Så röstar jag och varför (del 3)

Klamydiabrevet: Sveket: "Detta är en fars. Alla vet det. Men inget kan vi göra åt det. Oavsett vad de hittar på är det skattekronor som bekostar detta. Det gör det samma om det är sjukersättning, aktivitetsersättning eller försörjningsstöd. Kan man inte låta människor vara ifred? Vem har vunnit något på att en människa hur brutits ned? De borgerliga politikerna talar gärna om incitament för att arbeta, men vilka incitament har min mor? Ska det vara så svårt att acceptera att vissa människor inte kan bidra lika mycket som alla andra? Dessutom har hon slitit som ett djur i över trettio år, gått till jobbet varenda dag. Kunde inte det räcka? Har hon inte bidragit nog? Om inte sjukersättningen är till för min mor, vem är den då till för?

Det är som skojfriska personer säger, enda giltiga skälet till frånvaro är egen begravning. Det är vad Alliansen säger också. Men de skojar inte.

Detta är Sverige 2010, under borgerligt styre. För mig är inte detta vilket val som helst. Det handlar inte om abstrakta plånboksfrågor eller ens rena ideologiska ståndpunkter egentligen. Det handlar om en människa och hennes rätt till värdighet."

Läser man Emelies inlägg på Klamydiabrevet behöver väl egentligen inte så mycket sägas. Då handlar valet om människosyn som förstås är ideologiskt grundad. Vi har en hel del sprickor i våra välfärdssystem som faktiskt måste åtgärdas - och i det perspektivet blir slogans som Välfärd före skattesänkningar inte bara slogans, inte bara retorik utan högst verklig politik, för högst verkliga människor.

Fredrik Jansson beskriver Emelies inlägg med orden:

Jag vill bara rekommendera vad som kan vara valspurtens viktigaste läsning. Det är en lång text som vill slita ditt hjärta i stycken. Men det är så här det ser ut i Borgarnas Sverige. Det här är resultatet av att du fått några hundralappar mer i plånboken.

Ali Esbati gör en liknande kommentar:

Inlägget är väldigt långt. Men jag tycker verkligen, verkligen att du ska läsa det, och tänka en gång till på om det är ett sådant här samhälle du vill leva i. Fredrik Reinfeldt och hans regering är stolta över att ha gjort något med sjukfrånvarostatistiken. Det här är vad de har gjort med de människor som är den statistiken

Nu är det förstås inte bara sjukförsäkringsvillkoren det handlar om. Människor råkar inte bara ut för sjukdom. Vi har en hel del annat att ta itu med också - bostäder till hemlösa är ett exempel, ekonomiska villkor för fattiga familjer med barn ett annat. Samtidigt behöver vi visioner som också sträcker sig utöver det kortsiktigt nödvändiga. En sådan hittar jag på nystartade nättidningen Kulturdelen.nu där Helena von Hoffsten beskriver ett kulturpalats beläget där nuvarande McDonalds deprimerande byggnad ligger alldeles bredvid Maren i Södertälje. Kanske skulle jag vilja komplettera hennes vision med ett sprudlande mer vanligt nöjesliv också i detta palats som skulle få det att leva dygnet runt och därmed bidra till ökat folkliv i området, men hon beskriver en tilltalande idé.

Litet PS till Helena von Hoffsen dock - varför skulle Södertäljeborna plötsligt börja gå på bio hemmavid, alla biografer har ju lagts ned på grund av sviktande publikunderlag.

Måste göra en uppdatering (ca 02.27): Alliansfritt kommenterar också Emelies inlägg bl.a. med orden:

Den bild som målas upp i Emilies bloginlägg är långt mycket tydligare än alla tabeller, kurvor och citatsamlingar vi sammanställt. Det som visas är en bild långt mycket mer omfattande än en enskild människas lidande. Det är en bild av vilken framtid de borgerliga har att erbjuda.

Ska du läsa ett enda blogginlägg under den här mandatperioden bör du välja bort Alliansfritt Sverige och istället fokusera på det som verkligen verkligen beskriver den verkliga verkligheten så som den verkligen ser ut för verkliga människor. Emelie erbjuder just detta.

Det är ingen strukturerad text, det är ingen professionell text, det är inget litterärt mästerverk. Det är inte heller någon kort text. Det är en verklighet som inte låter sig beskrivas i politiska talespunkter som upprepas tills de förlorar all betydelse.

Det är på riktigt.

Skiljelinjen mellan de politiska alternativen är tydliga. Det är välfärd eller skattesänkningar som fritar de som tjänar mest från välfärdens ansvar. Det är solidaritet och omtanke om varandra eller mer av det som socialförsäkringsministern på fullaste allvar så adekvat sammanfattar med de bevingade orden att ”de nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.”

Du väljer.

Tänk dig jävligt noga för.

Technorati Tags:
Klamydiabrevet, Sveket, Fredrik Jansson, Ali Esbati, Kulturpalats, Helena von Hoffsten, McDonalds