Kommentar till Duschrummets sexism - DN.se

Duschrummets sexism - DN.se: "Saudiern förklarar sin uppdelning av samhället och kvinnans beslöjning med kroppslig integritet och säkerhetsskäl. Kvinnan är inte säker om hon inte täcker sig helt, mannen kommer att antasta henne. Precis så motiveras enkönade duschrum. Saudiern har bara flyttat nakenheten en nivå. I vanliga kläder är kvinnan naken och måste sätta på sig ytterligare ett lager för att inte vara naken. Men inställningen till denna nakenhet är densamma som här."

Lena Andersson tar i dagens DN upp en aspekt på det hon kallar duschrummets sexism. Själv har jag funderat kring detta förr bl.a. 2006 då jag skrev

Det finns mycket i vårt samhälle som är präglat av vår historia när det gäller förhållandena mellan könen. Ett sådant exempel är vårt förhållande till nakenhet. I alla sammanhang där vi kan behöva ta av oss kläderna anses det självklart att skilja könen åt dvs det finns omklädningsrumm för män respektive kvinnor. Detta tillämpar vi konsekvent redan från barnsben så snart telningarna kan klä om sig själva. På traditionellt enkönade arbetsplatser kräver vi numera “självklart” att det skall finnas separata omklädningsrum, dubbla bastuanläggningar (på t.ex. brandstationer) m.m. Såvitt jag förstår kan detta bara förklaras utifrån sexualiteten och här är förstås heterosexualiteten norm dvs vi vet att vi kan bli sexuellt attraherade av nakna kroppar av motsatt kön. Därför har vi traditionellt separerat könen och anser det kränkande för t.ex. de nakna kvinnorna om en man skulle tränga sig in hos dem.

Som heterosexuell man kan jag således inte klä om i kvinnornas omklädningsrum på t.ex. ett badhus. Som homosexuell man förväntas jag klä om i männens omklädningsrum. Vem diskrimineras:-) och vems integritet kränks?

I augusti 2007 kommenterade jag bland annat ett inlägg av Per Westberg:

Per Westberg frågar:

Varför kopplar Sportbladet samman sexuell läggning och sexuell aktivitet?

Är det inte just det som ligger till grund för att vi har skilda omklädningsrum i alla våra badhus – för män och kvinnor, inte för bögar respektive flator dock – de har väl inte samma sexuella drivkraft:-). Det är väl skälet till att vi vill hålla pedofiler borta från daghem?

Vår av gammaldags sexualmoral präglade gränsdragning mellan män och kvinnor ersätts nu av den politiskt korrekta avsaknaden av gränsdragning mellan hetero- och homosexualla av samma kön. Intressant!

PS “Ingen tar mig på snoppen”, säger Glenn Hysèn enligt Aftonbladet inför sitt invigningstalande på Pride. Var går gränsen? Flickor får vi heterosexuella män inte se eller röra enligt de mest heterosexualfientligas skara utan fullständigt och kontinuerligt frågande om lov för att försäkra oss om medgivande men…..? DS

Någon egentlig diskussion om vårt förhållande till nakenhet, och konsekvenserna av vårt tids ifrågasättande av heteronormativa föreställningar i sammanhanget, har aldrig kommit igång. Nu plötsligt (det är märkligt att notera denna fixering vid sexualitet, sexuell läggning m.m. som Pride orsakar) är den stora frågan s.k. könsneutrala toaletter, vilket förstås är helt ok eller snarare önskvärt under förutsättning att det inte innebär borttagandet av fler pissoarer som är ytterst effektiva för oss med kuk och sannolikt delvis förklaring till kortare köer på herrtoaletterna.

Technorati Tags:
Amanda Brihed, Integritet, Sexualitet, Per Westberg, Glenn Hysén, Könsneutrala toaletter, Pride, Lena Andersson

Andra som kommenterat Lena Anderssons artiikel på Knuff.

Mer frågor än svar om trans

Den kristna högern attackerar vårt kulturarv: "Själv funderar jag på om det inte kan vara en del av vårt allra djupaste kulturarv?"

Fredrik Jansson ställer frågan mot bakgrund av Annelie Enochsons problem med löspenisar. Det var emellertid inte temat för dagen, Besökte Jansson för att kolla om han skrivit något med anledning av en fråga han ställde på Twitter:

Kan ingen förklara för mig. Hur är inte sterilisering bara en följd av könskorrigeringen? Jag fattar inte...

Mina funderingar kring frågan kommenterades bland annat av Linda Karolin och Jens Odsvall (som också bloggar) och kan sammanfattas i ett rätt så stort frågetecken.

Jag tänker ungefär så här:

1. Vi (människor) är i biologisk mening djur och har beroende på biologiskt kön lite olika funktion när det gäller reproduktion. Sexualiteten är i grunden en funktion för just denna reproduktion varför större delen av mänskligheten är heterosexuell.

Teknologiskt kan vi i och för sig klara reproduktion utan sexualiteten men det är en mycket sentida företeelse.

Biologiskt kön kan bara ändras genom kirurgi - också en sentida företeeelse.

2. Sexualiteten är därför helt knuten till våra könsbestämmande organ, men dess inriktning måste inte vara heterosexuell utan den sexuella läggningen kan liksom andra sexuella preferenser vara av varierande slag - inget konstigt med det.

3. Den sexuella läggningen är en sak medan den könsmässiga identifieringen är en annan. Man kan alltså i biologisk mening vara kvinna men identifiera sig själv som man. I strikt mening borde det innebära att ens sexualitet - könsorganen till trots - är inriktad på motsatt kön men på ett annat sätt än hos en lesbisk kvinna.

4. Könsbyte torde därför kunna indelas i en identifieringsfråga (att få sin egen bild accepterad av omvärlden) å den ena sidan och å den andra i mer fysisk mening byta kön dvs ta bort respektive lägga till det önskade könets attribut.

Då blir alltså frågan om man kan byta kön endast i den ena av de två aspekterna, det aktuella är att bara byta identitet. Kan man som t.ex. kvinna byta kön, dvs få sin identitet bytt till man utan att det sammanhänger också med fysiskt byte. Det skulle väl innebära att kvinnan (i varierande utsträckning) uppträder som man, i offentliga handlingar såsom pass anges vara man, ur statistisk synpunkt behandlas som man, vid t.ex. kommunikation med sjukvården uppger sig vara man etc. men saknar de fysiska attributen förknippade med detta kön. För att ställa det hela lite på sin spets - skulle hon då efter bytet av identitet byta om i herrarnas omklädningsrum på gymmet (eller får vi könsneutrala omklädningsrum).

För mig är detta svårt att förstå - kanske är det så att transpersoner mycket väl skulle kunna leva med en formellt (folkbokföring m.m.) ändrad identitet men i biologisk mening behålla sin ursprungliga och därmed finna frid med sin identitet. Låter dock konstigt för mig som alltid identifierat mig själv som det biologiska kön jag har och upplevt detta som helt integrerat. Samtidigt är det ju den tes som drivs av t.ex. Amanda Brihed som på ett beundransvärt sätt lyft upp frågan om hur transpersoner behandlas/ts och det krav på tvångssterilisering som dessa drabbas av i anslutning till behandling.

Än svårare är det att förstå om/hur man skulle kunna tänka sig att också fysiskt byta kön men behålla sin reproduktionsförmåga. Självklart kan man ju i förväg säkra viss del av reproduktionsförmågan genom infrysning av spermier/ägg men nyttjandet av dessa förutsätter ju att man i stor utsträckning behåller sina såväl yttre som inre könsorgan även efter ett könsbyte.

Technorati Tags:
Integritet, Sexualitet, Fredrik Jansson, Linda Karolin, Jens Odsvall, Könsbyte, Transsexuella, Amanda Brihed

Mera barnporr i vårt offentliga rum

I alla fall om man är lagstiftare eller heter Axel Peterson och är kansliråd, straffrättsenheten på justiedepartementet säger man följande om bilder av denna art. (Enligt Rick var denna bild en av dem som var fällande i domen, jag har själv inte hunnit verifiera).
 

– Bilderna innebär en kränkning av alla barn."




Under min korta promenad från Kantro till parkeringen vid Södertälje Centrum passerar och dokumenterar jag två exempel på nakna klart underåriga barn. Här talar vi inte om teckningar utan verklig förebild utan statyer av högst verkliga barn. Har jag begått ett brott genom att just fotografera, lagra och sprida dessa eller är det kommunen som begår brottet?




Technorati Tags:
Barnporrlagen, Sexualitet, Anders Widén

Gubbsjuk påve

Dricker Lapushan Xiaozhong och funderar över följande, efter kvällens diskussioner, beträffande pedofili. Numera - och när jag var yngre hördes sällan något om detta - stöter man med jämna mellanrum både på begreppet och utövandet av detsammma. Mest uppmärksammat är katolska kyrkans problem med detta. Döljandet av problemet verkar närma sig Benedictus XVI (Joseph Ratzinger), överhuvud för en kyrka som sedan 1200-talet (minns inte exakt) krävt att biologiskt i övrigt sannolikt fullt normala (funktionsdugliga kanske är mer korrekt uttryckt) män skall leva i celibat. Jag delar Niklas Dougherty uppfattning:

D.v.s. sexualiteten är ytterst grundad i fortplantningen. Hur skulle det kunna vara på annat sätt? Fortplantningen är den enda anledningen till att naturen skapat sexuella varelser. I annat fall hade vi stått kvar på encelliga amöbors nivå. (Naturen har också skapat mekanismer för att maximera chanserna för en arts fortbestånd, exempelvis genom sexuell variation – det är här homosexualitet och beteenden som nekrofili gör sig gällande, fenomen som vid en första anblick har väldigt lite med fortplantning att göra).

Detta är anledningen till att män – alla män, även de som inte tillstår det – dras sexuellt till tonåringar och yngre kvinnor. Givet de naturliga sexuella variationerna dras en del till yngre, en del till äldre, men i det stora hela är det fertilitetsnivån som är den dominerande och normerande faktorn.

Skulle väl möjligen kunna lägga till att det finns en slags inskolning när det gäller detta till följd av den i huvudsak monogama tradition vi lever i/traditionella socialisering vi genomgår så att vi utan problem kan fortsätta ett sexuellt samliv med den kvinna vi valt att fortplanta oss med (här kommer begrepp som kärlek/trohet in) även efter att fortplantandet upphört. Dock - den grundläggande attraktionen fortfar att baseras på den fertilititetsnivå som ursprungligen upplevdes. Vi män söker fortsatt samma egenskaper i kvinnor vi möter, ser på gatan - det är inte gubbsjuka i dess trista betydelse utan en funktion av att vi faktiskt är och alltid kommer att vara i grunden biologiska varelser - djur om man så vill.

Nåväl - om vi nu antar utmaningen att fundera över vad det betyder att det finns en profession som kräver avhållsamhet (när det gäller sexuella aktiviteter/samlevnad med motsatt kön), att denna profession erbjuder omfattande kontakter med barn av framförallt manligt kön, att det finns sexuell variation som har med att "maximera chanserna för en arts fortbestånd" (för att fortsatt citera Dougherty) så blir frågan förstås vilka som kommer att söka sig till detta ämbete. Jag förlitar mig på läsarens förmåga att ge svaret på frågan.

Tok, är det mig de talar om?

Att köpa sex är ingen mänsklig rättighet, det är att köpa sig rätten att kränka en annan människa.: "Idag manifesteras tokliberalismen av riksdagsledamot Federley som vill avskaffa sexköpslagen."

Jag håller på att radikalt omdefiniera mig själv. Alldeles nyss var jag tvungen att konstatera att jag tillhör gruppen äldre. Nu får jag till det foga att jag också är en tok - det senare tydligen en kategori som vice ordförande i socialförsäkringsutrkottet använder i skrift för människor som inte delar hennes åsikter - man undrar vad vi kallas bakom skål och vägg.

Norm, normal, normativitet

Jag har problem med dagens politiskt korrekta utmanande av heteronormen. Inte för att den skulle vara oproblematisk. Tvärtom, det finns goda skäl att alltid fundera över gällande normer och hur man formats av dessa. När normer upphöjs till lag finns det dessutom skäl att vara misstänksam - vad är syftet, vilka intressen är dessa normer till för.

Jag brukar t.ex. reflektera över det faktum att vi betraktar det som självklart att skilja på pojkar och flickor, män och kvinnor i alla sammanhang där någon liten bit av huden kan tänkas vara synbar - omklädningsrum bara ett exempel. Bakom detta tror jag heteronormativiteten ligger. Vi antar helt enkelt att det finns en sexuell spänning mellan könen och att denna gör att mer eller mindre naken samvaro bör undvikas.

Samtidigt hävdas att runt kanske 10% av befolkningen är homosexuell. För sådan tillhandahålls inga särskilda omklädningsrum. De har kanske inte samma förhållande till nakenhet/kroppar som heterosexuella (läser att män ägnar 43 minuter per dag åt att titta på kvinnor - gäller det bögar också)? Krossar vi de heterosexuella normerna kan vi kanske låta homosexuella män klä om ihop med kvinnor och vice versa. Nja - det går ju inte för då kan ju då finnas flera homosexuella i samma omklädningsrum ändå - tänkte inte på det:-)

Att utmana den heterosexuella normen innebär alltså någonting mera än att bara sluta skilja på könen. Det innebär när det gäller nakenhet/kropp att vi antingen måste sluta att alls separera beroende på kön/sexuell läggning/identitet eller helt enkelt kräva enskilda bås i alla offentliga sammanhang.

I heteronormativiteten ingår som alla vet (van)föreställningen att parrelationer är normalt, inte bara normalt som ju egentligen bara betyder det vanligaste, utan faktisk norm, det riktiga, det (enda) tillåtna. Men för bisexuella fungerar ju detta definitionsmässigt inte.

Ändå tycks det övervägande flertalet oavsett sexuell läggning eftersträva just parrelationer. Men det kanske bara är uttryck just för heteronormativitetens herravälde över vårt tänkande, baserat på nu tusentals år av hegemoni kraftigt understött åtminstone i vår del av vrlden av kyrkan. Egentligen kan ju parrelationsbegreppet härledas från det gamla agrara samhällets behov (kanske ända till jägar- och samlarsamhällets tid) av att reglera försörjningsskyldighet och arvsrätt, men då ligger ju tanken farligt nära sexualiteten som förutsättning för reproduktion och det har vi väl lämnat?

Jag funderar också en hel del på detta med vad som är normalt, alltså om begreppet alls kan användas. Som 6-barnsfar har jag ägnat en del tid åt att lära mina barn vad som är normalt uppträdande i olika situationer - det kan gälla så enkla saker som trafiken, det kan gälla matsituationer och en massa andra. Vi äter t.ex. häromkring med kniv och gaffel - det är normalt. Att kunna hantera det är en socialt önskvärd förmåga om man inte vill sticka ut. I andra delar av världen gäller andra normer när det gäller intagande av föda. Är det alltså rmligt att lära sina barn att äta med kniv och gaffel eller borde jag ha tagit avstånd från den västerländska normativiteten när det gäller födointag och snarare uppmuntrat ett mer "ociviliserat" sätt.