Många är socialdemokrater, men är tveksamma om (s) är det....: "Socialdemokraterna ligger i intervallet 31 - 35 procent i de senaste opinionsmätningarna. Även om vänsterblocket leder så är detta en signal om att partiet nu måste ta ut steglängden. En eventuell valvinst med ett resultat i den nivån får självfallet effekt på hur många ministrar partiet får. Dessutom får det effekt på även de mest centrala ministerposterna.
Socialdemokraterna ska ha som mål att vara ett minst 40-procentsparti."(Hittat via s-bloggar.)
Någon (Peter Hultqvist) är orolig för att vi inte kommer att få tillräckligt många ministerposter. Det är inte jag. Mitt enda intresse när det gäller valresultat är att tillräckligt stor del av valmanskåren tar ställning för en bra politik.
Även om Britta Sethsson fokuserar på trygghetssystemet/n
Vi måste acceptera att det trygghetssystem som byggdes upp under förra seklet var baserat på det samhälle som fanns då. I dag har vi ett annat samhälle. Ett samhälle som är i ständig och snabb omvandling. Ett nytt trygghetssystem måste ta hänsyn till att vissa arbeten försvinner och aldrig mer kommer tillbaka, eller att en människa kan skadas på sitt arbete så att han/hon inte kan arbeta kvar just där. Då ska samhället erbjuda rätt utbildning till de nya arbeten som växer fram och/eller som personen med arbetsskada kan klara av. Under tiden måste man ha en rimlig inkomsttrygghet att falla tillbaka på.så är hon något mycket viktigare på spåren. Som det alltid har varit så kräver också vår tid sina lösningar och de behöver inte alls se ut som gårdagens. Oavsett om vi t.ex. väljer att kalla saker arbetsförmedling eller kompetensförmedling (en kosmetik väl i klass med städandets omdefinition till lokalvård) så handlar det egentligen om 1) hur vi säkrar tillväxt och 2) hur vi klarar omställningarna.
Enkelt uttryckt - men ofta så svårt att åstadkomma i praktiken - så behöver vi en icke obetydlig tillväxt konstant för att uppnå mål som full sysselsättning, finansiering av välfärd för alla osv.
Man kan ju t.ex. fundera över den globala överproduktionen av bilar. Volvo och SAAB borde förstås ha tillverkat säljbara bilar istället för osäljbara. Vem vet (visste) vilka bilar (eller andra typer av fordon) man idag kan produceras med lönsamhet för sådär en 6-7 år sedan för det var då dagens produktportfölj i praktiken bestämdes? Miljöbilar hör uppenbarligen inte till dessa eftersom det behövts statliga subventioner för att göra dessa säljbara. Är det för övrigt så att det faktiskt är en överproduktion eller är det helt enkelt så att ordningen i världen gör att de delar av jordens befolkningen som faktiskt är i stort behov av förbättrade transporter helt enkelt inte har köpkraft nog?
Det är egenrtligen ganska lätt att formulera krav på, idéer om hur en väl fungerande välfärd borde vara konstruerad, med god kvalitet i vård, skola och omsorg, med välfungerande trygghetssystem. Det är betydligt svårare att formulera idéer om hur stabil, permanent tillväxt skapas, hur produktionen skall organiseras så att kriser undviks men omställning underlättas. Det senare är kanske vårt största problem.
I dagens samhälle drabbas ofa den enskilda arbetaren hårdast i samband med omställningar. Samme arbetare har också minimalt inflytande över utvecklingen av det egna företaget. Skulle förändrade maktförhållanden - alltså mellan arbete och kapital - förbättra situationen?
Handlar det om att äntligen ta makten över produktionsmedlen så är jag på som ungdomarna säger. Går det överhuvudtaget att tänka sig det i denna globaliserade värld. Eller är det nu vi har chansen i spåren av den ekonomiska krisen?
SvaraRaderaJag råkade nämna löntagarfonderna som ett exempel på en väg vi föreslog för länge sen. Det blev ett dj----a liv.....
Jag tycker det är viktigt att socialdemokratin kan ha en så stark roll som möjligt i en regering efter 2010. Precis som jag skrev i min blogg som du bara citerar ett kort stycke ur så måste vi också preioritera och utveckla vår egen politik. Vi ska gå till val som parti på ett tydligt program som ger ett rejält väljarstöd (40 pörocentsnivå) och inte enbart som en sammanhållande länk i ett röd-grönt block. En stark socialdemokrati skapar, enligt min åsikt, de bästa möjligheterna för det du kallar en bra politik.
SvaraRaderaPeter, eftersom du inledde med ditt resonemang om ministerposterna antar jag att det var huvudbudskapet. Sannolikt är vi helt överens när det gäller att vi behöver en stark socialdemokratisk politik för att väljarna skall välja att stödja oss. Ministerpostsdiskussioner måste vara helt underordnade eller är rättare sagt helt oväsentliga som fråga. Ett väljarstöd för en bra politik som bara lockar 40% av väljarna ger jag inte mycket för - det innebär ju behov av kompromissande som inte är ett uttryck för väljarnas uppfattning.
SvaraRaderaPerssons hanterande av biltullsfrågan i Stockholm är mitt favoritexempel på hur väljarnas uttryckta åsikter helt kommer bort i spel om just ministerposter, i "kompromissandets" ogenomskinliga värld. Eventuella förhandlingar i regeringsfrågan skall ske efter val - det röd-gröna blocket är ju en funktion av svag politik, svagt ledarskap och att partiledningen låtit högern bestämma hur oppositionen skall agera. Eventuella förhandlingar skall ske inför helt öppna dörrar.
Britta, just frågan om hur makten fördelas är den viktigaste frågan att diskutera. Och för mig handlar det om allt från makten över sitt eget liv (där man t.ex. bör inkludera vad som skall finansieras gemensamt, via skatt, och vad som den enskilde själv skall kunna välja). till frågan om hur vi organiserar produktionen och det senare är oerhört komplicerat. Å ena sidan är det ju uppenbart att kapitalägares intressen inte sammanfaller vare sig med de anställda eller med mer samhälleliga intressen, å den andra sidan har vi väl inte ännu funnit en modell som både säkrar anställdas makt över sitt arbete och samtidigt hanterar utveckling/avveckling av produktionsresurser. Att planekonomier av det slag som statskapitalistiska diktaturer tillämpade som t.ex. iSovjetunionen inte funkar vet vi också. Att staten överhuvudtaget inte är någon bra ägare av företag (annat än möjligen sådana som skall ha ett monopol) är väl också rätt uppenbart. Kooperativa företag verkar tappa sin själ på marknaden, företag ägda av de anställda får uppenbara problem med kapitalförsörjning och flexibiliteten.
SvaraRaderaDet viktiga är:
SvaraRadera1. Att vinna valet, annars är alla andra diskussioner om framtiden oväsentliga. Då blir det fortsatt opposition som gäller.
2. Om vi vinner valet så är det viktigt att socialdemokraterna har en stark ställning i regeringen. Jag tycker inte det är oväsentligt. Det har mycket stor betydelse för hur den praktiska politiken utformas. Dessutom har det avgörande betydelse för partiets framtid.
3. VI ska siktet inställt på minst 40 procent i valresultat. Dagens 31- 35 i opinionsmätningarna duger definitivt inte.
4. Vi måste värna om och utveckla vårt eget parti och politik. Därför är det viktigt att diskutera det socialdemokratiska framtidsprojektet. Vi kan inte drunkna i sådant som uppfattas som kompromissdiskussioner med andra partier redan när vi är i opposition.
Peter
SvaraRaderaJag håller helt med dig om att vi inte ska kompromissa med andra partier nu. Det har varit för mycket av det. Jag har inget emot att vi bildar regering med de andra två partierna. Men valresultatet kommer att visa vilken inriktning som politiken ska ha. Jag vill se en tydlig socialdemokratisk framtidsvision av ett gott samhälle att leva i där alla människors lika värde står i fokus.
Har vi ingen sådan blir det svårt att vinna valet. Så enligt min mening så är det ena en förutsättning för det andra.
peter H alltså!!! glömde bort att ni heter Peter bägge
SvaraRaderaok, jag avstår från att gå in i debatten nu, för att inte få en tredje "namne". Men jag följer er :-)
SvaraRaderaDet är uppenbart att det nu gått fram att om socialdemokratin ska vinna framtiden så måste vi formulera en politik för den.
SvaraRaderaTill skillnad från Peter H, sså tror jag att den diskussionen kan och ska föras till sin ände utan att vi sätter ministerposter som en förutsättning. Det är något vi borde ha gjort från dag 1 efter valet 2006, men då var det viktigare att hylla vår historia och peka finger åt borgarna. Vi glömde liksom bort att göra politik. Vilket också visar sig i den kraftigt vikande trend vi befinner oss i opinionsmässigt.
Peter Hultqvist menar uppenbarligen väl men får ändå fel prioritering - vänd på hans 1-4 lista ovan och det blir mycket bättre. Det har Britta förstått, vi måste först ha den politik för framtiden som krävs för att kunna vinna stöd i väl.
SvaraRaderaPeter Andersson - vi klarar några petrar till:-)