Vems byxor är nere

Grov överskattning av rutavdragets effekt på jobben: "Kostnaden för skattebetalarna blir 800000 kronor per nytt jobb, ett enormt tal. En sådan kostnad finns bara för jordbruket och för bankerna"

(Hittat via Knuff.)

Äntligen någon som, istället för att fastna i diskussioner om vem som tjänar mest på avdragsmöjligheten (precis som om det inte alltid är de relativt sett rika som tjänar mest), har räknat på vad RUT kostar. Tyvärr tar ju inte Roland Spånt upp någon intäktssidan men det är ju svårt att tro att den kommer nära den faktiskt astronomiska kostnad per nytt arbetstillfälle han får fram.

I det ljuset blir ju inlägg av detta slag parodiska om man inte tvingas anta att de är seriöst menade:

Jag betalar massor med skatt, har inga ungar i skola eller på dagis eller fritids. Jag försörjer för närvarande min fru som därför inte heller nyttjar allmänna medel. Om jag anlitar RUT så betalar jag dessutom hälften av kostnaden med mina egna intjänade nettopengar!

Vederbörande får alltså antas betala in minst 800 000 kronor i skatt (räknar med denna summa eftersom skatt i någon mening är vårt bidrag till tidigare och senare "utttag i form av t.ex. utbildning respektive vård) + det skattebortfall som försörjningen av hustrun innebär i form av minskade skateintäkter (och produktionsbortfall).

Badlands Hyena skrev roligt på riktigt:

”De slappa mediemegafonerna överskattar därför effekten med 1300 procent” skriver Spånt. Varför gör de då det? Magnus Ljungkvist (S) påpekar att

I debatten om hushållsnära tjänster så får vi inte reda på att just journalister i storstadsområdet är en grupp som mycket frekvent använder sig av dessa tjänster och rut- avdrag.

Men så kommer de så kallade ”bloggarna” och flera av dem skriker i högan sky och påpekar detta samband. Ingen nämnd, ingen glömd. Tyvärr är det ju inom ”bloggosfären” på ”nätet” som det sprids en massa falskheter och lömskheter.

Det är minst sagt obehagligt att dessa små fräcka gatpojkar i den intellektuella världen ska få springa omkring och dra ner byxorna på den etablerade pressens väldresserade (= välklädda) representanter på detta oförskämda sätt.

Gatpojkar kan man tyvärr inte bli av med så lätt, utom med politiskt inkorrekta dödspatruller. Bättre är då att köpa dem, något jag personligen har stor erfarenhet av.