Båd' stat och lagar oss förtrycka...

I en övertygelse som mest liknar religiös tro, så har man ägnat spaltmeter åt att tolka opinionssiffror och förutse partiets snara makttillträde.: "Båd' stat och lagar oss förtrycka,

vi under skatter digna ner.

Den rike inga plikter trycka,

den arme ingen rätt man ger.

Länge nog som myndlingar vi böjt oss,

jämlikheten skall nu bli lag.

Med plikterna vi hittills nöjt oss.

Nu taga vi vår rätt en dag.

Upp till kamp ...
"

Anders Nilsson citerar den vers som aldrig (numera) sjungs men som kanske är den mest tankeväckande - åtminstone för oss som inte tillhör statskramarna - och skriver

"Kanske är det åter dags att sjunga Internationalens fjärde vers på våra möten? Och ännu hellre förstå vad versen handlar om. Det var det som Claes Krantz ville få oss att inse."

Ligger mycket i detta och det faktum att vi (s) faktiskt inte hade skapat ett idealt samhälle före 2006, det bör vi erkänna och utgå ifrån. Att demonisera den nuvarande regimen och göra dem ansvariga för allt elände folk upplever är knappast hederligt och/eller trovärdigt. Vi har fortfarande långt kvar på vägen att formulera en politik som lyfter, som bär människors drömmar.

Det stora problemet ligger faktiskt i något så tråkigt som finansieringen. Vi måste kunna visa att det är möjligt att bygga ett samhälle där alla verkligen är med utan att det lider till ett särskilt mycket högre skattetryck än det vi har idag. Det kräver också att vi kan visa att det är rimligt att ha en konstant hyfsat hög tillväxt eftersom kostnaden för skattefinansierad välfärd oundvikligen ökar år från år.

Vad handlar det egenligen om - bostäder åt alla även de nu hemlösa, jobb åt alla, välfungerande vård och omsorg som ges efter individuella förutsättningar och behov, allt utan byråkratiska stelbenta regler som kränker den enskilde.