Men höj för allt i världen inte skatterna: "Men jag vill varna för att höja skatterna ute i kommunerna. Skattehöjningar nu kommer spela moderaterna rakt i händerna. Det är en del av lirkandet och kan mycket väl leda till att dimridåerna kring skatterna fungerar. Solidariteten rivs ned och människor röstar återigen på moderaterna i nästa val i tron att det går att sänka skatterna kraftigt och ändå ha en trygg och generell välfärd. Men fyra år till med Reinfeldt skapar irreparabla revor i välfärdssamhället. Därför måste kommunerna låta bli att höja skatterna nu."
Erik Laaksos artikel har fått en del intressanta kommentarer. Själva utgångspunkten för Laaksos förslag om att s-kommuner inte skall höja skatten nu lämnar jag därhän - tyvärr ett exempel på en sannolikt korrekt bedömning men samtidigt också på överdrivet taktiserande.
Däremot tycker jag, som jag också kommenterat tidigare, att Anders Nilsson har en hel del synpunkter värda att beakta både på sin egen blogg och bland komentarerna till Laakso. Det enda jag egentligen saknar är följande konstaterande föranlett av frågor om hur vi hamnat i detta skattehöjarparadigm:
Givet att vi väljer att låsa den offentliga verksamhetens omfattning vid någon given tidpunkt t.ex. senast det var s-regering, för då var väl allt optimalt:-) så följer av att det offentliga får erfara kostnadsökningar på alla de inköp som görs likväl som ökade kostnader till följd av löneökningar till personalen (och en del andra kostnadsökningar som är oundvikliga) så kommer exakt samma verksamhet att kosta mer år två.
Uttryckt annorlunda - om skolverksamheten i en kommun år 2009 kostar 1 miljard så kommer den att att kosta åtminstone 30 miljoner mer år 2010 (3% löne- och prisomräkning). Kommunens intäkter måste sålunda öka med minst denna summa helt automatiskt om man inte höjer skatten eller minskar kostnaden. För att skatteintäkterna skall öka automatiskt krävs att skattebetalarna i kommunen (kommunalt anställda oräknade) måste få större lönepåslag än de kommunanställda eller helt enkelt bli fler.
Detta är ju den vanliga förklaringen till att just skolan ofta får genomföra besparingar även under goda år. Man får helt enkelt inte kompensation för de faktiska kostnadsökningarna utan ett lite snålt tilltaget påslag (som just beror på att kommunens skatteintäkter inte ökar tillräckligt mycket).
Till detta kommer förståss att man i många kommuner faktiskt expanderar verksamheten i kvantitativa och/eller kvalitativa termer. Ofta gör man investeringar (nya anläggningar av olika slag) för vilket man hittat finansiering just som investeringar men inte sett till att avskrivningar (motsv) budgeterats - alltså ryms inom ramen för verksamheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Även om det förstås är tillåtet att lämna anonyma kommentarer så uppskattar jag om du anger namn i där för avsett fält.