Guillou inte så bra om betyg

Klassamhället förstärks utan betyg i skolan: "Rika barn får i allmänhet bättre betyg i skolan än fattiga barn. Så har det alltid varit och orsakerna är lätta att se. I rika hem är utbildningsnivån högre än i fattiga hem och rika föräldrar är inriktade på att barnen skall göra karriär i samhället genom högre utbildning. I rika hem finns inget behov av att ha självförsörjande barn och det är inget problem att barnen studerar några år utan att bidra till försörjningen.

Det handlar inte om begåvning (även om många rika vill tro det) och alltså är det en fråga om en orättvis ordning och ett lika logiskt som klart uttryck för klassamhället.

På 60-talet beslöt sig Socialdemokraterna för att göra någonting åt denna orättvisa. Men eftersom det skulle vara alltför långtgående att avskaffa klassamhället bestämde man sig för att i stället avskaffa betygen. Logiken var enkel. Om man avskaffar betygen kan rika barn inte få bättre betyg än fattiga barn."

Jan Guillou överträffar i dagens Aftonblad inte sig själv. Istället förenklar han bakgrunden till det betygsmotstånd som åtminstone seden 60-talet funnits hos mer radikalt funtade människor. Det handlar inte om någon fånig tro på att, eftersom barn från olika bakgrund får betyg som återspeglar denna, en upplevd "orättvisa" skulle upphöra om betygen togs bort. Det handlar istället om att betyg - i synnerhet givna under tidigare år i skolan - starkt bidrar till att stigmatisera de som får låga sådan, manifestera deras misslyckande, tidigt bekräfta deras underordnade ställning.

Guillou tycks ha hakat upp sig på en borgerlig myt, nämligen att samhället blir bättre om viss ståndscirkulation upprätthålls och att denna befrämjas av att populasen bibringas uppfattningen att det är - och endast är - kvalifikationerna som avgör om du lyckas. Sålunda drömmer sig en Guillou tillbaka till en tid när några få av arbetarklassens barn genom att vara alldeles särskilt anpassliga till en skola för medelklassens barn kunde ta sig vidare och få en studentexamen och därefter klättra upp en pinne på klassamhällets stege.

Och visst är det rimligt att det går att förflytta sig i det kapitalistiska samhällets hierarki men det bygger också på föreställningen att det är mindre värt att spendera sitt liv som arbetare - en syn som går igen i mycket. Kan man inte tänka sig att det också är fullt möjligt att få ett gott liv som arbetare på t.ex. Scania eller som undersköterska på ett äldreboende?

Efter denna lilla parantes åter till skolfrågan:

Grundskolan skall ge alla den kompetens de behöver för att fungera väl i samhället. För det behövs inga betyg utan en skola för alla som faktiskt ser till att alla, utan undantag, får möjlighet att utveckla denna kompetens.

Grundskolan skall därutöver ge alla, likadant utan undantag, tillräcklig kompetens för att kunna fortsätta studera i gymnasieskolan. Givet att alla faktiskt utvecklat den kompetens som behovs behöver inget urval ske inför gymnasieskolan utan alla kan få det val de själva gör (betänk det absurda i att det under lång tid var svårast att komma in på frisörutbildningen). Behöver man göra urval är sannolikt intresse/fallenhet bra urvalskriterium.

Ett borgarbarn kommenterar också Guillous artikel (f-n vad irriterande det är med bloggar där man inte hittar avsändaren) liksom Morrica.