Så röstar jag och varför (del 1)

Isobel Hadley-Kamptz: Dåliga partier, bra människor: "Jag vet inte vad jag ska rösta på. Jag vet inte ens vilket block jag ska rösta på.

Jag kommer stå där velande i vallokalen med den gnagande insikten att jag oavsett vilket kommer bli besviken.

I många länder uttalar ledarsidor sitt stöd för partier inför val. Trots personvalets uppenbara begränsningar väljer jag alltså hellre enskilda kandidater. För det finns massor av bra människor i nästan alla partier.
Om jag fick drömma skulle Alice Åström (V) vara de rödgrönas justitieministerkandidat och då skulle jag inte längre tveka lika mycket.

Med henne har Vänsterpartiet en narkotikapolitik som inte ser missbrukare som brottslingar och en kriminalpolitik som bygger på vetenskap och humanism. Hennes engagemang för den enskildes rätt mot staten överskuggar dessutom de flesta liberalers."

Isobel Hadley-Kamptz har skrivit en ledare i Expressen som beskriver hennes vånda inför valet och det är faktiskt inte svårt att förstå hennes resonemang. Som socialdemokrat brottas jag dock med andra perspektiv på frågan - finns det något som tillräckligt starkt talar emot att jag skulle lägga min röst på mitt parti. På ett sätt skulle man kunna föreställa sig att denna utgångspunkt underlättar - t.ex. kunde man ju tänka sig att blockfrågan därmed är avförd och så är det naturligtvis. Dock - när valrörelsen utvecklats som den gjort - är det inte helt självklart, den närmast patetiska strategi som karaktäriserat densamma där det gällt att övertrumfa varandra med spenderandet av offentliga medel kan få den trognaste socialdemokrat att tvivla. Finns ju anledning att både i ett kort och långt perspektiv fundera över hur vi använder dessa.

Långt viktigare är dock frågan om hur grundläggande socialdemokratiska värden representeras. Det handlar om frihet, jämlikhet och solidaritet. Inte nödvändigtvis om huruvida budskapet är grinigt:) När det gäller frågan om frihet har jag faktiskt stora problem - jag såg t.ex. inte Thomas Bodström på manifestation för bibehållande av ett öppet samhälle i lördags. Hade han dykt upp hade det förstås väckt betydande uppmärksamhet - att känna integriteten hotas i samband med ett drogtest går tydligen bra, men att dra några intelligenta slutsatser av detsamma klarar han dessvärre inte. Hoppas precis som Isobel Hadley-Kamptz att Alice Åström blir justitieminister.

Också när det gäller jämlikheten kunde man begära mer men här är ändå linjen klar, ungdomar skall inte tidigt tvingas välja bort framtida utbildningsmöjligheter (här borde förstås argumentet vara att alla oberoende av arbete faktiskt behöver god kommunikativ förmåga på både svenska och engelska - grundskola räcker inte i någon bransch). Skyddet för de som drabbats av sjukdom och/eller arbetslöshet är väsentligt bättre med det rödgröna alternativet och det är faktiskt historiskt så att socialdemokratin gjort mycket bra, tyvärr har vi inte lyckats utveckla en bra modell för vår tid. Dessutom saknas konkreta åtgärder när det gäller de som har det svårast - det är faktiskt orimligt att lägga stora resurser på skattesänkningar till alla pensionärer, även de rika, samtidigt som vi har många med betydligt svårare situation.

Technorati Tags:
Erik Laakso, Expressen, Isobel Hadley-Kamptz, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Thomas Bodström, Mona Sahlin, Frihet