Gadgeten innehöll ett fel

20101205

Var fanns de fattiga i Sahlins tal

Socialbidraget låser in fattiga: "Det blir närmast klyschigt i sammanhanget att peka på de 46,7 procent av barn till invandrade föräldrar som lever i det Statistiska centralbyrån kallar fattigdom. Bland barn till ensamstående är det kring 30 procent.

Man kan mäta fattigdom på olika sätt. Måttet SCB använder i siffrorna ovan är inkomster på mindre än 60 procent av medianinkomsten. I Sverige blir det en bruttoinkomst på drygt 11000 kronor i månaden. Om man mäter så har fattigdomen i Sverige nästan fördubblats sedan början av 90-talet.
Man kan också mäta absolut fattigdom och utgå från inkomster under socialbidragsnormen. Mätt på det sättet har fattigdomen däremot minskat lite. De allra fattigaste, räknat i absoluta tal, har dock de senaste åren fått det ännu sämre, samtidigt som nästan alla andra fått det bättre."





Funderar över Isobel Hadley-Kamptz beskrivning i ljuset av Mona Sahlins tal igår. I det säger Sahlin att
Sverige är ett av de länder som har den högsta sociala rörligheten i världen.
Här är de ekonomiska skillnaderna jämförelsevis små. Här omfattar välfärden alla – vilket gör den effektiv. Det är smart.


Hon säger också
Låt oss vara oerhört tydliga på en punkt: Det ska alltid löna sig att arbeta!


Sahlin pratar också om hur a-kassan bör vara utformad (ren omställning, högre ersättning, kortare tid vad jag förstår) och problematiserar det faktum att partiet är stort just bland bidragstagare men minskat bland de som har arbete.

Sahlins bild är alltså att vi lever i ett land med små ekonomiska skillnader - är det sant undrar man mot bakgrund av de siffror Hadley-Kamptz redovisar. Sahlin pratar inte mycket (inte alls) om de fattiga människor Hadley Kamptz beskriver. Hon pratar faktiskt mycket lite (inte alls) om den socio-ekonomiska segregation vi har och de politiska konsekvenserna av detta. Eftersom detta är det som karaktäriserar högerns s.k. arbetslinje undrar man om inte Lena Melins karaktäristik ändå är rätt träffande. Det tycker emellertid inte Peter Johansson.


Technorati Tags:
, , , ,


Vems förtroende förvaltar förtroenderådet

Socialdemokraterna förändras inte frivilligt: "Direktiven till valberedningen är en indikator på vilja, inriktning och mål. Härav blev intet kan man gott och väl säga. Några röster höjdes med insikt om behoven men de var för få och de fick rejält med mothugg av partisekreterare Baylan."





eftervalskampanj_720x261px.jpg
Ägnar en del av min tid åt Kantro Store, så också idag, så jag kunde bara lite sporadiskt lyssna/se på dagens förtroenderåd. Försökte också följa tweeten och fejjan men även det blev rätt osammanhängande. Försöker nu rekapitulera dagen via andras skriverier som t.ex. Erik Laaksos från vilket citatet ovan är hämtat. Tror Alexandra Einerstam också var där och hon skriver:
Efter att partisekreterare Ibrahim Baylan yrkat avslag på Odhners och Petersens förslag, så ställde sig stora delar av förtroenderådet sig bakom Baylans yrkande. Den logga (som ni ser ovan), har projicerats på en vit duk under förtroenderådet tillsammans med foldern som ligger på ombudens bord, får nu ett löjets skimmer över sig, i och med att förtroenderådet inte vill öppna upp partiet.
Einerstam har dock missat att också jag sedan en tid kandiderar till partiledarposten, men så hade ju även Aftonbladet gjort. De tror att det bara finns två kandidater fast jag haft en FB-grupp till stöd sedan före den 15:e november.

Metaforer är svårt, Karin Petterssons, får jag inte riktigt ihop. Slutsatsen verkar dock korrekt:
För att överleva måste nu Socialdemokraterna leta sig ut ur djungeln, och sluta ta gårdagens strider. Både med varandra och med regeringen. Det är dags att släppa den politik som man förlorat två val på – väljarna kommer inte att tacka ja till den nästa gång heller.


Så läser jag Mona Sahlins tal (obs Mona Sahlins - inte Monas, inte refererar jag till Tage, Olof, Ingvar eller Göran heller även om jag faktiskt varit personligen bekant/träffat flera av dem) och fastnar för en del av detsamma
Vad kan vi lära av våra nätrötter? På nätet leder de socialdemokratiska bloggarna. Här finns levande, frisk och öppen diskussion. Här hämtar jag ofta inspiration när det är dags för tal och utspel, och det hoppas jag att ni gör också. Vi ska ta vara på våra tänkare och skrivare när vi utvecklar vårt parti och vår rörelse.

Jag har funderat mycket på jämställdheten och på maktens alla manliga attribut. Vi har beslutat att vara ett feministiskt parti, men det räcker ju inte att besluta – är vi där, är vi feminister?

Jag har funderat över vår partikultur. De senaste veckorna har inte varit någon vacker uppvisning. Det kan inte vara så att diskussionerna på våra interna möten är i någon journalists inkorg innan mötesdeltagarna lämnat rummet. Vi måste skapa större tillit i vårt parti om vi ska kunna vara så ärliga och så modiga som vi behöver vara.


Om man å ena sidan hävdar att nätrötterna representerar en frisk och öppen diskussion och sedan stör sig på att diskussioner från partiapparaten förs ut i offentligheten tror jag att man missat den kanske väsentligaste förändringen som 2000-talet fört med sig - fullständig transparens. Den förändringen (och vi gillar ju sånt sa Sahlin i samma tal) innebär att vi inte längre för diskussioner enbart i slutna rum, att det vi diskuterar kamrater emellan också diskuteras öppet just på nätrötternas bloggar, på fejjan eller via traditionella medier.

Reflektera också över en tweet från Katrine Kielos
har nu läst Sahlins tal. väldigt tillbakablickande, var det inte? utkämpa 2006 års valrörelse igen. typ. dessutom som om ek.kris aldrig hänt


För mig känns det inte som om Sahlins tal var ett avstamp för den diskussion/debatt som måste föras brett i partiet. Det oroar mig mycket att förtroenderådet inte tycks ha fattat ett enda beslut som för oss framåt varken organisatoriskt eller politiskt. Tror dessutom att Sahlin hade helt fel när hon säger
Ge min efterträdare ett tydligt mandat. Låt henne eller honom leda och lita på de vägval han eller hon gör.
Partiledaren ska förstås leda partiet, leda diskussionerna men f-n inte göra vägvalen själv - allt sådant ska diskuteras öppet och vara väl förankrat i rörelsens alla delar.

Kristian Krassman tycker att
Det är ett misslyckande och jag tycker att valet av denna genombleka valberedning skickar signaler som är mycket mycket beklagliga.
Han efterlyser både medlemmar i valberedningen med utländsk bakgrund och medverkan från partiets systerorganisationer i arbetet. Jag tycker väl att det i och för sig är anmärkningsvärt men knappast det största problemet. Det är nämligen enligt min uppfattning att den utses utan att veta i vilken riktning partiets politik ska utvecklas, dess medlemmar inte utsetts på meriter när det gäller detta och ett antal (flertal) snarast representerar det gamla som vi bör lägga bakom oss. Ingen har såvitt jag vet deklarerat att de kommer att föra ut sina överväganden så att dessa kan diskuteras bland medlemmar och vänner.

Observerar förresten att Sahlin inte använder begreppet frihet, jämlikhet och solidaritet som sammanfattande vår ideologiska utgångspunkt. Så väl hade hon inte läst på hos nätrötterna.


Technorati Tags:
, , , , , , , , ,


20101203

Hur vi går till val (3)

Är Mona Sahlin den enda som fattat att vi förlorat valet?
:
"Jag är en av de 120 sossar som sitter i partiets förtroenderåd och ska åka till riksdagshuset på lördag för att välja denna valberedning. Ingen diskussion har föregått mötet, först igår fick jag ut listan på de personer som partisekreteraren föreslår ska ingå i valberedningen. I praktiken är möjligheten att på sittande möte få till en annan valberedning obefintlig."



(Hittat via knuff.)



Precis så där kände jag mig på det möte jag refererade igår, fast då var det medlemsmöte och det färdiga förslaget framtaget av styrelsen. Dessutom kan tilläggas att det inte var många där som verkade ha fattat att vi förlorat valet (vi hade ju lokalt ökat med 2% från det urusla resultat vi fick 2006 och då kör vi förstås på) och återfått makten i kommunen egentligen bara tack vare en utomordentligt usel opposition. Att vi är utslagna på såväl riks- som landstingsnivå verkade ha gått mina kamrater förbi. Någon anledning att diskutera en utvecklad politik och därmed förändrat ledarskap i nämnder behövs inte, tycks vara den förhärskande inställningen.

Jag menar att vi nog går mot ännu ett katastrofval. Risken är stor att vi inte kommer att kunna genomföra en process inför den extra kongressen nästa år som leder framåt - istället kommer vi att återupprepa misstag vi gjort tidigare - låta en geografiskt representativ valberedning utifrån icke-politiska kriterier vaska fram en enda kandidat som sedan "väljs" enhälligt på en kongress bestående av partiets främsta ja-sägare. Stig Malm har i alla fall en idé om hur vi skulle kunna undvika detta. Niklas Nordström konstaterar:
För Socialdemokraterna är läget kritiskt. Tar företrädarna, som har uppdrag att leda partiet ur den värsta krisen sedan 1914, sitt ansvar? Jag menar då inte bara den nationella partiledningen, utan också de personer som ska resa till Socialdemokraternas förtroenderåd 4 december.


Så min frågor blir

har du medlem blivit inbjuden till diskussioner i din förening, din arbetarekommun om hur valet av ny partiledare ska gå till, vilka förväntningar du har på ett nytt ledarskap, vilken väg partiet bör gå?

har ni lokalt i din förening eller arbetarekommun påbörjat en diskussion av hur våra grundläggande värderingar - vår ideologi - egentligen skall komma till uttryck i vår tid, vad de innebär för politiken vi för?

har ni lokalt i din förening eller arbetarekommun faktiskt ställt er frågan vad det betyder för partiet att vi numera bara lockar runt 30% av landets röstberättigade att stödja vår politik?


Technorati Tags:
, , ,


20101202

S - back to the (net)roots

Jesper Nilsson: ”Öppna Kriskommissionen har inte förstått vad de kommit fram till”: "Öppna Kriskommissionen har gjort ett väldigt viktigt arbete i sin textanalys av S-märkta bloggar, debattartiklar och interna dokument. De har noggrant lyckats ringa in ett av Socialdemokratins stora problem. Det enda som förvånar mig är nu att de själva inte verkar ha förstått vikten av vad de kommit fram till."





Jesper Nilsson har skrivit en brutalt bra kritik av den Öppna Kriskommissionens rapport Om Idéutveckling. Egentligen vill jag förstås citera den i sin helhet men det behövs ju inte eftersom den finns tillgänglig på Dagens Arena (lånk ovan).

Väljer dock ut ett centralt avsnitt:
På Dagens Arena konstaterar Öppna Kriskommissionen att Socialdemokraternas ideologi bygger på ”frihet, jämlikhet och solidaritet”, men utan att lägga något intresse vid vikten av dessa tre ords gemensamma och inre ordnings betydelse. I stället konstaterar man att Socialdemokratin måste byta ut dessa ord till ”solidaritet, rättvisa, jämlikhet och hållbarhet”. Men ”frihet, jämlikhet och solidaritet” är inte bara tre fina ord som någon radat upp bredvid varandra. De är värdefulla just i sitt gemensamma sammanhang.


Tror faktiskt att just oförmågan att se frihet, jämlikhet och solidaritet som ett sammanflätat begrepp mot vilket man prövar politiken gör att många dels ser det som tre separata begrepp, dels ser dem som utbytbara mot andra. Tror att det innebär att man faktiskt missar hela poängen, faktiskt inte ser den grundläggande värdegrund som socialdemokratisk politik bör utgå från.

Blir bara mera övertygad om att det är Dags för studier i partiet. Störande dock att denna insikt uppenbarligen inte nått några större grupper och kanske särskilt att den inte nått partiledningen. Tiden rinner iväg.



By the way

Jag kandiderar förstås till partiets ledning (vill dock skilja på partiledarskapet och ev. statsministerkandidat). Utkast ill programförklaring gjorde jag för några veckor sedan i mina 7 budord för en återuppväckt socialdemokrati.



PS Det var via Isobel Hadley-Kamptz jag fann Nilssons artikel, någon retweetade. Hadley-Kamptz blockerar fortfarande mig på Twitter - fullständigt absurt, i synnerhet som jag tycker hon är läsvärd.t DS


Technorati Tags:
, , , , , , ,


Hur val går till (2)

Socialdemokraterna: Valberedningen och det politiska spelets konsekvenser | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: "Förtroenderådet har nu framtiden i sin hand. Undrar om de förstått allvaret i situationen. Och det vi ser? Ett politiskt spel på absolut lägsta nivå. De som ligger bakom detta håller på att effektivt stänga alla dörrar till alternativa karriärer i sin omsorg om den egna dagsaktuella positionen, detta beteende är inte acceptabelt i det näringsliv som hägrar efter en lång politisk gärning. Jag vågar påstå att detta beteende har de senaste dagarna kommenterats med förakt i de kretsar jag är verksam i ner på personnivå. Och det är just detta spel som får nybörjare, som jag själv, i politiken att vända densamma ryggen. Personligen har jag en bra bit kvar innan den dagen kommer men allt har ett bäst före datum. Precis allt, även sittande partistyrelse som kollektiv. Och med dess beteende hitintills så är det inte uteslutet att socialdemokratin har ett bäst före datum den med. Tyvärr.
"



(Hittat via knuff.)



Mitt förra inlägg om Hur val går till är förstås en utmärkt illustration av hur man på lokal nivå gör samma fel som nu utspelar sig på central nivå. De förhoppningar man kunnat hysa om att partiorganisationen som helhet skulle vakna upp och inför den kommande mandatperioden faktiskt ägna politiken en tanke verkar komma på skam. Lokalt gick vi fram några procent, dock inte tillräckligt för att ta igen det vi tappade 2006 och därmed fortfarande långt från forna tiders valresultat. Då sitter vi still i båten, kör på som vanligt och väljer folk enligt ledningens direktiv. Varför skulle vi ompröva något, varför skulle vi välja företrädare som kan leda den politiska diskussionen inom olika områden?

Som Anne-Marie Lindgren skriver
"Uppgiften är att hitta en politik, som är relevant både i förhållande till problemen i dagens samhälle och i förhållande till våra grundläggande värderingar – för hittills har jag inte hört någon kräva att ”förnyelsen” ska innefatta en omprövning också av dem."
Ingenting av det som hände på det möte jag bevistade igår tyder på att man förstått detta.

Fast vi börjar ju få lite roliga inspel. Staffan Lindström är lite arg - främst på:
att Mikael Damberg lånar sig till folkpartistisk populism över att lagstifta om ett icke-problem. Stort VAFAAN! Vi ska arbeta mot förtryckande strukturer med hjälp av upplysning, folkbildning, opinionsbildning, kvotering, förhandlingar, demonstrationer, kultur men inte via förbud mot vissa sorters kläder.


Och jag förstår Lindström - hur kan förbudspolitik vara relevant och stämma överens med våra grundläggande värderingar?



Technorati Tags:
, , , ,


20101201

Hur val går till

Jag har varit på medlemsmöte. Huvudpunkt - nomineringar till nämnder och styrelser. Styrelsen utgör valberedning och följer följande kriterier när de utarbetar sitt förslag (kan ha missat något):

ska vara varvade
ska ha åldersspridning
ska spegla mångkultur - alltså etniskt blandade
ska vara geografisk spridda

ska attrahera väljare
ska ha varit aktiv i valrörelsen/partiet
ska ha varierande yrkes- och/eller facklig bakgrund
ska förnya och föryngra

alla ska få en plats (en ambition man inte fullföljt)

Om nu någon undrar så var detta i en politisk organisation - ett parti!

En nymodighet förekom på mötet - föreslagna till ordförandeposter uppmanades att resa på sig.

Det här sker i ett parti som är i akut behov av att hitta former för sitt arbete med att faktiskt forma politiken.

Anmäler avvikande åsikt när ovanstående kriterier presenterats. Utvecklar min syn på hur fullständigt oväsentliga dessa kriterier är och hur viktigt det är att vi som partiorganisation tar ansvar för att välja företrädare som kan deklarera en politisk ambition. Får replik på de kamrater som apostroferar mitt inlägg. Streck sätts varefter styrelsens ordförande oemotsagd får besvara frågor/synpunkter som framförts. Han tror bland annat att vårt handlingsprogram räcker som politisk deklaration för 4 års kommunal politik varför ingen information om de föreslagnas politiska ambitioner behövs.

Någon talare hade instämt i min kritik för att sedan omedelbart övergå till att argumentera för att det var för lite kvinnor representerande en viss (etnisk) grupp. Andra talare fattade överhuvudtaget inte vad jag pratade om - de tror att vi är organisation med en i alla avseende redan fastlagd politik, de ser inte att vår verklighet ständigt förändras, de uppfattar inte att vi fortsätter att gräva vår egen grav.

Vi går till val. Anmäler mig som motkandidat på en ordförandepost - när jag håller ett litet anförande för att förklara detta avbryts jag (med mötesordförandens goda minne) av en mötesdeltagare som ifrågasätter att jag argumenterar för vikten av en politik som tacklar de verkliga problem vår kommun har på området. Ett utmärkt exempel på nivån på den politiska diskussionen i denna förening.

En annan medlem går upp i fråga om nomineringar till instans i rättsväsendet och argumenterar för att vi bör välja personer med justa värderingar (avsaknad av fördomar för att uttrycka milt vad hon egentligen avsåg). Röstas ner.

Kort rapport från en kväll då jag slösat min tid.

PS jag blev nominerad till den post styrelsen föreslagit. DS