Slöjor, sexköp, föräldraledighet - den heliga treenigheten

Currently playing in iTunes: Night Life by Joe Bonamassa & B.B. King

Slöjdebatten: Vänstern och slöjan: "Det är få som anser att det borde vara tillåtet att sälja sex, även när detta sker med båda parters godtycke. Den lyckliga horan finns inte och även om hon fanns så innebär sexköp generellt en sådan exploatering av kvinnokroppen att det inte bör vara tillåtet. Att förbjuda sådana relationer brukar därför inte betraktas som att man omyndigförklarar kvinnan. Ett av målen med 1998 års sexköpslag var - förutom att bli av med en företeelse som i sig är djupt problematisk och ett uttryck för kvinnlig underordning - att färre kvinnor skulle fastna i sådan prostitution (vilket även verkar ha blivit fallet, förmodligen till priset av att de som blivit kvar har fått det ännu sämre).

Argumenten för en individualiserad föräldraförsäkring liknar prostitutionsargumenten i det att det inte är tillräckligt att kvinnor gör hyfsat fria val att stanna hemma. Vänstern menar att det finns ett annat värde, jämställdhet, och så länge som kvinnor och män lever på ett sätt som inte är förenligt med detta värde så finns det skäl att lagstifta. En lagstiftning är även tänkt att ha andra positiva effekter, såsom att (i) stärka kvinnans position på arbetsmarknaden (ii) bidra till en mer jämlik relation på hemmaplan och (iii) ge pappor större möjlighet att få vara hemma med sina barn."

(Hittat via Ia på Kvalitetsbloggen.)

Nu tillhör jag ju dem som, definierande sig själv som vänster, faktiskt tycker att det är självklart att det bör vara tillåtet att sälja sex, men det är lite vid sidan av denna diskussion. Långt viktigare är det Dan Munter avslutar sitt inlägg med:

Slutligen är det något annat, ganska obehagligt, med svaren från Stefan Jonsson, Lars Ohly, Ali Esbati och Andreas Malm. För, även om man hamnar i positionen att det inte bör lagstiftas mot burka i skolan eller på allmän plats (vilket verkar vara en inte orimlig position) så frågar jag mig: Varför så oaffekterade över fenomenet såsom ett ovedersägligt uttryck för kvinnlig underkastelse (givet att man nu i andra fall anser denna underordning vara så problematisk)? De låter lika svalt distanserade som högern när den mumlar om jämställdhet eller Israels förbrytelser mot palestinierna (detta gäller dock inte Luciano Astudillo eller Bangs chefredaktör Lawen Mohtadi som bägge ger uttryck för att detta är en relevant, svår och viktig fråga). Den annars så ordrike och teoretisk avancerade Jonsson verkar direkt blasé och svarar endast i några få korta meningar. Ohly medger att det finns ett patriarkalt problem men helt utan sitt sedvanliga patos. Malm och Esbati ger inte uttryck för att burkan alls skulle vara problematisk utifrån frågan om kvinnans underordning. De menar istället att sådana här diskussioner är farliga och att ta upp frågan om burka är inte legitimt då den som gör detta bara springer de främlingsfientligas ärenden. (Analogt så skulle man då inte heller få diskutera kvinnlig omskärelse i det fall som en sådan diskussion riskerar stärka Sverigedemokraterna? Ja, jisses.) Det är stötande och jag tror att historiens dom över hur vänstern hanterat invandrarkvinnornas intressen blir hård. Mycket hård.

Det är, enligt mitt förmenande, märkligt - ja rent ut sagt beklämmande - när männsikor fråntas rätten att själva fatta avgörande beslut beträffande hur de vill leva sina liv. Det spelar då ingen roll huruvida jag (eller andra) kan betrakta deras val som ur något perspektiv felaktigt - det är enskilda människors ovillkorliga rätt att själva fatta sådana beslut. Det politken skall göra är att förbättra allas möjligheter att fatta sådana beslut självständigt, välgrundat och utan att behöva underordna sig någon ordning utanför sig själva. Det är väl inte så svårt att förstå, en rätt inte särskilt svårt att försvara.