Gudrun är som en småtokig gammal vän: "Konkurrentpartierna borde vara rasande. Men det är de inte. Och märkligast av allt är att de inte har någon anledning att vara det.
Många politiker tragglar på, utan att märkas. Andra får ett ögonblick i ljuset och försvinner spårlöst. Några få behåller sin politiska kraft livet ut.
Men Gudrun är en alldeles egen kategori. Hon har en evig plats i ljuset, men har förlorat all politisk kraft.
En politikens Anna Book eller Kikki Danielsson. En gång sjöng de, nu bara är de.
Vi gillar dem. Vi ler.
Sedan går vi vidare."
Johan Hakelius har gjort en korrekt observation. Frågorna är dock vad säger detta om politik, om vår tid, om det parti vilket hon ledde under x antal år?
