Jag har varit i Mostar

J´accusse! Jag anklagar, är ett bra sätt att ge min sorg och min ilska en riktning.: "I gårdagens Dagens Nyheter kunde vi läsa om behandlingen av flyktingen Mir Abbas Safari, den kastlöse, homosexuelle mattknytaren som drevs i döden av svenska myndigheter och sedan efter sin död förnedras till det sista spadtaget.

Idag kan vi i samma tidning läsa om Safet, som lämnat Mostar för att söka trygghet och överlevnad i Ljungby. Exploaterad, utnyttjad, hunsad, degraderad, förnedrad, ja du kan använda hur många ord som helst, du kan ändå inte komma i närheten av det som småländska män och kvinnor utsätter denne man för. Det är företagsledare, fackföreningsledare, tjänstemän i stat och kommun. Det är ett helt samhälle som inte vetat hur mycket förakt för svaghet som ska till för att få utlopp för sina inskränkta, förtryckta lägervaktsinstinkter. Mobbning kallas det, vuxenmobbning som om det vore skolgårdsverklighet. Men det här handlar om brutal människojakt inte mindre grym "

Bara att konstatera att Anders Nilsson (som vanligt vill jag tillägga) förmår hitta och uttrycka de väsentliga frågorna.Lite hjälp får han förstås av DN och inte minst Maciej Zaremba ("Han har gjort det igen" för att citera mymlan). Det är lätt att göra detta till en fråga om Rune Andersson, Ljungby Maskin, ombudsman Fantenberg och deras gelikar. Nilsson ser dock bortom individerna och skriver

Så faktum bekräftas, inte med ett ord beskriver Socialdemokraterna det samhälle som vi vill regera som ett samhälle med invandrare och invandring, hos oss finns inga Mir Abbas Safari eller Sefat. Vi blundar och verkligheten springer ifatt oss. Det politiska överlåter vi till Sverigedemokraterna. Det är ju liksom deras nisch, tycks vi tänka.

Det här har ingenting med snällhet att göra, det här handlar om grundläggande värderingar, om respekt för allas lika värde som ett ovillkorligt rekvisit i ett demokratiskt samhälle. Det handlar om att de samhälleliga institutionerna, statliga såväl som andra, faktiskt måste genomsyras av dessa värden så starkt att missbruk, utnyttjande, ren rasism inte kan frodas. Garanten för detta borde vara socialdemokratin, banerföraren dess partiledning och uttrycket dess valplattform!

Det bemötande som Safet utsatts för är ovärdigt varje samhälle. Vet faktiskt inte hur man skulle kunna rationalisera sitt agerande - handlar ju precis inte om att lyda order, snarare om total avsaknad av ryggrad.

Att omvandla detta till programatisk text, till politik, till valplattform är Mona Sahlins stora utmaning. Hon har mitt odelade stöd!!