När makten anpassar sig: " Lena Sundström kallar strategin för ”luftning”. Hon har sett den misslyckas på andra sidan Öresund.
- Ja, alla säger att om man bara ”luftar” frågorna så kommer uppslutningen kring de främlingsfientliga partierna att minska. Men det är en farlig strategi. Värderingar sprids uppifrån. Ju mer man har luftat dem, ju mer har de spridit sig.
Gellert Tamas delar hennes erfarenheter. Men ser längre tillbaka, till 1991, då hans förra bok ”Lasermannen” utspelar sig och Ny demokrati satt i Sveriges riksdag.
- Då trodde politikerna att om de stora partierna inskränkte flyktingarnas rättigheter själva så skulle behovet av Ny demokrati minska. Men det som hände var motsatsen. När Leif Blomberg blev integrationsminister och började tala om ekonomiska flyktingar så legitimerade man i stället Ny demokrati."
Uppenbart för var och en - om luftandet samtidigt innebär anpassning så är inget vunnet och de obehagliga åsikterna legitimeras. Luftning i meningen offensiv mot ger förstås helt annat resultat. Men då får man inte ge en tum, inte börja dribbla med flyktingars rättigheter, inte inskränka asylrätt osv. Fullständigt självklart kan man tycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Även om det förstås är tillåtet att lämna anonyma kommentarer så uppskattar jag om du anger namn i där för avsett fält.