Gadgeten innehöll ett fel

20090407

De har rätt - alla tre

Slutna led eller ökad öppenhet?: "Men om Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin med trovärdighet ska kunna uttala sig om höga löner framöver så bör nog retoriken ses över en smula. Kanske borde man inse, och även öppet tala om, att det stora samhällsproblemet inte är att några få tjänar mycket – utan att så många har så lite?"





Jonas Morian har helt rätt och det gäller som vanligt att identifiera vad som faktiskt är problemet och forma en politik, en åsikt, en åtgärd därefter. Kan man lösa problemet med att många har för lite (tjänar för lite) utan att ta till det populistiska greppet att attackera de som tjänar mest (som alla vet skulle inte ens en konfiskation av alla verkligt högavlönades inkomster ge annat än marginella effekter om den fördelades)?

Även Erik Laakso har rätt när han skriver

Jag skulle vilja se en ordning där LO och fackföreningsrörelsen ägnar sig åt samhällspåverkan, opinionsbildning, avtalsförhandlingar och otvetydligt engagemang för sina medlemmars intressen. För att göra det behöver inte några LO-ledamöter ha någon automatik in i beslutande partiorgan utan de får arbeta partipolitiskt på sin övriga tid precis som alla andra medlemmar. På samma sätt kan facken frigöra sig från vad socialdemokratiska kommunalråd och finansministrar antyder i avtalstider och ställa de krav som deras egna, fristående bedömningar gör gällande utan att hamna som gisslan av en “ansvarstagande” partiledning.


Själv minns jag t.ex. en gång när jag motionerat i min egen arbetarekommun om att vi som parti borde ställa oss bakom en rejäl höjning av lägstalönerna för undersköterskor m.fl. Då blev jag nedröstad efter att vårt kommunalråd, fd ordförande i Kommunal på orten, argumenterat emot med hänvisning just till "ansvarsstagande" för kommunens ekonomi.

Visst är det underbart att kunna ge folk rätt:-)

Jag fortsätter sålunda.


Även Harald Ullman har rätt när han skriver

Och det är svårt att dra någon annan slutsats än att det rödgröna samarbetet före valet är den största olyckan som drabbat Socialdemokratin.

-

Det rödgröna samarbetet har bland annat effektivt stoppat en nödvändig omprövning av den för välfärden så avgörande energipolitiken. Väljarna begriper det. Hur kan en frihandelsälskande och tillväxtorienterad Socialdemokrati vara emot att Sverige bygger ut sina elledningar för att bli nettoexportör av el till ett Europa, som snabbt måste göra sig av med sin kolkraft. Och närmast hysa en religiös ovetenskaplig motvilja mot kärnkraften. I en tid då vi mer än någonsin behöver tunga forskningsintensiva tillväxtskapande investeringar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Även om det förstås är tillåtet att lämna anonyma kommentarer så uppskattar jag om du anger namn i där för avsett fält.