Göran Greiders analys om Mona Sahlin borde alla socialdemokrater ta och läsa: "Göran Greider nämner även Mona Sahlins val av sin inre krets som problematisk när enbart hennes egna meningsfränder får vara med, som senast med Ibrahim Baylan. Därmed stängs dörren mot de, därav jag och Göra Greider, som inte har samma syn som Mona Sahlin och hennes meningsfränder i många frågor som t ex marknaden, EU:s maktbefogenheter osv. Det vore bättre med en mångfald även i ledningen för att behålla de kloka och tänkande personer som fortfarande sprattlar till för sin ideologiska överlevnad i partiet. "
Reza Javid uppmärksammar mig på Greiders text i vilken han bl.a. skriver följande:
Än värre är väl den känsla som ibland kommer över mig och säkert många andra, att hennes stora mål var att ta revansch för nederlaget och smäleken 1995, när hon aldrig fick ta över efter Ingvar Carlsson. När hon sedan väl blev partiordförande hade hon nått sitt mål. Själva posten var det viktiga, den personliga revanschen, inte en brinnande ambition att formulera en politik för en moloken socialdemokrati.
Nu skallar ropen om att kritiken bör tystna, att man för paritets skulle skall hålla käft, att man för makten (för det finns ju inte mycket till politik) måste sluta upp. Så säkrar man ingen valseger, så formar man inte en politik värd att slåss för, så väcker man inte entusiams.
