Demonisera debattörerna

Andreas Henriksson tillhör dem som vill förenkla tillvaron. När han refererar en pågående debatt inom socialdemokratin, som faktiskt och som alla debatter borde syns även utanför de partiaktivas krets tack vare bloggar och debattsidor, så blir det en debatt om skolan trots att den uppenbarligen handlar om något helt annat.

Rosornas krig om (s)kolpolitiken: "Skolan blir en glödhet stridsfråga på socialdemokraternas partikongress i höst. Efter att Carin Jämtin rykt ihop med sex socialdemokratiska förnyare på DN-Debatt om partiets syn på friskolor vill den pensionerade chefsideologen Enn Kokk att den ledande (s)-bloggaren Erik Laakso och oppositionsrådet i Haninge, Robert Noord, lämnar partiet."

Även Jonas Morian (som väl har nära förbindelser till makthavare.se där Andreas Henriksson skriver) förenklar på samma sätt. Debatten handlar inte alls om skolan, om så skulle den förstås fokusera på hur vi garanterar att alla barn oavsett i vilken skola de går får den bästa tänkbara undervisning. Då skulle den handla om hur vi faktiskt garanterar att alla barn går i en skola som ger dem möjlighet att tillägna sig de kunskaper och färdigheter som 2000-talet kräver. Då skulle den handla om hur vi ser till att alla barn får gå i en skola som är utrustad för den tid vi lever i och som därmed kan ge dem en föberedelse för den tid de kommer att leva i om 5, 10, 15 år.

Den intellektuelle giganten HK på Aftonbladets ledarsida har åtminstone fattat att det handlar om något annat. HK skriver bl.a.

Det handlar inte om att begränsa valfriheten utan om att se till att medborgarnas pengar kommer medborgarna till del i form av vård, skola och omsorg. Det är egentligen konstigt att Sverige är ensamt i Norden om att inte ha den typen av begränsningsregler.

Möjligen skulle msn ju kunsn fundera över om Sverige också är ensamt om att inte tillåta avgifter, men då kasnke frågan blir för svår.

Oaktat detta så har vi alltså en hel drös med folk som hävdar att bolag som driver viss verksamhet som helt eller delvis finansieras av skattemedel inte får dela ut ev. vinst till sina ägare medan alla andra bolag som säljer hela eller delar av sina tjänster och varor till samma uppdragsgivare är fullt tillåtna att göra detta. Här förlorar jag mig fullständigt i (bristen på) logiken.

Den ärade Enn Kokk sällar sig förstås till statskramarna, till de som ser offentligt driven verksamhet som garanten för ökad jämlikhet.

Den socialdemokratiska partikongressen i höst har möjligheten att åtminstone ta ett första steg mot att återskapa en skola, som syftar till att öka jämlikheten i samhället.

Då kan man ju fråga sig huruvida den skolpolitik som utgick från offentligt driven skola och med upptagningsområde som princip för urval bidrog till detsamma, för det är ju "principen" Kokk es cortes slåss för, drömmer sig tillbaka till. Enn Kokk refererar till Anna Wikström som enligt Kokk har

En utmärkt kartläggning av dessa problem finns på Anna Vikströms S-blogg.

jag letar efter denna kartläggning men finner den inte.

Och när nivån på debatten läggs av sådant som produceras av Kokk och Wikström så förstår man Laaksos frågor

Är det så man vill ha det? Om vi inte klarar att ta diskussionerna utan att önska våra motståndare åt ett annat parti så kanske det är ordet ”demokrati” vi ska klura mer över?

Jan Andersson ser i alla fall problemet med sättet att diksutera. Johan Westerholm gör en intressant reflekton på samma tema

Så, när jag nu läser vad Björn och Enn skriver så kan jag inte göra mig kvitt känslan av att det i deras budskap finns slutsatser som ligger nära wahabismen och andra närliggande rörelsers. Att framtiden står att finna i gårdagens samhälle.