Gadgeten innehöll ett fel

20090412

Skolpolitik för 2000-talet - vem har den?

Oppositionen tar fram gemensam skolpolitik : "Skolan har pekats ut som en av de största knäckfrågorna för S, V och MP. Avståndet mellan partierna är stort på en rad områden, som inställningen till betyg och friskolor. Miljöpartiet har drivit på för att en särskild arbetsgrupp ska få till uppgift att hitta en gemensam linje före valet, medan Vänsterpartiet har hållit emot, erfar SvD.

Riksdagsledamoten Veronica Palm (S), som sitter i välfärdsgruppen, är "helt övertygad" om att oppositionen kommer att kunna enas om konkreta förslag. Skolpolitiken är viktig för en framtida rödgrön regering, konstaterar hon.

– Det har genomförts omfattande nedskärningar och ogenomtänkta förändringar på det här området. Det kommer att krävas en hel del reparationer efter de borgerliga åren, men också nytänkande, säger Veronica Palm."



(Hittat via knuff.)



Det är egentligen tragiskt. När det nu skall tillsättas en grupp som skall forma en gemensam skolpolitk så lyfter Lova Olsson (SvD) fram följande frågor: betyg, friskolor och i direkt citat från Veronica Palm återställare. Detta är ju bara bagateller i sammanhanget. Det vi behöver (och egentligen menar jag nog bara det socialdemokratiska partiet) är en skolpolitik för det 20:e århundradet. En sådan borde formas som en utveckling av den skolpolitik vi faktiskt bedrev fram t.o.m. 90-talet och formas runt en beskrivning av vad som är skolans centrala uppdrag. Den skolpolitik vi nu formar kommer att (förhoppningsvis) vara det som formar skolans verksamhet de närmaste 10-15 åren och sålunda påverka barn och ungdomar som träder ut i vuxenlivet bortom 2020. Hur ser världen ut då?

Även Axel Danielsson kommenterar tillsättandet av en arbetsgrupp och konstaterar att
Jag tror att det är nödvändigt, men jag tror samtidigt att det kan bli svårt. Partierna står relativt långt från varandra, inte minst sedan vårt parti, Socialdemokraterna, av någon outgrundlig anledning har anpassat sig till det sämsta av Björklunds batongpolitik. Jag förstår varför man har gjort det, men jag varken respekterar eller accepterar den nya inriktningen. Den bygger på en totalitär och gammaldags kunskapssyn, ovärdigt ett modernt och progressivt samhälle.


Det finns inte mycket vi med hyfsad säkerhet kan säga om framtiden - men den kommer att vara digital och det kommer därför att vara viktigt att vara digitalt literat. Det senare innefattar alla de honärsord vi varit vana vid präglat socialdemokratisk skolpolitik som likvärdighet, samarbete, kritiskt tänkande osv. Eller som Howard Rheingold uttrycker det
I want you to know that only after confronting this issue for a long time did I become convinced that the difference between the haves and have nots, between education and disinfotainment, is not a matter of hardware or software or even (entirely) of being able to afford access to the Web. The most important critical uncertainty today is how many of us learn to use digital media and networks effectively, reasonably, credibly, collaboratively, civilly, humanely.

This difference is a matter of literacy - and that includes norms of behavior as well as the skills of encoding and decoding blogs, wikis, forums, vlogs, microblogs, search engines, text messages, and whatever a local teenager cooks up tomorrow in her basement or dorm room.


Om det är detta en gemensam skolpolitk skall handla om är jag intresserad av att medverka. Då skulle frågor som huvudmannaskap och betyg bli helt underordnade och alltså få den plats i diskussionen de förtjänar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Även om det förstås är tillåtet att lämna anonyma kommentarer så uppskattar jag om du anger namn i där för avsett fält.