Vem lämnar Borgnäs i sticket

Verklighetens folk lämnades i sticket: "Detta hänger ihop med finanskapitalismens utveckling. Staten och kapitalet satt verkligen i samma båt när även kapitalet hade ett intresse av en välmående nationell reservarmé och gärna betalade för att hålla den i beredskap för aktiv tjänst i produktionen. I dag kräver kapitalet snarare dels en högproduktiv elit för de kvalificerade jobben, dels en billig underklass för de enklare jobben. En expansiv välfärdspolitik ter sig därför onödigt hjärtnupet, inte en samhällsekonomisk nödvändighet. "

Jag har visserligen inte ansträngt mig för att ta reda på sammansättningen av "kriskommissionen" utan bara noterat vilka som leder de olika arbetsgrupperna. Kajsa Borgnäs tillhör den skaran. Reagerar lite ryggradsmässigt när jag läser att hon hävdar att staten och kapitalet satt i samma båt (reaktionen avseende val av tempus), som om staten och kapitalet nu plötsligt skulle fått motsatta intressen. Kanske tillhör Borgnäs i själva verket statskramarna i partiet och det är ju i så fall lite illavarslande när det gäller inriktningen på idédebatten.

Det som talar mot min ryggmärgsreaktion är att Borgnäs i den citerade artikeln åtminstone börjat titta på hur samhället ser ut idag och i viss mån säkert har rätt i att en del av de arbetslösa inte utgör något reellt alternativ till de som har arbete. Frågan är dock i vilken utsträckning - om arbetslösheten är en 8-10% så är det väl fortsatt så att den andel av arbetskraften som är sysselsatta i branscher med låga kompetenskrav är betydligt större.

Denna fundering leder fram till tankar om hur arbetsmarknaden kommer att se ut framgent. Ibland får man intrycket att uppfattningen att alla kommer att jobba i högkvalificerade sektorer är utbredd. Detta understryks av att ledande kamrater fokuserar på behörigheten till högskolan när gymnasiets inriktning diskuteras. Så är naturligtvis inte fallet. Vi kommer framgent att behöva minst samma andel av den arbetsföra befolkningen sysselsatta inom serviceyrken med ofta inte särskilt höga krav på lång utdildning som idag. Det gäller vård, omsorg och stora delar av servicenäringen. Huvudskälet till att alla bör ha högskolebehörighet är i första hand att man som medborgare behöver dessa kunskaper (för att t.ex. inte falla för SD-propaganda), i andra hand att man också behöver breda allmänna kunskaper och förmåga att lära, ta del av instruktioner etc. för att klara sig väl i arbetslivet och i tredje hand att man därmed ökat sina valmöjligheter, faktiskt kan "göra karriär.

Ibland lyckas vi verkligen kränka de människor som arbetar i branscher med relativt låga kompetenskrav genom att t.ex. förutsätta att alla vill/kommer att vilja studera vidare, genom att ge vissa typer av serviceyrken nedsättande epitet - sådant biter hårt på de som arbetar i sådana yrken.

Låt oss bara betrakta denna underklass villkor - och då menar jag den del av densamma som har arbete (för jag delar inte Borgnäs definition som tycks begränsas till de arbetslösa) - ur synvinkel egen försörjning och förverkligande av sitt livsprojekt, att kunna skapa sig ett gott liv. De flesta aktuella yrken ger så dåligt betalt att man knappast kan tänkas försörja sig, åtminstone om "sig" inbegriper barn. Man blir alltså hänvisad till bidrag för sin existens, prövad, utlämnad åt staten (det offentliga). Ofta handlar det om dåligt betalda slitiga jobb - på stressiga snabbmatsrestauranger, på äldreboenden, som städare osv. En del av dessa jobb är genomgångsjobb lämpliga för unga, ibland studerande, och förhållandena kan kanske accepteras men för det stora flertalet gäller att de erbjuder usla villkor. Det här är yrken som erbjuder noll eller ingen egen kontroll över arbetets uppläggning, över dess förläggning i tid, över hur själva arbetstiden kan användas.

Nåja, poängen är att statens och kapitalets intressen faktiskt sammanfaller. Man behöver fortsatt en kader av människor som utför en mängd relativt okvalificerade sysslor, till del bestående av jobb inom den offentliga sektorn men också inom servicesektorn. Till det behövs också en skara arbetslösa för att säkerställa att inte lönekraven inom dessa områden blir för stora. För den som väljer att identifiera sig med staten blir det gemensamma intresset med kapitalet i denna fråga ofrånkomligt.

Ulf Bjereld skrev häromdagen

Utmaningen består nu i att formulera en politik som varken är nostalgisk eller marknadskramande, men som förmår föra in partiets centrala värden om frihet, jämlikhet och solidaritet till vår tid.

baserat på en analys däri samhälleliga grundläggande konflikter (mellan arbete och kapital) skulle ha förändrats genom övergången till informationssamhället. Man undrar - har det faktum att majoriteten av befolkning äger en bråkdel av produktionsmedlen radikalt förändrats, har det faktum att majoriteten för sin försörjning är beroende av lönearbete förändrats, har förmögenhetsfördelningen plötsligt i grunden ändrats. Man undrar - har vi inte fortsatt ett samhälle med klasser, med en tydlig underklass. Man undrar helt enkelt!

Technorati Tags:
Arbetarrörelsens tankesmedja, Eftervalsdebatt, Klass, Klassanalys, Solidaritet, val2010, Kajsa Borgnäs, Ulf Bjereld