Gadgeten innehöll ett fel

20101015

Kommentar till Åström, Batljan och Nilsson och om tillväxtens nödvändighet

Partiet (S)om föll på eget grepp: "– Moderaterna har en berättelse som handlar om att de människor som är arbetslösa eller i utanförskap kan få jobb i en lågproduktiv tjänstesektor, kommenterar Jenny Andersson, doktor i ekonomisk historia och verksam vid Institutet för Framtidsstudier.

– Socialdemokraterna däremot har ingen analys av hur arbetslösheten hänger ihop med ekonomiska förändringar i samhället utan anpassar sig i stället till högern.

Det behöver inte nödvändigtvis vara så att väljarna tycker om eller tror på Moderaternas lösningar – sänkta minimilöner, lågproduktiva jobb i en växande servicesektor – men jämfört med Göran Perssons ”jobben kommer” från 2006 eller Mona Sahlins vädjande om att vi helt enkelt ska vara snälla mot varandra i årets valrörelse så valde ändå väljarkåren att gå på Reinfeldts linje.

Kanske finns det någon slags rättvisa i Socialdemokraternas tillbakagång. Jämlikhet och arbete har varit (S) själva grundvärden ända sedan arbetarrörelsens barndom. De senaste tjugo åren har partiet misslyckats i sina hjärtefrågor. Samhället har dragit isär och Socialdemokraterna har fått betala priset."





Magnus Åström fångar upp en del av socialdemokratisn problem i Dagens Arenaa. Detsamma gör Ilija Batljan i en intervju i Veckans Affärer. Batljan hävdar bland annat att problemet är
Avsaknaden av politik. Det saknades en helhetsdiskussion om vår vision. I stället för att förklara vår helhetssyn bildade vi ett slags lapptäcke av sakfrågor och kompromisser som inte hängde ihop
Sen skåparBatljan ut det rödgröna samarbetet - och har förstås rätt - men jag kan inte låta bli att konstatera att han inte gjorde det, offentligt i alla fall, när det presenterades. Det är rätt många nu som kommer ut, som nu luftar kritik, invändningar som man undrar var de höll hus när det spelade roll vad som sas (spelar roll nu med för det är inte försent).

Några har stått resliga hela tiden, bland dem Anders Nilsson som idag skrev under rubriken När verkligheten kommer ikapp oss så står vi utan svar, och vi förstår inte människor längtan och strävan:
Debatten om framtidens socialdemokrati tog slut, den hänvisas till en kriskommission vars uppdrag har ett oklart bäst före datum.

Under tiden tycks det om Thomas Bodströms onda och goda sidor och partiets ledning positionerar sig för att överleva stormen. Är han det ställföreträdande lidandet, syndabocken i eftervalsdebatten? Det nödvändiga offret för andras överlevnad?

Kriskommisionen mobiliserar medhårs-strykarna och en generation ideologer som hör till före "feldt-tiden", som får representera det ondas upphov. På så sätt är det en knäpp på näsan som på partiledaren som tyckte att gå tillbaka 8 år i tiden med vår analys, var tillräckligt; ett lite tafatt försk att säga att "allt är inte bara mitt fel". Men vi måste gå mycket längre tillbaka än till 2002. Och det räcker inte att stanna vid Belsebub Feldt och 80-talet.


Själv har jag en till Nilssons resonemang kompletterande fundering. Under 70-talet kanaliseras mycket av den till 68 knutna radikaliteten bort från frågor om makt, inflytande och under den gröna vågens flagg över till miljöalarmism (obs det fanns/finns mycket att göra inom miljöområdet). Effekten blev att socialdemokratin (och faktiskt hela samhällets) framtidstro baserad på teknikutveckling och tillväxt fick sig betydande törnar. Symbolfrågan är kärnkraften.

Enkelt uttryckt - om den ideologiska utgångspunkten är att man skall fördela de samhälleliga resurserna mera rättvist och så att alla får rimliga livsvillkor krävs tillväxt, ett överskott att fördela eftersom ekvationen egenintresse/solidaritet alltid måste ha en lösning som innebär att ingen får det sämre.

Det är därför Batljan har helt rätt när det gäller:
"Ett fatalt misstag"

Socialdemokraternas oppositionsråd i Stockholms läns landsting ifrågasätter också samarbetet mellan de rödgröna partierna - och kritiserar uppgörelsen om Förbifart Stockholm.

- Den var ett fatalt misstag. Den bevisade dels att en socialdemokratisk regering var beredd att kompromissa bort frågan om Stockholms tillväxt, dels att partiet inte förstod sig på de problem som invånarna i huvudstaden lever med.



Technorati Tags:
, , , ,


3 kommentarer:

  1. Utveckling kräver att man drar erfarenhet av det förflutna.De rödgröna lät sig hetsas till att inte profilera sig så som M gjorde. Misstaget var att väljare inte röstar på block utan partier.Nu måste S,V.Mp profilera sig var för sig. Inte minst S som osjälviskt men otacksamt drev hela valrörelsen i De rödgrönas namn. S ska återta täten i svensk politiken. Vi har jättechans nu när M måste kompromissa till höger,vänster och mitten som minoritetsregering.

    SvaraRadera
  2. Amen herregud... det var ju MP (läs Maria Wetterstrand) som drev hela valrörelsen i de rödgrönas namn... när Mona Sahlin malde på tomgång i rutan så bytte vanligt folk kanal...

    SvaraRadera
  3. den här diskussionstråden som nu sträcker sig över flera bloggar är den bästa jag sett på länge!

    SvaraRadera

Även om det förstås är tillåtet att lämna anonyma kommentarer så uppskattar jag om du anger namn i där för avsett fält.