Gadgeten innehöll ett fel

20101004

Historielös och helt vilse

"The history of all hitherto existing societies is the history of class struggle."



Visst finns det flera sätt att använda klassbegreppet - egentligen huvudsakligen två: Antingen som ett rätt abstrakt begrepp i syfte att förklara maktförhållandena i samhället eller som ett uttryck för den upplevda tillhörigheten till en viss grupp. Nära förbunden med det förra är förstås - också tämligen abstrakt - användande av klass/socialgrupp som ett sätt att utifrån statistiska kriterier beskriva samhället (utan att egentligen beröra maktfrågan).

Numera är det faktiskt vanligt att möta uppfattningen att typ det inte finns så många som identifierar sig som t.ex. arbetarklass så därför behövs inte klassbegreppet eller t.o.m. att det skulle vara obsolet. För att uppnå dessa mål behövs verktyg, verktyg som förmår identifera . Man finner faktiskt partikamrater (s) som inte fattar att klassbegreppet används för att analysera maktstrukturerna i samhället och har väldigt lite med klassmarkörer etc att göra - något som man däremot skulle kunna se i anslutning till begreppet klassmedvetenhet. Det senare nog så viktigt men som också kräver agitation/skolning i parti och fack för att tydliggöra/förstärka. En eller annan studiecirkel skulle kanske behövas:)

Så varför orda om detta nu när debatten bör handla om hur Sverige bör utvecklas och vilken roll socialdemokratin borde spela för att uppnå detta? Svaret är förstås att utan verktyg för att analysera samhållet spelar det ingen större roll om man kan svänga sig med vackra ord som frihet, jämlikhet och solidaritet. För att uppnå dessa mål krävs analysverktyg, verktyg som kan dechiffrera den verkliga makten och som därmed kan användas för att forma en politik. Precis det som Katrine Kielos efterlyser i Aftonbladet, som Lena Sommestad också efterlyser med fokus på det globala perspektivet.

Och egentligen vet vi - visst ser världen annorlunda ut men de grundläggande motsättningarna består. Hur nära lierat staten och kapitalet är illustreras ju på ett utmärkt sätt av räddningsaktioner till förmån för bankkapitalet:
Från slitna barer i rostbältet till Ovala Rummet i Vita Huset. Efter finanskrisen är Wall Streets megabanker favoritfienden nummer ett för många amerikaner. För bankerna själva var krisen kanske det bästa som kunde hända. Två år senare är de större och starkare än någonsin.
Andra exempel kan vi lätt hitta om vi följer spåren som leder till alla de krig/konflikthärdar ve ser runt om i världen. Bara den blinde ser inte, bara den döve hör inte. bara den historielöse är vilse.


Technorati Tags:
, , , ,
,


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Även om det förstås är tillåtet att lämna anonyma kommentarer så uppskattar jag om du anger namn i där för avsett fält.