Bra artikel av Mona Sahlin

Vi har omprövat politiken – här är våra fyra nya mål: "Socialdemokratin är en frihetsrörelse. Under hela vår historia har vi kämpat för den enskilda människans möjlighet att välja sitt eget liv. Det har handlat om rätten att tycka och tro som man vill och rätten att bilda fackföreningar, om rösträtten och rätten att organisera sig politiskt. Men också om kamp för rimliga arbetstider, rätten till semester, pensioner och trygghet vid arbetslöshet, sjukdom eller föräldraskap.

...

När utanförskapet och klyftorna ökar blir det svårare för människor att förverkliga sina drömmar. Friheten minskar.

Vi vill vända den utvecklingen och i stället ta vara på människors kapacitet.

...

Vår idé bygger på att du – oavsett din bakgrund, oavsett under vilka förhållanden du föds – ska ha möjlighet att förverkliga ditt livs drömmar. Det handlar om frihet på jämlikhetens grund.

...

Frihet förutsätter jämlikhet. Och frihet är att ge individen fler möjligheter att växa, att leva ett rikare liv, att nå framgång och att förverkliga sitt livs äventyr. Alla vinner på att de möjligheterna är stora i vårt land. Friheten ökar när jobben blir fler och klyftorna minskar – inte med fyra år till av motsatsen."

En mycket bra artikel av Mona Sahlin från dagens DN. Johan Ulvenlöv sammanfattar. Stora frågan är förstås hur alla de jobb som krävs för att målen skall nås, precis som Peter Andersson konstaterar, faktiskt skall uppstå. Det kommer att kräva en ekonomisk tillväxt av betydande mått och förutsättningarna för detta är förstås att en mängd branscher måste ges ytterligt förmånliga villkor. Halva läxan är gjord.

Men sen retar jag mig förstås på "mitt lag" som inleder klippet om vallokomotiven - sluta omedelbart med fåniga sport"metaforer".

Ger debattartiklar opinionsframgångar?

Nya rekordsiffror för SD: "Båda undersökningarna är gjorda efter SD:s partiledare Jimmie Åkessons mycket omdiskuterade debattartikel i Aftonbladet, där han pekar ut muslimer som ett hot mot Sverige. I samband med Sifos mätning sade statsvetare till TT att mindre partier gynnas rent generellt av att uppmärksammas och synas, eftersom de inte har några andra naturliga kanaler för att nå ut."

(Hittat via knuff.)

Opinionsundersökningar är oftast rätt ointressanta. Sådana som kommenterar dessa precis lika ointressanta. Nu sällar jag mig till skaran av ointressanta men tycker att jag har en poäng:

I de senaste opinionsundersökningarna har SverigeDemokraterna (SD) tillskrivits goda förutsättningar att ta sig över spärren till riksdagen. De har t.o.m. beskrivits som större än flera andra redan etablerade riksdagspartier. Skälet till deras opinionsframgångar anses vanligtvis vara den uppmärksamhet de fått särskilt genom att Aftonbladet valde att publicera en artikel av SD:s partiledare.

Själv har jag en annan teori som bygger på 1) att de som nu uttrycker sympatier för SD knappast läser debattartiklar och 2) SDs möjligheter till framgång ligger i två faktorer vilka de utnyttjar maximalt i sin retorik. Den ena är förstås deras milt uttryckt korkade inställningen till flyktingar, flyktingmottagande ..., den andra är deras ställning som parias i det svenska politiska etablissemanget. Det är den senare faktorn som nu slår igenom tack vare ett enfaldigt tjatande om hur de skall stängas ute från politiskt inflytande genom antingen att man i förväg (med okänt valresultat) deklarerat att man aldrig skall samarbeta/göra sig beroende av stöd från dem eller att man avkrävar andra samma typ av besked. Vore jag SD:are skulle jag gnugga händerna av förtjusning varje gång frågan t.ex. ställs till Reinfeldt.

Hushålla med gemensamma resurser - hur svårt är det

Johanna Graf: Alla kliar varandras ryggar, men vem kliar AIK-fansen?: "Bara sedan december 2007, när de första 218 miljonerna från Solna klubbades av kommunfullmäktige, har projektet fördyrats med EN HALV MILJARD KRONOR. Då, i dec-07, hette det att arenan ABSOLUT inte fick kosta mer än 1,9 miljarder, men redan innan spaden har stuckits i jorden har den summan alltså ökat med mer än 25 %. Vad den ligger på just nu vet jag inte, för vi förtroendevalda har så taskig insyn och riskanalys att stadens revisorer skrivit en skarp rapport och klagat. Men det är försent att göra nåt åt det nu, för alla
kontrakt är redan påskrivna."

Nu bryr jag mig inte särskilt om vare sig nationalarenor eller aik-fans. Elitidrotten funkar som substitut för religion i dagens samhälle och det ligger nära tillhands att travestera ett citat som emellanåt tillskrivs den gode Marx:

Elitidrott är opium för folket

Däremot bryr jag mig om användningen av skattepengar.

Johanna Graf refererar en granskning som Dagens Industri gjort som också refereras på SvenskaFans.com (en sida för dyrkan av elitidrott). Hela DI-artikeln finns som pdf. Får man tro Graf saknas såväl insyn som kostnadskontroll och sannolikt sitter Solna kommun med svarte petter. Swedbank avser tydligen också att slösa bort spararnas pengar på projektet - är väl bara PEAB som kommer ut med vinst.

En liknande utveckling ser vi när det gäller det närmast fantastiska projektet att för ungefär 1 miljon per meter förlänga museispårfvägen från Norrmalmstorg till Gallerian.

Att förlänga spårvägen till Gallerian är slöseri med skattebetalarnas pengar. Ett av de mest angelägna kollektivtrafikprojekten är att bygga ut tunnelbanan till Karolinska sjukhuset och Norra stationsområdet. I stället blir den borgerliga majoriteten i Stockholms stora satsning under mandatperioden att förlänga museispårvägen från Norrmalmstorg till Gallerian för 228 miljoner, skriver Jens Spendrup, Peter Egardt, Lars Dahlberg och Jan Valeskog.

En nätt affär på 228 miljoner som Stockholms skattebetalare får stå för - föresten inte begränsat till Stockholms stad - i detta projekt deltar Stockholms läns landsting så vi är rätt många som får se våra skattepengar förskingras på tämligen meningslösa projekt i Stockholms innerstad vars effekt i huvudsak torde vara negativa för framkomligheten.

Tydligt av Sahlin

Mona Sahlin satsar på jämställdheten: "– Jag tror inte på att försöka förbjuda vinst. Däremot är jag övertygad om att vi måste ställa mycket högre krav, alltså reglera kvaliteten som skattepengarna måste ge i vården och omsorgen. Det görs inte i dag. Då tycker jag, genom att ha sämre innehåll i vården eller inte ta emot elever med särskilda behov, då plockar man ut skattepengar i form av vinst.
– Så vår väg är att ställa högre krav genom regleringar på innehållet i välfärden, men inte att i lag förbjuda vinst, säger Mona Sahlin."

(Hittat via knuff.)

Jag tillhörde inte de 500 (är inte det dåliga siffror?) som tog sig till Sickla igår för att lyssna på Mona Sahlins sommartal. Detta av två skäl - det ena var tidsbrist (men sånt kan ju alltid ordnas), det andra var velandet när det gäller plats. Med det senare syftar jag på att hon väljer olika platser varje år - hon borde istället ha behållit Fittja och förorten som plats att bygga en tradition på.

Har inte heller hunnit titta på talet utan bara följt kommentarer i media t.ex. DN och på bloggar. Stämmer det ovan citerade så gav Sahlin ett mycket välkommet besked som dessutom går helt i linje med den ståndpunkt jag drivit i den debatt som startade med Carin Jämtins debattartikel i DN häromveckan. Hoppas detta kan leda till att man slipper läsa fler intellektuellt ohederliga inlägg i den frågan, men det är kanske att hoppas för mycket.

Peter Andersson citerar också Sahlin när det gäller "vinstfrågan" och frågan är hur det citatet skall tolkas

- Kvaliteten i fokus i välfärden. Skattepengar avsatta till skola och vård ska gå till det. Inget annat duger.

Alla har varit unga men unga har aldrig varit äldre

Hamnade i en lite intressant diskussion med Josefin Deiving och Calle Fridén på Facebook. Upptäcker att fb begränsar kommentarernas längd så att man blir frustrerad. Tar därför upp frågan här:

Grundfrågan som Deiving reser (som alltså varit i Almedalen) är alltså följande

Mycket av diskussionerna på minglerna har handlat om att vara ung i politiken och om hur piratpartiet rör sig i det tomrum som de traditionella partierna lämnat öppet att fylla.

Så efter att jag lite mera skämtsamt ha konstaterat att alla äldre faktiskt varit unga och att unga saknar erfarenhet (också av att bli äldre) blir meningsutbytet mera allvarligt. Både Deiving och Fridén verkar ha uppfattningen att man måste vara ung för att kunna driva en politik som passar unga människor - att man som äldre (här något obestämt men jag upplever mig som vit, medelålders man klart inkluderad) inte förstår, inte delar de oerhörda svårigheter som just dagens unga upplever och därför inte kan vara en bra företrädare i politiska sammanhang.

Jag har svårt för denna typ av generaliserade omdömen om folk oavsett hur man väljer att kategorisera dem. För mig är en bra politisk företrädare en person som oavsett kön, ålder, hudfärg, ursprung företräder den politik jag gillar. Jag menar - bara som exempel - att den politik Maud Olofsson företräder inte blir ett dugg bättre för att hon är en kvinna eller att den integrationspolitik som förs i detta land inte blivit ett dugg bättre på grund av Nyamko Sabunis hudfärg.

Vad finns då som talar för att politiken skulle bli bättre (för unga) om yngre gavs tunga förtroendeuppdrag kan man undra, jag hittar snarast invändningar. För det första så behöver man ju bara läsa Aftobladet serie med förslag från ungdomsförbund på vad partiledarna borde tala om - ta t.ex. Charlie Weimers - för att inse att egenskapen av att vara ung inte räcker långt. För det andra har jag inte sett något exempel på att vi fått en bättre politik för att någon ung getts en riksdagspost, ett kommunlarådsuppdrag eller liknande. Här kan jag ha missat något så upplys mig gärna.

När jag försöker förstå på vilket sätt ungas erfarenhet idag skiljer sig från min generations erfarenheter av dels att vara ung (då det begav sig) och dels av att leva nu och ställer frågan till Deiving och Fridén så ger de några exempel. Internet - visst en ny grej men det faktum att äldre emellanåt hemfaller åt att misstänkliggöra det unga sysslar med är inte nytt, det är sannolikt åtminstone en företeelse som funnits sedan man kan börja prata om ungdomskulturella fenomen (dans, jazz, rock, biografer, etc). Arbetslöshet - absolut inget nytt och något som i alla tider drabbat oerfarna och utbildade oftast, våra föregångare skapade ju a-kassan för att mildra effekterna. Gränslöst Europa - visst annorlunda men inte väsenskilt - det är 20 år sedan muren föll och det är säkert 40 år sedan vi började åka på charterresor, Sverige blev ett invandrarland i slutet på 50-talet och något/ra årtionden därefter. Samtidigt var det min generation som började tågluffa, som drev frågor om internationell solidaritet betydligt kraftfullare än dagens ungdomar gör.

Informationsrevolutioner har vi upplevt förut - ta radions genombrott, ta TVs genombrott, båda genomgripande förändringar av informationsflödet och revolutionerande i hög grad, plötsligt hade vi världen i våra vardagsrum. Dock - den kommunikationsrevolution vi nu är mitt uppe i är vi förstås i lite olika grad delaktiga i. Det är dock inte nödvändigtvis en generationsfråga, i första hand tycks det vara en socioekonomisk fråga (som de flesta frågor visar sig vara). Sen är förstås yngre något snabbare att anamma ny teknik men det finns många (och för utvecklingen betydelsfulla) äldre som hänger med.

Deiving konstaterar

Vi har det "nya sociala livet på internet där de äldre på beslutsfattande positioner uppenbarligen inte fattar att vi som socialademokrater definitivt inte ska ställa oss på företagens sida mot medborgarna och lägga en våt hand över en nödvändig omställning

Det är bara ett axplock men det finns fler och de går ut på att du formar de politiska besluten utifrån din egen direkta verklighet - därför är det viktigt med vilka företrädare du har.

Hon har rätt såtillvida att det uppenbarligen finns personer (oavsett ålder) i beslutsfattande positioner som inte fattar. De bör bytas ut mot personer (oavsett ålder) som fattar.

Socialt kompetent minister

Vurderingsforskrifta: "Mange høringsinstansar har reagert på dette. Eg er samd med dei. I det nye utkastet frå direktoratet er dette forsøkt balansert slik: Ny §3-3 tredje ledd:

…”Læreren skal så langt råd er, skaffe tilstrekkeleg grunnlag for å vurdere kompetansen til eleven, slik at retten eleven har etter §3-1, blir oppfylt. Eleven skal delta aktivt i opplæringa slik at læraren får grunnlag for å vurdere eleven sin kompetanse i faget. Stort fråvær eller særlege grunnar kan føre til at grunnlaget for halvårdvurdering med karakter eller standpunktkarakter manglar.” (eg har utheva det som er nytt)

Kva synst dokke om dette framlegget? Tek det innover seg kritikken som er kome, og er det tydeleg? Har du eit forslag?

Nokre skulefolk som orkar å gje meg råd mitt i ferien (årsak, avspaseringa)? Legg igjen ein kommentar her, og sprei ordet!
"

Alldeles oakat om man delar Bård Vegar Solhjells uppfattningar i politiska frågor så utgör hans användande av sociala medier ett slags föredömme här i Norden. Ovan hämtas citatet från ett inlägg på hans blogg som han förstås twittrade om. När får vi se svenska "ledande politiker" av samma kaliber?

Detta kanske lite apropå Laaksos inlägg häromdagen.

Borg borgar för borgerliga slutsatser

Vi måste själva betala en del av välfärden: "Det förhållandet att en i stort sett enig krets av experter och forskare pekar på nödvändiga framtida förändringar påminner om klimatfrågan. Dock finns en betydande skillnad. Medan klimatfrågan är central i svensk politik är välfärdens framtida finansiering en fråga i politikens periferi. Finansieringen måste nu sättas högt upp på den politiska dagordningen. Det handlar ytterst om välfärdsstatens överlevnad. Dessa frågor behandlar jag i en rapport som publiceras i dag – den första rapporten till nya ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi"

Per Borg, en tidigare s-märkt statssekreterare (kanske en av alla dessa finansdepartementsrekryteringar?), försöker peka på ett problem men såväl rubriksättningen som en del andra formuleringar leder tankarna fel. Det är naturligtvis så att vi redan betalar för välfärden, de flesta en betydande om än mindre del än de nyttjar, hyfsat många betydligt mer än de förbrukar. Solidarisk finansiering via skatter brukar sådant kallas. Poängen med det är förstås att det å den ena sidan innebär att välfärdstjänsterna tillhandahålls efter behov snarare än efter plånbokens storlek och å den andra sidan att de (tjänsterna) kan ordnas relativt rationellt utan det resursslöseri som ofta blir fallet när motsvarande tjänster skall bedrivas på en öppen marknad med vinstdrivande konkurrerande företag.

Per Borg pekar emellertid på ett alldeles reellt problem (även om det finns partikamrater till mig som omedelbart tagit fram skygglapparna). Ett problem som jag i all enkelhet försökt diskutera tidigare:

Givet att vi låser en viss servicenivå så kommer den framtida kostnaden att vara högre än idag. Antingen finansieras alltså bibehållen servicenivå med högre skatteuttag eller med så stor tillväxt i ekonomin att denna kompenserar de ökade kostnaderna.

Det verkar många inte begripa! Som Per Borg försöker visa så ger förstås en expansion av det offentliga åtagandet vare sig det handlar om kvalitetshöjningar eller utökning samma problembild. För de som har ögonen öppna så gäller också det motsatta dvs vid negativ tillväxt/fallande skatteintäkter tvingas aldrig så socialdemokratiska kommuner att minska det offentliga åtagandet (visst har den nuvarande regimens skattesänkningar också betydelse men vilka skall i kristider som dessa betala höjda skatter?).

Detta är utan tvekan ett alldeles verkligt dilemma. Det är också därför t.ex. kommunala investeringar i nya anläggningar sällan är finansierade dvs som investeringar är de det men som ökade driftskostnader är de det sällan. Och visst vill vi så gärna ha nya äldreboenden, nytt dagis i grannskapet och nya idrottsanläggningar - de behövs ju för att allt fler blir allt äldre, för att föräldrarna tryggt skall kunna jobba heltid, för att idrottsrörelsen är så viktig som fostrare av barn och ungdomar osv.

Per Borgs lösning är dock problematisk - han vill istället för att höja skatterna (vilket det väl i alla fall måste finnas någon gräns för?) att den enskilde skall betala en del av kvalitetshöjningen och/eller utökade utbudet av redan skattade pengar. Det man då åstadkommer är en urholkning av den solidariska finansieringen (minskad legitimitet för skatter överhuvud) och att plånbokens storlek blir avgörande för vilken nivå på omsorg, vård eller skola medborgaren kommer att få. Behov som fördelningsprincip (inte helt korrekt beskrivning av dagens och gårdagens verklighet men ändå)ersätts med plånboken.

Klasstillhörighetens betydelse ökar - tandvården är väl ett bra exempel på hur detta funkar redan idag.

Jag har inte lösningen på detta problem men det upptar en del av mina tankar. Därför är det förstås utmärkt att Per Borg bidrar med åtminstone några reflektioer. Hoppas fler tar frågan på allvar.

Andra om artikeln: Knuff

Hur ser visionen ut (för storstädernas befolkning)?

Ett program för storstäderna socialdemokrater: "I förra valet, och inte minst i EU-valet får inte socialdemokraterna det stöd som vi skulle kunna få i storstadsregionerna. Väljarna här är beredda att stödja andra partier. Vi kan återta förlorad terräng och vinna över människorna här för en socialdemokratisk politik. Det gäller att vi har en politik med en klar agenda som berättar på vilka sätt dessa invånare, men även Sveriges invånare vinner på satsningarna. Vi behöver arbeta på för att vinna tillbaks väljarna men med bra idéer kombinerat med en vision som känns bra gör vi det."

(Hittat via s-info.)

Roger Jönsson radar upp en rad - kanske huvudsakligen redan lanserade - idéer som utgångspunkt för diskussion. Han missar dock det viktigaste - visionen som ju inte går att utläsa av en aldrig så omfattande önskelista. Det är för övrigt inte ens säkert att storstadens väljare vill höra allt vi kan tänka oss att göra bekostat med ett ökat skatteuttag - tvärtom skulle man kunna tänka sig att många faktiskt tycker att vi (i bemärkelse politiker i kommun, landsting och stat) borde kunna leverera betydligt bättre med de resurser som redan står tillbuds.

Bara för att göra en reflektion kring relationen vision och satsning:

Vi vill väl ha en storstad där folk har möjlighet att välja var de vill bo och arbeta (utan att penningen är det enda avgörande). Om det är vår vision krävs å den ena sidan en bostadsförsörjning (marknad?) som gör detta ekonomiskt möjligt för flertalet och å den andra sidan många alternativa transportlösningar.

Jag tror t.ex. att många miljonprogramsområden ur den synpunkten är felplacerade och för små för att vara attraktiva i ett längre perspektiv. Det kan bara möjliggöras om de fysiskt integreras i staden dvs att bostäder och verksamheter etableras så att det blir en sammanhängande stadsmiljö. Två andra önskemål måste också tillgodoses - kraftig förtätning av centrala delar eftersom det är där många vill bo och ökade möjligheter för relativt resurssvaga att kunna skaffa eget hus.

Jag tror också att många av oss som valt någon form av villa/radhus lite mer utanför stadsmiljön alla inser att kollektiva transportlösningar aldrig kommer att kunna vara rationella alternativ för stora delar av våra transportbehov. Satsningar som svarar mot den insikten kan alltså inte bara fokusera kollektiva transporter.

Skall alltså denna vision förverkligas kommer "satsningarna" att komma i konflikt med varandra och med andra intressen. Det är t.ex. svårt att förtäta staden utan att grönområden påverkas. Det är lika svårt att skapa ett transportsystem i storstaden som inte inkrktar på natur och vår miljö i övrigt. Det är nog ännu svårare att hitta en väg att bygga bort bostadssegregationen då den är ofrivillig för de resurssvaga men frivillig och i stor utsträckning verkligen självvald av de mer resursstarka.

Svävar socialdemokratin på det demokratiska målet

Demokratin måste erövras varje dag: "Oroväckande Sahlincitat

Därför är det också riktigt oroväckande att läsa vad Mona Sahlin säger i en chatt på Aftonbladet i lördags:

“Vi var och är starkt kritiska till FRA. Det kan väl ingen ha missat! Integriteten är viktig att stärka. Vi väntar spänt på vad regeringen lägger till riksdagen. Är det dåligt så river vi upp lagen! “

Det var inte avtalet Mona. Om man googlar på Sahlin plus FRA-lagen ger svaren något helt annat för handen. “Sahlin vill riva upp FRA-lagen” är budskapet, det var vad hon sa i sitt sommartal och i de besked som gavs i somras. Här måste ett nytt tydligt besked avkrävas Socialdemokraternas partiordförande. Menar du vad du sa i somras och var formuleringen i chatten en tillfällighet eller kan vi förvänta oss ett svek?"

Visst har Erik Laakso på Arvid Falk rätt. Här krävs konsekvens och inte det velande som chat-citaten indikerar. Oroande är ju förstås också att sossar som Eva Rundkvist (som annars verkar vara rätt förnuftig), inte verkar fattat frågans principiella natur utan är beredd att sälja enskildas rätt till integritet på den amerikanska terroristbekämpningens altare. Krypa till korset, en uppenbarligen kristen symbolik, får en märklig dimension i sammanhanget.

Är det för övrigt en remiss som diskuteras eller möjligen bara en lagrådsremiss?

Den obalanserade Wetterstrand

En märkligt obalanserad reaktion: "Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand använder inte precis de mest balanserade orden när hon i SVD idag kommenterar ett förslag från folkpartiets skolpolitiska arbetsgrupp som jag leder.
Att vilja begränsa ämnesstudier på modersmål är idiotier, menar hon."

Upptäcker att Christer Nylander faktiskt kommenterat debatten kring förslaget om att förbjuda ämnesundervisning på modersmål. Han är besvärad över Maria Wetterstrands "obalanserade reaktion" och hänvisar den vetgirige till en EU-rapport som skall upplysa oss om att det bara är i Sverige som man finner forskningsresultat som pekar på att just sådan undervisning kan vara bra. Det intressanta med rapporten, förutom att den knappast rent generellt kan anses styrka Nylanders teser, är att den lyckas med konststycket att helt bortse från den svenska forskningen. I listan över referenser finns såvitt jag kunnat finna bara två studier som avser Sverige refererade - ingenav dessa behandlar just frågan om ämnesundervisning på modersmålet utan snarare sådana som behandlar sambanden mellan boendesegregationen och skolresultat. Kanske borde en rapport i frågan fäst lite större uppmärksamhet just kring denna fråga?

Nationalsocialisterna folkpartisterna

Nationalsocialisterna folkpartisterna (Blogge Bloggelito - regeringsblogg): "Det viktiga är inte att man tillägnar sig ett visst ämne på bästa sätt, utan att man undervisas i ämnet på svenska språket. Det menar i alla fall de nationalromantiska lightsocialistiska folkpartisterna, som tycks sjunka allt djupare ner i det nationalistiska träsket. Tidigare har man föreslagit en obligatorisk litteraturkanon för skolan, väsentligen på svensk, kristen och västerländsk grund, liksom man har agiterat för obligatoriska språktest för invandrare som krav för medborgarskap, bland mycket annat. Med stridspittrunkaren och rottingmajoren Björklund vid rodret har folkpartiet verkligen en Führer som ger den där slutliga knorren över ett renodlat fascistiskt parti med socialkonservativa värderingar, även om majoren själv inte är helt förtjust i förslaget.

Kolleger i alliansregimen dömer med rätta ut tilltaget, och såväl media som bloggare hakar på i kritiken. Som liberal kan man förstås undra när folkpartiet ska återfå markkontakten – kritiken mot idiotförslagen och batongliberalismen är inte särskilt ny utan är en följetong sedan flera år tillbaka. Finns dessa politiker någonsin i verkligheten?"

(Hittat via knuff.)

Min yngsta dotter ställde för några år sedan mig inför en mycket svår fråga. Hon hade via skolan tagit del av forskningen kring betygssättning och undrade med anledning av något Björklundskt utspel i den frågan om inte politiker var tvungna att basera sina förslag på fakta, på forskningsreultat.

Vi vet ju alla att så inte är fallet men hur förklarar men det för en 12-åring som just lärt sig något?

Nåväl, kan konstatera att Christer Nylander och hans kamrater är ett lysande exempel på att det är möjligt att lägga förslag inom politiken som inte bara trotsar beprövad erfarenhet och forskning utan också all logik.

Grattis Mikael och Anna

FRA-bloggare får hederspris: "Mikael och Anna hedras för sitt arbete mot omstridd lag
På en vecka fick deras sajt 350 000 unika besökare.
Nu får Mikael Nilsson och Anna Petersson Aftonbladets hederspris för sitt arbete med att informera om FRA-lagen, en fråga som fick hela svenska folket att engagera sig.
– Det känns som ett jättestort erkännade av de insatser som vi har gjort. Samtidigt måste jag säga som aktör i bloggosfären att det här bygger på ett stort grupparbete snarare än en enskild insats. Vi är små i det sammanhanget, toppen på ett isberg. Men det är oerhört roligt att ni uppmärksammar vårt arbete, säger Mikael Nilsson till aftonbladet.se."

Riktigt kul och stort grattis till er båda!

Vad är nytt?

Mona Sahlin: Ny färdriktning för Sverige: "Efter halva mandatperioden har vi socialdemokrater också gjort stora delar av den egna hemläxa väljarna gav oss i förra valet: byt ledarskap i partiet; modernisera politikens innehåll; och lägg den gamla idén att socialdemokraterna alltid ska regera ensamma på hyllan."

Visst är det kul med folk som vet. Väljarna dvs de något/ra hundra tusen som faktiskt bytte sida har tydligen sagt att de gjorde det för att få tillstånd ett nytt ledarskap (som såvitt jag förstår huvudsakligen består av folk som var regeringsledamöter/riksdagsmän/partistyrelseledamöter också tidigare). De gjorde det också för att tvinga fram en modernisering av politikens innehåll - alltså där meningen efter

"Det är ett svek och ett slöseri mot inte minst ungdomar att de inte ges chansen till jobb."

är en uppräkning av utbildningsinsatser och inte en uppräkning av vad vi faktiskt kan göra för att hjälpa till att skapa nya jobb. De gjorde det också för att vi skulle börja binda oss för ett regeringsalternativ två år före varje val. Det senare är ju faktiskt rent trams men överhuvudtaget andas tyvärr inledningen på Mona Sahlins artikel en brist på respekt för och tillit till alla de som faktiskt röstade socialdemokratiskt senaste valet.

I rättvisans namn skall förstås konstateras att Mona Sahlin nämner

"En effektiv politik för entreprenörskap som skapar jobb"

fast vad den går ut på vet jag inte riktigt - har något minne av stöd till spelföretag (verkligen inom parantes så höjer min kommn - Södertälje - parkeringsavgifterna i centrum - exempel på klimatsmarta lösningar som stödjer affärsidkande entrepenörer i stadskärnan?). Sahlin ordar dock en del om

"Strategiska investeringar i miljöteknik och energismarta lösningar som räddar klimatet och möter arbetslösheten"

450 000 medlemmar och andra har deltagit i rådslagen. Men Arvid Falk (Erik laakso) undrar om medlemmarna har insyn och inflytande med anledning av Helena Viitas tänkvärda inlägg rubricerat "Är jag verkligen medlem i socialdemokraterna?".

För övrigt säger hon ju nästan samma sak som i artikeln i sitt tal (fast utan den glöd som jag tror krävs för att folk skall bli entusiastiska):

Vem betalar Alexandersson m.fl.

Söndag kommer före måndag: "På radion hör jag för femtielfte gången den numera prisbelönte bloggaren Alexandersson missuppfatta begreppet signalspaning. Och FRA-chefen Åkesson gör vad han kan för att förklara men det är inte så enkelt när nu politiken inte vågar stå för vad det handlar om:
Underrättelseverksamhet. Spioneri i dagligt tal.

---

Hela debatten känns i alla bemärkelser en smula nattstånden.

---

Själv undrar jag bara:
Vem betalar Alexandersson och hans kompisar. För det de gör kostar pengar. Inte den lede ryssen väl?

Intresset ljuger sällan."

Underbar debatteknik signerad Eva Rundkvist. Hon får på något sätt frivilligt upplagda uppgifter om våra liv att framstå som ett skäl till att signalspaning medelst massavlyssning inte är så farligt och lyckas sedan dessutom försöka misstänkliggöra oss alla övervakningsmotståndare genom att beskylla oss för att vara betalda av...?

Jag har inget emot att den svenska staten bedriver underrättelseverksamhet. Jag har däremot högt ställda krav på hur sådan verksamhet skall få bedrivas så att enskilda människors integritet inte kränks med mindre än att det finns skälig misstanke om planering av brott. Så skall det fungera i en demokrati!

Finns i pappersversionen

Operationer ställs in på Södertälje sjukhus: "En av de som drabbats är Kristina Karlsson som du möter i tisdagens tidning."

Inställda operationer måste väl rimligen leda till att inte bara de patienter som skulle opererats nu drabbats (vilket förstås är illa nog) men också att väntetider för alla andra blir längre. Hur snabbt jobbar sjukhuset in backloggen när man väl kommit i ordning?



LT utmärker sig som synes genom att undanhålla material från läsaren av webbversionen. Men så återspeglas ju inte precis den pågående debatten om just detta inte hos t.ex. Tina Lagerström, nyhetschef på LT, som verkar betydligt mera engagerad i att jaga dem som eventuellt citerar/kopierar från tidningen. Hon har väl heller inte förstått vad som driver trafik till LTs webb.

Som Same same but different skrev:

Därmed kan vi kanske en gång för alla enas om att “läs mer i papperstidningen” är en text vi ska slippa se på svenska mediesajter från och med nu?

LT pekar finger åt läsarna

Veckan som gick - vecka 3 at Same Same But Different: "Därmed kan vi kanske en gång för alla enas om att “läs mer i papperstidningen” är en text vi ska slippa se på svenska mediesajter från och med nu?"

Vill bara tipsa Sofia på Samesamebutdifferent om LT. Där kan man åtminstone på förmiddagen faktiskt läsa texter som direkt refererar till artiklar som bara finns i papperstidningen. Har faktiskt tyckt att det är så tragikomiskt att jag hittills avstått från att kommentera men samtigt via Webnotes samlat på mig några "klipp".

De flesta refereras förstås av Sofia i Veckan som gick - vecka 3 ur vilken jag tagit följande:

En intressant och välkommen diskussion om intäkter på nätet har i veckan seglat upp i två chefredaktörsbloggar.
Det är dels Thomas Mattsson på Expressen som bland annat skriver:

Och den som tror att lösningen är att undanhålla sajterna material från papperseditionerna slåss nog också mot sin egen okunskap, snarare än värnar om intäkterna. Den som besöker en tidningssajt anser sig rimligen vara lika viktig som läsare och tittare, som den som köper en tidning eller besöker den mobila portalen. Det är ju en ganska naturlig reaktion, eftersom det är samma varumärke och avsändare som står bakom innehållet. Att då medvetet avstå från att på nätet publicera innehåll som konsumenten till ta del av, och som man kanske vet finns i andra distributionsformer, är ju att peka ett ganska långt finger rätt upp i ansiktet på den publiken.

Kunde inte ha sagt det bättre själv. Sören Karlsson, chefredaktör för hd.se skriver som kommentar till Mattsson:

Men journalistik är inte gratis och här ligger mediabranschens största utmaning just nu: att orka och våga affärsutveckla digitalt så att bra journalistik kan finansieras även i framtiden.

Och lösningen är inte heller att göra sajterna sämre än nödvändigt genom att vägra lägga ut material på nätet. För det första finns det ingen korrelation mellan höga upplagesiffror och dåliga webbsajter, för det andra gör man nätanvändarna - framtidens kunder - förbannade.

Därmed kan vi kanske en gång för alla enas om att “läs mer i papperstidningen” är en text vi ska slippa se på svenska mediesajter från och med nu?

Joakim Jardenberg har kommenterat herrarna Karlsson och Mattsson som följer:

Men alltså. Jag tycker det är otroligt bra att chefredaktörerna resonerar och reflekterar. De här två smartskallarna har dessutom kommit längre än någon annan när det gäller att konstatera vi inte kommer kunna ta betalt av nätläsaren. Men ändå. Det är ju gräsligt vad man lutar sig mot att journalistiken kostar.
Tror ni att Googles serverfarmar är gratis? Tror ni att deras programmerare jobbar utan lön (förutom de fria målterna;)? Tror ni att deras affärsutvecklare innoverar bara för att de tycker det är kul. Självklart inte.

Självklart kostar journalistik. Precis som att papper och tryckpressar och tekniska lösningar kostar. Självklart måste vi hitta affärsmodeller som fungerar på nätet. Att de modellerna inte är sådana som ger säkra intäkter motsvarande abonnemangsdito har väl alla förstått vid det här laget?

Var finns problemet med flyktingarna

Lago ser inte utflyttningen som något stort problem: " Problemet för Södertälje är de senaste årens stora flyktinginvandring från Irak. Och detta har vi länge försökt få regeringen att ändra på. Men de har inte lyssnat. Först nu verkar moderaterna beredda att gå oss till mötes, säger Anders Lago.
Han tycker att bilden av Södertälje som en utflyttningskommun är felaktig.
– Vi är en av de kommuner i länet som har lägst utflyttning. 20 kommuner har större utflyttning än Södertälje. Och den skattekraft vi förlorar på de som flyttar kompenseras vi för via skatteutjämningen, säger Anders Lago."

Jag får allt svårare med Lagos flörtande med SDs och NDs sympatisörer. Nu är förstås de återgivna uttalandena valda av LT men ett kommunalråd borde väl kunna inse att för t.ex. affärsidkare i kommunen så innebär 160 miljoner i minskad inkomst hos befolkningen ett mycket stort problem - faktiskt skit samma om kommunen går skadeslös via skatteutjämningen. Det senare är ju bra men knappast något att sträva efter.

Problemet med flyktinginvandring från Irak finns i Irak - inte i Södertälje!!

Östros tycker regeringen är mager

Thomas Östros kommenterar regeringens magra förslag: " Allt fokus måste riktas på jobben. Vi socialdemokrater kommer att presentera ett samlat program för att bekämpa jobbkrisen. Med investeringar i gröna jobb och sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag, 50 000 fler utbildningsplatser, förstärkt köpkraft för barnfamiljer, studenter och pensionärer och ökad trygghet. "

Jag tror man skall skilja på politiken för att mera långsiktigt skapa tillväxt som också uthålligt genererar fler jobb från frågan om att mera kortsiktigt möta "jobbkrisen", kortsiktigt för övrigt bara i termer av jobbskapande och köpkraftsstärkande - system för utbildning och trygghet vid arbetslöshet bör vara stabila över tid.

Lär av misstagen

Vi medger självkritiskt att vi inte räckte till: "För det första måste vi föra en effektiv politik för entreprenörskap som skapar jobb. För det andra måste vi hindra utslagning i arbetslivet. För det tredje vill vi föra en aktiv arbetsmarknadspolitik som skapar möjligheter att komma vidare till nya jobb. Och för det fjärde måste vi ha en väl fungerande inkomsttrygghet för dem av oss som förlorar jobbet.
"

(Hittat via Thomas Hartman.)

En rätt så intressant debattartikel av herrar Asudillio och Österberg. Självkritik är nyttigt. Särskilt tycker jag den första punkten är intressant (de andra betraktar jag som självklara), frågan är dock vilken substans man kan vänta sig just när det gäller en politik som faktiskt skapar arbeten. Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo hänvisar i artikeln bara til de 124 punkterna som tycks vara ett utömmande svar på vad denna punkt skall innehålla. Själv tror jag vi måste gå längre, måste titta betydligt mera på vilka drivkrafter som får människor att satsa på sina idéer, att vilja skapa egen verksamhet som har potential att växa.

Bara för att länka

Min blogg hittar du här och de senase inläggen till vänster.