Staden, vad konstituerar den?

Valet 2010 avgörande för framtiden i storstäderna: "Vi vill satsa mer på tjänstesektorn och skapa en flexibel välfärd av hög kvalitet. Storstäderna är hela Sveriges tillväxtmotorer. Deras framgång hänger på förmågan att leverera kvalificerade tjänster till en global marknad. Vår politik har tidigare varit inriktad mot de stora företagen och försummat storstädernas småföretag och entreprenörer. Vi ska förbättra villkoren för konkurrenskraftiga kunskapskluster och ta vara på potentialen i tjänstesektor och kreativa näringar. Vidare vill vi bland annat skapa mer flexibla lösningar inom barnomsorgen, ge investeringsstöd till byggandet av hyresrätter och sänka skatten för bostadsrättsföreningar och hyresfastigheter"

Visst är det utmärkt att sossar från de stora städerna md Mona Sahlin i spetsen tar till orda och börjar fokuserar lite på de områden där flst människor faktiskt bor och verkar, de områden som sannolikt betydr mest för landets ekonomiska utveckling.

Katrine Kielos tycker på Aftonbladets ledarsida att det är "Dags för mindre ängslig politik" med anledning av artikeln, och undrar vad storstäderna skall vara eftersom hon menar att den avreglerade finanssektorn inte längre kan driva ett lands tillväxt (det kunde den inte tidigare heller, i alla fall inte lånsiktigt hållbart). Hon menar att Sahlin och hennes kamrater när en nostalgisk dröm om nya egna hem och att de undviker målkonflikter.

Det är i någon mening helt sant, i synnerhet detta med målkonflikter. Låt oss alltså utgå från vad som krävs för en fungerande och växande stad. Först och främst förstås en kombination av arbetsplatser, bostäder och handel. Allt detta kräver en fungerande infrastruktur både vad gäller energi, vatten och avlopp men också för kommunikationer, såväl fysiska som digitala. Till detta kommer förstås sådant som utbildning, vård och omsorg. Till detta kommer också ett pulserande storstadsliv dvs centra för kommers och allehanda kulturella yttringar, där det är kul att vara, där det finns saker att göra för alla under i stort sett dygnets alla timmar.

Expanderar staden måste alla former av kommunikationer byggas ut, det gäller både kollektiva och individuella transportslag. Det är en målkonflikt att bita i eftersom utbyggnad av t.ex. vägnätet - absolut nödvändigt - kolliderar åtminstone kortsiktigt med ambitioner att minska beroendet av fossila bränslen. Det måste lösas genom satsningar på alternativa bränslen, inte på straffskatter, minskat vägbyggande och annat försvårande av vägburna transporter.

Om vi nu skall få fart på bostadsbyggandet - funkar det med investeringsstöd för hyresrätter, skattesänkningar för bostadsrätter och egnahem-satsning och kan vi få fram mark för sådant byggande där folk faktiskt vill bo. Här uppstår massor med målkonflikter t.ex. befintliga boendes motvilja mot förtätningar (vilket är enda chansen att erbjuda hyresrätter i vettiga - önskade - lägen). Varför minska skatteintäkterna från de redan priviligierade bostadsrättsinnehavarna - skatteintäkter som behövs för att ge investeringsstöd för hyresrätter, för upprätthållande av kvalitet i vård, skola och omsorg.

För att staden skall leva och frodas, för att den skall växa och fungera soom tillväxtmotor måste nya jobb, verksamheter, skapas. Det kräver både hög kunskapsnivå men sannolikt i än högre grad ett kreativt klimat med stort utrymme för satsningar. Frågan är om det går att veta inom vilka områden sådans nya verksamheter kommer att skapas annat än i mycket allmänna termer. Vad är det som gör att produkter som säter trender som iPhone eller tjänster som Spotify dyker upp. Det måste finnas folk med idéer, kreativa typer som förmår kombinera kända tekniker till nya produkter/tjänster, det måste finnas folk som är villiga att investera i rätt riksfyllda projekt. För detta behövs förstås någon form av politik men hur ser den egentligen ut?