Häng ut de anonyma kräken: "Demokratin kräver öppenhet
Självklart kan vi ha – eller ska vi ha – olika uppfattningar om saker och ting – inte minst när det gäller politik och samhällets framtida utveckling.
Självklart ska meddelarskyddet enligt tryckfrihetslagstiftningen fungera, men inte för egensinnig hämnd och urskillningslösa förföljelsekampanjer.
Meddelarskyddet ska ge Dig och mig skydd om vi har något väsentligt att dela med oss av till andra via den reguljära pressen – inte ge oss tillfälle till att inte behöva stå till svars för falska anklagelser och förtal."(Hittat via s-bloggar.)
Som alla vet gillar jag att fundera över vad saker egentligen betyder (som andra säger/skriver). Nu fastnade jag för den uppenbarligen synnerligt otrevliga människosyn som uttrycks i Lars Knapasjös blogg. Förutom att han av fullständigt outgrundliga skäl blandar in meddelarskyddet (som ju i princip gäller offentliganställda i deras kontakter med journalister) i frågan om anonymitet när man skriver insändare/gör kommentarer på bloggar/skriver på egen blogg/deltar i olika fora. Det handlar ju om helt andra saker:
1. Tidningar brukar visserligen tillåta insändare med pseudonym men oftast krävs att man uppger namn och adress - då är man visserligen anonym för tidningsläsaren men inte för tidningen.
2. På Internet finns - som man kunde anta att alla visste år 2009 - en tradition sedan BBS:ernnas tid att man skaffar sig ett handle, ett alias, ett namn som man använder på nätet. I vilken utsträckning man tar ett namn som identifierar, använder sitt eget eller låter andra få veta vem man egentligen är väljer man själv, ofta är det kasnek de "närmaste" som vet. Idén bygger på att man bland annant kan experimentera med sin identitet, alltså uppträda med andra egenskaper, sätt än man kanske gör i verkligheten (ett bra exempel är ju hur detta tillåter den annars tystlåtna, blyge, kanske lite mobbade att uppträda så som hn/hon verkligen är eller vill vara).
3. Vi lever i en tid där varken stater eller företag tycks ha några som helst hämningar när det gäller att övervaka enskildas beteenden - av en rad olika skäl men med samma resultat, det finns möjlighet att samla stora mängder information om enskilda människors privatliv, konsumtionsmönster, åsikter.
4. Alla upplever inte att det råder yttrandefrihet. Det är t.ex. inte ovanligt att man vill begränsa folks möjligheter att få jobb med hänvisning till tidigare uttalanden och/eller aktiviteter - vår partiledare är ett exempel. Jag tror att många med relativt vanliga fördomar om flyktingar (främlingsfientliga om man så vill) uppfattar att man inte kan uttala sådana fördomar offentligt utan risk.
Slutsats - det är utmärkt att en massa av dessa åsikter och ev. också skvallar och förtal kommer fram i ljuset. Uttrycks de inte offentligt (om än anonymt) så uttrycks de i köket, i bekantskapskretsen. Då har vi ingen aning.
Rent förtal är straffbart. Möjlighet att spåra avsändare fins rent tekniskt och kan (borde bara få) användas när brottsmisstanke uppstår och domstol beviljat spårning.
Att kalla alla de som av olika skäl använder signatur, pseudonym eller liknande för kräk verkar en aning överspänt, närmast föraktfullt. Så skall ingen människa betraktas. Knapasjö tycks tillsammans med Robert Aschberg ha en människosyns som är (borde vara) åtminstone oss socialdemokrater helt främmande, men Aschberg var det väl länge sedan man väntade sig något av
Jag har inga problem med att stå för mina åsikter, det jag har problem med är att vara arbetslös/bostadslös, vilket inte alls är ett otänkbart scenario om jag kletade ut mitt personnummer på allt jag skriver.
SvaraRaderaDet är för övrigt inte heller rättvist att vissa ska gå ut i rampljuset och sedan bli halvt uppäten av en massa anonyma vargar. På Facebook till exempel så går alla ut med vilka de är, men det är lättare att göra det när alla andra gör det.
Visst har de anonyma en särskild position som man kan tycka är feg, men samtidigt har de väldigt liten trovärdighet och nästintill helt utan anseende. Ett gäng anonyma dårar som kastar bajs på någon/något tenderar snarare att motverka dårarnas syfte.
Nu kör jag signatur själv men anser mig inte vara en dåre för det. Mitt nickname kan enkelt länkas till den jag är och den följer mig nästan överallt på nätet. Det är skillnad på det och att bara "dra till med något" för varje tillfälle.
Khapi, du är ju ett bra exempel på min poäng. Det finns mänga skäl att välja att vara anonym (och inget behöver vara att man vill kunna förtala andra) - man blir inte ett "kräk" för det och jag tyckte (och tycker fortfarande efter att ha läst mera i samma ämne hos Knapasjö) och hoppas att den mannens människosyn inte är representativ för mina partikamrater.
SvaraRadera