön, ålder, hudfärg, ursprung företräder den politik jag gillar. Jag menar - bara som exempel - att den politik Maud Olofsson företräder inte blir ett dugg bättre för att hon är en kvinna eller att den integrationspolitik som förs i detta land inte blivit ett dugg bättre på grund av Nyamko Sabunis hudfärg.

Vad finns då som talar för att politiken skulle bli bättre (för unga) om yngre gavs tunga förtroendeuppdrag kan man undra, jag hittar snarast invändningar. För det första så behöver man ju bara läsa Aftobladet serie med förslag från ungdomsförbund på vad partiledarna borde tala om - ta t.ex. Charlie Weimers - för att inse att egenskapen av att vara ung inte räcker långt. För det andra har jag inte sett något exempel på att vi fått en bättre politik för att någon ung getts en riksdagspost, ett kommunlarådsuppdrag eller liknande. Här kan jag ha missat något så upplys mig gärna.

När jag försöker förstå på vilket sätt ungas erfarenhet idag skiljer sig från min generations erfarenheter av dels att vara ung (då det begav sig) och dels av att leva nu och ställer frågan till Deiving och Fridén så ger de några exempel. Internet - visst en ny grej men det faktum att äldre emellanåt hemfaller åt att misstänkliggöra det unga sysslar med är inte nytt, det är sannolikt åtminstone en företeelse som funnits sedan man kan börja prata om ungdomskulturella fenomen (dans, jazz, rock, biografer, etc). Arbetslöshet - absolut inget nytt och något som i alla tider drabbat oerfarna och utbildade oftast, våra föregångare skapade ju a-kassan för att mildra effekterna. Gränslöst Europa - visst annorlunda men inte väsenskilt - det är 20 år sedan muren föll och det är säkert 40 år sedan vi började åka på charterresor, Sverige blev ett invandrarland i slutet på 50-talet och något/ra årtionden därefter. Samtidigt var det min generation som började tågluffa, som drev frågor om internationell solidaritet betydligt kraftfullare än dagens ungdomar gör.

Informationsrevolutioner har vi upplevt förut - ta radions genombrott, ta TVs genombrott, båda genomgripande förändringar av informationsflödet och revolutionerande i hög grad, plötsligt hade vi världen i våra vardagsrum. Dock - den kommunikationsrevolution vi nu är mitt uppe i är vi förstås i lite olika grad delaktiga i. Det är dock inte nödvändigtvis en generationsfråga, i första hand tycks det vara en socioekonomisk fråga (som de flesta frågor visar sig vara). Sen är förstås yngre något snabbare att anamma ny teknik men det finns många (och för utvecklingen betydelsfulla) äldre som hänger med.

Deiving konstaterar

Vi har det "nya sociala livet på internet där de äldre på beslutsfattande positioner uppenbarligen inte fattar att vi som socialademokrater definitivt inte ska ställa oss på företagens sida mot medborgarna och lägga en våt hand över en nödvändig omställning

Det är bara ett axplock men det finns fler och de går ut på att du formar de politiska besluten utifrån din egen direkta verklighet - därför är det viktigt med vilka företrädare du har.

Hon har rätt såtillvida att det uppenbarligen finns personer (oavsett ålder) i beslutsfattande positioner som inte fattar. De bör bytas ut mot personer (oavsett ålder) som fattar.