Det är inte folkrörelserna som har försvunnit, det är (s) som har slutat bry sig.: " Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet. Alltså borde projektet Den Starka Staten sättas under luppen. Och med det också den utveckling politiken och det politiska arbetet har tagit.
Från att en gång ha omfattat och betytt samhälleligt arbete har det nu reducerats till insats i nämnder och styrelser, inte ens fulllmäktigeplatsen har samma status längre. Vi har utvecklat en "exekutiv demokrati" som fjärmat sig från den parlamentariska demokratin. Handlingskraftiga män är det som gäller. Och i den här processen försvann idealen"
Anders Nilsson skriver: Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet. Detta förtjänar att upprepas: Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet. För den som ändå inte riktigt förmår ta till sig den djupa betydelsen av detta repeterar jag det för säkerhets skull en gång till: Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet.
Ett närmast övertydligt exempel hämtat från Aftonbladet 2005: Kränkt och förbannad Staten är inte vår, den kommer alltid att vara uttryck för de förhärskande maktförhållandena, alltid att vara det beståendes försvarare. I förhållande till staten är vi alltid undersåtar.
Greider har i detta rätt: Framåt valet 2006 och än mer i valrörelsen 2010 stod socialdemokratin där nästan tomhänt. Det enda man hade kvar var en smått anorektisk idé om välfärd. Men ingen bärande tanke om hur samhället ska omformas: spelplanen hade i praktiken blivit borgerlig.
Och det är just här som vi hittar pudelns kärna (ett märkligt uttryck) - inriktningen på samhällets omdaning måste diskuteras, måste formuleras. Kan vi formulera en samhällelig vision som gör samhällsbygget till något vi alla deltar i, vi alla tar ansvar för, vi alla är aktiva agenter i. En samhällelig vision som beskriver något vi bygger - inte något som byggs åt oss, som beskriver något där makt och myndighet ligger hos medborgaren, inte hos statens ställföreträdande tjänstemän. Där undersåte blivit bemyndigad.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Anders Nilsson, Göran Greider, Kurt Lundgren, Staten, Ner kommer man alltid
Gillar! Egentligen borde det inte vara så märkvärdigt, det är ju bra att våga släppa taget om den där trygghetskäppen vi klamrar oss fast vid medan vi väntar på ny rullator, vi vet vad vi har men inte vad vi får.
SvaraRadera