För den som inte...

förstår så finns det ett visst samband mellan min kritik av Pertoft/Linder och min beundran för Brockman.

Skoldebatt - om vad

Dålig skolretorik hos PJ i SvD: " Ett nytt lågvattenmärke är PJ Andrs Linder´s krönika i dagnes SvD. Jag vet att PJ älskar Björklunds skolreformer, men någon måtta i osakligheten får det väl ändå vara, eller?"

Mats Pertoft är kritisk mot PJ Anders Linders krönika om skolpolitik i SvD och sett ur hans miljöpartistiska perspektiv har han naturligtvis visst fog för sin kritik. Det intressanta är dock att vare sig PJ Anders Linder eller Mats Pertoft diskuterar det som den skolpolitiska debatten i stor utsträckning borde fokusera år 2010. Linder öppnar egentligen för det genom att referera till Globaliseringsrådet men verkar inte ha förstått att vi - när det gäller innehåll som ju är intressantare än organisation - borde ägna betydande energi åt att analysera vilka kunskaper skolan faktiskt skall bidra med (bidra till att barn och ungdomar lär sig). På utrikiska brukar det kallas 21st century skills, varav en del utgörs av digital kompetens, alltså de kunskaper, färdigheter och förmågor de behöver utveckla för att kunna bli lärande kreativa medborgare i ett alltmer digitaliserat samhälle.

Ett viktigt skäl till att debatten borde handla om just detta är att Skolverkets förslag till nya kursplaner för grundskolan just nu är ute på remiss (svar senast den 5 februari).

I början av förra veckan samlade Learning and Technology World Forum 75 ministrar och 750 experter från 60 länder. Bland ministrarna var inte Sverige representerat. Konferensen öppnades av Gordon Brown som engagerat talade både om utveckling av skolan (och behovet av att ge alla tillgång till IT) och om utbildningens roll när det gäller samhällsutvecklingen. Som en del i konferensen kunde man besöka Be very afraid - en utställning som syftar till att visa att skolan håller på att omsprungen, lämnad - när det gäller att vara källa för lärandet - av barn och ungdomar själva som hittar nya sätt, nya platser, nya områden för sitt eget lärande.

PS Tvärtemot PJ Anders Linders enfaldiga angrepp på "motståndare till .... ordning och reda" så finns det förstås ingen som är motståndare till det men självfallet olika meningar om hur det uppnås. Retoriskt är det ju dock tydligen faktiskt möjligt att med viss framgång använda sig av detta sätt att argumentera vilket ju gör diskussion rätt meningslös. DS

Skolpeng på lika villkor

Alliansen förhindrar lika villkor: "Den nya lagen gäller från 1 juli 2009 och innebär bland annat att fristående skolor inte alls behöver genomföra några budgetnedskärningar under löpande budgetår, även om kommunala skolor tvingas till detta. I en ekonomisk kris som den vi nu befinner oss i skall friskolorna därmed inte behöva bära samma börda som kommunala skolor eftersom inga förändringar av fri-skolornas skolpeng är tillåtna under löpande budgetår.
Miljöpartiet är en stark förespråkare av fristående skolor, pedagogisk mångfald och valfrihet. Vi har försvarat friskolor från angrep från både höger och vänster. Vi har alltid arbetat för lika villkor för fristående och kommunala skolor. Vi vill att friskolor och kommunala skolor skall få samma resurser, och vi vill att den pedagogiska mångfald som finns i friskolorna även skall kunna finnas i kommunala skolor."

(Hittat via Länstidningen.)

Mats Pertoft och Ewa Lofvar Konradsson uppmärksammar helt korrekt den nya lag som trädde i kraft 1 juli i år som faktiskt innebär att skillnaderna melllan skolor med olika huvudmän ökar vad gäller resurstilldelningen. Numera är alltså friskolor friskrivna från kommunala besparingar under löpande budgetår - är förstås helt absurt.

Men det rådande systemet för bidrag till privatskolor var redan sedan tidigare tvivelaktigt. Om utgångspunkten är att vi skall ge alla barn rätt till likvärdig utbildning måste varje form av bidragssystem ta hänsyn till att elever inte är lika. Det innebär att man inte kan ha s.k. skolpengssystem som åsätter alla elever samma pris - tvärtom så måste man hitta formler som kan användas för att ge bidrag (och det gäller ju oberoende av huvudman) som står i rätt proportion till de behov eleverna har för att få denna likvärdiga utbildning. Vi vet att t.ex. elevernas socioekonomisk bakgrund spelar stor roll för deras förutsättningar att nå målen i skolan. Skolor som har stort inslag av elever med mindre gynnad sådan bakgrund måste därför få relativt sett mera resurser - detta är ju förstås fullständigt självklart!