Pour le moment: Dagens klass 100731: "Att kollektiva gemenskaper blir svagare och individen lyfts fram betraktas gärna som en förändring som ger större frihet åt människor att själva forma sina liv efter önskemål. Det är dock en utveckling som gynnar långt ifrån alla och påminner om varför diskussionen om klass fortfarande är viktig.
I valupptakten är socialförsäkringar och arbetsmarknad stridsfrågor i blockpolitiken. Det är dock många som tycks bortglömda i argumenten.
Det är de många tusen som står utanför de flesta socialförsäkringssystem. Det är de som inte är berättigade till a-kassa, som inte tillhör något fack, som försörjer sig på timanställningar och via bemanningsföretag där de inte har lön utöver arbetade timmar. För dem är det ofta försörjningsstödet, med tillhörande stigma, som är alternativet om tiderna de får inte räcker.
Det är en daglönarverksamhet, där den ekonomiska otryggheten dominerar livet och möjligheterna till kollektivt motstånd är små. I jämförelse med denna stora och diffusa grupp har den klassiska industriarbetarklassen betydligt tryggare arbetsvillkor."
Agnes har rätt även om jag kan ha invändningar mot hennes klassanalys - klass är inte en plånboksfråga, klass handlar om relationen till produktionsmedlen, om ägande och makt. Detta innebär dock inte att hennes poäng påverkas. Det finns uppenbart grupper som glöms bort. Ett av skälen till det finner vi i Daniel Swedins artikel
Men ingen verkar intresserad. I Blötberget och Garpenberg, i Hallonbergen och Angered finns människor som lämnats åt sitt öde. I höst förutsätts man rösta som de alltid gjort, medan välbeställda storstadsbor tydligen måste övertygas.
Kanske är det dags för både väljare och politiker att sluta föreställa sig ett Sverige där landsbygdens och storstaden människor ser helt olika ut och där dessas intressen alltid är varandra motsatser.
För i landsbygdsmänniskans och förortsmänniskans delade känsla av vanmakt och osynliggörande, borde det finnas alla möjligheter för ett parti att bygga allianser och söka stöd inför valet i september.
Trots allt lever ju de flesta väljarna inte i Stockholms innerstad.
Det Swedins analys saknar är dock just relationen till valstrategernas analys (som ersatt ideologerna i alla partier tror jag) som ju förstås bara har ett syfte, nämligen att identifiera de frågor som kan vinna det lilla antal röster (handlar om 100 000 till 200 000 tusen) som krävs för att vinna valet. Därför är medelklass i storstäder intressant (och därför är "alla" på Pride).
Anders Nilsson bidrar med en annan pusselbit
Siktet förflyttas raskt från 2018 till den 20 september 2010. Effekterna kan vi avläsa idag. Historiskt låga siffror för (s) och moderaterna som i undersökning efter undersökning på statistiskt säkerställda siffror blir största parti.
Detta är verkligheten och inför denna gör som jag ser det partiet ett olycksbådande felval. I framträdande efter framträdande och skiftande konstellationer utmanar man moderaterna på vem som är den bäste statsförvaltaren. Till sin hjälp använder man statistik och siffror som vrids och vänds för att passa dessa syften.
Ingen verkar reflektera över att det var just denna valkamp som moderaterna bad om vid deras kongress våren 2009. ”Vi är det statsbärande partiet” sa man då, och Reinfeldt har senare utvecklat det här resonemanget genom att tala om att han och moderaterna siktar på ett långvarigt regeringsinnehav. Samtidigt gick Anders Borg ut och varnade för att svensk ekonomi i kölvattnet av den stora krisen skulle få det väldigt jobbigt, man talade om arbetslöshet på 15% och kanske mer osv. Detta då alla tecken pekade mot att krisen inte skulle slå så hårt mot svensk ekonom. Varje läskunnig person i det här landet kunde se detta redan för ett år sedan. Men (s) gick i fällan. Vi inriktade all energi på att förklara regeringens inkompetens.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Daniel Swedin, Klass, Klassanalys, Val2010, Storstadsväljare, Valstrategi
Peter du avfärdar väl Agnes lite för lätt. Jag läste hennes inlägg snarare som tvärtom, klass är inte bara en plånboksfråga. Unni Drougge pekar på problematiken i sin kommentar även om jag inte kommer till samma slutsats. Och då är maktaspekten central.
SvaraRaderaIndivdualisering och ökat eget ansvar kan betyda mera makt över ditt liv om det verkligen genomförs i praktiken. En sjukskriven som själv fattar de avgörande besluten över sin egen rehablitering har ett större eget ansvar men också mera makt. Det förändrar relatonen mellan klasserna. Och gör klasstillhörigheten tydlig och brukbar, ungefär som folkrörelserna gjorde det i arbetarrörelsens barndom.
Det gör däremot inte en individualisering som bara ägnar sig åt att likställa ansvar med skuld. Och det verkar vara den rådande doktrinen idag.
Tycker inte att jag, och avsåg heller inte att, avfärdar Agnes. Uttryckte bara min tveksamhet till vad jag snarast såg som en reduktion av klassbegreppet till att i huvudsak vara en plånboksfråga. Egentligen är det rimligt att hävda att klasstillhörighet inte alls har med personers ekonomiska situation att göra även om sambandet förstås är starkt. Olika villkor för människor inom samma klass, medelklass som genom bättre villkor tenderar att känna samhörighet uppåt snarare än nedåt och en lagom stor grupp fattiga tillhör det kapitalistiska systemets mekanismer (överlevnadsstrategi om man vill ge det en slags avsikt).
SvaraRaderaI sak när det gäller individualisering är vi nog överens. Det är ju dessutom så att i stort sett alla framgångar när det gäller människors rättigheter och möjlighet till makt över sina liv har kommit efter kollektiv organisering (erkannerligen facklig sådan). Tyvärr har du rätt när det gäller dagens situation som också skulle kunna uttryckas som nedrustning av kollektivt organiserade samhälleliga nyttigheter (som skett via offentligt övertagande) med övervältring av "ansvar", som beskrivs just som individualisering, på den enskilde vilket förstås ökar ojämlikheten.
Klassbegreppeet är ju viktigt för att förstå samhället och hur det utvecklas, men det är ensabla knivig defenitionfråga. Antagligen måste man hålla det mer "teoretiskt" än jag gjorde, annars blir det lite väl mycket äpplen och päron.
SvaraRaderaVet inte men som, numera, gammal marxist med viss förkärlek just för den historiska materialismen så tycker jag att det är viktigt att vara stringent med detta såväl som andra begrepp - nödvändig förutsättning i första hand för samtal om analysen men också för att de skall ge förståelse och verktyg. Självklart måste man se själva klassbegreppet som en slags abstraktion och som oberoende av hur en enskild person definierar sig. Klassmedvetande är något man förvärvar men som inte alls behöver finnas hos de flesta eftersom det är del i en politisk medvetenhet.
SvaraRaderaJag tillhör ju den generationen som faktiskt har läst Kapitalet I-III och mycket annat, men jag finner ett pervers glädje i att läsa de senaste 20 årens marxister som försöket förena moderna sociologi och ekonomi med den klassiska marxismen. Inga enkla grejer det där, jag begriper väl inte allt men något slinker igenom, och huvudsaken för mig blir tillslut att kunna finna fram till vilka sociala krafter som kan förenas för att åstadkomma den nödvändiga förändringen.
SvaraRaderaPs, "valstrategernas analys (som ersatt ideologerna i alla partier tror jag)" är en av de skarpaste och klarsynte formuleringarna jag hört/läst på länge!
SvaraRaderaHej Peter.
SvaraRaderaFör några år sedan försökte jag ta reda på bakgrunden till och Bildtregeringens genomförande av "bemanningslagen". Det enda jag hittade på nätet var en riksdagsuppgift av en sosse som skrivits på 90-talet att lagen om privat arbetsförmedling skulle ses över. Det blev ingen översyn under Perssontiden. Tycker att det är hög tid för LO som SAP-medlem att kavla upp ärmarna. Vet du om någon utövat påtryckning i den riktningen?
Lästips:
SvaraRaderahttp://907.tumblr.com/post/946407165/barplockarna-bemanningsforetagen
nakenkatten, tror inte att det är uthyrning av arbetskraft via bemanningsföretag som är problemet utan hur vi reglerar villkoren för anställda i sådana.
SvaraRaderaRiktigt klurigt blir det när man tänker på utländsk arbetskraft. Om jag jobbade åt ett svenskt företag t.ex. i Kina så skulle jag kräva att svenska avtal skulle gälla - men vad blir resultatet om jag gör en princip av detta?