Vem svarar på avgörande framtidsfrågor?: "Magnus Henreksons rapport Håller regeringens jobbstrategi? är en förödande kritik av den borgerliga arbetslinjen. Han konstaterar att rut-avdraget bara utnyttjats av "ett fåtal". Och att de stora skattesänkningarna på arbetsinkomster inte har lett till märkbart ökad sysselsättning. De som står längst från arbetsmarknaden har inte kommit närmare ett nytt jobb."
Håkan A Bengtsson refererar till Hendreksons rapport som verkar vara (det första) riktigt bra exemplet på en seriös diskussion om den nuvarande högeralliansens s.k. jobbpolitik, dess brister och behovet av en riktig jobbpolitik.
Det finns således två stora frågor att besvara, om herrarna har rätt, nämligen hur man stödjer/stimulerar den privata tjänstesektorn där jobbtillväxten kommer att ske respektive hur man tillgodoser att en större del av vår konsumtion läggs på den gemensamma välfärden. För både Bengtsson och tydligen också Henrekson tycks det självklart att
"Uppgiften är att formulera en generell politik för att utveckla tjänstesektorn och samtidigt se till att den är så kunskapsintensiv och effektiv som möjligt. Därför är subventioner av lågproduktiva tjänster fel väg. Därför ska vi inte konkurrera med låga löner, eftersom låga löner och låg produktivitet leder till en sämre BNP-utveckling."vilket i mycket generella termer är korrekt. Den fråga herrarna då inte reser och som faktiskt är ett mycket synligt problem är att vi också behöver dessa tjänster med låg produktivitet, att de är arbetsintensiva dvs ger jobb men idag helt enkelt inte utförs därför att arbetskostnaden är för hög. I den mån denna typ av tjänster utförs så sker det ju för närvarande mest i mycket små egna företag främst drivna av förstagenerationssvenskar, lagning av skor, skrädderier, kemtvätt. Där döljs den läga lönen bakom egenföretagandets fasad och det finns små eller inga förutsättningar till tillväxt.
Snöskottning med skyffel är ett lysande exempel just i dessa dagar, det görs överhuvudtaget inte med halkolyckor och för funktionshindrade begränsad framkomlighet som följd.
Till detta kan man också foga det faktum att det finns en hel del människor som av olika skäl inte passar in i mallen av tjänstemän i den kunskapsintensiva, effektiva och mycket konkurrensutsatta privata tjänstesektorn. Också dessa måste få plats, kunna få riktiga jobb som det går att försörja sig på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Även om det förstås är tillåtet att lämna anonyma kommentarer så uppskattar jag om du anger namn i där för avsett fält.