Demonisera debattörerna

Andreas Henriksson tillhör dem som vill förenkla tillvaron. När han refererar en pågående debatt inom socialdemokratin, som faktiskt och som alla debatter borde syns även utanför de partiaktivas krets tack vare bloggar och debattsidor, så blir det en debatt om skolan trots att den uppenbarligen handlar om något helt annat.

Rosornas krig om (s)kolpolitiken: "Skolan blir en glödhet stridsfråga på socialdemokraternas partikongress i höst. Efter att Carin Jämtin rykt ihop med sex socialdemokratiska förnyare på DN-Debatt om partiets syn på friskolor vill den pensionerade chefsideologen Enn Kokk att den ledande (s)-bloggaren Erik Laakso och oppositionsrådet i Haninge, Robert Noord, lämnar partiet."

Även Jonas Morian (som väl har nära förbindelser till makthavare.se där Andreas Henriksson skriver) förenklar på samma sätt. Debatten handlar inte alls om skolan, om så skulle den förstås fokusera på hur vi garanterar att alla barn oavsett i vilken skola de går får den bästa tänkbara undervisning. Då skulle den handla om hur vi faktiskt garanterar att alla barn går i en skola som ger dem möjlighet att tillägna sig de kunskaper och färdigheter som 2000-talet kräver. Då skulle den handla om hur vi ser till att alla barn får gå i en skola som är utrustad för den tid vi lever i och som därmed kan ge dem en föberedelse för den tid de kommer att leva i om 5, 10, 15 år.

Den intellektuelle giganten HK på Aftonbladets ledarsida har åtminstone fattat att det handlar om något annat. HK skriver bl.a.

Det handlar inte om att begränsa valfriheten utan om att se till att medborgarnas pengar kommer medborgarna till del i form av vård, skola och omsorg. Det är egentligen konstigt att Sverige är ensamt i Norden om att inte ha den typen av begränsningsregler.

Möjligen skulle msn ju kunsn fundera över om Sverige också är ensamt om att inte tillåta avgifter, men då kasnke frågan blir för svår.

Oaktat detta så har vi alltså en hel drös med folk som hävdar att bolag som driver viss verksamhet som helt eller delvis finansieras av skattemedel inte får dela ut ev. vinst till sina ägare medan alla andra bolag som säljer hela eller delar av sina tjänster och varor till samma uppdragsgivare är fullt tillåtna att göra detta. Här förlorar jag mig fullständigt i (bristen på) logiken.

Den ärade Enn Kokk sällar sig förstås till statskramarna, till de som ser offentligt driven verksamhet som garanten för ökad jämlikhet.

Den socialdemokratiska partikongressen i höst har möjligheten att åtminstone ta ett första steg mot att återskapa en skola, som syftar till att öka jämlikheten i samhället.

Då kan man ju fråga sig huruvida den skolpolitik som utgick från offentligt driven skola och med upptagningsområde som princip för urval bidrog till detsamma, för det är ju "principen" Kokk es cortes slåss för, drömmer sig tillbaka till. Enn Kokk refererar till Anna Wikström som enligt Kokk har

En utmärkt kartläggning av dessa problem finns på Anna Vikströms S-blogg.

jag letar efter denna kartläggning men finner den inte.

Och när nivån på debatten läggs av sådant som produceras av Kokk och Wikström så förstår man Laaksos frågor

Är det så man vill ha det? Om vi inte klarar att ta diskussionerna utan att önska våra motståndare åt ett annat parti så kanske det är ordet ”demokrati” vi ska klura mer över?

Jan Andersson ser i alla fall problemet med sättet att diksutera. Johan Westerholm gör en intressant reflekton på samma tema

Så, när jag nu läser vad Björn och Enn skriver så kan jag inte göra mig kvitt känslan av att det i deras budskap finns slutsatser som ligger nära wahabismen och andra närliggande rörelsers. Att framtiden står att finna i gårdagens samhälle.

Välfärden försvinner i kapitalisternas fickor

Deprimerande läsning i dagens DN - och dessutom författat av Carin Jämtin som enligt DN är"ledande socialdemokrat och omtalades som tänkbar ny partiledare efter Göran Persson innan valet föll på Mona Sahlin. Sedan 2006 är hon oppositionsborgarråd i Stockholms och dessutom gruppledare för Socialdemokraterna i kommunfullmäktige. Hon är även suppleant i den socialdemokratiska partistyrelsen. Mellan åren 2003 och 2006 var hon biståndsminister."

Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister: "De summor som aktieägarna tar ut i vinst innebär en överföring av medel från välfärden till privata kapitalister. Jag menar att detta är oacceptabelt.

Skattepengar måste alltid användas till det som de är avsedda för, det vill säga välfärd. Detta ser jag som en av politikens viktigaste uppgifter: att förvalta våra gemensamma resurser till allas bästa.

Dit hör inte vinstutdelning till riskkapitalister och företagsägare. Vinster som kan göras ska i stället användas till att finansiera höjd kvalitet, såsom bättre mat för äldre eller utökad stödundervisning i skolan, eller på annat sätt komma skattebetalarna till godo."

Jämtin bortser helt från att en mycket stor del av skattemedlen normalt går till att betala för varor och tjänster som levereras av kapitalister med vinstkrav (det har ju alla företag och utdelningen är ju i princip ränta på det insatta kapitalet dvs själva grunden för föfretagande i aktiebolagsform). I stort sett all byggnation i kommunal regi utförs av privata, vinstdrivande byggföretag, I stort sett allt gatuunderhåll utförs av privata, vinstdrivande företag. I stort sett alla transporter i kommunal regi utförs i fordon inköpta från privata företag. Jag tror t.o.m. att i stort sett all mat som serveras i kommunal verksamhet har inköpts från privata vinstdrivande företag. Uppenbarligen har Jämtin en kategorisering - uttryckt i termer som välfärdsentreprenörer, välfärdsföretag - som innebär att om man råkar göra vinst på en skola så är det förfärande men om man gör vinst på att sälja livsmedel till den kommunala skolan så är det helt ok. Att detta synsätt är helt absurt och förstås inte borde nått DN Debatt är ju självklart - pinsamt för rörelsen att "ledande" företrädare har så grund analys.

Robert Noord har förstått, antalet partikamrater som inte gjort det tyvärr lite stort. Björn Andersson tror t.ex. att han företräder en radikal position när han håller med Jämtin (frestas ropa "hallå - vilket århundrade lever du i" men det vore ju förstås elakt). Jan Andersson pekar på ett relevant problem, nämligen att den s.k. privatiseringen av tidigare i offentlig regi driven verksamhet verkar gynna stora företag snarare än små och/eller kooperativa sådana. Han tar förresten också upp kvalitetsfrågan som förstås bör ställas utifrån huruvida vi har utrustat beställaren med relevanta redskap för att säkerställa kvaliteten i verksamheterna (gäller faktiskt oavsett vilken huvudman den har). T.o.m. Enn Kokk dammar av "principerna"

Avsteg från principen offentligt finansierat = offentligt utfört bör tillåtas bara där till exempel pedagogiska eldsjälar inom ramen för ett kooperativ, en folkrörelse eller en förening vill driva verksamhet med en inriktning som inte redan finns tillgodosedd inom motsvarande kommunal eller landstingskommunal verksamhet.

utan att med ett ord beakta det faktum att en mycket stor del av den offentliga konsumtionen faktiskt går direkt ner i profitjägarnas fickor (men bara det är tjänster/varor som utförs/tillverkas huvudsakligen av män så är det kanske ok). Anna Wikström fokuserar kvalitetsfrågan vilket förstås är ytterst relevant men frågan är om hon ställer den rätt. Första frågan när det t.ex. gäller skolor är väl kanske inte frågan om huruvida de är likadana (har samma formella lärarkompeten, har skolbibliotek, har idrottshallar) utan hurvida de uppnår det önskade resultatet. Om de inte gör det kan det förstås behövas ytterligare frågor på temat varför. Först därefter kan vi behöva diskutera hur mer lika resultat skall garanteras. Veronica Palm gör samma misstag som Jämtin och tillför därför inte frågan något. Det gör inte Alexandra Einerstam heller.

Efter denna exposé bland partikamraternas reflektioner landar jag hos Peter Andersson. Han jublar över Jämtins teser. Nu väntar vi bara på att det skall komma förslag om att läkemedelstillverkningen skall överföras i statlig regi - om det är så förskräckligt att några (men inte alla) friskoloebolag gett 80 miljoner i utdelning - på satsat kapital - så måste väl läkemedelsindustins mångmiljardvinster sticka åtminstone lite i ögat. Inte skall man väl få göra vinst på något så grundläggande för välfärden som sjukvård!