Hälften kvar

Minst hälften bör lämna partiledningen: "För att den politiska förnyelsen av socialdemokratin ska kunna bli verklighet krävs att åtminstone hälften av det nuvarande ledarskapet byts ut. För att få en öppen process kring det ledarskap som ska väljas på partikongressen i mars krävs också att samtliga som kandiderar till partistyrelsen avger en programförklaring som rör deras visioner och politiska lösningar för att föra Sverige och socialdemokratin framåt, skriver flera S-bloggare i nätverket Netroots Öppna kriskommission"

En (höger)paroll i diskussionen om marginalskatterna vill jag minnas var just "häften kvar". I fråga om vilken ledning man skall ha i ett parti blir samma krav märkligt, nästan obegripligt. Men visst, det finns många som nu ska diskutera partiets framtid och för att göra det lätt för sig alternativt för att positionera sig eller andra väljer att t.ex. fokusera på organisation och/eller person. Peter Högmark varifrån jag hittade artikeln citerad ovan skriver

" Aftonbladet har sett vad som sker Expressen släpper fram utrymme och nu senast SvD. Alla ser att den nya socialdemokratin formas bland bloggare på nätet som vågar lyfta på alla stenar. Bloggare och andra aktiva på nätet som inte räds att bli av med stolen man sitter på eller som man kanske kunde få. Aktiva som drivs av en kärlek till socialdemokratin. En ny rörelse som vill att det socialdemokratiska arbetarepartiet även fortsättningsvis ska vara det ledande partiet i bygget av morgondagens samhälle."

Att vara det ledande partiet är inget självändamål, inte ens att vara ett parti. Historiskt sett är det väl inget konstigt om partier kommer och går. Enda skälet till att nu arbeta för att "rädda" socialdemokratin är ju att det finns tillräckligt många människor som upplever att de grundläggande värderingarna som utgör partiets historiska arv är hållbara och kan tillämpas politiskt också i vår tid. Den grund som alltså formulerades, i stor utsträckning, under en helt annan tid med början för sådär en 150 år sedan. Då hade vi ånglok, landet var inte elektrifierat, skog- och jordbruk bedrevs med häst och vagn, telefonen var ännu inte var mans egendom, folkflertalet försörjde sig på fysiskt arbete, förhållandena för det arbetade folket var mycket knappa och utsugningen av arbetarklassen hård.

Vi har vandrat en lång väg sedan dess och utformat mer eller mindre lyckade reformer syftande till att undanröja många av de missförhållanden som rådde då. Levnadsförhållandena har i de allra flesta fall blivit betydligt bättre, flertalet har ett rätt drägligt liv även om det finns grupper som inte inkluderas. I allt för stor utsträckning har vi institutionaliserat samhälleliga behov i offentlig verksamhet - folk får fortfarande stå med mössan i hand, nu inte inför brukspatron lika mycket som förr men istället kanske inför byråkratier av olika slag. Det som förr löstes genom kollektiva ansträngningar (tänkte på det varje år under Perssons sommartal i Björkviks Folkets Park) ska nu finansieras via skattesedeln och anordnas i kommunal regi. Nog med nostalgi:)

Poängen är förstås att vi överhuvudtaget inte nu ska lägga tid på att diskutera organisation eller person. Nu ska vi se till att pröva hur en politik vilande på vårt historiska arv ska se ut för att bära i ett samhälle där levnadsstandarden är hög, där engagemanget för att tillsammans göra saker är lågt (alltså när det gäller att driva föreningar, gemensamt bygga och underhålla anläggningar etc), där etablerade former för politiskt engagemang inte attraherar. Ett samhälle med en utbildningsnivå som vida överstiger tidigare generationers, där informationsmängden ökar med rasande fart och samtidigt blivit tillgänglig för alla på ett sätt som vi aldrig tidigare upplevt. När vi gjort hemläxan kan vi diskutera hur ledningen skall se ut för att kunna fortsätta att driva politiken framåt - fram till nästa års partikongress hinner vi inte mer och måste förstås också i formell mening följa gällande stadgar. Först därefter tro jag det är lämpligt att också se över vår organisationsstruktur. Stadgarna hindrar ju heller inte en fullständigt transparent process fram till kongressen och kamraterna som skrev i SvD har ju fullständigt rätt - inga val borde förekomma utan att alla kandidater avgivit en programförklaring.

Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Peter Högmark, SvD, Expressen, Aftonbladet, Hälften kvar, Folkets Park, Björkvik, Göran Persson, Klassamhälle