Gadgeten innehöll ett fel

20100331

It i skolan - exemplet Stockholm

IT lyfter skolan: "På idg.se publiceras i dag en artikel där Roger Mogert (s) kritiserar stadens gemensamma upphandling av gemensam IT-service, GS-IT. Mogert kräver att alla stadens skolor lyfts ur projektet.

Jag är övertygad om att GS-IT är bra för Stockholms elever, lärare och skolledare."





Fantastiskt att följa diskussionen om Stockholms GS-IT. Man måste erkänna att försvaret av den upphandlade lösningen känns en liten smulla tunn.

20100330

Linderborg har rätt

Bara arbetarrörelsen kan stoppa högerextremismen
: "”Jag fattar inte att de kan låta en sverigedemokrat få prata oemotsagd”, säger Amanda och slänger ihop sin frukostmacka.

Men mannen i köksradion är ingen sverigedemokrat. Han heter Tobias Billström och är moderat migrationsminister. Han föreslår att flyktingbarn som kommer hit ska skickas tillbaka till barnhem, som ska finansieras av Sverige – ett förslag som i första hand drabbar ungar från länder som sargas av svenska vapen

Bra idé, tycker Hanne Kjöller i liberala Dagens Nyheter – men hon vill modifiera förslaget: Engelsktalande tonåringar kan få stanna, men mindre barn som förvirrat sig hit och inte kan göra sig förstådda på något språk ska ut. För det mår de bäst av."





Nog är det så att Åsa Linderborg har rätt. Ändå finns det skäl att varna för att även partier som definieras som vänster lätt smittas av samma sjuka som drabbat Billström och Kjöller - som vi också ser hos vänsterpartier i andra europeiska länder. En del tycks faktiskt tro att det är inskränkningar av asylrätt, inskränkningar av flyktingars rättigheter (t.ex. att bosätta sig där de vill) som skall både lösa de problem vi har med integrationen och ta udden av mer framlingsfientliga grupper. Det förhålller sig tvärtom - det är när vi står upp för nya svenskars rättigheter - otvetydigt och förstås generöst - som vår politik kommer att få massivt stöd.

20100329

Respekt, Jämtin

S lovar att bygga Förbifart Stockholm: "Socialdemokraterna i Stockholm kör över Vänsterpartiet och Miljöpartiet och lovar att bygga Förbifart Stockholm. Det säger Carin Jämtin, Socialdemokraternas oppositionsborgarråd i Stockholm, till DN.se.

– På samma sätt som Moderaterna har kört över Centern och Kristdemokraterna i den här frågan så tycker vi att stockholmarnas majoritetsuppfattning ska få råda och då kommer vägen att byggas, säger Carin Jämtin.

Så om Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna får fler röster än Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer Förbifart Stockholm att byggas?

– Ja, säger Carin Jämtin.

Och det här är ett löfte från din sida?

– Ja, det är det."





Nu får vi bara hoppas att vi inte får en ny tullaffär, uppgörelsen som förde Stockholm tillbaka till medeltiden - då ingick beskattningsrätt av utombys i stadsrättigheterna. Hyser stor respekt för Carin Jämtin som nu ger detta tydliga besked och tror dessutom att det är helt nödvändigt för ett växande Storstockholm (och sannolikt dessutom taktiskt helt riktigt). Att hon därutöver lovar utbyggnad (och förbättringar) av kollektivtrafiken i samma område är mycket bra - kanske t.o.m tåg som går när det snöar.

Vi har bara ett liv och det är ett

”Offline” är kort sagt en gradfråga: "Numera är det bara stofiler som föreställer sig en motsats mellan ”cyberspace” och ”det riktiga livet”. Internet är verkligt och teknik är alltid närvarande. Tvärt om – ”offline” är en valmöjlighet som måste finnas om ”online” ska ha någon betydelse.

Personligen har jag resolut valt bort så kallat mobilt bredband. Min nätvaro ska inte vara etthundra procent mobil. Tvärtom uppskattar jag att kunna röra mig fysiskt in och ut ur nätskuggor och uppkopplingar. När jag behöver skriva går jag till ett bibliotek och slipper besväras av tanken på att jag skulle kunna vara uppkopplad."



(Hittat via Klara.)



Rasmus Fleischer gör en logisk tankevurpa. Först konstaterar han att bara stofiler gör skillnad på den digitala världen och det riktiga livet (analoga). Sen kräver han en distinktion mellan off- och online, och sällar sig därmed till dessa.

Att stänga av Titter-flödet eller liknande är ju inte konstigare än att vi tidigare valde att dra ur jacket när vi ville ha en stund för oss själva med frugan. Att vi samtidigt var stolta över att leva i ett land där faktiskt "alla" hade telefon och därför kunde nås både hemma och på jobbet är ju den andra sidan av myntet. Sett i backspegeln undrar man ju hur man fick vardagen att fungera när man inte också var nåbar till och från jobbet. Har man barn är den ökade nåbarheten oerhört värdefull, pappa kan alltid nås, om än inte alltid med omedelbart svar men meddelandet om att han söks har gått fram - om han så håller ett föredrag eller befinner sig på andra sidan klotet. iPhonen har revolutionerat mitt liv och det är en strålande upplevelse.

Vad vi säger till vem eller vilka är helt valfritt. Klara skriver "Det är ju en jättebra tanke. Men det måste också finnas en opt-in och en opt-out någonstans för vad man ska tvingas få veta av någon som man inte har bett om. Visst kan det vara väldigt bra att nära vänner i en chat får veta att någon just nu mår dåligt. Men om dessa är 50 personer som alla har olika känslor för nämnda person, ja då kan det bli mer komplicerat."

Jag som väl åtminstone åldersmässigt tillhör stofilerna skriver inte vad som helst (och läser inte gärna vad som helst) i publika sammanhang och de flesta sociala verktyg erbjuder ju just detta val - privata meddelanden versus deltagande i det publika. Inte konstigare än att vi har möten på jobbet vars motsats är samtal i korridoren eller diskret bakom stängd därr i någons rum. Helt olika samtal förs.

Uppdaterat: Martin Jönsson kommenterar samma fråga med utgångspunkt från Bjästafallet (där alltså helt oacceptabelt agerande mot våldtäktsoffer ersätts av mobb mot förövaren och riktigt klantig vuxenvärld i hans närhet)

20100328

CIA vill manipulera opinionen i Europa

CIA vill manipulera opinionen i Europa - DN.se: "Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA föreslår i en hemlig rapport att opinionen i Tyskland och Frankrike ska ”förses med” information som gör dem mera positivt inställda till ett fortsatt deltagande i kriget i Afghanistan."





I skolsammanhang brukar vi tala om källkritik som en mycket viktig förmåga att utveckla för barn och ungdomar. Skulle vara intressant att se en undersökning av hur denna förmåga ser ut bland den vuxna befolkningen. Och hur klarar man den om urvalet av intervjuobjekt manipulerats?

Jag bryr mig

Staten, det är vi: "Därav följer att jag hittills valt att inte intressera mig för Anna Sjödin och Thomas Hartmans bok “Vem bryr sig? En bok om Sverige” (Hjalmarsson & Högbergs förlag, Stockholm 2009. ISBN: 978-91-7224-117-6). Nu har två av varandra rätt oberoende skribenter fäst min uppmärksamhet på den och jag börjar bli nyfiken. Även om den, som Isobel Hadley-Kamptz påpekar, inte är så analytiskt så ger den tydligen bra exempel på den enskildes underläge gentemot staten. Om den har den kvalitet som Erik Laakso tillskriver den

"Den här boken borde vara studiecirkelshandbok för varje arbetarekommunstyrelse i vårt land. Varje år. Det här kan nämligen vara den viktigaste bok som skrivit i arbetarrörelsens Sverige på mycket länge. Läs den."

har jag ju uppenbarligen missat något viktigt."





Nu har jag läst och boken har uppenbara kvaliteter. Främst gäller detta att de båda författarna på ett utmärkt sätt ger oss ett antal exempel på "välfärdsstatens" tillkortakommanden. Och det är inte bara exempel utan beträttelser om människor som alldeles uppenbarligen far illa - mycket beroende på de system vi socialdemokrater så gärna omhuldar - statligt garanterad enfald.

Kritiken av högerns politik är dock uddlös och helt förutsägbar. Presentation av ideer för hur vårt samhälle (och då menar jag inte staten) borde byggas, organiseras för att hantera många av problememn lyser lite med sin frånvaro. Det är dock inte så konstigt - hur hanterar vi politiskt människors ensamhet?

Rekommenderad läsning dock: Psykiatrin, hemlösheten, äldrevården med flera frågor är angelägna om än inte alltid röstvinnande. Bara en sån sak som att det förekomer att människor som bott samman i hela sitt liv skiljs åt när den ene behöver äldrevård är så absurt att jag faktiskt inte förmår fatta det. Vem, vilken fullständigt utblåst hjärna, kan ens komma på tanken. Alla måste självfallet oinskränkt ha rätt att fortsätta sitt liv med sina vanor även om man behöver lite hjälp.

Jag tände på

Sverige släckte lyset: "När stafettpinnen lämnades över till Sverige, för andra året i rad, var det många som ville vara med: kommuner, företag, organisationer, myndigheter.
Och så vanligt folk.
"





Deltog inte alls i spektaklet. Patetisk manifestation. Tände på så mycket jag orkade. Tomgångskörde bilen lite extra för säkerhets skull:) och hade faktiskt tänt i hallen lite extra länge. Inte ofta jag länkar till Jinge men här får han lite cred.

Men det är klart - riktig vinter i Sverige, jordbävning i Chile och på Haiti, vulkanutbrott på Island - allt kan förstås förklaras med den globala uppvärmningen. Fortfarande ingen som från skoltiden kommer ihåg att isen låg kilometertjock precis just där du bor för bara 10 000 år sedan - eftersom det hänt flera gånger i jordens historiakanske, men förstås bara kanske, kan det hända igen. Enfalden sprider sig - numera också till offentliga institutioner (kommuner och liknande) som deltar i eländet.

Tidigare räckte det med att skrämma folk med helvetet om de inte uppförde sig "korrekt". Numera används andra hot - världens stundande undergång har dock alltid funkat. Räcker inte det tar vi till terrorism och när även det tycks förlora sin kraft ger vi oss ohämmat på muslimerna, som ju hotar att förgöra allt vi håller kärt.

20100323

Jävla hets mot Bea

Kritiken borde väl kommit tidigare?: "Är det en orimligt att diskutera det? Knappast. Dagens ordning är snarare en förlegad kvarleva från ett samhälle som hade en annan, och tolerantare, syn på sexbrott än stöld och misshandel.
Men Asks grava snedsteg var att vilja brännmärka människor redan då de enbart var misstänkta.
Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna, som sedan 1994 är införlivad i svensk lag, är mycket tydlig:
”Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig tilldess hans skuld lagligen fastställts.”
Så var det med den saken och det bör givetvis även Beatrice Ask rätta sig efter.
Att Thomas Bodström enligt egen utsago är hyperaktiv är en helt annan fråga. Nu kräver han Asks avgång när hon säger att hon månar om brottsoffren, alltså de kvinnor som blir utsatta för sexbrotten.
Det gjorde han inte när hon hävdade att lila kuvert var ett sätt att få bukt med sexbrottslingarna. Borde det inte varit tvärtom?"





Lena Mellin skriver på avdelningen Analys, vilket väl förmodligen är att betrakta som ett skämt. Även om jag normalt inte har mycket till övers för den f.d. justitieministern Thomas Bodströms bravader så får det väl antagligen räknas till hans verkliga meriter att han tämligen kategoriskt fördömer den nuvarande justitieministern Beatrice Asks fullständiga hjärnsläpp när det gäller frågan om respekt för rättssamhällets princip om att betrakta folk som oskyldiga intill deras skuld fastställts av en domstol. Det gäller ju förstås alla typer av brott och all kommunikation med den misstänkte skall förstås ske så diskret som möjligt oaktat det aktuella brottets karaktär.

Bra exempel på Bodströms egen något slapphänta inställning till rättssäkerhet (i effektivitetens namn) hittar man via hans blogg t.ex.
Låt poliser med särskild behörighet utfärda strafföreläggande för de enklaste ärendena. Om polisen kunde utfärda strafföreläggande sparar man arbete och tid för alla inom rättsväsendet samt ger en snabb reaktion från samhället även vid enkla ärenden.


Som Thomas Hartman skriver
Den som läser min blogg vet att jag verkligen inte brukar förorda folks avgång. Jag har även försvarat moderater när media häcklat dom på felaktiga grunder. Men denna gång finns inget försvar tyvärr. Den som kan förorda denna typ av integritetskränkande politik är tyvärr inte lämplig att inneha posten som justitieminister i ett rättssamhälle.

Samtidigt är det ett tydligt exempel på att de etablerade partierna varje dag visar att de inte fattar vad ordet integritet betyder. Ask bjuder alltså på ännu ett argument varför piratpartiet behövs.


Till och med Johan Westerhom är tydlig, konsekvent och principiell
Från att hänga ut misstänkta är steget kort till ståndrätt och medborgargarden. Hon öppnar dörren till ett samhälle som präglas av allt annat än civiliserade beteenden. Hon ger på sitt speciella sätt uttryck för vad hon vill att föregångslandet Sverige skall stå för. Och för att nå detta mål tycks hon inte dra sig för att gömma sig bakom flickor och kvinnor som far illa.


Men det är dessbättre många som reagerat, Sanna Rayman på SvDs ledarredaktion
Jag är rädd att jag aldrig igen kommer att återfinna min haka. Den tappades när jag läste att justitieminister Beatrice Ask vid ett seminarium i riksdagen i veckan luftade idén att man borde ”hänga ut” sexköpare genom att skicka dem delgivning om brottsmisstanke i grälla, kanske gredelina, kuvert. Så att folk – och särskilt familjen – ska få veta vad de ”håller på med”.


Läs flera på Knuff

20100321

Proggare eller..

En (yngre) kollega frågade häromdagen om jag var/it proggare. Vet inte om jag kunde ge något vettigt svar, har aldrig identifierat mig som en sådan men är ju å andra sidan uppväxt med den - en stor del av min ungdomsmusik. Vi kom att diskutera kvalitet och jag nämnde några exempel på vad jag uppfattar som sådan. Ett exempel:



Texten är i sig lysande och tonsättningen alldeles utmärkt, jag ryser nu liksom då (texten hittad hos Enn Kokk):

FÖR FULL HALS
Svensk text och musik: Bertil Goldberg, 1973
Rysk originaltext: Vladimir Majakovskij

Mina skriverier är inte fjäsk eller smicker,
å inte fan vill jag skrämma upp tanter eller flicker,
nej, mina strofer är trupper som paraderar
å själv går jag framför fronten och inspekterar.

För full hals, för full hals…

Gjutna i bly, beredda att strida
i stram givakt står dikterna sida vid sida
vartenda ord skänker jag med varma händer
till er proletärer i alla länder.

För full hals, för full hals…

Vi slog upp varenda en av Marx´ alla böcker,
som man slår upp fönsterluckor,
men utan att läsa förstod vi ändå,
vad vi skulle bekämpa och vem vi skulle bånka och slå.

För full hals, för full hals…

Den som är fiende till arbetarklassen,
är, för alltid, också fiende till mig,
till den röda fanan drogs vi, i massor,
av dagar av hunger och år av slit.

För full hals, för full hals…

Dom belönas med stålar och popularitet,
för att föra ut sin förljugenhet,
men jag är ärligt talat inte ute efter klöver,
en nytvättad skjorta är allt vad jag behöver.

För full hals, för full hals…

Jag skiter i dom ädla statyerna i brons,
jag ger fullkommligt fan i marmorns slippriga konst,
det enda monument som passar vår tid,
är socialismen, härdad i strid.

För full hals, för full hals…

Ali Esbati skrev upplysande 2005.

20100320

Inte bara whiskey

Klart Morfar ska få röka och dricka vin: POLITIK. INTEGRITET. Jag läser Sakine Madons utmärkta artikel i dagens Expressen: Farmor har rätt till sin Whiskey. Jag förstår inte att detta behöver utredas. Eller rättare sagt snarare är utredningen felaktigt riktad. Det som behövs är en total översyn över vår äldreomsorg och äldrevård.
Thyra Frank som driver ett kommunalt äldreboende i Köpenhamn gör det efter olikhetsprincipen. Om en äldre rökt hela sitt liv menar Thyra att hon visserligen har makten att ta av henne rökverken men knappast den moraliska rätten. På samma sätt sprids bulldoften på boendet när de äldre är med och bakar bröd""





Äldrevården och dess organisering är ett rätt vanligt förekommande diskussionsämne hemma hos mig - min fru jobbar med sånt. Finner ofta att de för mig fullständigt självklara utgångspunkterna kolliderar med organiserandet av denna verksamhet. Det verkar faktiskt som - även om hon (min fru) jobbar på ett relativt bra ställe - om det inte är de boendes absoluta rätt att fortsätta sina liv om än med omvårdnad i kommunal regi inte alls är utgångspunkten. Istället är det bemanning, regler och annat som styr, som gör att vuxna människor läggs på dagtid, att vixna människors vanor inte respekteras, att livspartners tvingas leva skilda åt.

Låt mig vara helt klar:

Äldre som behöver omvårdnad i hemmet eller på äldreboende skall ovillkorligen respekteras

Inga, absolut inga, regler oaktat om de kan härledas från arbetsmiljö, ekonomi eller annat byråkratiskt får inskränka vuxna människors livsstiulsval även om de behöver omvårdnad.

För att komma fram till detta behövs inga utredningar, för att utforma ett regelverk som tvingar fram detta behövs inga utredningar. För detta krävs politisk vilja.

Rosemari Södergren tar också upp denna fråga.

20100319

Angiveri, skampålar och övervakning, nu finns ingen hejd längre

Misstankar om hasch på Lillhagaskolan: "Veckan före sportlovet spreds ryktet om att någon eller några rökt hasch på F-9-
skolan Lillhaga. Elever på högstadiet fick då möjlighet att lämna skriftliga anonyma tips till skol ledningen med namn på de misstänkta.
– Det förekom rykten och då uppmanades eleverna: ’skriv ner det ni vet’. Efter att det kommit fram namn kontaktades elevernas föräldrar, säger rektor Lars Lundberg."





Att vi befinner oss på ett nu brant sluttande plan (när det gäller personlig integritet, rättssäkerhet , åsikts- och uyttrandefrihet) är väl uppenbart för envar. Angiveriet som metod för övervakning är dock outvecklat och nu ser vi fler och fler exempel på att det också används (och att folk låter sig rekryteras till detsamma).

Men inte bara angiveri är lockande. Att hänga ut folk vid misstanke om brott har ju varit ett kännemärke för Länstidningen (krogägare särskilt drabbad grupp genom åren), nu anammas denna metod av landets justitieminister Beatrice Ask som idag föreslagit att misstänkta sexköpare skall hängas ut genom att delges misstanken i speciellt utformade försändelser.

Yttrandefriheten är absolut, existerar faktiskt inte annars

DN:s konstkritiker om principen som är helig – ibland: "Den sortens trista, besynnerliga självmål har gett ett sjaskigt drag åt projektet, som i ett slag förvandlats från en ironisk, konstfilosofisk grimas till frågan om en man och hans kulturella fördomar. Möjligen var det naivt att tro att det kunde vara något annat, jag vet inte, och jag förstår mycket väl de debattörer som i ljuset av den sortens uttalanden tvekar inför att ge Vilks sitt stöd. Som Åsa Linderborg skrev i en försiktig kolumn i Aftonbladet häromdagen gäller det att ”välja sina strider”"




Vi har åsiktsfrihet och det är gott. Vi har också grundlagsfäst yttrandefrihet och det är också gott. Vi har dock en villkorad yttrandefrihet dvs den gälller bar så länge vi inte kränker någon/t. Vi har alltså inte alls åsiktsfrihet för vi får faktiskt - enligt lag - inte uttrycka vilka åsikter som helst och då blir ju friheten rätt inskränkt. Dan Jönsson verkar ha uptäckt detta.För Åsa Linderborg är det inte lika uppenbart - hon förstår men ändå inte. Vilks har en "otrevlig" agenda och hans rätt att uttrycka den kan då faktiskt inte försvaras - patetiskt resonemang.

Enkelt uttryckt: åsikts- och yttrandefrihet är kanske de absolut viktigaste friheterna/principerna vi har lyckats kämpa oss till (allt annant baseras faktiskt på dessa), åsikts-och yttrandefrihet är absoluta - finns eller finns inte, inga mellanlägen möjliga, åsikts- och yttrandefriheten prövas bara då man tvingas försvara rätten att uttrycka fullständigt avskyvärda ståndpunkter - först då bekräftas principerna.

20100317

Same, same but different



Hittat via The Statement of Fact

Jag vägrar betala

Stockholms landsting riskerar böter: "Socialstyrelsen kräver Stockholms läns landsting på en halv miljon kronor i böter. Orsaken är de ständiga överbeläggningarna på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
Stockholms läns landsting hotas av böter på en halv miljon kronor i böter"





Jag accepterar inte att de av mig till landstinget inbetalade skattepengarna används till att göda statskassan. I synnerhet som man kan anta att överbeläggningarna beror på att Karolinska inte fått medel tillräckligt för det antal vårdplatser som behövs.

Utdöms dessa "böter" (det är ju löjligt att en offentlig institution bötfäller en annan) kommer jag att rikta krav på att ansvarigt landstingsråd - Filippa Reinfeldt (m) - och majoriteten i landstingsfullmäktige ersätter mig. Hoppas att alla andra skattebetalare gör detsamma. Det måste bli ett slut på denna vårdslöshet med skattemedel och lagen måste ändras så att det är ansvariga beslutsfattare som bötfälls om de inte rättar sig efter Socialstyrelsens kritik.

Om postkolonial etnicitet

Jag tycker att begreppet etnicitet är problematisk eftersom det ofta används istället för det hos oss mindre pk ras (kan vara bra att påminna att ras används frekvent och också officiellt i den anglosaxiska världen, i synnerhet i USA) men också synonymt med kultur. Blev därför mycket glad och också nyfiken när jag hittade boken Etnicitet av Hanna Wikström (utgiven 2009 av Liber i serien BeGreppbart, ISBN 978-91-47-08898-0). Tyvärr hjälptes jag inte särskilt mycket i min strävan att få begreppet definierat på ett användbart sätt och skälet till denna min önskan är förstås det faktum att vi 1) har en ökande segregation i det svenska samhället dvs ökade skillnader mellan olika etniska grupper och 2) etnicitet/kultur/religion kommit att bli liktydiga begrepp i samband med en del konflikter t.ex. i Mellanöstern, i forna Jugoslavien.

Problemet med Hanna Wikströms text är att den faktiskt beskriver hur syftet med det idag tydligen mest "moderna" synsättet, det postkoloniala, helt enkelt inte har som syfte att klargöra begrepp, göra dem tydliga, begripliga utan tvärtom faktiskt syftar till motsatsen. Själva agendan bakom det postkoloniala perspektivet tycks, åtminstone i Wikströms tappning, vara att omöjliggöra användandet av begrepp som uttryck för kategoriseringar (eftersom dessa kategorier inte är bestående, fasta, oföränderliga). Detta bygger på poststrukturalism som menar att språket inte är en spegel av tingen utan att tingen konstrueras genom språket. Därigenom skapas företeelser som t.ex. makt inte av faktiska ekonomiska förhållanden (vem som äger produktionsmedeln i marxistisk terminologi) utan får socialt meningsfull betydelse när de benämns.

"Eftersom det inte är så att vita kvinnor är överlägsna svarta kvinnor försöker man inom postkolonialismen destabilisera de maktrelationer som kopplas till de olika beteckningarana. Därmed tänker man sig att man också destabiliserar maktrelationerna mellan de människor eller företeelser de betecknar. De postkoloniala vill genom detta visa på de instabila ordningar som ofta göms i de binära uppdelningarna man-kvinna, vit-svart, Väst-Öst och så vidare. En sådan strategi är just att tala om identiteter och tillhörigheter som rörliga, processuellaoch blandade. Helt enkelt "stökigare" än vi tänker oss dem. Varken man, kvinna, svart eller vit är fasta och fixa beteckningar för fasta och fixa fenomen. I stället är såväl mansligt som kvinnligt kön och kulturella identiteter konstant inbegripna i omkonstruktioner, omförhandlingar och uppvisar en mängd gråskalor snarare än enhetliga paket av mening." (sid 73)

I övrigt är det mest självklarheter som behandlas i boken. Det är förstås enligt min uppfattning möjligt att tala om en svensk kultur, även om den är svår att entydigt definierad och naturligtvis är ett resultat av påverkan, inflytande från andra kulturer och fortsatt är under förändring. Självklart, men det fattar ju envar, så är det den svenska kulturen i sin tur möjlig att dela upp i allehanda subgrupper - t.ex. utgående från klass/socioekonomiska förhållanden, stad/landsbygd, norr/söder och bara för att vi betecknar någon som etniskt svensk och därmed tillhörande gruppen svenskar så är ju vederbörande förstås inte identisk med någon annan inom gruppen. Huruvida en individ betraktar sig själv som svensk är ju förstås upp till denne. Detsamma gäller förstås för vilken annan grupp som vi väljer att kategorisera i etniska termer. Att man samtidigt kan känna tillhörighet till flera etniska/kulturer är väl heller inte särskilt revolutionerande tänkt.

Sålunda är resonemangen i boken kring nationalstatens roll tilltalande liksom idén om implicit rasism.

20100314

Skicka hem dem

Värna asylrätten: "År 2009 kom 2250 ensamkommande flyktingbarn till Sverige. 2000 var det 350, och 2008 var det 1510. Under januari och februari i år kom 392. Andelen närmar sig nu 10 procent av samtliga asylsökande.

Av de som kommit i år är 317 pojkar. Långt fler än hälften av de sökande, 224, är över 15 år gamla – varav 186 pojkar.

Den ojämna köns- och åldersfördelningen antyder att tillströmningen inte beror på plötsliga humanitära katastrofer. Det ligger istället nära till hands att misstänka att familjer i ett antal patriarkala länder (idag främst Afghanistan, Somalia och Irak) väljer ut en högt värderad son, samlar de cirka 150000 kronor som krävs för smuggelrutten, och investerar i hans framtid.

"





Jag vet egentligen inte särskilt mycket om bakgrunden till ökningen av antalet ensamkommande, kanske bidrar svårigheterna att överhuvudtaget få asyl (staten verkar ju kunna/vilja skicka tillbaka folk till upppenbart mycket osäkra platser). Har heller ingen direkt kontakt med "miggor", en benämning jag hittar hos Merit Wager, den senare verkar helt rabiat i sin hets mot en någorlunda human inställning till asylsökande unga.

Sålunda, självklart uppstår ett problem med att bestämma åldern på en person som kommer till Sverige utan identitetshandlingar. Uppger densamma en viss ålder måste man förstås ha starka skäl för att ifrågasätta den, och det kan ju vara rätt svårt att skilja en 17-åring från en 20-åring bara baserat på utseende. Dock, att huvuddelen av de ensamstående är av manligt kön (om man nu får använda en sådan tvärsäker könsbestämning i dessa postkoloniala dagar) är väl knappast förvånande av flera skäl. Ett är förstås att ursprungsländerna i huvudsak verkar vara länder med stor andel muslimer. Att mer traditionellt muslimska familjer i dessa länder skulle skicka iväg 15 - 18-åriga flickor i stor skala, ensamma till ett främmande land, verkar väl inte särskilt sannolikt med tanke på den kontroll av flickors rörelser som man, lite schabloniserat förstås, förknippar med sådana traditioner. Ett annat får man om man också antar att dessa familjer har förmåga att göra en alldeles vanlig riskbedömning av företeelser som kan tänkas hota ensamma flickor något mer än ensamma pojkar, då är man (som far till ett antal tjejer) förvånad över att alls någon skickar ensamma flickor till andra världsdelar. Men så långt räckte väl inte Gudmundsons "analytiska förmåga".

Samme Gudmundson har emellertid lösningen på problemet:
Problemet kan bara lösas med att upprätthålla asylbegreppet och värna definitionen av vem som är flykting.
En inställning som för övrigt verkar helt i linje med Wager som också tycker att vi skattebetalare får betala astronomiska summor för just mottagandet av ensamstående (2250 personer förra året enligt Gudmundsson):
Det är inte rimligt att begära att skattebetalarna ska fortsätta att punga ut miljarder kronor för uppenbart falska och utnyttjande asylsökande.


Om jag förstår deras resonemang korrekt så betyder "upprätthålla asylbegreppet" att man helt enkelt ytterligt summariskt snabbt identifierar de ensamstående som kan misstänkas vara för gamla och skickar tillbaka dem i stort sett med vändande plan. Den typen av behandlig gillar vi - helt värdigt en rättsstat!

20100313

Staten, det är vi

Vi måste prata om statens makt: "Aldrig är man så liten som när man har staten emot sig. Och aldrig måste man vara så ihärdig, så stark, så välorganiserad och gärna välfinansierad som om man då ska försöka få rätt. Det gäller oavsett om den man har emot sig är polisen, FRA, missbruksvården eller socialtjänsten.

Aldrig är det heller lättare för omvärlden att blunda och sucka. Måste de bråka så?

För Moderaterna krävdes det som vi sett inte mer än regeringsställning för att överge antietatismen och bli systemkramare. Exempelvis Åsa Linderborg har skrivit långt mer intressant än Sjödin/Hartman om hur socialdemokratin slutade stå på enskilda människors sida och i stället kom att identifiera sig med staten. "Vem bryr sig" är inte särskilt analytisk utan radar mest upp områden inom politiken som vi faktiskt borde prata om. Men snacka om att vi borde.
"





Med tanke på hur en del ordningsvakter rekryteras (och det gäller definitivt inte alla) så kan man generellt säga att lagen om våld mot tjänsteman inte alltid borde vara tillämplig när man försvarar sig mot maktfullkomliga sådana. Att man inte har en chans om man väl hamnat i bråk med sådana vet ju de flesta varför man nogsamt undviker det. Därav följer att jag hittills valt att inte intressera mig för Anna Sjödin och Thomas Hartmans bok “Vem bryr sig? En bok om Sverige” (Hjalmarsson & Högbergs förlag, Stockholm 2009. ISBN: 978-91-7224-117-6). Nu har två av varandra rätt oberoende skribenter fäst min uppmärksamhet på den och jag börjar bli nyfiken. Även om den, som Isobel Hadley-Kamptz påpekar, inte är så analytiskt så ger den tydligen bra exempel på den enskildes underläge gentemot staten. Om den har den kvalitet som Erik Laakso tillskriver den
"Den här boken borde vara studiecirkelshandbok för varje arbetarekommunstyrelse i vårt land. Varje år. Det här kan nämligen vara den viktigaste bok som skrivit i arbetarrörelsens Sverige på mycket länge. Läs den."
har jag ju uppenbarligen missat något viktigt.

Sen, apropå staten, så är det intressant att notera att vi (dvs socialdemokratin) faktiskt bara övertog en statsapparat, med starka drag av besserwisser-attityd, från borgarna för nu mycket länge sedan. Att överheten via staten skall fostra undersåtarna, att samma stat alltid har rätt gentemot undersåtarna får väl mest betraktas som en kvarleva från den tid när kyrkan var medlet (för staten) att hålla menigheten i "herrans tukt och förmaning"). Det arvet har vi aldrig ordentligt gjort upp med - så har vi också rasbiologi, kastreringar, lobotomi, tvångsomhändertagande till mer "oförargliga" regler kring utskänkningstillstånd, danstillstånd, öppettider, 6-8 mackor-kampanjer och pappamånader som arv.

Upphovsrätt använd för att tysta

Att tysta en kritiker med hjälp av upphovsrätt
: "Resultatet blir minst sagt väldigt otrevligt när det handlar om att "svenskar är mer miljömedvetna än invandrare" och "Om judar bestämde sig för att agera som svenskar skulle vi vara på god väg att bemästra klimatproblemen", det låter som något i stil med artiklar från 30-talets Tyskland. Av någon anledning är det dock tillåtet att skriva dessa saker om män som kollektiv i svensk press idag. Därför vill jag bara visa hur lite det är som krävs för att en artikel som är politiskt korrekt idag kan klassas som rent antisemitisk och rasistisk - något jag tar avstånd ifrån. Det är bara att byta ord för kvinnor och män till svenskar respektive invandrare/judar. Frågan är alltså, hur långt från detta är UNT?"





Lars Nilsson anklagar skaparen av Transgenus för upphovsrättsintrång då någon/ra använt transgenusmotorn på material från UNT. Tillräckligt korkat för att UNT bör undvikas så långt möjligt.

Det transgenusmotorn gör är att ersätta vissa ord på en sida med andra - allt för att illustrera att det idag är fullt möjligt att skriva om vissa kategorier på ett sätt som om kategorien var en annan det skulle uppfattas som ren rasism, antisemitism eller liknande.

Mer på Knuff

Oscar Swartz om Transgenusmotorn som skakar Uppsala

20100309

Kvinnor - vänster eller höger, fram eller bak

Kvinnor ombeds sitta längst bak i bussen.: " För några veckor sedan bestämde den israeliske transportministern att påbudet inte kan vara tvingande, men att det längs vissa busslinjer är möjligt att vänligt hänvisa kvinnorna till den bakre delen av bussen. Israeliska människorättsorganisationer menar att staten borde stoppa företeelsen eftersom den kränker kvinnor. Var gränsen går för rätten till religionsutövande på offentliga platser och vem är det som kränker vem? "



(Hittat via Ortodoxas ökande inflytande i Israel.)



Några tidningsrubriker med anledning av den Internationella kvinnodagen på temat kvinnor till vänster och män till höger får mig att associera till ovanstående inslag från radioprogrammet Människor och tro där vi ser ännu ett exempel på hur fundamentalistiska grupperingar inom de monoetiska religionerna med ursprung i Mellanöstern försöker flytta fram positionerna vilket i klartext betyder det rakt motsatta. Kvinnors rättigheter tycks vara det område som offensiven fokuserar på - segregerade bussar kunde man kanske vänta sig i Teheran men knappast i Israel, andra uttryck är förstås klädkoder för i första hand kvinnor (burkor, sjalar) men också kriminallisering av missfall(!) och abortmotstånd.

Frågan - som också diskuterades i samma Människor och tro-program - om kristendomens betydelse för formandet av det svenska samhället kan kanske i det ljuset besvaras genom att citera Christer Sturmark m.fl. från SvD Brännpunkt:
Svenska värderingar har inte formats tack vare kristendomen, utan trots den


iPad-reklam under Oscarsgalan

20100308

Passar helt enkelt inte

I högsta grad möjligt med (S)-framgång i storstäder: "Med bara ett halvår kvar till valdagen går det inte att sätta sig ner med några omfattande analyser eller interna debatter för att klura ut partiets justerade budskap till den mer svårflirtade storstadsväljarna. Det handlar om samtal kring framtidsfrågor, som jobben och välfärden. Det handlar om att göra det i regioner där klyftorna mellan människor är särskilt tydliga. Något som det flesta inte gillar. Att de rödgröna har bättre svar på de frågorna än alternativet hyser i alla fall jag inga tveksamheter till. Men det räcker förstås inte.
"



(Hittat via Knuff.)



Peter Andersson tycker att vi inte har tid för analyser. Däri har han fel. Dessutom har många försökt men misslyckats med att få tillstånd den diskussion som handlar om ivad vi kommunicerar och nte hur vi kommunicerar. Storstäder i vår tid kräver en politik som passar ocksåför den miljön. Enkla schabloniserade budskap byggda på det förra århundradets politik duger helt enkelt inte. Taktiserande utspel ger helt motsatt verkan - väljaren (och faktiskt inte bara storstadsditon) är intelligent, kräver att dennes intellektuella förmåga respekteras, är välutbildad och ser förstås de problem som uppstår i närmiljön.

Det problemet finns inte - åtminstone om man får tro en del kommentatorer.

DN, SvD, Expressen alla samma artikel. Så bra att journalisterna på stora tidningar arbetar hårt.

20100307

Vems byxor är nere

Grov överskattning av rutavdragets effekt på jobben: "Kostnaden för skattebetalarna blir 800000 kronor per nytt jobb, ett enormt tal. En sådan kostnad finns bara för jordbruket och för bankerna"



(Hittat via Knuff.)



Äntligen någon som, istället för att fastna i diskussioner om vem som tjänar mest på avdragsmöjligheten (precis som om det inte alltid är de relativt sett rika som tjänar mest), har räknat på vad RUT kostar. Tyvärr tar ju inte Roland Spånt upp någon intäktssidan men det är ju svårt att tro att den kommer nära den faktiskt astronomiska kostnad per nytt arbetstillfälle han får fram.

I det ljuset blir ju inlägg av detta slag parodiska om man inte tvingas anta att de är seriöst menade:
Jag betalar massor med skatt, har inga ungar i skola eller på dagis eller fritids. Jag försörjer för närvarande min fru som därför inte heller nyttjar allmänna medel. Om jag anlitar RUT så betalar jag dessutom hälften av kostnaden med mina egna intjänade nettopengar!


Vederbörande får alltså antas betala in minst 800 000 kronor i skatt (räknar med denna summa eftersom skatt i någon mening är vårt bidrag till tidigare och senare "utttag i form av t.ex. utbildning respektive vård) + det skattebortfall som försörjningen av hustrun innebär i form av minskade skateintäkter (och produktionsbortfall).

Badlands Hyena skrev roligt på riktigt:
”De slappa mediemegafonerna överskattar därför effekten med 1300 procent” skriver Spånt. Varför gör de då det? Magnus Ljungkvist (S) påpekar att

I debatten om hushållsnära tjänster så får vi inte reda på att just journalister i storstadsområdet är en grupp som mycket frekvent använder sig av dessa tjänster och rut- avdrag.


Men så kommer de så kallade ”bloggarna” och flera av dem skriker i högan sky och påpekar detta samband. Ingen nämnd, ingen glömd. Tyvärr är det ju inom ”bloggosfären” på ”nätet” som det sprids en massa falskheter och lömskheter.

Det är minst sagt obehagligt att dessa små fräcka gatpojkar i den intellektuella världen ska få springa omkring och dra ner byxorna på den etablerade pressens väldresserade (= välklädda) representanter på detta oförskämda sätt.

Gatpojkar kan man tyvärr inte bli av med så lätt, utom med politiskt inkorrekta dödspatruller. Bättre är då att köpa dem, något jag personligen har stor erfarenhet av.

20100306

Bananrepubliken

Sverige är en bananrepublik: "Förtroende för det politiska systemet bygger på öppenhet. Det är därför de allra flesta sunda länder har regler kring partibidrag. Sverige framstår faktiskt som en bananrepublik när man studerar tankesmedjan IDEA:S internationella genomgång. Tak för donatorernas bidrag? Sverige: "Inget tak". Donationer från utlandet? "Inget förbud". Företagsdonationer? "Inget förbud". Donationer från företag som får uppdrag från offentlig sektor? "Inget förbud". Några andra förbud? "Inga andra förbud".
Till och med i Berlusconis Italien är partistöden reglerade.
I årets väl kommer tv-reklamen att göra premiär. Pengar kommer att spela en större roll än någonsin. Det är hög tid att Sverige upphörde att vara en bananrepublik. Så om Moderaterna vill vara samhällsbärande på allvar: gör upp med hemlighetsmakeriet!"



(Hittat via Knuff.)



Idag är det lätt att hålla med Expressens ledarredaktion. Man kan undra varför den kraftiga majoriteten som finns för öppen redovisning i vår riksdag inte helt enkelt stiftar en lag - det kan riksdagen göra alldeles själv om viljan finns.

Från Utsikt från ett tak (Calle Fridén) hämtar jag
I kommentarsfältet - för den som orkar med att läsa där - framkommer i vanlig ordning de vanligaste moderata invändningarna. Som då alltså inte har med sakfrågan att göra, dvs om man på minsta sätt skulle kunna ana sig till att politiska donatorer också köper sig politiskt inflytande. Istället handlar invändningarna om det gamla vanliga: Men facket då! Men sossarna då! Men Mona då!


Läs flera via Knuff

20100305

Det största misstaget

Och de här ska vi regera tillsammans med?: "Privat konsumtion är alltså improduktiv i vänsterpartistens värld. Kan man också misstänka att alla pengar egentligen är statens och att det är en subvention att vi får behålla något själv?
Det är också en “moderniseringsstrategi” att ta ut än högre skatter.
När skatten sänks så är det staten som “slänger pengar” efter höginkomsttagare.

Att ta in vänsterpartiet i det rödgröna samarbetet är det största misstaget socialdemokraterna gjort under de snart 4 åren av opposition."




Den gode Laakso har surnat till - en artikel av Ali Esbati i Flamman tycks ha varit den utlösande faktorn. Hela hans resonemang ovan när det gäller Esbatis syn på privat konsumtion som något improduktivt (nu menar nog inte Esbati att all sådan är det men det låter lätt absurt så som han beskriver det) är träffsäkert.

Att samarbetet med vänsterpartiet skulle vara det största misstaget som socialdemokratin gjort de senaste åren är dock felaktigt. Det största misstaget är att före valet, därtill fösta av högeralliansen, presentera en koalition som regeringsalternativ. Förutom att det strategiskt var ett misstag att spela alliansen i händerna som framtvingar uppgörelser av den typ vi nyligen sett kring RUT-avdraget fråntar det väljarna möjlighet att rösta på tydliga alternativ.

Socialdemokratin behöver en jobbpolitik som inte bara handlar om att stärka förutsättningaran för utveckling av en tjänstesektor som kräver hög kompetens (och alltså är betjänt av satsningar på forskning och utbildning) utan också ser till att det utvecklas en betydligt större tjänstesektor som är inriktad på även i framtiden nödvändig service vars tjänster folk har råd att köpa respektive folk kan försörja sig på.

20100304

Verklig strategi för flera jobb

Vem svarar på avgörande framtidsfrågor?: "Magnus Henreksons rapport Håller regeringens jobbstrategi? är en förödande kritik av den borgerliga arbetslinjen. Han konstaterar att rut-avdraget bara utnyttjats av "ett fåtal". Och att de stora skattesänkningarna på arbetsinkomster inte har lett till märkbart ökad sysselsättning. De som står längst från arbetsmarknaden har inte kommit närmare ett nytt jobb."





Håkan A Bengtsson refererar till Hendreksons rapport som verkar vara (det första) riktigt bra exemplet på en seriös diskussion om den nuvarande högeralliansens s.k. jobbpolitik, dess brister och behovet av en riktig jobbpolitik.

Det finns således två stora frågor att besvara, om herrarna har rätt, nämligen hur man stödjer/stimulerar den privata tjänstesektorn där jobbtillväxten kommer att ske respektive hur man tillgodoser att en större del av vår konsumtion läggs på den gemensamma välfärden. För både Bengtsson och tydligen också Henrekson tycks det självklart att
"Uppgiften är att formulera en generell politik för att utveckla tjänstesektorn och samtidigt se till att den är så kunskapsintensiv och effektiv som möjligt. Därför är subventioner av lågproduktiva tjänster fel väg. Därför ska vi inte konkurrera med låga löner, eftersom låga löner och låg produktivitet leder till en sämre BNP-utveckling."
vilket i mycket generella termer är korrekt. Den fråga herrarna då inte reser och som faktiskt är ett mycket synligt problem är att vi också behöver dessa tjänster med låg produktivitet, att de är arbetsintensiva dvs ger jobb men idag helt enkelt inte utförs därför att arbetskostnaden är för hög. I den mån denna typ av tjänster utförs så sker det ju för närvarande mest i mycket små egna företag främst drivna av förstagenerationssvenskar, lagning av skor, skrädderier, kemtvätt. Där döljs den läga lönen bakom egenföretagandets fasad och det finns små eller inga förutsättningar till tillväxt.

Snöskottning med skyffel är ett lysande exempel just i dessa dagar, det görs överhuvudtaget inte med halkolyckor och för funktionshindrade begränsad framkomlighet som följd.

Till detta kan man också foga det faktum att det finns en hel del människor som av olika skäl inte passar in i mallen av tjänstemän i den kunskapsintensiva, effektiva och mycket konkurrensutsatta privata tjänstesektorn. Också dessa måste få plats, kunna få riktiga jobb som det går att försörja sig på.

20100302

Vad är egentligen en subvention

Se bortom skitfrågan: "Det hela är mycket enkelt: vilken bransch skulle inte expandera och ge fler jobb om den subventionerades så kraftigt? Och hur kan vi bättre än nu använda pengarna för att stimulera nya jobb?

Socialdemokraterna har hittills varit märkligt vaga i frågan och de olika utspel som har kommit från rödgrönt håll får antas vara positionering inför en gemensam överenskommelse. De principiella argumenten har varit frånvarande. Visst är Stockholmsväljarna viktiga för de rödgröna - men det är att underkänna dessa väljare att tro att billig städning är det som avgör vilket block rösten läggs på den 19 september.

Detta betyder inte att tjänstesektorn inte ska eller behöver stimuleras och subventioneras. Men reglerna måste vara av mer generell karaktär och/eller som tjänar ett samhällsintresse snarare än ett klassintresse."





Jag är medveten om att någon igen kan antas tycka att jag svär i kyrkan men jag har oerhört svårt för resonemag som innebär att om något har en lägre skattesats än något annat så subventioneras den verksamheten. Om så vore fallet skulle det enda möjliga "riktiga" tillståndet vara att allt har samma skattesats vilket ju vore fullständigt orimligt. Nisha Besaras resonemang utgår också från att just RUT-avdraget är en kostnad - eftersom hon tycks anse at de skattepangar som går till detta kunde användas bättre. Är det verkligen belagt, alltså att RUT kostar? Kanske är det så om vi utgår från att en stor del av de tjänster som nu berättigar till skatteavdrag ändå skulle ha köpts, men om denna bransch har ökat med mer än avdraget totalt kostar blir det ju en samhällsekonomisk vinst och mer skattepengar totalt att fördela.

Anders Nilsson beskrev häromdagen bra hur han resonerar om nyttjandet av RUT:
Här måste jag rätta ut ett par saker som gäller mig. Jag nyttjar inte hushållsnära tjänster för att det är ”ekonomiskt lönsamt”. Jag gör det därför att både jag och min sambo vill ha mera fritid. Vi jobbar bägge mer än 10-11 timmar om dagen, ofta helger och flera veckor i streck. Vi vill kunna arbeta socialt och politiskt i föreningsliv och kooperation, till det står fritiden till buds. Därför väljer vi bort en del tidkrävande sysslor och betalar hellre 600 kronor i månaden för tjänsten. Det är vita, beskattade pengar som ger pensionspoäng och skatteförmåga till den som gör jobbet. Personer som annars riskerat gå arbetslösa får jobb. Osv. Argumenten har ni hört förr. Men som sagt jag gör det inte för ”ekonomisk lönsamhet”, jag gör det för att samhällsnyttan är större än skatteavdragets privilegium.


Dock, den gode Anders använder uttrycket subvention när han beskriver företeelser med olika skattesats. Det är en otydlighet. Skatteverktyget har två funktioner; den ena är att säkerställa finansieringen av offentliga tjänster (oavsett vem som sedan utför dem), den andra är att styra produktion och/eller konsumtionen. I det senare fallet finns en mängd exempel genom åren på hur vi använt verktyget för att styra/stimulera t.ex. köp av miljöbilar, minska bilkörandet(bensinskatten), ROT-avdrag.

Det diskussionen borde handla om är om och i så fall vilka branscher som vi just nu behöver stimulera genom att minska dess kostnader. Om handlar då förstås om både huruvida tillväxt i en viss bransch kan tänkas bidra till minskad arbetslöshet och om huruvida densamma bidrar till människors (konsumenternas) lycka och välstånd.

Såg att Anders Svensson "vill" införa horavdrag:-)

Och Olofsson företräder vem?

Varför försökte ni mörka Olofssons faktafel, Urban Bäckström?: "Söndagen den 28 februari debatterade Olofsson avdraget med Luciano Astudillo (s) i SVT:s Agenda. Hon säger då, tre gånger inom loppet av två minuter, att deras "reform" har skapat "över 11 000 jobb". Detta trots att de 11 300 jobb som presenteras i rapporten alltså är samtliga jobb inom hemservicebranchen idag, så för att argumentet ska vara giltigt ska inte ett enda jobb funnits inom hemservicebranchen (exempelvis städning) innan den 1 juli 2007 då reformen infördes."





Man kan ju undra på vilken nivå debatten under valrörelsen kommer att föras. Alldeles oaktat det faktum att RUT-avdraget förstås bör behållas och utvidgas till andra tjänster så är förstås Maud Olofssons användande av uppgifter (och Svenskt Näringslivs cover-up) fullständigt vilseledande. Kan man anta att hon helt enkelt inte begriper bättre?

Peter Andersson från Johan Westerholm:

För att citera, några textstycken snodda direkt från Johan Westerholms blogg:

Så här såg artikeln ut när den publicerades den 25, cachad av Google.

Så här såg den redigerade versionen ut, efter Olofssons framträdande i Agenda på söndagskvällen.

Så här såg den ut igen på måndagseftermiddagen efter att vi börjat utreda saken.

20100301

Guillou har rätt men helt fel

Därför är det viktigt att kritisera USA: "s bättre.


Det enklaste skälet till att inte ägna så stor tankemöda och utrymme åt att kritisera talibaner är att så gott som alla som läser svenska är överens. Carl Bildt och jag har samma uppfattning om talibaner och deras ideologi, allt annat skulle förvåna mig högeligen. Sak samma med den teokratiska regimen i Iran och Nordkorea. På sin tid var det samma sak med Sovjetunionen.
Med USA förhåller det sig på ett helt annat sätt. USA ingår i den demokratiska gemenskapen där kritik och diskussion har betydelse, vilket inte gäller Iran, talibaner eller Nordkorea.
USA:s utrikespolitik avgör världens framtid och har en stor mängd anhängare och försvarare i Sverige, liksom i andra demokratiska stater. Även USA:s ekonomiska politik har stor, i vissa fall förkrossande stor, betydelse för oss i Sverige. Som den senaste finanskrisen visade."





Jan Guillou tillhör verkligen de lilla skara av professionella tyckare jag högaktar. Han är konsekvent, principiell och analytisk. Tyvärr gäller inte detta idag. Guillou ägnar sig i Aftonbladet åt att å den ena sidan helt korrekt konstatera att det är viktigare att kritisera USA än allehanda andra skurkatiga regimer/rörelser. Så långt är allt gott och väl. Däremot lyser å den andra sidan Guillous analytiska förmåga helt med sin frånvaro. Skälet är nämligen att USA ingår i den demokratiska gemenskapen. Trams. vill jag säga, men avstår.

Skälet är förstås att USA nu liksom för 40 år sedan under Vietnamnkriget är en imperialistisk stat. Faktiskt den ledande imperialistiska staten i världen. Kanske den enda som idag kan sägas sträva efter världsherravälde och som har de materiella förutsättningarna för dessa anspråk. Att så är fallet ser vi dagligen (och rätt många känner det in på bara skinnet) i flera delar av världen. Har egentligen otroligt svårt att förstå att Guillou faktiskt inte inser detta - kanske låter det sig bara inte uttryckas i Aftonbladet spalter.

Andra på Knuff

Fullständigt vettlöst

Peter Eriksson (MP) gör bort sig om datalagringsdirektivet i Ekots Lördagsintervju, 2010-02-27: ""



(Hittat via Isobel Hadley-Kamptz.)



En fullständigt lysande massaker på Peter Erikssson i Lördagsintervju i P1 igår. Isobel Hadley-Kamptz konstaterar
"allvarligt talat, Peter Eriksson är ett jävla kräk"
.

Jag blir bara så sorgsen. Lyssna på utdraget ur intervjun och särskilt Carl Schlyters bedömning.