Söndag kommer före måndag: "På radion hör jag för femtielfte gången den numera prisbelönte bloggaren Alexandersson missuppfatta begreppet signalspaning. Och FRA-chefen Åkesson gör vad han kan för att förklara men det är inte så enkelt när nu politiken inte vågar stå för vad det handlar om:
Underrättelseverksamhet. Spioneri i dagligt tal.
---
Hela debatten känns i alla bemärkelser en smula nattstånden.
---
Själv undrar jag bara:
Vem betalar Alexandersson och hans kompisar. För det de gör kostar pengar. Inte den lede ryssen väl?
Intresset ljuger sällan."
Underbar debatteknik signerad Eva Rundkvist. Hon får på något sätt frivilligt upplagda uppgifter om våra liv att framstå som ett skäl till att signalspaning medelst massavlyssning inte är så farligt och lyckas sedan dessutom försöka misstänkliggöra oss alla övervakningsmotståndare genom att beskylla oss för att vara betalda av...?
Jag har inget emot att den svenska staten bedriver underrättelseverksamhet. Jag har däremot högt ställda krav på hur sådan verksamhet skall få bedrivas så att enskilda människors integritet inte kränks med mindre än att det finns skälig misstanke om planering av brott. Så skall det fungera i en demokrati!
Hej Peter. Long time no see!
SvaraRaderaDu klarar nog en genomlysning liksom de flesta aktörer i den här debatten - men jag undrar om alla gör det.
Jag tycker politiken på alla kanter smitit från ansvaret, modet att våga ta debatten om vad det där verkligen handlar om, nämligen underrättelseverksamhet och om vem som ska medges information eller kunna ta in information och när och under vilka omständigheter, samt under vilken insyn. Underrättelser handlar inte längre bara om elaka ryssar och knarkbaroner eller organiserad brottslighet. Och krig för den delen förs idag även på Internet. Billigare och mer effektivt.
Exempel:IT i samhällsviktiga system, typ finansiella betalningssystem, eldistribution för att nämna ett par.
Reflektera över hur kapade datorer användes i anslutning till det korta kriget i Georgien respektive konflikten i Estland för drygt ett år sedan - så förstår du vartåt jag lutar. Och varför jag ber om en reflektion över i vems intresse libertianerna bildat allians med syndikalisterna. Vem betalar för det kostar ett och annat med annonser till exempel.
Och aktiviteter under vilket en hel rad oroade, vanliga, kloka medborgare engagerat sig kraftfullt, demonstrerat, skrivit, debatterat, allt det som en demokrati tillhör.
Vi, Sverige, riskerar nu sänka ambitionsnivån avseende bland annat IT-skyddet för att integritetsdebatten har gjort det politiskt omöjligt att göra annat.
Hur klokt är det? Och i vems intresse?
Jag delar med andra ord din andra sats ovan, helt och fullt. All underrättelseverksamhet måste bedrivas under demokratisk kontroll.
Det är därför jag nu är bekymrad över utvecklingen som i realiteten innebär att skyddet försämras. Samma gäller signalspaning kring rörelser som handlar om smutsiga bomber eller teknik för massförstörelsevapen, ett ansvarsområde som myndigheten ISP sysslar med.
Och under tiden finns inget som helst hinder för att systematiskt kartlägga alla rörelser i öppna källor för den som möjligen riktar sitt intresse mot Sverige i andra syften än samhällsskydd och beredskap.
Men visst. Det finns andra sätt. Vi kan förlita oss på amerikanarna eller andra nationer som nådigt delger information. Det känns som om den där förfärliga utvisningshistorien till Egypten borde ha lärt oss att vi bör skaffa egen information att kunna agera på.
Sköt om dig!
Eva
Eva!
SvaraRaderaJag gillar som du förstår inte tekniken med misstänkliggöranden - här inleder du ju likadant:-(
I en demokrati är det också helt oacceptabelt att övervaka alla - oavsett uppsåt. Kan inte underrättelsetjänsten bättre är det den som skall förbättras - någon registrering/övervakning av allt och alla kostar för mycket i förlorad respekt för mänskliga rättigheter och förlorad integritet.