Gadgeten innehöll ett fel

20100719

Guillou inte så bra om betyg

Klassamhället förstärks utan betyg i skolan: "Rika barn får i allmänhet bättre betyg i skolan än fattiga barn. Så har det alltid varit och orsakerna är lätta att se. I rika hem är utbildningsnivån högre än i fattiga hem och rika föräldrar är inriktade på att barnen skall göra karriär i samhället genom högre utbildning. I rika hem finns inget behov av att ha självförsörjande barn och det är inget problem att barnen studerar några år utan att bidra till försörjningen.

Det handlar inte om begåvning (även om många rika vill tro det) och alltså är det en fråga om en orättvis ordning och ett lika logiskt som klart uttryck för klassamhället.

På 60-talet beslöt sig Socialdemokraterna för att göra någonting åt denna orättvisa. Men eftersom det skulle vara alltför långtgående att avskaffa klassamhället bestämde man sig för att i stället avskaffa betygen. Logiken var enkel. Om man avskaffar betygen kan rika barn inte få bättre betyg än fattiga barn."





Jan Guillou överträffar i dagens Aftonblad inte sig själv. Istället förenklar han bakgrunden till det betygsmotstånd som åtminstone seden 60-talet funnits hos mer radikalt funtade människor. Det handlar inte om någon fånig tro på att, eftersom barn från olika bakgrund får betyg som återspeglar denna, en upplevd "orättvisa" skulle upphöra om betygen togs bort. Det handlar istället om att betyg - i synnerhet givna under tidigare år i skolan - starkt bidrar till att stigmatisera de som får låga sådan, manifestera deras misslyckande, tidigt bekräfta deras underordnade ställning.

Guillou tycks ha hakat upp sig på en borgerlig myt, nämligen att samhället blir bättre om viss ståndscirkulation upprätthålls och att denna befrämjas av att populasen bibringas uppfattningen att det är - och endast är - kvalifikationerna som avgör om du lyckas. Sålunda drömmer sig en Guillou tillbaka till en tid när några få av arbetarklassens barn genom att vara alldeles särskilt anpassliga till en skola för medelklassens barn kunde ta sig vidare och få en studentexamen och därefter klättra upp en pinne på klassamhällets stege.

Och visst är det rimligt att det går att förflytta sig i det kapitalistiska samhällets hierarki men det bygger också på föreställningen att det är mindre värt att spendera sitt liv som arbetare - en syn som går igen i mycket. Kan man inte tänka sig att det också är fullt möjligt att få ett gott liv som arbetare på t.ex. Scania eller som undersköterska på ett äldreboende?

Efter denna lilla parantes åter till skolfrågan:

Grundskolan skall ge alla den kompetens de behöver för att fungera väl i samhället. För det behövs inga betyg utan en skola för alla som faktiskt ser till att alla, utan undantag, får möjlighet att utveckla denna kompetens.

Grundskolan skall därutöver ge alla, likadant utan undantag, tillräcklig kompetens för att kunna fortsätta studera i gymnasieskolan. Givet att alla faktiskt utvecklat den kompetens som behovs behöver inget urval ske inför gymnasieskolan utan alla kan få det val de själva gör (betänk det absurda i att det under lång tid var svårast att komma in på frisörutbildningen). Behöver man göra urval är sannolikt intresse/fallenhet bra urvalskriterium.

Ett borgarbarn kommenterar också Guillous artikel (f-n vad irriterande det är med bloggar där man inte hittar avsändaren) liksom Morrica.

13 kommentarer:

  1. Tycker vi ska kika lite på den skolreform som just beslutats om i Skottland. Inga stora prov och fokus på att lära för livet....

    Dax för en gigantisk studiecirkel om lärande i Sverige där samtliga medborgare bjuds in.. dvs föräldrar, politiker, fackförening, forskare i skolfrågor. lärare och rektorer. Som man gjort i Skottland...

    Betygsfrågan måste vara underordnad. Kunskapsfrågan måste vara absolut viktigast.

    SvaraRadera
  2. Kul att vi i denna fråga tycks vara helt överens, Britta. Betygen är en icke-fråga och när vår (rödgröna) position verus högerns handlar om att tidigarelägga till årskurs 7 eller 6 så har någon gjort en felaktig strategisk bedömning.

    SvaraRadera
  3. Du fångar det väsentliga perfekt i "Kan man inte tänka sig att det också är fullt möjligt att få ett gott liv som arbetare på t.ex. Scania eller som undersköterska på ett äldreboende?"
    Som född under 40-talet så är det precis detta som avgjorde, i många arbetarhem upplevde man stolthet över ett hederligt arbete, studera blev en fråga om det var värt det/nödvändigt. Man kunde om man ville. Betyg hade man hela tiden och reflekterade lite över så länge de var hyfsade och man slapp att gå om en klass. Efter skoltiden, efter 7-an möttes man på byn och då var man vuxen. Betygen kan bara värderas utifrån kunskap om klasskulturen.

    SvaraRadera
  4. Det verkar finnas dels en tendens att se klassresor bara som individuella projekt istället för att "befria arbetarklassen från lönearbetets slaveri" vilket borde ske utan att man nödvändigtvis upphör att vara just arbetare, dels en sammanblandning av hur man på bästa sätt ser till att alla får med sig de generella kompetenser (som ändras över tid) som alla behöver med frågan om hur man på bästa sätt utvärderar och följer upp kollektivt och individuellt.

    SvaraRadera
  5. Det finns en otydlighet i dagens utbildningssystem om vad som leder till vad. När är man utbildad? Inga betyg i världen förändrar den här grundläggande osäkerheten.

    SvaraRadera
  6. Å andra sidan så har många inom arbetarklassen gjort den ekonomiska lönemässiga klassresan utan att ha gjort den kulturella. Bert Karlson och Jan Eliasson, typ.

    SvaraRadera
  7. Man vet ju att betygen sällan har någon betydelse när man är på jobb intervju. Det är annat som räknas då. Betygens enda funktion verkar vara som sortering för vem som ska in på läkarlinjen eller andra högstatus jobb. När man ser på många av de som är läkare i dag undrar man om man kanske skulle man ha en annan typ av intag där som inte bara fokuserar på betyg.

    Sen vet man ju att det är så att fristående gymnasier använder höga betyg för att locka till sig elever. Var någon utredning om det som jag har tappat länken till. Kommer man inte till rätta med det så kommer betygens betydelse att urholkas rejält.

    Men min gamla sosse-släkt var oerhört stolta över att jag - en i den gamla arbetarsläkten - faktiskt hade disputerat på ett universitet. Däremot ställer jag inga krav på mina egna ungar att gå vidare inom akademin för att också ta steget in i den sk fina världen. Tvärtemot. Jag vill nog hellre att de får sig vanliga hederliga arbeten och slipper ägna sig åt intriger, sexuella trakasserier och diskriminerande behandling, ständiga obetalda övertider och annat elände i universitetsvärlden. Skulle ha valt en annan väg i livet om jag hade haft facit i hand.

    SvaraRadera
  8. Precis som Britta här ovan snuddar vid så är det märkligt att diskutera betyg som prerekvisit när betygssättningen OCH betygsstrukturen befinner sig på ett sluttande plan.

    Jag har flera bekanta som är inom läraryrket och som vittnat om privatskolor (vad f-n är "friskolor" för trams?) där betygssättning (omotiverat och urholkat hög sådan) jämte resor ("språkresor") samt utrustning (datorer) blivit ett konkurrensmedel. Även om det sällan uttalas något så är det mycket väl förstått att betygen bör sättas med avsikt på "marknadskrafterna" och inte bara prestation.

    SvaraRadera
  9. Thomas Tvivlaren, är lite osäker på detta med betygsinflationen - tror att Skolverket granskat och funnit de försumbar. Däremot antar jag att privata skolor har ett urval vad gäller elever som förstås påverkar. Sen reagerar jag lite mot att språkresor och datorer får vara et konkurrensmedel. Bra språkundervisning inkl. resor och datorer till alla elever borde vara en självklarthet i alla skolor.

    SvaraRadera
  10. Guillou har rätt. Det går inte att få bort stigmatiseringen av de sämsta eleverna genom att låtsas om ingenting. De blir stigmatiserade ändå av sina klasskamrater på rasterna. Skolan har försämrats i decennium efter decennium och socialdemokraternas enda lösning är att låta bli att mäta. (De borgerliga dillar om elitskolor. Med eliten menar de barn till rika föräldrar.) Jag träffade dåvarande statssekreteraren i utbildningsdepartementet Sverker Gustafsson en gång, och då sa han att grundskolan är skit, och alla vet om det. Han var statssekreterare under Lennart Bodström, snacka om uppochnervända världen.

    SvaraRadera
  11. Här är länken till artikeln i dn angående betygen

    http://www.dn.se/debatt/konkurrens-om-elever-ger-orattvisa-gymnasiebetyg-1.932111

    SvaraRadera
  12. Ska kolla upp deras forskning, Britta. Nu verkar det ju av citaten att döma bara vara spekulationer från deras sida. Vill man kan man ju anta att skolan helt enkelt blev 28 gånger bättre under tidsperioden - men det skulle väl inte passa som slutsats:)

    SvaraRadera
  13. nej det verkar vara så att betygen har gått upp och kunskapen ner....

    men kolla gärna och skriv en vers på din sida...det där är ju inte mitt forskningsområde precis

    SvaraRadera

Även om det förstås är tillåtet att lämna anonyma kommentarer så uppskattar jag om du anger namn i där för avsett fält.