Är skatterna själva meningen med politiken?: "Det pågår för fullt en debatt på socialdemokraternas bloggportal om skatterna. Erik Laakso varnar för skattehöjningsiver, eftersom det legitimerar de borgerligas sänkningar och övervältring av ansvar på kommunerna, Bengt Silfverstrand å andra sidan förklarar det som nonsens och högerpopulism. Och däremellan står ett antal glada debattörer som värnar medborgarens plånbok, den gemensamma välfärden eller andra relevanta ståndpunkter.
Jag själv är en kritiker av den reflexmässiga tron på att skattehöjningar per automatik skulle tjäna välfärden och att det därför skulle vara en särskilt utmärkande socialdemokratisk hållning. Jag har lust att försöka sätta resonemanget kring skatterna och välfärden in i ett resonemang om samhälle och stat, det gemensamma och det förstatligade."
Anders Nilsson för ett intressant resonemang och i huvudsak har han som vanligt rätt. Möjligen skulle man kunna diskutera historieskrivningen - alltså varför socialdemokrater (och ofta i än större utsträckning vänsterpartister) hamnat i statskramarfacket och därmed ser statlig kontroll över så stor del av de samhälleliga resurserna och hur de spenderas som politikens mål men i sammanhanget får det närmast betraktas som en aning akademiskt. Nu är det så - att vara socialdemokrat och förespråka så låga skatter som det överhuvudtaget är möjligt, att förspråka att alla skall kunna leva på sin lön är lite som att svära i kyrkan.
Det Anders Nilsson pekar på är bland annat att det kan finnas många sätt att organisera välfärdstjänster, många sätt att lösa finansieringen och att dessa alternativ kan vara väl så solidariska som offentligt drivna och skattefinansierade verksamheter. Till det bör förstås också sägas att ökad egenmakt t.ex. i form av ökat eget ansvar för val av nivåer rimligen borde vara ett socialdemokratiskt mål - vi har ju faktiskt höjt utbildningsnivån för alla högst väsentligt, blir inte den naturliga följden att människor då skall få större makt också över sina egna livsval.
Ökad egenmakt?
SvaraRaderaBodström skriver på sin blogg att han vill ha fler områden för nya kommissionärer i EU. Ska vi sluta tänka själva och bli reducerade till arbetshjon och konsumenter? Snart förslår kanske någon en skattekommissionär för att slippa ta i denna infekterade fråga? :-)
För tydlighetens skull - Bodström vill ha fler kommissionärer som har nya ansvarsområden.
SvaraRaderaDet är ju en utmärkt illustration av problemet. Att använda staten eller som i detta fall EU som instrument för att uppnå saker innnebär ju som alltid att man lägger beslutanderätten över allt möjligt hos en "elit" som vet bäst. Egen kontroll, egna beslut fattade av den enskilde framstår i det ljuset nästan som definitionsmässigt felaktiga - bara politiken kan fatta "rätt" beslut om hur man skall leva sitt liv, vilka val man skall göra.
SvaraRaderaMan undrar varför socialdemokratin lagt ner så stor möda och faktiskt framgångsrikt lyckats höja utbildningenivån hos hela befolkningen. Till vilken nytta - betyder det ingenting, måste det inte få någon konsekvens just i termer av ökad egenmakt?
WOW vad glad jag blev av ditt svar! Bodtröm tog t.o.m. bort det blogginlägg jag kommenterat, men mina kommentarer finns kvar från den 25,26,27 maj. Är jag för elak?
SvaraRaderahttp://www.bodstromsamhallet.se/