Så ger jag Nilsson rätt

Då skulle socialdemokratin göra skillnad.: "Varför reagerar inte folk kraftigare på den växande arbetslösheten? Varför slänger inte väljarna ut regeringen i förtid? Allt verkar ju så uppenbart, arbetslösheten har växt till 255000. Bland de socialdemokratiska bloggarna rasas det.

Men jag tror att det har en enkel förklaring. Så länge arbetslösheten idag inte når upp till genomsnittet för perioden 1996-2006 så kommer inte folk att gå i taket. Så enkelt är det."

Jag har inte deltagit i jobbävningen och nu rätt länge funderat på hur jag skall formulera detta aktiva men inte särskilt artikulerade ställningstagande. Nu har Anders Nilsson gjort det åt mig och jag bugar och tackar.

När Nilsson avslutar sitt inlägg med

Om vi istället fokuserade på det som skulle göra det här samhället till ett bättre samhälle att leva i; diskrimineringen, maktlösheten i välfärdssystemen för brukarna, missförhållandena och misshushållningen i de offentliga systemen mm, dvs verklig systemkritik, då skulle vi kunna vinna nya anhängare och väcka politiskt intresse.

så pekar han på det verkligt centrala. Problemet är att en sådan systemkritik kolliderar med det jag brukar kalla statskramarnas egenintressen. Obs detta innebär inte, åtminstone för mig, att behovet av kritiken av samhällssystemet i stort minskar. Däremot blir mer eller mindre enfaldig polemik mot andra systemförvaltare som t.ex. alliansen mindre befogad/relevant.

Driver ju en butik i ett familjeföretag på fritiden (Kantro Store). Det ger många möjligheter till samtal. Idag kom en av våra stadiga besökare förbi - Försäkringskassan har beslutat dra ner på stödet till hans familj (som består av 3 autistiska barn) vilket förstås skapar en fullständigt ohållbar situation för min vän och hans fru samtidigt som de måste säga upp personliga assistenter (som därmed blir arbetslösa). Så ser en liten del av verkligheten ut - ett exempel på maktlösheten för brukarna i välfärdslandet.