20090423

Interaktiivinen Tekniikka Koulutuksessa

I have been participting in the above mentioned konference, the 20th one!!!

I was supposed to give a presentation at the Nordlet workshop on the 22d but found out when I arraived that the workshop had been cancelled. This is the slides which I would have used.
On the 23d I presented the results from Skolverkets survey which I reported on earlier. The slides from that presentation is here:

20090417

Bättre tillgång till IT i fristående skolor

Bättre tillgång till datorer i fristående skolor: "I genomsnitt går det 1,6 elever per dator i fristående gymnasieskolor och 2,5 elever per dator i kommunala gymnasieskolor. Motsvarande siffror för grundskolan är 4,5 elever per dator i fristående och 6,0 elever per dator i kommunala grundskolor. Lärarna på fristående skolor upplever också i mindre utsträckning än lärare på kommunala skolor att de begränsas av skolans IT-utrustning. Andra skillnader är att lärare i fristående skolor oftare använder IT för kommunikation med elever och vårdnadshavare än lärare på kommunala skolor."





Den undersökning Skolverket gjort fick berättigad uppmärksamhet i SvD som dels hade nyheten på förstasidan i pappersupplagan, dels hade flera artiklar på ett helt uppslag signerat Matilda E Hansson:

Elever på friskolor får bättre datorer

De lär sig med topputrustning

Svaga elever får stöd dygnet runt

Datorbrist oroar inte Björklund

C kritiska till Björklunds syn på datortäthet

Mitt eget parti har förstås ingen uppfattning. Trots att jag nu för flera månader sedan påpekade för riksdagsgruppen att man kanske skulle nyttja den kompetents som finns i partiet har de fortfarande inte tagit något initiativ vad jag vet. Socialdemokratisk skolpolitik börjar likna ett skämt.

20090412

Skolpolitik för 2000-talet - vem har den?

Oppositionen tar fram gemensam skolpolitik : "Skolan har pekats ut som en av de största knäckfrågorna för S, V och MP. Avståndet mellan partierna är stort på en rad områden, som inställningen till betyg och friskolor. Miljöpartiet har drivit på för att en särskild arbetsgrupp ska få till uppgift att hitta en gemensam linje före valet, medan Vänsterpartiet har hållit emot, erfar SvD.

Riksdagsledamoten Veronica Palm (S), som sitter i välfärdsgruppen, är "helt övertygad" om att oppositionen kommer att kunna enas om konkreta förslag. Skolpolitiken är viktig för en framtida rödgrön regering, konstaterar hon.

– Det har genomförts omfattande nedskärningar och ogenomtänkta förändringar på det här området. Det kommer att krävas en hel del reparationer efter de borgerliga åren, men också nytänkande, säger Veronica Palm."



(Hittat via knuff.)



Det är egentligen tragiskt. När det nu skall tillsättas en grupp som skall forma en gemensam skolpolitk så lyfter Lova Olsson (SvD) fram följande frågor: betyg, friskolor och i direkt citat från Veronica Palm återställare. Detta är ju bara bagateller i sammanhanget. Det vi behöver (och egentligen menar jag nog bara det socialdemokratiska partiet) är en skolpolitik för det 20:e århundradet. En sådan borde formas som en utveckling av den skolpolitik vi faktiskt bedrev fram t.o.m. 90-talet och formas runt en beskrivning av vad som är skolans centrala uppdrag. Den skolpolitik vi nu formar kommer att (förhoppningsvis) vara det som formar skolans verksamhet de närmaste 10-15 åren och sålunda påverka barn och ungdomar som träder ut i vuxenlivet bortom 2020. Hur ser världen ut då?

Även Axel Danielsson kommenterar tillsättandet av en arbetsgrupp och konstaterar att
Jag tror att det är nödvändigt, men jag tror samtidigt att det kan bli svårt. Partierna står relativt långt från varandra, inte minst sedan vårt parti, Socialdemokraterna, av någon outgrundlig anledning har anpassat sig till det sämsta av Björklunds batongpolitik. Jag förstår varför man har gjort det, men jag varken respekterar eller accepterar den nya inriktningen. Den bygger på en totalitär och gammaldags kunskapssyn, ovärdigt ett modernt och progressivt samhälle.


Det finns inte mycket vi med hyfsad säkerhet kan säga om framtiden - men den kommer att vara digital och det kommer därför att vara viktigt att vara digitalt literat. Det senare innefattar alla de honärsord vi varit vana vid präglat socialdemokratisk skolpolitik som likvärdighet, samarbete, kritiskt tänkande osv. Eller som Howard Rheingold uttrycker det
I want you to know that only after confronting this issue for a long time did I become convinced that the difference between the haves and have nots, between education and disinfotainment, is not a matter of hardware or software or even (entirely) of being able to afford access to the Web. The most important critical uncertainty today is how many of us learn to use digital media and networks effectively, reasonably, credibly, collaboratively, civilly, humanely.

This difference is a matter of literacy - and that includes norms of behavior as well as the skills of encoding and decoding blogs, wikis, forums, vlogs, microblogs, search engines, text messages, and whatever a local teenager cooks up tomorrow in her basement or dorm room.


Om det är detta en gemensam skolpolitk skall handla om är jag intresserad av att medverka. Då skulle frågor som huvudmannaskap och betyg bli helt underordnade och alltså få den plats i diskussionen de förtjänar.

20090411

Op-Ed Columnist - Making Banking Boring - NYTimes.com

Op-Ed Columnist - Making Banking Boring - NYTimes.com: "Part of the problem is that boring banking would mean poorer bankers, and the financial industry still has a lot of friends in high places. But it’s also a matter of ideology: Despite everything that has happened, most people in positions of power still associate fancy finance with economic progress.

Can they be persuaded otherwise? Will we find the will to pursue serious financial reform? If not, the current crisis won’t be a one-time event; it will be the shape of things to come."





Paul Krugman är en man som rekommenderas till läsning av flera (bl.a. Björn Elmbrandt och Bengt Silfverstrand). I artikeln som citatet är hämtat ur (New York Times 20090409) driver Krugman tesen att det finns ett samband mellan hushållens lånekvot, bankers sexighet (höga löner/hög avkastning) och risken för finansiell härdsmälta. Sambandet skulle kunna formuleras som att när bankerna framstår som upphetsande arbetsplatser lånar de ut hejdlöst och tjänar mycket pengar vilket sammantaget leder till stor risk för kollaps.

Receptet mot detta är att återgå till tråkig banking dvs hårt reglerad utlåningsverksamhet. Det är säkert rätt (åtminstone ur ett traditionellt konservativt perspektiv) - låt oss backa tillbaka till tiden före 1980 så blir allt bra.

Frågan är förstås vem/vilka som då inte kunde låna

- företagare med behov av riskkapital?
- vanligt folk som ville köpa bostad?

20090409

Sådan är kapitalismen

Uppdrag: samhällskritik: "Nu får Mona rådet av borgerliga ledarsidor att "göra en Blair". Men det räcker med anpassningsrörelser högerut. Bara om socialdemokraterna kan befria sig från det finansiella ekonomiska tänkandets bojor, finns det skäl att tro på den återuppståndelse, som påskhelgen lovar."





Björn Elmbrandt reser den kanske viktigaste frågan som det socialdemokratiska partiet har att besvara, tyvärr utan att egentligen besvara den. Istället ger han referenser till några namngivna internatiionella debattörer och uppmanar till kontakt med progressiva akademiker. Gott så, men jag tror också alla vanliga medlemmar borde ägna denna fråga mycket tankearbete.

Under lång tid fungerade den traditionella socaldemokratiska samhällsmodellen i en slags symbios med en i allmänhet långsiktig kapitalism som baserades på industriproduktion. Mervärdet som genererades tillgodogjorde sig kapitalisterna (ägarna) genom avkastning på satsat kapital dvs aktieutdelning. Under sådana förhållanden får man en rätt regelmässigt fungerande situation med konjunkturcykler och strukturomvandlingar - allt vilket vi "vet" hur man skall hantera.

Under de senaste åren (30-40) har detta förändrats och vi har alltmer dragits in i en spekulationsekonomi där handel med finansiella instrument (inkl. traditionell aktiehandel). Kapitalistens (ägarnas) intresse förskjuts då från verksamhetens långsiktiga avkastningspotential (utdelning) till den kortsiktiga kursutvecklingen - företagsledningens framgång mäts inte längre huvudsakligen baserat på företagens resultat utan på hur handeln i företagets akteer utvecklas.

Möjligen är det så att det numera stora instutionaliserade ägandet här spelar stor roll, alltså att t.ex. pensionsfonder är stora aktörer på de finansiella marknaderna. Det betyder ju nämligen att ägarna (fonderna) faktiskt också rent objektivt inte har något intresse för den enskilda verksamhetens långsiktiga potential utan faktiskt bara har till uppgift att producera största möjliga avkastning på satsat kapital.

I sin mer småskaliga version fungerar ju kapitalismen annorlunda - där ägare och företagsledning sammanfaller och där ambitionen är att bygga upp ett blomstrande företag att ge i arv till kommande generationer. Detta står förstås i stark kontrast till den stora världens kapitalism där företagsledningens intressen sammanfaller med de kortsiktiga spekulanternas. Företagsledningens och fondernas intresse sammanfaller - berikande genom att kursuppgång och bonusar.

Hur ser då alternativen ut? Kan man förändra detta på nationell basis eller krävs globala insatser?

Jag är osäker. På nationell nivå kan man förstås åtminstone förändra de av staten kontrollerade fonderna och sannolikt också skapa regelverk för institutionella placerare som försäkringsbolag m.fl. Poängen skulle då vara att med tvingande kraft skapa en reglering som stimulerar/främjar långsiktigt "industriellt" sunt agerande och engagemang. Priset skule sannolikt vara lägre avkastning, dvs lite lägre pensioner. Möjligen skulle priset man får betala bara vara övergående om en sådan reglering faktiskt innebär en långsiktigt förändrad marknad - för att åstadkomma det krävs sannolikt att förändringarna genomförs i huvudelen av världens länder.

Enkelt uttryckt - givet att vi inte kan totalt omstöpa det kapitalistiska system i vilket vi lever så borde vi hitta en metod att få fram storägare i företagen som har långsiktiga ambitioner med just det företaget.

PS Det kanske skall tilläggas att min beskrivning ovan är lite generaliserad. Det finns förstås undantag från regeln - tror faktiskt att Scania skulle kunna tjäna som exempel på det. DS

20090408

Och en som har fel

En tanke om pudelns kärna
: " Ska vi vinna val så bör vi nog inte bara prata om hur vi ska organisera oss. Vi bör även gå från ord till handling och anpassa vår organisation efter de uppgifter den skall lösa. Det senare uppgiften är enkel att definiera, den ska se till att vinna val."



(Hittat via Erik Laakso.)



Johan Westerlund har en del funderingar som bland annat leder honom fram till den ovan citerade slutsatsen. Enligt min ringa mening har han fel och faktiskt inte ens lite fel utan han har helt missförstått politiska partiers uppgift. Kanske har förra årets presidentval påverkat förståelsen - i USA är ju partierna kampanjorganisationer vars egentligen enda uppgift är just att vinna val. Så bör inte vara fallet i en folkrörelsebaserad demokrati. I en sådan är partiernas absolut viktigaste uppgift att svara för det demokratiska fotarbetet, att erbjuda medborgarna arenor på vilka de kan delta i politiska diskussioner, framföra sina åsikter, forma sin samhällssyn tillsammans med andra. Kort sagt den faktiska arena där den enskildes uppfattning väger tungt, från vilken respektive partis politik formas.

För att de samlade åsikterna skall få genomslag i den politik som beslutas i valda församlingar måste förstås dessa arenor (politiska partier) vara representerade i parlament och andra församlingar. Det är skälet till att ett politiskt parti också skall fungera som en valorganisation.

20090407

De har rätt - alla tre

Slutna led eller ökad öppenhet?: "Men om Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin med trovärdighet ska kunna uttala sig om höga löner framöver så bör nog retoriken ses över en smula. Kanske borde man inse, och även öppet tala om, att det stora samhällsproblemet inte är att några få tjänar mycket – utan att så många har så lite?"





Jonas Morian har helt rätt och det gäller som vanligt att identifiera vad som faktiskt är problemet och forma en politik, en åsikt, en åtgärd därefter. Kan man lösa problemet med att många har för lite (tjänar för lite) utan att ta till det populistiska greppet att attackera de som tjänar mest (som alla vet skulle inte ens en konfiskation av alla verkligt högavlönades inkomster ge annat än marginella effekter om den fördelades)?

Även Erik Laakso har rätt när han skriver

Jag skulle vilja se en ordning där LO och fackföreningsrörelsen ägnar sig åt samhällspåverkan, opinionsbildning, avtalsförhandlingar och otvetydligt engagemang för sina medlemmars intressen. För att göra det behöver inte några LO-ledamöter ha någon automatik in i beslutande partiorgan utan de får arbeta partipolitiskt på sin övriga tid precis som alla andra medlemmar. På samma sätt kan facken frigöra sig från vad socialdemokratiska kommunalråd och finansministrar antyder i avtalstider och ställa de krav som deras egna, fristående bedömningar gör gällande utan att hamna som gisslan av en “ansvarstagande” partiledning.


Själv minns jag t.ex. en gång när jag motionerat i min egen arbetarekommun om att vi som parti borde ställa oss bakom en rejäl höjning av lägstalönerna för undersköterskor m.fl. Då blev jag nedröstad efter att vårt kommunalråd, fd ordförande i Kommunal på orten, argumenterat emot med hänvisning just till "ansvarsstagande" för kommunens ekonomi.

Visst är det underbart att kunna ge folk rätt:-)

Jag fortsätter sålunda.


Även Harald Ullman har rätt när han skriver

Och det är svårt att dra någon annan slutsats än att det rödgröna samarbetet före valet är den största olyckan som drabbat Socialdemokratin.

-

Det rödgröna samarbetet har bland annat effektivt stoppat en nödvändig omprövning av den för välfärden så avgörande energipolitiken. Väljarna begriper det. Hur kan en frihandelsälskande och tillväxtorienterad Socialdemokrati vara emot att Sverige bygger ut sina elledningar för att bli nettoexportör av el till ett Europa, som snabbt måste göra sig av med sin kolkraft. Och närmast hysa en religiös ovetenskaplig motvilja mot kärnkraften. I en tid då vi mer än någonsin behöver tunga forskningsintensiva tillväxtskapande investeringar.

20090405

Arbetarklassen får betala i alla fall

EU förvärrar jobbkrisen: "Sverige har redan nått denna kritiska punkt. I en ny undersökning kan mer än hälften av de tillfrågade tänka sig avstå från löneökningar eller till och med sänka sina löner för att behålla sina jobb. Helt i linje med konvergenskrav dikterade av EU, drar alliansregeringen åt svångremmen genom att frysa anslagen till kommuner och landsting. Detta när vi närmar oss omfattande varsel i den offentliga sektorn. Nästa steg är nedskärningar och privatiseringar av detsamma.

I sak har högern redan förlorat debatten. EU-förespråkarna envisas med att EU-projektet garanterar ekonomisk stabilitet och tillväxt. Folkpartiet vill till och med införa euron. Men de har fel och det blir extra tydligt under den pågående lågkonjunkturen. Den svenska kronans sjunkande värde har de facto räddat jobb när exportsektorn får lite andrum. Och de länder som har infört euron som valuta har det gått riktigt dåligt för. EU: s konvergenskrav och tvångströjor förstärker krisens effekter när regeringar inte tillåts satsa på den offentliga sektorn för att få igång ekonomin"



(Hittat via .)



Thaher Pelaseyed argumenterar helt enkelt lysande:-)

Alltså - att sänka lönen för att rädda jobb är fel, att låta en sjunkande krona ge samma effekt är rätt. Betyder det att Pelaseyed tror att effekten på den enskildes köpkraft är negativ vid lönesänkningar men faktiskt positiv när kronans värde dalar????

Bara lite upplysningsvis:

Som nyss hemkommen från en tjänsteresa kan jag konstatera att 1) det är svindyrt att leva anorstädes med den katastrofalt dåliga växelkursen och 2) dessutom ändras ju inte traktamentets storlek beroende på kursen

Som butiksägare med huvudsakligen importerat sortiment kan jag ju se hur varorna ökar i pris till föld av kronfallet

Enkelt uttryckt - det är svensk exportindustris ägare som gynnas av kronfallet. Så hade inte varit fallet om vi haft euron. Det äs svensk arbetarklass som betalar genom reallönesänkningar som "döljs" genom fallande/flytande kurs.

Kanske lite taskigt

Jag blev väl inte gladare av det här.....: "- Jag tror att de siffrorna också är ett uttryck för att undersökningen gjordes under en period då stödet för oss föll.

Så uttryckte sig vår nye partisekreterare med anledning av Demoskops senaste opinionsundersökning. "





Sanslöst "rolig" kommentar från Ibrahim Baylan hittad av Anders Nilsson.

20090403

Skryt:-)

Fredagshyllning | forssmanthullberg: "Igår kväll insåg jag att jag varit en priviligierad människa i sex års tid. Jag har haft förmånen att arbeta i en innovativ, kreativ och jättekompetent IT-utvecklingsmiljö. Resultat, diskussioner och utvecklingsarbete var i framkant och den var en enorm resurs för skolor, lärare och IT-motiverade användare i Sverige och utomlands. Saligen avsomnade Infokom på Myndigheten för Skolutveckling var fantastiska."





Min förra chef beskriver den grupp - som numera något splittrad - försöker fullfölja arvet efter Infokom på MSU.