Också jag...

Jag - en antisemit, rasist, mansgris och homofob
: "Det är bara att erkänna, jag är anti-semit. Jag har nog egentligen varit det ganska länge, utan att begripa det själv. Men det kommer inte som någon överraskning, eftersom jag sedan några år tillbaka är rasist och en förhärdad mansgris. Liksom homofob."

Det är väl bara att erkänna att Stig-Björn Ljunggren fångar rätt mycket av vår tidsanda.

Det är roligt nästan jämt

Socialdemokratin måste genast ha en ny politik: "Fyra ledande socialdemokrater i Stockholmstrakten: S-politiken måste ha sin utgångspunkt i stockholmarnas livssituation. Klassbegreppen suddas ut. En industriarbetare i landsorten har mer pengar över än en tjänsteman med god inkomst i Stockholm. Den dystra trenden som social demokratin haft i Stockholms medelklassområden måste brytas. Därför behöver partiet omgående en ny politik. Bilden av socialdemokrater som alltid hittar en möjlighet att höja skatter eller hitta på nya måste försvinna, skriver S-politikerna Helene Hellmark Knutsson, Ilija Batljan, Anders Johansson och Niklas Nordström."

Det är faktiskt roligt nästan jämt. De fyras debattartikel har åstadkomit det som väl de flesta av oss som skriver vill - nämligen debatt. Nu får man förvisso inte debattera hur som helst - hur skulle det se ut.

Roligt är det emellertid. De fyra har en sådan ugångspunkt (rolig alltså) när de konstaterar att klassbegreppet suddas ut. Det gör det förstås inte - det är ju ett analytiskt begrepp som står skrivet, närmast ristat i sten. Det som däremot suddas ut är förstås klassmedvetandet och det är förstås ett bekymmer. Om inte folk är medvetna om sitt förhållande till produktionsmedlen (om de äger och bestämmer över dem) så är vi rätt illa ute. Sannolikt en långt allvarligare brist som vårt utbildningsssystem genererar än om några flera räknar lite sämre. Nu försökte jag förstås vara lite ironisk r(oligt skulle det ju vara) - om utbildningssystemet skulle ha en sådan uppgift - att förstärka klassmedvetandet så måste ju staten vara god i sig. Klass är ett analytiskt begrepp som hämtas från marxistisk teori, klassmedvetenhet är något som instinktivt uppkommer ur eländiga förhållanden och/eller genom politisk agitation.

Roligt på riktigt är det dock att de fyra faktiskt slår fast något mycket viktigt - bilden av socialdemokrater som alltid hittar en möjlighet att höja skatter eller hitta på nya måste försvinna. Hur vi skall lyckas med det är emellertid en gåta - närmast värd en egen rolig timme. Det som gör frågan så rolig är att de flesta inte tycks se ens väldigt enkla och tydliga samband. Jag fastnade för en liten passus i den kommentarväxling Anders Nilsson publicerade, den lyder som följer:

jag har som sagt inget problem med att betala mkt skatt, speciellt inte när jag nu tjänar rätt bra. men inte heller när jag tjänade 14.000 innan skatt tyckte jag att det var för mkt skatt (fick ut runt 10.000). det som gjorde det svårt att leva på var snarare den absurda bostadsmarknaden i Stockholm där det är svårt att hitta en etta under 8000

Kanske borde man fråga sig (fast då blir det ju inte lika roligt) var det rimliga ligger i att förspråka ännu högre skatteuttag på låginkomsttagare i samma mening som man konstaterar att bara hyran skulel förbruka nästan alla pengar man fick ut av sin lön. Men kan man besvara frågan genom att hävda att man alltså inte bör lösa problemet med höga kostnader genom sänkt skatt/högre lön utan genom att höja skatten så att man kan subventionera (ge bidrag av allehanda slag) till hyran, maten, kläderna m.m. då blir det ju nästan roligt.

För övrigt håller jag inte med de fyra när det gäller behovet av en ny politik. Jag tycker vi har behov av en politik. Och den politiken måste förstås utgå från att en verklig grundsten i ett välfärdssamhälle är att alla har möjlighet att försörja sig själva (vilket t.ex. innebär att alla skall kunna betala hyra, mat och annant även efter att skatten dragits), att det därför måste finnas jobb till alla (och skyddsnät med utvecklingsmöjligheter när man inget har), att det överallt där folk vill bo måste finnas (och nyproduceras) olika typer av bostäder eftersom folk har olika behov, olika prioriteringar, olika råd. En sådan politik gillar stockholmare och landsortsbor.

Boka Umeå 18 september

Nordlet Open Forum: "Målgrupperna för Nordlet Open Forum är forskare, lärare och beslutsfattare. Ett stort antal av delegaterna/experterna från SC36 förväntas delta.

Mer information hittas på Nordlet Open Forum där man också kan anmäla sig"

(Hittat via Mjuk infrastruktur.)

Den 18 september går Nordlet Open Forum av stapeln i Umeå och det är inte försent att anmäla sig. På denna endagskonferens kommer man att möta experter på IKT i lärande, utbildning och träning (Learning, education and training) från många olika länder som samlas i Umeå för att arbeta fram standarder (möten inom ISO/IEC/JTC1/SC36) men också för att delta på den öppna konferensen som anordnas av Nordlet.

Några av de man kommer att möta på Nordlet Open Forum är Bruce People, Simon Grant, Tommy Nordeng, Mike Collett, Fredrik Paulsson, Peter Karlberg, Tore Hoel, Jan Hylén och Øystein Johannessen.

Fantastiska appar

Har roat mig lite med min iPhone ikväll. TomTom verkar vara en mycket lovande GPS-app, skall se om jag alltså hittar till jobbet i morgon:-)

Intressantare är förstås OECDs app - statistik redo att nyttjas (missförstås?). Kul i vilket fall som helst, kollar hur mycket olika länder satsar på utbildning (som procent av BNP) - Sverige först på en pinsam 8:e plats straxt efter Mexico , tydligt efter USA och Korea (Syd gissar jag) och långt efter Israel och Island som alltså relativt sett satsar mest. Och så har vi inte råd att se till att alla elever får tillgång till modern teknik för lärandet!!

Känner mig helt avsågad

Anne-Marie Lindgren sågar vinstkramarna.....: "Anne-Marie Lindgrens slagkraftiga slutvinjett i ovannämnda artikel får bli slutvinjett även i detta blogginlägg: ”Erfarenheterna pekar entydigt på att vinstintresset kan få negativa konsekvenser inom den skattefinansierade sektorn……..För det handlar om skattepengar. Och varför ska skattepengar gå till vinst till privata aktieägare, när det handlar om verksamheter som precis lika gärna kan drivas i offentlig regi, utan någon vinstmarginal, och den kostnad den utgör? För, som sagt, det är en myt att privat verksamhet gör allt så mycket bättre och effektivare, så att vinsten betalar sig själv. Det gör den inte.”"

(Hittat via s-bloggar.)

Trots idoga försök har jag inte lyckats hitta den artikel Bengt Silfverstrand höjer till skyarna. Känner mig sålunda helt avsågad.

I sak verkar dock den goda Lindgren inte tillföra frågan något - det avsnitt från hennes artikel som Silfverstrand avslutade sin kommentar med tycks ju behäftad med samma problem som den artikel av Lindgren jag kritiserade tidigare:

Det offentliga spenderar enorma summor varje år på konsumtion av varor och tjänster inklusive drift av verksamhet i egen regi. Allt detta finansieras med skattemedel. En mycket stor del av dessa skattemedel används för att köpa tjänster och varor från alldeles vanliga vinstmaximerande bolag - byggbolag, livsmedelshandel, läkemedelsindustri etc. Är det Lindgrens och Silfverstrands uppfattning att inga av dessa bolag får göra vinst?

När vår kollektiva rädsla styr

Så blir du säker i den osäkra klimatdebatten: "Fokuseringen på klimatfrågan har också haft andra positiva effekter. Medvetenheten om att det är människor i fattiga länder som kommer att betala det högsta priset för uppvärmningen samtidigt som det är människor i den rika världen som bär det största ansvaret för den har fört upp frågor om global rättvisa på agendan.

Det finns en lärdom att dra från hanteringen av larmen om fågelinfluensan för ett par år sedan. Även då var det en del som menade att larmen var överdrivna. Och någon pandemi av denna influensa har ännu inte synts till. Samtidigt är det den uppståndelsen vi har att tacka för att vi är så pass väl rustade för den svininfluensapandemi som förväntas drabba Sverige i höst. På ett liknande sätt har den nuvarande mobiliseringen för klimatet effekter som gör att påståenden om bortkastade resurser kan tas med en nypa salt."

Folke Tersman, en filosofieprofessor, gör ett intressant försök att i en artikel i DN visa hur man skulle kunna resonera, skapa en slags säkerhet i en osäker situation (även om man också skulle kunna kalla det svammel). Idén tycks vara att eftersom IPCC nog har rätt (men det är inte helt säkert och det finns ju "en del" kritik) och man kan hitta andra motiv för åtminstone en del av de åtgärder de förespråkar så bör man agera i den riktningen. I viss utsträckning är det förstås rimligt att följa ett sådant resonemang. När det gäller koldioxidutsläppen är nog frågan dock egentligen enklare än så - fossila bränslen är en ändlig resurs. Även om förråden fortfarande kan antas räcka rätt länge så måste vi ha andra energikällor tillhands när de tar slut. Att förbereda för det tar tid - alltså hög tid att börja.

Samtidigt har jag lite svårt för Tersmans resonemag och detta på grund av det ovan citerade. Jag menar att han har helt fel när det gäller de "positiva effekterna" av fokuseringen på klimatfrågan och just exemplet med pandemifrågan belyser ju det på ett närmast övertydligt sätt. Tersman hävdar att vi är väl rustade för svininfluensapandemin (som väl mest är att betrakta som en gigantisk succe för multinationella läkemedelsbolags marknadsföring) och då blir ju förstås frågan vilka vi är. Skulle man följa Tersmans tanke borde vi i detta fall vara världen, men så är ju inte fallet. Det är de rika länderna i världen som köper upp influensavaccinet och eventuellt tillhandahåller det mer eller mindre kostnadsfritt för sina medborgare (sådana som om nu vaccinering är nödvändig skulle kunna betala själva). I övriga delar av världen är berdskapen sannolikt mycket lägre, några stora inköp av vaccin för massvaccinering inte ekonomiskt möjliga och stora grupper av befolkningen sannolikt helt utan möjlighet att få tillgång till detta.

Fridén om effektivitet

Björn Fridéns notering om Datalagringsdirektivets effektivitet:

Augusti 21, 2009 - Hur effektivt är datalagringsdirektivet?: Selig.se har gjort just detta, och plockar fram tyska Arbeitskreis Vorratsdatenspeicherung för att konstatera följande:

"Hela 0,006% fler brottsfall kommer kunna lösas genom de nya förslagen om trafikavlyssning och datalagring. Nollkommanollnollsex procent."

---


Förutsätter man att alla poliser är lika skickliga kan samma effekt åstadkommas med 1,7 nya polistjänster.

Vissa skall inte öppna munnen

Bodström kräver fler poliser till Södertälje: "– Lagen måste ändras så att det blir lättare att övervaka, säger Thomas Bodström.

Mer polisresurser och en lagstiftning som gör det möjligt för skolorna att själva bestämma om kameraövervakning – det var budskapet Thomas Bodström hade när han i egenskap av ordförande i riksdagens justitieutskott besökte Hovsjö i går för att informera sig om branden.
– Det brinner en skola om dagen i Sverige och det visar att lagstiftningen om kameraövervakning måste ändras, vilket jag också tänker göra så fort jag får chansen – det är ett vallöfte! Lagen måste ändras så att det är den enskilda skolan och inte kommuner och länsstyrelser som ska avgöra om det behövs kameraövervakning, säger Thomas Bodström"

Jag har av och till haft anledning att rikta kritik mot Thomas Bodströms inflytande över socialdemokratisk politik särskilt när det gäller integritetsfrågor. Tyvärr finns det anledning att göra det igen. Jag tror inte Bodström överhuvudtaget fattar problemet. Enligt LT uttalar Bodström inte bara det som framgår av citatet ovan utan han verkar också hävda att integritetskränkningar kan graderas och ställas mot varandra varvid "den värsta" kränkningen kan motivera andra. Intellektuell förmåga efterlyses. Jag tänker också efter bästa förmåga fortsatt bekämpa integritetshotande åtgärder inklusive det "vallöfte" populisten Bodström uttalar. Vi skall överhuvudtaget inte ha några fler lagar som möjliggör ökad övervakning. Vi skall om något sätta igång och ta bort sådana som redan finns.

Sen är det ju intressant detta med vår kränkta tid. Enligt Bodström så är det tydligen oerhört integritetskränkande för, antar jag, lärare och elever om deras skola bränns ner, är det det också om den brinner upp undrar man. Jag vet inte om jag hänger med där. För mig är det integritetskränkande om någon t.ex. bryter upp ett skåp och rotar i en elevs grejor - inte om samma skåp brinner upp. Men idag vet man ju inte längre - var det inte för några år sedan några studerande på lärarhögskolan som ansåg sig kränkta när de fick betyg motsvarande sina kunskaper?

Skolor brinner särskilt under augusti veckan/orna före skolstart. I Södertälje har vi också sett en rad kommersiella fastigheter brinna på senare tid. Ödehus med vitesföreläggande verkar också ha en tendens att brinna i staden. Bilar brinner också relativt ofta i vissa områden, men förstås lite varierande frekvens. Är det samma upphovsmän till dessa olika typer av bränder eller är det så att vissa (en del bilbränder) skulle kunna antas vara försäkringsbedrägerier, att brandattentaten mot butiker gjorts av någon förvirrad aktivist med oklar målsättning, att en del bränder faktiskt startas av en eller flera pyromaner och att vi har en eller flera mindre grupper av frustrerade ungdomar som just ser skolan som en symbol att avreagera sig på/tända på. Det senare, alltså stökiga ungdomar som ställer till de sista veckorna på sommarlovet är ju inte precis nytt och inte specifikt för Södertälje. Kameror har dock ingenting att göra med möjligheterna att begränsa detta.

Och kejsaren är naken

Hillegren borde få löneförhöjning och beröm: "Men varför ska vi låtsas att vi har ett rättssäkert system för kvinnor idag? Och är systemet rättssäkert för män? Svaret är nej och detta måste vi tala öppet om.

Faktum är att det är ytterst få åklagare som vågar delta i diskussionen om rättssäkerhetsfrågor. Hillegren borde få en klapp på axeln, löneförhöjning och beröm. Hillegren borde inte omplaceras och bestraffas för att han säger det andra tycker men håller tyst om."

Utmärkt inlägg av Thomas Hartman.

Häda på!

Du skall icke häda: "Till alla som hävdar att yttrandefrihet är bra så länge den inte kränker någon vill jag bara säga: Då är det förbanne mig ingen yttrandefrihet! Yttrandefrihet är meningslös om den inte också gäller sådant som är obekvämt att höra."

Alldeles utmärkt inlägg av Johanna Graf!

Men några låter sig inspireras

Socialdemokraterna tar fram nationell IT-strategi för skolan: "Vi menar att det är nödvändigt att alla elever har tillgång till bra teknik och inspirerande lärare som använder tekniken på ett bra sätt för att Sverige ska vara väl rustat för framtiden. Socialdemokraterna kommer därför att arbeta fram ett förslag till nationell IT-strategi. En sådan strategi ska bland annat ta upp:

- elevernas tillgång på digitala hjälpmedel
- en nationell organisation som stödjer skolor och samordnar resurser
- nya kunskapsmål för IT i läroplanerna
- förbättrad lärarutbildning och fortbildning för nu verksamma lärare i informations- och kunskapsteknologi.
- digitalisering av fler läromedel "

Kul - nu kommer i alla fall mitt parti ut på banan - en bana som tyvärr lite för länge saknat just den nationella visionen, den som talar om vart vi är på väg. Och vägen bör förstås leda just till "en modern skola för alla elever. Elevernas tillgång till IT och elevernas IT-kunskaper är en central del av detta." precis så som Marie Granlund säger.

Norge tittar på Danmark och vi tittar bort

Oystein Johannessens blog: Look to Denmark: "Våre naboer og kolleger i Danmark har vært flinke til å komme opp med spennende og noen ganger friske tiltak for å fremme bruk av IKT i skolen. Vi finner også flere interessante miljøer i Danmark som vi har mye å lære. Selv har jeg gleden av å kunne delta på den store samlingen Uddannelsesforum som arrangeres i Odense i begynnelsen av november."

Vännen Johannessen vidareförmedlar bilden av Danmark som ett land där informationsteknikens möjligheter inom utbildning fortsatt är en viktig fråga - en fråga som är värd alla uppmärksamhet och som föranleder konkreta förslag och åtgärder (de får till och med kosta pengar!)

Johannessens inlägg ger flera läsvärda länkar t.ex. till Folkeskolen.dk och till rapporten Undersøgelse af erfaringer og perspektiver.

Tydligt av Sahlin

Mona Sahlin satsar på jämställdheten: "– Jag tror inte på att försöka förbjuda vinst. Däremot är jag övertygad om att vi måste ställa mycket högre krav, alltså reglera kvaliteten som skattepengarna måste ge i vården och omsorgen. Det görs inte i dag. Då tycker jag, genom att ha sämre innehåll i vården eller inte ta emot elever med särskilda behov, då plockar man ut skattepengar i form av vinst.
– Så vår väg är att ställa högre krav genom regleringar på innehållet i välfärden, men inte att i lag förbjuda vinst, säger Mona Sahlin."

(Hittat via knuff.)

Jag tillhörde inte de 500 (är inte det dåliga siffror?) som tog sig till Sickla igår för att lyssna på Mona Sahlins sommartal. Detta av två skäl - det ena var tidsbrist (men sånt kan ju alltid ordnas), det andra var velandet när det gäller plats. Med det senare syftar jag på att hon väljer olika platser varje år - hon borde istället ha behållit Fittja och förorten som plats att bygga en tradition på.

Har inte heller hunnit titta på talet utan bara följt kommentarer i media t.ex. DN och på bloggar. Stämmer det ovan citerade så gav Sahlin ett mycket välkommet besked som dessutom går helt i linje med den ståndpunkt jag drivit i den debatt som startade med Carin Jämtins debattartikel i DN häromveckan. Hoppas detta kan leda till att man slipper läsa fler intellektuellt ohederliga inlägg i den frågan, men det är kanske att hoppas för mycket.

Peter Andersson citerar också Sahlin när det gäller "vinstfrågan" och frågan är hur det citatet skall tolkas

- Kvaliteten i fokus i välfärden. Skattepengar avsatta till skola och vård ska gå till det. Inget annat duger.

Lindblom uppblåst

Jämtin har rätt: "Några s-kommunalpolitiker har replikerat Jämtin med det för dem genant enfaldiga argumentet att om vi accepterar att byggföretag som renoverar kommunens skolor får göra vinst så kan vi väl även låta friskolor inom kommunen gå med vinst.

Om de som kommunpolitiker inte förstår skillnaden mellan en kommunal investeringskostnad, alltså engångsutgift för en produkt som upphandlas i konkurrens mellan flera privata leverentörer och som (i det här exemplet skolbyggnaden) därefter tillhör kommunen, och de årliga kommunala driftbidrag som ges till kommunens skolor och vårdcentraler, borde de nog genomgå en ABF-kurs i ekonomi.

För alla driftbidrag gäller att kommunen varje år måste pröva vad som är en skälig kostnad. Finns utrymme för stora aktieutdelningar har kommunen utan tvivel betalat för mycket."

Blir så trött, kanske beror det bara på den sena timmen, men det förakt för människors förmåga att tänka själva som dessvärre också genomsyrar Martin Lindbloms ledare i LO-tidningen gör mig djupt bekymrad. Om man hade själ att beteckna Anne Marie Lindgren som något lättviktig så måste väl Lindblom betraktas som uppblåst, närmast svävande.

Visst är det ur ett kommunalekonomiskt perspektiv skillnad på drifts- och investeringsbudgetarna. Samma skattepengar är det dock och det är användandet av dem vi diskuterar men det väljer Lindblom att inte förstå. Alltså igen - om skattepengar används til att betala tjänster och varor som levereras av privata företag (bolag) så kommer en del av dessa att kunna generera vinst. För många företag är det liksom själva idén, att man skall tjäna pengar på att ha investerat, byggt upp, jobbat häcken av sig. Vinsten, eller del av densamma. kommer att bestå av skattemedel om vi nu kunde märka pengarna. Så som jag skrev i en kommentar:

Personligen tycker jag inte att de skattemedel som går till eventuell vinst till Anderssons bolag skiljer sig från de skattemedel som eventuellt ger vinst i ett friskolebolag.

Enligt min ringa mening är det direkt intellektuellt ohederligt att göra skillnad på skattemedel och skattemedel på det sätt Jämtin, Lindblom, Lindgren m.fl. gör. Det omöjliggör en vettig diskussion om hur skattemedel skall användas när ologiska fixa idéer görs till princip, till ideologi. Och om man sedan avkräver sina partikamrater dennna intellektuella hederlighet så anses man vara socialliberal:-(

FREEDOM NOT FEAR 2009

Facebook | FREEDOM NOT FEAR 2009 - INTERNATIONELL AKTIONSDAG: "Demokrati, frihet, integritet, samt mänskliga fri- och rättigheter i den digitala samtiden"

"Freedom Not Fear är en internationell aktionsdag som genomförs den 12 september i ett stort antal huvudstäder runtom i världen. Aktionen riktar sig mot den massövervakning som allt fler länder inför gentemot sina egna medborgare.

Demonstrationen är sampolitisk, vilket innebär att alla som känner ett missnöje mot det övervakningssamhälle som Sverige och den övriga västvärlden håller på att utvecklas till är välkomna att delta. På agendan den 12 september på Sergels Torg bjuder vi på en blandning av politiska tal och musikuppträdanden. Vi hoppas även kunna erbjuda konst- och fotoutställningar skapade av konstnärer runt om i landet under en eller ett par veckor i anslutning till aktionsdagen. Målet är att ge en tilltalande blandning i ett arrangemang som tillsammans skapar en fredlig demonstration mot vårt nya övervakningssverige."

Nu är det väl dags att visa att vi kan mobilisera lite i denna kanske den viktigaste demokratifrågan i vår tid.

Skolpeng på lika villkor

Alliansen förhindrar lika villkor: "Den nya lagen gäller från 1 juli 2009 och innebär bland annat att fristående skolor inte alls behöver genomföra några budgetnedskärningar under löpande budgetår, även om kommunala skolor tvingas till detta. I en ekonomisk kris som den vi nu befinner oss i skall friskolorna därmed inte behöva bära samma börda som kommunala skolor eftersom inga förändringar av fri-skolornas skolpeng är tillåtna under löpande budgetår.
Miljöpartiet är en stark förespråkare av fristående skolor, pedagogisk mångfald och valfrihet. Vi har försvarat friskolor från angrep från både höger och vänster. Vi har alltid arbetat för lika villkor för fristående och kommunala skolor. Vi vill att friskolor och kommunala skolor skall få samma resurser, och vi vill att den pedagogiska mångfald som finns i friskolorna även skall kunna finnas i kommunala skolor."

(Hittat via Länstidningen.)

Mats Pertoft och Ewa Lofvar Konradsson uppmärksammar helt korrekt den nya lag som trädde i kraft 1 juli i år som faktiskt innebär att skillnaderna melllan skolor med olika huvudmän ökar vad gäller resurstilldelningen. Numera är alltså friskolor friskrivna från kommunala besparingar under löpande budgetår - är förstås helt absurt.

Men det rådande systemet för bidrag till privatskolor var redan sedan tidigare tvivelaktigt. Om utgångspunkten är att vi skall ge alla barn rätt till likvärdig utbildning måste varje form av bidragssystem ta hänsyn till att elever inte är lika. Det innebär att man inte kan ha s.k. skolpengssystem som åsätter alla elever samma pris - tvärtom så måste man hitta formler som kan användas för att ge bidrag (och det gäller ju oberoende av huvudman) som står i rätt proportion till de behov eleverna har för att få denna likvärdiga utbildning. Vi vet att t.ex. elevernas socioekonomisk bakgrund spelar stor roll för deras förutsättningar att nå målen i skolan. Skolor som har stort inslag av elever med mindre gynnad sådan bakgrund måste därför få relativt sett mera resurser - detta är ju förstås fullständigt självklart!

Hur lättviktig kan Lindgren vara

Pröva förbud mot vinstutdelning! : "Erfarenheterna pekar entydigt på att vinstintresset kan få negativa konsekvenser inom den skattefinansierade sektorn. Uppstramningar i regelverket skulle kunna dämpa en del av de problem som vinstintresset skapar. Men det finns klara skäl att därutöver pröva ett förbud mot just vinstutdelning, skriver Arbetarrörelsens Tankesmedjas utredningschef Anne-Marie Lindgren i VECKANS ANALYS, som nu återkommer efter sommarens uppehåll."

Jag har länge hyst en viss respekt för Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja. Samtidigt har jag hyst en del förväntningar på densamma tankesmedjan som dessvärre sällan uppfyllts. Mina förväntningar har egentligen varit enkla, nämligen att smedjan som sig bör skall böja medan stålet är varmt, skall omvandla det redan tänkta till något nytt, skall utmana snarare än bekräfta. Det senare kan man ju knappast säga om Lindgrens drapa kring vinst på skattemedel som ur någon slags intellektuell synvinkel knappast når några svindlande höjder - snarare påminner den om trosviss bekännelse i frikyrkostil.

Det är förstås inget egentligt fel på Lindgrens beskrivning av de problem som man har att hantera när det gäller privata entrepenörer vars verksamhet helt eller delvis finansieras med skattemedel. det stora problemet ligger i att hon helt bortser från att den pågående diskussionen med fokusering på skola och vård helt bortser från att stat och kommun formligen vräker ut hundratals miljarder varje år som går direkt ner i de profithungriga kapitalisternas händer som bortser från skattebetalarnas intressen. Så omfattande är nämligen spenderandet av skattemedel på inköp av varor och tjänster från den privata sektorn. Om detta skrev Laakso på Arvid Falk förra veckan (men sannolikt hade Lindgren semester då). Man kunde ju annars tycka att om man yttrar sig under rubriken Veckans analys någon liten antydan om att man har förmåga att problematisera frågan borde framskymta - icke så.

Nu är ju dessvärre inte Lindgren ensam. Enligt Peter Andersson har Marie Granlund stämt in i kören

Hör på Ekot att Marie Granlund, talesperson för S i utbildningsfrågor, kommenterar den senaste tidens debatt om friskolor och vinster. Maries budskap är att socialdemokraternas uppfattning är:

De pengar som vi gemensamt via skatten har avskatt ska gå till skolan och inte till enskilda aktieutdelningar.

kan ingen reflektera över frågan lite mera seriöst? Samme Andersson rubricerar sin kommentar till Lindgrens "analys" med Tung S-ideolog.

Låt oss börja om från början:

Skoldebatten skall handla om skolan dvs om dess mål, dess resultat och om hur dessa kan förbättras.

Debatten om skattemedel versus vinst måste ta sin utgångspunkt i den verklighet vi lever i dvs utgå från att sannolikt huvuddelen av alla skattemedel används för konsumtion av varor och tjänster som leverers av aktiebolag med krav på vinst. Problemet i vår värld är inte kravet på vinst - det är hur maktförhållandena ser ut dvs att det är ett fåtal förunnat att kunna köpa sig makt genom ägande, makt som bl.a. ger möjlighet att tillskansa sig vinster på andras arbete. Det är värt att diskutera. Vinst behöver kooperativa företag också - är den större än vad som behövs för reinvesteringar/expansion återbetlar men den i form av återbäring till ägarna (kooperatörerna - fint folk i socialdemokratisk historia).

En analys av vinstutdelning på verksamheter finansierade med skattemedel måste för det första beakta att alla verksamheter som vill överleva måste gå med vinst (eller hållas under armarna med bidrag när det går dåligt). För det andra måste en sådan analys också beakta att mycket stor del av våra skattemedel faktiskt används till konsumtion som tillhanahålls av vinstdrivande företag. För det tredje måste analysen (eftersom begreppet välfärdstjänster introducerats som särskiljande drag hos vissa men inte alla skattefinaiserade verksamheter) kunna förklara vari skillnaden mellan vinst på t.ex. läkemedel och läromedel å den ena sidan och vinst på själva sjukvården/skolverksamheten å den andra sidan ligger.

Norm, normal, normativitet

Jag har problem med dagens politiskt korrekta utmanande av heteronormen. Inte för att den skulle vara oproblematisk. Tvärtom, det finns goda skäl att alltid fundera över gällande normer och hur man formats av dessa. När normer upphöjs till lag finns det dessutom skäl att vara misstänksam - vad är syftet, vilka intressen är dessa normer till för.

Jag brukar t.ex. reflektera över det faktum att vi betraktar det som självklart att skilja på pojkar och flickor, män och kvinnor i alla sammanhang där någon liten bit av huden kan tänkas vara synbar - omklädningsrum bara ett exempel. Bakom detta tror jag heteronormativiteten ligger. Vi antar helt enkelt att det finns en sexuell spänning mellan könen och att denna gör att mer eller mindre naken samvaro bör undvikas.

Samtidigt hävdas att runt kanske 10% av befolkningen är homosexuell. För sådan tillhandahålls inga särskilda omklädningsrum. De har kanske inte samma förhållande till nakenhet/kroppar som heterosexuella (läser att män ägnar 43 minuter per dag åt att titta på kvinnor - gäller det bögar också)? Krossar vi de heterosexuella normerna kan vi kanske låta homosexuella män klä om ihop med kvinnor och vice versa. Nja - det går ju inte för då kan ju då finnas flera homosexuella i samma omklädningsrum ändå - tänkte inte på det:-)

Att utmana den heterosexuella normen innebär alltså någonting mera än att bara sluta skilja på könen. Det innebär när det gäller nakenhet/kropp att vi antingen måste sluta att alls separera beroende på kön/sexuell läggning/identitet eller helt enkelt kräva enskilda bås i alla offentliga sammanhang.

I heteronormativiteten ingår som alla vet (van)föreställningen att parrelationer är normalt, inte bara normalt som ju egentligen bara betyder det vanligaste, utan faktisk norm, det riktiga, det (enda) tillåtna. Men för bisexuella fungerar ju detta definitionsmässigt inte.

Ändå tycks det övervägande flertalet oavsett sexuell läggning eftersträva just parrelationer. Men det kanske bara är uttryck just för heteronormativitetens herravälde över vårt tänkande, baserat på nu tusentals år av hegemoni kraftigt understött åtminstone i vår del av vrlden av kyrkan. Egentligen kan ju parrelationsbegreppet härledas från det gamla agrara samhällets behov (kanske ända till jägar- och samlarsamhällets tid) av att reglera försörjningsskyldighet och arvsrätt, men då ligger ju tanken farligt nära sexualiteten som förutsättning för reproduktion och det har vi väl lämnat?

Jag funderar också en hel del på detta med vad som är normalt, alltså om begreppet alls kan användas. Som 6-barnsfar har jag ägnat en del tid åt att lära mina barn vad som är normalt uppträdande i olika situationer - det kan gälla så enkla saker som trafiken, det kan gälla matsituationer och en massa andra. Vi äter t.ex. häromkring med kniv och gaffel - det är normalt. Att kunna hantera det är en socialt önskvärd förmåga om man inte vill sticka ut. I andra delar av världen gäller andra normer när det gäller intagande av föda. Är det alltså rmligt att lära sina barn att äta med kniv och gaffel eller borde jag ha tagit avstånd från den västerländska normativiteten när det gäller födointag och snarare uppmuntrat ett mer "ociviliserat" sätt.

Vad säger rubrikerna och om vem

Rekord — positivt eller neutralt? | Bloggtidningen: "Funderar på ordval på rubriker. För mer än tjugo år sedan hände det att journalister diskuterade rubrikerna. Undrar om det försiggår sådana diskussioner idag – när allt ska gå så snabbt?"

Rosemari Södergren får mig att reflektera över Bla bla bla bla, rubriken på en "ledare" i Sveriges största dagstidning. I den uttalar sig Bo Krogvig på följande sätt:

– En lögn tar sig från Bagdad till Istanbul på kortare tid än det tar för sanningen att knyta på sig sandalerna, konstaterar Bosse.

Det uttalandet leder ju osökt in på Björn Anderssons domäner, en man som tydligen hävdar att lögner som han uttalar bara är åsikter varför de inte får ifrågasättas (han raderar och stänger av kommentarer när så görs - se Erik Laaksos referat).

Kanske behövs det en coach för att lösa denna typ av konflikt:-) Anne Skåner har skrivit en underbar betraktelse över mötet med en sådan. Kan man utan erfarenhet och relevanta kunskaper coacha en arbetslös borde man väl kunna coacha människor som inte kan skilja mellan åsikter och fakta.

Hur man undviker bråk kan annars Anders Svensson ge oss vägledning till:

240 personer har omhändertagits på Uppsala Reggaefestival. För hasch- och marijuanarökning. Ingen är förvånad antar jag. Förutom TT:s journalist som verkar lite förvånad över att det inte varit nåt våld eller bråk på festivalen.

För att nu avsluta med att besvara Rosemaris fråga - visst är rekord positivt laddat och den enda aspekt ur vilket någon skulle kunna stoltsera med det begreppet i det aktuella sammanhanget är väl polisen som just mäter antalet ingripanden. Självfallet borde det inte vara en polisiär uppgift att göra sådana ingripanden på en som det verkar lugn och trivsam festival men det krävs ganska radikal förändring av vår absurda politik när det gäller narkotikaklassade substanser för att få en bättre tingens ordning.

Så ger jag Nilsson rätt

Då skulle socialdemokratin göra skillnad.: "Varför reagerar inte folk kraftigare på den växande arbetslösheten? Varför slänger inte väljarna ut regeringen i förtid? Allt verkar ju så uppenbart, arbetslösheten har växt till 255000. Bland de socialdemokratiska bloggarna rasas det.

Men jag tror att det har en enkel förklaring. Så länge arbetslösheten idag inte når upp till genomsnittet för perioden 1996-2006 så kommer inte folk att gå i taket. Så enkelt är det."

Jag har inte deltagit i jobbävningen och nu rätt länge funderat på hur jag skall formulera detta aktiva men inte särskilt artikulerade ställningstagande. Nu har Anders Nilsson gjort det åt mig och jag bugar och tackar.

När Nilsson avslutar sitt inlägg med

Om vi istället fokuserade på det som skulle göra det här samhället till ett bättre samhälle att leva i; diskrimineringen, maktlösheten i välfärdssystemen för brukarna, missförhållandena och misshushållningen i de offentliga systemen mm, dvs verklig systemkritik, då skulle vi kunna vinna nya anhängare och väcka politiskt intresse.

så pekar han på det verkligt centrala. Problemet är att en sådan systemkritik kolliderar med det jag brukar kalla statskramarnas egenintressen. Obs detta innebär inte, åtminstone för mig, att behovet av kritiken av samhällssystemet i stort minskar. Däremot blir mer eller mindre enfaldig polemik mot andra systemförvaltare som t.ex. alliansen mindre befogad/relevant.

Driver ju en butik i ett familjeföretag på fritiden (Kantro Store). Det ger många möjligheter till samtal. Idag kom en av våra stadiga besökare förbi - Försäkringskassan har beslutat dra ner på stödet till hans familj (som består av 3 autistiska barn) vilket förstås skapar en fullständigt ohållbar situation för min vän och hans fru samtidigt som de måste säga upp personliga assistenter (som därmed blir arbetslösa). Så ser en liten del av verkligheten ut - ett exempel på maktlösheten för brukarna i välfärdslandet.

Kantro på första parkett

Saltsjötorget får ansiktslyftning: "Den här veckan inleder kommunen renoveringen av Saltsjötorget som kommer att pågå till våren 2010."

(Hittat via Länstidningen.)

Det här är både goda och kanske dåliga nyheter för oss som är affäsidkare vid Saltsjötorget. Det är ett torg med potential och just det faktum att man hittills kunnat nå centrum från det här hållet med bil betyder mycket. De näringsställen som finns runt torget drar också mycket folk som bara stannar till för att hämta mat, något som jag dessvärre tror kommer att försvåras. Också för Kantro Store och Ljuspunkten är förstås möjligheten att komma intill med bil mycket viktig eftersom båda butikerna säljer varor som är svåra och/eller omöjliga att bära långa sträckor.

Av något fullständigt outgrundligt skäl tog man bort möjligheten att parkera utmed Saltsjögatan redan förra året. Massor med bilister tror fortfarande att man får parkera där och en hel del betalar också i automaten på Järnagatan så som man alltid gjort. Parkeringsvakterna har därmed ett mycket bekvämt arbete - vill man klara sin kvot av lappade bilar är det bara att svänga förbi.

Förra året användes stora delar av torget som upplag för den firma som gjorde mycket jobb runt omkring på gatorna i stan. Det var kanske inte den optimala lösningen på det problemet (var man skall ha maskiner, annan utrustning, baracker etc) då det ganska kraftigt minskade trevnaden och gjorde torget till en otillgänglig plats i många månader (för att inte tala om den omfattande nedsmutsningen av lokaler som blev följden). Stämmmer uppgiften om att man nu tänker hålla på ända till våren 2010 blir man ju lite orolig.

De ritningar jag sett på ett informationsmöte tyder dock på att slutresultatet kan bli riktigt bra.

Sverige ut ur Afghanistan

’Hur många liv är det värt?’: "Hittills har Sveriges närvaro i Afghanistan kostat två svenskar livet.
– Sverige är i krig för första gången på 200 år och ingen kan säga varför. Vad vill vi uppnå och hur många svenska liv är insatsen värd?, säger Jan Guillou.
"

Visst är det bra att Guillou attackerar den svenska regeringen. Han är dock inte den enda. Rubriksättningen är också lite märklig. Huvudinvändningen mot det svenska deltagandet i ockupationen av Afghanistan kan väl knappast vara antalet svenskar som dödas, och Guillou kan bättre (även om intervjuformen inte är så lätt att hantera).

Invändningarna mot deltagande i ett imperialistiskt kolonialkrig är dock av många olika slag. J N menar t.ex. att det är för dyrt

Samtidigt tycks vi har råd med ett dyrt krig som riskerar kosta svenska liv, men inte tillräckligt med resurser till högskolorna, nu när fler i krisen tecken vill studera. Hur går det ihop?

Även Ipse Cogita verkar mest bekymrad över att hans pengar slösas bort

Att lägga ut en miljard per år i ett krig som inte kan vinnas och där nuvarande insatser inte fungerar, har inte fungerat och kommer inte att fungera, måste anses vara ett enormt slöseri med mina pengar.

Claes Krantz ifrågasätter ett nationsbyggande baserat på ockupation och ser faktiskt sambandet med tidigare kolonialism som också delvis motiverades med att civilisera "vildarna". Krantz refererar också en artikel i SvD som refererar diskussionen kring krigsäventyret i det brittiska parlamentet.

Röda Malmö har en tror jag helt riktig analys både av krigets orsaker och

att förutsättningarna för en opinion mot kriget ökar nu när kriget går dåligt för USA och de svenska och nordiska soldaterna i Natos Isaf-styrkor allt mera hamnar i öppna strider och våra regeringar framstår som de USA-lakejer de är.

Så också Björn Wadström som skriver

För att göra investeringar krävs ett insamlande av resurser / kapital. En väg är sparande som är den ursprungliga formen. En annan form är stöld som också har en långvarig tradition i form av kolonialisering eller rena erövringskrig. Efter land, slavar olja osv..

Läsvärda bagateller

Anders Nilssons bagateller är läsvärda, inte bara för Froding. Inte är hans kommentarer av det som många kallar skoldebatt heller bagatellartade - snarast tvårtom och lite av "huvudet på spiken".

Bagateller om rätttrogna: "En debatt som kunde ha handlat om kvalitet, god förvaltning av skattebetalarnas pengar, människor inflytande över sin vardag, ja kort sagt en debatt om det goda samhället, förvandlas till en debatt om principer. Likt Tennyssons eremit på pelaren, som ser sina ben ruttna under honom, så skall folket fås att förstå att det blott är de rättrogna som i lidandet kommer till paradis."

Kanske till skillnad från Nilsson gillar jag principer, tycker att sådana är viktiga. Saknar däremot fullständigt resepekt för principryttare och har mycket högt ställda krav på vad som kan vara en princip. I politiken gäller t.ex. att inga, absolut inga, lösningar kan vara principer eftersom de ju utgör medel för att uppnå mål.

Princip, ett påstående som visat sig allmängiltigt, eller som någon eftersträvar att följa.

Princip. (2009, maj 27). Wikipedia, . Hämtad 16.07, augusti 1, 2009 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Princip&oldid=9273566.

Mål kan däremot vara principer, eller kanske snarast den uppfattning som ligger till grund för formulerandet av målen. För att ta den nu pågående debatten som exempel:

Vi kan ha som mål att alla människor skall ha lika tillgång till vård, skola och omsorg.

Vi kan ha som medel att uppnå detta mål genom gemensam finansiering (skatt, kooperation, försäkring eller liknande)

Principen är allas lika värde - vår socialdemokratiska ideologis hörnsten.

Lars Weiss tillhör dem som förväxlar principer/ideologi med vad man bara kan kalla traditionalism:

Jag tror att de sex socialdemokratiska oppositionsråden och utbildningsnämndsordförandena tydligt markerar att Jämtins ideologiska renlärighet inte är vägen tillbaka till köttgrytorna – och att drygt 100 000 i vinstutdelning per friskola i Stockholmsområdet (om man slår ut de 39,6 miljonerna på samtliga skolor) är ett mindre ont.

”Vi har svårt att se poängen med att det är acceptabelt att göra vinst på att bygga en skola men inte att driva den. Det är samma skattepengar som betalar båda”, skriver de sex.

Inom parantes - Weiss har ju inte ens fattat att det inte är oppositionsråd som uttalade sig, men det är ju marginellt.

Jag skrev i morse

Debatten handlar inte alls om skolan, om så skulle den förstås fokusera på hur vi garanterar att alla barn oavsett i vilken skola de går får den bästa tänkbara undervisning. Då skulle den handla om hur vi faktiskt garanterar att alla barn går i en skola som ger dem möjlighet att tillägna sig de kunskaper och färdigheter som 2000-talet kräver. Då skulle den handla om hur vi ser till att alla barn får gå i en skola som är utrustad för den tid vi lever i och som därmed kan ge dem en föberedelse för den tid de kommer att leva i om 5, 10, 15 år.

Hos Jämtin var det inte heller bara vinster i friskolor som adresserades, hon angrep egentligen all vinstutdelning som helt (eller delvis?) baseras på skattefinansierad verksamhet. Förutom de invändningar man kan ha mot det resonemanget så har ju den diskussionen ingenting med skolpolitik att göra, men är man vilse så är man.

Demonisera debattörerna

Andreas Henriksson tillhör dem som vill förenkla tillvaron. När han refererar en pågående debatt inom socialdemokratin, som faktiskt och som alla debatter borde syns även utanför de partiaktivas krets tack vare bloggar och debattsidor, så blir det en debatt om skolan trots att den uppenbarligen handlar om något helt annat.

Rosornas krig om (s)kolpolitiken: "Skolan blir en glödhet stridsfråga på socialdemokraternas partikongress i höst. Efter att Carin Jämtin rykt ihop med sex socialdemokratiska förnyare på DN-Debatt om partiets syn på friskolor vill den pensionerade chefsideologen Enn Kokk att den ledande (s)-bloggaren Erik Laakso och oppositionsrådet i Haninge, Robert Noord, lämnar partiet."

Även Jonas Morian (som väl har nära förbindelser till makthavare.se där Andreas Henriksson skriver) förenklar på samma sätt. Debatten handlar inte alls om skolan, om så skulle den förstås fokusera på hur vi garanterar att alla barn oavsett i vilken skola de går får den bästa tänkbara undervisning. Då skulle den handla om hur vi faktiskt garanterar att alla barn går i en skola som ger dem möjlighet att tillägna sig de kunskaper och färdigheter som 2000-talet kräver. Då skulle den handla om hur vi ser till att alla barn får gå i en skola som är utrustad för den tid vi lever i och som därmed kan ge dem en föberedelse för den tid de kommer att leva i om 5, 10, 15 år.

Den intellektuelle giganten HK på Aftonbladets ledarsida har åtminstone fattat att det handlar om något annat. HK skriver bl.a.

Det handlar inte om att begränsa valfriheten utan om att se till att medborgarnas pengar kommer medborgarna till del i form av vård, skola och omsorg. Det är egentligen konstigt att Sverige är ensamt i Norden om att inte ha den typen av begränsningsregler.

Möjligen skulle msn ju kunsn fundera över om Sverige också är ensamt om att inte tillåta avgifter, men då kasnke frågan blir för svår.

Oaktat detta så har vi alltså en hel drös med folk som hävdar att bolag som driver viss verksamhet som helt eller delvis finansieras av skattemedel inte får dela ut ev. vinst till sina ägare medan alla andra bolag som säljer hela eller delar av sina tjänster och varor till samma uppdragsgivare är fullt tillåtna att göra detta. Här förlorar jag mig fullständigt i (bristen på) logiken.

Den ärade Enn Kokk sällar sig förstås till statskramarna, till de som ser offentligt driven verksamhet som garanten för ökad jämlikhet.

Den socialdemokratiska partikongressen i höst har möjligheten att åtminstone ta ett första steg mot att återskapa en skola, som syftar till att öka jämlikheten i samhället.

Då kan man ju fråga sig huruvida den skolpolitik som utgick från offentligt driven skola och med upptagningsområde som princip för urval bidrog till detsamma, för det är ju "principen" Kokk es cortes slåss för, drömmer sig tillbaka till. Enn Kokk refererar till Anna Wikström som enligt Kokk har

En utmärkt kartläggning av dessa problem finns på Anna Vikströms S-blogg.

jag letar efter denna kartläggning men finner den inte.

Och när nivån på debatten läggs av sådant som produceras av Kokk och Wikström så förstår man Laaksos frågor

Är det så man vill ha det? Om vi inte klarar att ta diskussionerna utan att önska våra motståndare åt ett annat parti så kanske det är ordet ”demokrati” vi ska klura mer över?

Jan Andersson ser i alla fall problemet med sättet att diksutera. Johan Westerholm gör en intressant reflekton på samma tema

Så, när jag nu läser vad Björn och Enn skriver så kan jag inte göra mig kvitt känslan av att det i deras budskap finns slutsatser som ligger nära wahabismen och andra närliggande rörelsers. Att framtiden står att finna i gårdagens samhälle.