En stat - alla folk

Tvåstatslösningen var en bra idé: "Är två stater verkligen en realistisk lösning av Palestinakonflikten? Sedan några år har tvivlet växt bland olika framtidsspejare. I stället har de noterat hur konflikten är på väg till en om lika rättigheter i en och samma stat."

Per Wirtén har upptäckt att det finns framtidsspejare, oklart vilka dock, som nu tycks se att en enstaslösning är den nödvändiga formen för statsbildning i det område där israeler och palestinier bor. Det är bra fast man behöver inte vara framtidsspejare för att inse detta. Kjell Arvedson skriver i en kommentar till Wirtén att

"Tvåstatslösningen har aldrig varit en bra idé. Ett skäl är förstås att den aldrig varit praktiskt möjlig.."

Etnicitet och religiös tillhörighet är i vår tid, där nationalstatsbegreppet faktist utmanas av globaliseringen, är faktiskt den allra sämsta tänkbara grunden för statsbildningar. De leder ju ofrånkomligen till något som har stora likheter med rasism och kommer med de ofrånkomliga migrationsströmmar som finns att vara svåra att upprätthålla utan stor våldsanvändning och apartheidliknande lagar. Precis så ser det ju också ut i denna konflikthärd.

Eftersom det hittills legat i de imperialistiska staternas intresse att upprätthålla konflikten i Mellanöstern har det förstås varit svårt att se en enstatslösning som möjlig. Israel fungerar ju som ett brohuvud i en i övrigt övervägande muslimsk del av världen som, och viktigare, står för en icke oväsentlig del av världens oljeproduktion. Det som möjligen skulle kunna hantera också detta är en palestinsk på helt sekulära principer uppbyggd stat till vilka alla oavsett om de kallar sig muslimer, araber, israeler, judar, kristna osv hör. Om en sådan stat bildades och FN gavs ett 5-årigt mandat att styra så att alla institutioner som t.ex. militär, polis, rättsväsendet i övrigt, utbildning blir lika tillgängligt för alla - alla lika delaktiga i. Därefter skulle man kunna hålla val.

Technorati Tags:
Dagens Arena, Per Wirtén, Kjell Arvedson, Palestina, Israel, Judar

Förstår inte Tännsjö

Jag utgår ifrån att judar inte är ansvariga för morden. Och jag kräver att de ska klargöra detta: "Jag håller inte judar ansvariga för vad Israel gör. Tvärt om. Jag utgår ifrån att många judar förkastar den självutnämnda judiska statens mordiska politik. Jag utgår ifrån att judar inte är ansvariga för morden. Och jag kräver att de ska klargöra detta, då Israel mördar i deras namn, just för att motverka antisemitism"

Förstår inte Torbjörn Tännsjö. Förstår inte varför han upprepar en uppenbart ohållbar ståndpunkt. Förstås inte att han inte fattar att denna debatt tar fokus från Israels brott precis som hans belackare vill, för något annat skäl är svårt att tänka sig.

Problemet med Tännsjös resonemang är inte att det befrämjar (eller t.o.m. skulle vara) antisemitism. Problemet är att hans resonemang i bästa fall skulle kunna rubriceras infamt. Om man inte håller judar ansvariga för vad Israel gör behöver sådana (som definierar sig som judar) förstås inte klargöra detta - då är ju det redan uppenbart. Precis så enkelt är det.

Samma gäller förstås för alla andra exempel Tännsjö tar. Inga människor som identifierar sig som muslimer är ansvariga för brott som begås av muslimska stater annat än de som har beslutande positioner i dessa. Om jag kallar mig socialist har jag inget som helst ansvar för vad Stalin gjorde och behöver naturligtvis inte deklarera detta.

Om Tännsjös tes vore riktig så implicerar ju den att man är just kollektivt ansvarig så länge man inte tagit avstånd - vi får en värld av miljontals pressmeddelanden om sådana avståndstaganden. Hela idén är orimlig och en filosofiprofessor borde utan svårigheter inse detta. Dessutom spelar han ju de som vill vrida bort blickarna från Israels övergrepp, brott mot det palestinska folket och nu också mot humanitära hjälparbetare i händerna genom att envist vidhålla denna uppenbart feltänkta tes.

Så här långt har även Sakine Madon rätt. Hon ger sig däremot ut och cyklar i sitt krav på att de som engagerar sig i Ship to Gazas skall förhålla sig (förklara sig) till IHH - ett precis lika infamt resonemang som Tännsjös där hon dessutom gör sig skyldig till ett guilt by association-resonemang som en ledarskribent (om än vikarie) borde hålla sig för god för. Anklagelserna hon också häver ur sig om att ingen kritik riktas mot Erdogan är ju närmast löjlig och följer det allt vanligare helt sjuka kravet på att man måste ta upp alla aspekter samtidigt - att man inte kan ge Erdogan rätt i fråga om blockaden mot Gaza utan att samtidigt ta upp berättigad kritik mot Turkiets behandling av kurder. Denna typ av intellektuellt haveri diskuterade jag häromdagen och det gör mig förbannad, milt uttryckt.

Israelkritik, antisemitism, Silberstein, Palm, Tännsjö och Laakso

Antisemitismen slår ut i full blom: "Hur tunn kan fernissa bli? Hur vass knivsegg balanserar vi på?

När Israels regering drar på sig världens fördömande aktiveras antisemitismen, den slår ut i full blom. Den finns nog ständigt där, under ytan. Men i mindre dramatiska tider är det färre som vågar säga något. Samtidigt som det är självklart med legitim kritik av Israel utan att det blir antisemitism.

Men helt klart har det de senaste dagarna varit en rad övertramp."

Jag är egentligen otroligt trött på de nyttiga idioterna i Israels tjänst som poppar upp så snart Israels brott mot det palestinska folket uppmärksammas. Genast utropas alla kritiker - observera nästan alltid utan urskiljning - som antisemiter. Och om inte epitetet antisemit klistras på kritikern så avkrävs densamma alltid (och detta gäller nog faktiskt alltid) en skyldighet att samtidigt ta avstånd från påstådd palestinsk terror.

Är alltså en smula misstänksam då jag tar del av Willy Silbersteins artikel (från vilken citatet ovan är hämtat) och eftersom jag inte känner till några antisemiter i min bekantskapskrets och för övrigt inte heller stött på alla dessa för mig anonyma hot respektive uttalanden som Silberstein refererar återstår av artikeln två påståenden jag kan förhålla mig till, det ena refererar till Veronica Palm och det andra till Torbjörn Tännsjö.

I det första fallet gör Silberstein gällande att Palm gör sig skyldig till antisemitism genom att citera en sångstrof. Silberstein skriver

Snabbt fick Veronica Palm kalla fötter. Men inte av egna insikter utan för att hon fick kritik på sin blogg.

Så lite senare skriver hon: ”Jag har nu förstått att sångcitatet, när det rycks ur texten, av vissa debattörer på nätet uppfattas som på gränsen till antisemitiskt.”

Nej, Veronica Palm, det är inte på gränsen. Det är antisemitiskt.

Så 1) Veronica Palm borde tydligen ännu snabbare själv kommit till insikt om hur citatet uppfattades (tydligen negativt att reagera/förklara efter kritik) och 2) hennes insikt att det kunde uppfattas som på gränsen till antisemitiskt räcker inte för Silberstein har facit - det är det(oaktat om skribenten är det tydligen). En besynnerlig inställning.

I det andra fallet attackerar Silberstein som sagt Torbjörn Tännsjö (hörde också ett inslag i P1 igår med samme Tännsjö och en annan debattör). Här har faktiskt Silberstein på fötterna, inte därför att Tännsjö skulle uttrycka något antisemitiskt utan för att Tännsjö gör just det som numera är så vanligt, nämligen att förutsätta att man är medansvarig/aktivt stödjer något om man inte markera sitt avståndstagande. Precis om jag nämnde inledningsvis blir man snabbt stämplad som antisemit om man kritiserar den judiska staten Israel, man får inte kritisera Israel statsterrorism utan att samtidigt kritisera t.ex.Hamas, Turkiet får inte kritisera Israel eftersom vi kan hitta ett antal saker att kritisera Turkiet för, du får inte kritsera Lars Vilks "konst" för då är du emot yttrandefriheten, kritik mot USAs krig mot terrorism måste följas av avståndstagande från terrorism. Andra exempel är att man är för barnpornografi om man är emot allehanda övervakningslagar, för trafficing om man är emot sexköpslagen osv.

Enkelt uttryckt - vi har avintellektualiserat debatten kring en massa frågor, buntar gärna ihop enstaka människors göranden och låtanden med alla människor av samma etniska eller religiösa bakgrund. Kanske är detta ett resultat av sdfieringen, är en muslim dömd för våldtäkt är alla muslimer våldtäktsmän, är en syrian rånare är alla syrianer rånare. Fast vid närmare eftertanke är nog företeelsen äldre än så - radikalfeminsters syn på män brukar präglas av samma intellektuella haveri - män är alla (åtminstone potentiellt) våldtäktsmän och hustrumisshandlare. Och buntar vi inte ihop dem så misskrediterar vi dem genom att avkräva dem åsikter i andra frågor än de aktuella.

Sålunda har Silberstein har rätt - människor som identifierar sig som judar behöver inte kollektivt eller enskilt framträda och ta avstånd från den judiska staten Israels brott för att slippa att utsättas för antisemitism. Möjligen, för att ge Tännsjö ett halvt rätt, skulle sådana framträdanden kollektivt eller enskilt kunna bidra till att andra människor inser att bara för att Israel kallar sig judisk så talar och agerar de inte i några judars namn, de talar och agerar i just den israeliska statens namn. Men visst - alla stater som liksom Israel byggs på en religiös/etnisk/kulturell identitet orsakar ju samma typ av problematik, de kan uppfattas tala och agera i just den religiösa/etniska/kulturella gruppens namn även om alla vet att så inte är fallet.

Det finns också andra varianter på att göra det lätt för sig. Ett sådant (dessbättre extremt ovanligt från skribenten) är när Erik Laakso tar till orda i Ship to Gaza-frågan. Den goda Laakso, och han tillhör mina absoluta s-märkta bloggvänner, börjar med att konstatera att han ingenting vet och aldrig har varit i den berörda regionen, men att han ändå har åsikter. Helt OK för min del. Sedan övergår han till att med emfas argumentera mot en handelsblockad av Israel som ett verksamt medel mot denna stats förbrytelser. Fortfarande sannolikt korrekt analyserat, mest därför att en sådan blockad inte skulle kunna göras effektiv nog. Laaksos huvudargument är emellertid att handel skapar utrymme och behov av fred. Fortfarande rätt logiskt. Sen kommer det - blockaden mot Gaza är förståelig och alla - absolut alla där (för alla drabbas ju uppenbarligen av blockaden) - är terrorister med vilka det inte går att förhandla. Här frestas jag att göra mitt vanliga konstaterande - förmodligen för att de är araber/muslimer hela bunten och det vet vi ju hur de är och dessutom tappade jag bort Laaksos logik.

Sen tar Laakso itu med Ship to Gaza. Föga förvånande avfärdar han de slutsatser Mark Klamberg drar av rättslaget (Klamberg kan ju förväntas veta vad han talar om). Istället ansluter sig Laakso till Websterdoktrinen och ger Israel rätt att också på internationellt vatten idka självförsvar om hotet är överhängande och att våldsanvändningen är nödvändig och proportionell. Uppenbarligen anser Laakso att det förelåg ett omedelbart hot (mot att blockaden av icke-israeliskt territorium skulle brytas?) och att våldsanvändningen var proportionell (minst 9 dödade bl.a med skott bakifrån - farliga människor utrustade med slangbellor och påkar).

Riktigt illa blir det dock när Laakso skriver

"Jag kan inte för mitt liv föreställa mig att det låg i Israels intresse att döda någon alls på fartygen. Jag vill verkligen inte tro att det låg i någon av de turkiska IHH-medlemmarnas intresse heller men där är jag helt ärligt inte lika övertygad."

Nu har väl inte Israel utmärkt sig genom sin historia för någon större respekt för icke-israelers liv, men eftersom det är Israel så kan vi, enligt Laakso förmodligen hitta alla möjliga förmildrande omständigheter. Man kan ju notera att det huvudsakligen (enbart?) var turkar som drabbades. De är ju sannolikt muslimer och vi vet ju hur de är. Laaksos fullständiga tillit till israelsernas goda uppsåt och humanitära politik står i fruktansvärd kontrast till hans obehagligt insinuanta brist på tilltro till IHH-medlemmmarna som han "ärligt" inte är lika övertygad av (och som ju är muslimer och vi vet ju hur de är).

Följer livesändningen från Ship for Gaza

Canli Yayin: "

Watch live streaming video from insaniyardim at livestream.com

"

Konvojen tycks - vid första konfrontation med den israeliska flottan - valt att väja undan, möjligen i inväntan på morgondagen. Särskilt överraskande kan ju knappast den israeliska reaktionen kommit (även om Mattias Gardell uttryckte just sådan förvåning i livesändningen). 之乎者也 skriver utmärkt om sakfrågan under rubriken خيبر خيبر يايهود جيش محمد سيعود.

Det är tveklöst så att Israel avser att långsamt utrota palestinierna och ta hela deras mark i beslag genom bosättningspolitik, oavsett kontinuerliga internationella protester. Det är därför den israeliska reaktionen mot en solidaritetskonvoj är av hårdfört militärt slag. Det är den enda metod Israel har i sin arsenal, eftersom man inte har argumenten på sin sida och inte begriper den mjuka styrkans politik.

Israel är en skamfläck för mänskligheten och en varböld i den västliga intressesfären, tyvärr som ett resultat av en annan långvarig historisk varböld av kristnazistisk antisemitism i västerlandet – man valde helt fel lösning genom att pracka på araberna ett land man inte vill ha. Man skulle gett judarna Bayern eller Grönland istället, det hade varit rättvist för alla parter.

Stoltenberg leder regeringsarbetet med en iPad

Norwegian Government Run from an iPad During Icelandic Volcano: "Thousands of travellers are stranded throughout Europe as ash continues to rain down from an erupting volcano in Iceland this week. Among them is Norwegian prime minister Jens Stoltenberg, whose press secretary reports the official to be “running the Norwegian government from the United States via his new iPad.”"

Till de som undrar vad man egentligen skall ha en iPad till brukar jag säga att den precis som var fallet med iPhone mycket väl kan tänkas helt förändra hur man tänker om en pryl - alltså min iPhone är inte en mobiltelefon utan en pryl som jag använder för allt möjligt, som håller mig uppdaterad och som också går att ringa med. iPaden skule på samma sätt bli en alltmöjligt-apparat som man också kan läsa böcker på. Nu visar exemplet ovan att den också kan användas för regeringsarbete:)

Så kommmer den emellertid inte att kunna användas överallt. Israel har enligt AP helt förbjudit iPad:en!!!

Kvinnor - vänster eller höger, fram eller bak

Kvinnor ombeds sitta längst bak i bussen.: " För några veckor sedan bestämde den israeliske transportministern att påbudet inte kan vara tvingande, men att det längs vissa busslinjer är möjligt att vänligt hänvisa kvinnorna till den bakre delen av bussen. Israeliska människorättsorganisationer menar att staten borde stoppa företeelsen eftersom den kränker kvinnor. Var gränsen går för rätten till religionsutövande på offentliga platser och vem är det som kränker vem? "

(Hittat via Ortodoxas ökande inflytande i Israel.)

Några tidningsrubriker med anledning av den Internationella kvinnodagen på temat kvinnor till vänster och män till höger får mig att associera till ovanstående inslag från radioprogrammet Människor och tro där vi ser ännu ett exempel på hur fundamentalistiska grupperingar inom de monoetiska religionerna med ursprung i Mellanöstern försöker flytta fram positionerna vilket i klartext betyder det rakt motsatta. Kvinnors rättigheter tycks vara det område som offensiven fokuserar på - segregerade bussar kunde man kanske vänta sig i Teheran men knappast i Israel, andra uttryck är förstås klädkoder för i första hand kvinnor (burkor, sjalar) men också kriminallisering av missfall(!) och abortmotstånd.

Frågan - som också diskuterades i samma Människor och tro-program - om kristendomens betydelse för formandet av det svenska samhället kan kanske i det ljuset besvaras genom att citera Christer Sturmark m.fl. från SvD Brännpunkt:

Svenska värderingar har inte formats tack vare kristendomen, utan trots den

En sån halsduk vill jag ha

Här raderar Lars Ohly Israel: "Här bär Lars Ohly en Palestinahalsduk med en karta - där staten Israel inte existerar. "

Själv förespråkar jag en enstatslösning i Palestina dvs en palestinsk stat med en icke oväsentlig del med stor del invånare som religiöst bekänner sig till judendomen. Tror - hur fantastiskt det än kan låta - att det är den enda möjligheten. Tvåstatslösningen är dödfödd från början eftersom den aldrig kan komma att ge palestinierna en stat med sammanhängande territorium.

Således funderar jag på var man kan få tag i denna halsduk (möjligen vill jag ha en översättning av den arabiska texten innnan jag slutligt beslutar mig för att bära den).

Andra om samma artikel på Knuff

Organstöld

Organbråket: Inget nytt under solen: "En israelisk tevedokumentär som sändes i helgen har bidragit med nytt material i en tidigare känd historia om hur professor Yehuda Hiss vid Israels rättsmedicinska institution Abu Kabir på 90-talet utan lov tog hud, hornhinnor, hjärtklaffar och ben från avlidna israeliska soldater, israeliska medborgare och palestinier. "

Johan Wennström tycks hysa uppfattningen att organstöld egentligen inte utgör något problem så länge inte den utsatta dödats med avsikt att just stjäla organen. Och hyser därtill fullständig tilltro till uppgiften om att detta inte längre förekommer och dessutom samma naiva tilltro till uppgiften om att sådan avsiktlighet aldrig förekommit. Hans tilltro till israelsika myndigheters uppgifter (en rasistisk regim som ockuperar palestinsk mark och oavbrutet kränker de mänskliga rättigheterna) delas dock av t.ex. the Guardian.

Man kan ju inte undgå att ställa sig frågan om hur vanligt förekommande sådan organstöld är? Man kan heller inte undgå att ställa sig frågan om inte Donald Boström faktiskt förtjänar en ursäkt t.ex. från SvD.

Donald Boström som skrev en av israellobbyn kraftigt kritiserad artikel konstaterar att de nu publicerade uppgifterna är en seger för sanningen. Det har tyvärr Johan Wennström inte ens fattat.

Ali Esbati kommenterar bra liksom förstås Åsa Linderborg.

Fantastiska appar

Har roat mig lite med min iPhone ikväll. TomTom verkar vara en mycket lovande GPS-app, skall se om jag alltså hittar till jobbet i morgon:-)

Intressantare är förstås OECDs app - statistik redo att nyttjas (missförstås?). Kul i vilket fall som helst, kollar hur mycket olika länder satsar på utbildning (som procent av BNP) - Sverige först på en pinsam 8:e plats straxt efter Mexico , tydligt efter USA och Korea (Syd gissar jag) och långt efter Israel och Island som alltså relativt sett satsar mest. Och så har vi inte råd att se till att alla elever får tillgång till modern teknik för lärandet!!