Ojämlikheten består i bolagen: "Av 217 personer i ledningspositioner är endast 35 kvinnor, det motsvarar 16 procent. Några av börsens tungviktare som verkstadskoncernen Sandvik, lastbilsjätten Scania, låstillverkaren Assa Abloy och tobaksjätten Swedish Match har inte en enda kvinna i sina ledningar. I banksektorn ser kvinnorepresentationen bättre ut. Swedbanks ledning består till hälften av kvinnor, medan SEB:s till en tredjedel utgörs av kvinnor. Sämst av storbankerna ser det ut hos delvis statligt ägda Nordea där 1 av 6 personer i ledande befattning är en kvinna.
Sandvik, vars koncernledning är tom på kvinnor, försvaras av kommunikationsdirektören Anders Walin av att det är relativt få personer i ledningen och att de som finns ansvarar för tunga och viktiga affärsområden.
"
Jag tillhör de medelålders män som har lite svårt för varannan damernas. Inte för att jag på något sätt har svårt för kvinnor i ledande ställning, har uppskattat (mycket) några av de kvinnliga chefer jag haft genom åren. Det jag har svårt för är att saker och ting generellt skulle bli bättre om kön går före kompetens (och i politiken just politiken). SvDs undersökning förstärker denna mig skepsis. För att ta ett exempel: Om man tittar på hur banker hanterat, klarat sig genom de senaste årens finansiella kris och ställer det i relation till hur könsfördelningen i deras högsta ledning ser ut blir man ju fundersam. Min bank - Swedbank utmärker sig i postiva termer när det gäller könsfördelningen i ledningen - frågan är (och den ställer förstås inte Svds reporter Anna-Karin Storvall) om de har 1) varit en bättre bank för kunderna generellt och 2) har de klarat sig bättre än andra banker när det gäller just hanterandet av krisen.
Den frågan kan man ställa också i andra sammanhang. Har vi en bättre politik inom justitiedepartementets område nu när det är en kvinnlig justitieminister än under föregående mandatperion då motsvarigheten var en man. Mitt svar är att den (politiken) är lika dålig!
Dær har du en poäng. Men å andra sidan så har de fristående sparbankerna klarat sig bättre än stora Swedbank. Handelsbanken bättre än Swedbank och SEB, för att inte tala om Kaupthing etc. En VD har makt, mycket makt tom, men hennes/hans uppgift är ju att se till att styrelsens strategier genomförs och verksamheten genererar så hög vinst som möjligt. Så bilden är ju så mycket mer komplicerad än kön. Eller snarare att i en bankvärld där kvinnor är lika självklara som män, så kanske Swedbanks VD hade löst sin uppgift bättre. Eller att det funnits andra kvinnor med kompetens.
SvaraRaderaNorge har ju lagstiftat på detta området och det mest märkbara resultatet är att man knappast hör någon diskssion om det överhuvudtaget. Sjefen er sjef, ferdig med det. Det säger jag utan illusioner om att Norge skulle vara ett jämställt land.
Men Anders - har de banker du nämner - som klarat sig bättre - fler kvinnor i ledande ställning. Och viktigare kanske - har banker med kvinnor i ledande ställning en a) för kunderna bättre policy och b) bättre resultat?
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaNej, det tror jag inte, men jag menar att kvinnlig representation i styrelser eller i verställande ledning inte behöver vara kopplat till huruvida en bank går bra eller inte. Däremot så kanske den skulle fungera annorlunda, precis som en liten lokal sparbank som inte är inkorporerad i Swedbank centralt fungerar på ett annant sätt än de stora. Annat tänk, andra utlåningsstrategier, annan kundkontakt.
SvaraRaderaVad det gäller kvinnor, om de har någon betydelse, så är det väl in i styrelserna de ska, inte i första hnd som chefer.
Tror också att mindre banker kan tänkas ha andra strategier, möjligen att. ägandeformerna har betydelse.
SvaraRaderaJo, tagen på bar gärning. Jag tror definitivt på lokala initiativ, på små friastående banker som visar sig vara mycket mer okänsliga för valutakriser och utlåningsbubblor. Dessutom betyder det kooperativa ägandet i en lokal sparbank delaktighet och inflytande.
SvaraRadera