Jobben kommer, jobben kommer | Badlands Hyena: "Det är förstås bra, men låt oss inte heller glömma att 8,0 procents arbetslöshet dessutom är betydligt mindre än de 6,0 procent som Göran Persson föll på 2006. Då var det dessutom massarbetslöshet, vilket det inte är nu."
Jag har svårt att få till det där riktiga engagemanget inför årets val. Lite glimtar det dock till när jag läser ovanstående citat. Orsaken är att jag en längre tid funderat över just begreppet massarbetslöshet - om nu vi väljer att kalla 6-8% för det (beroende på om vi är i opposition eller inte) - vad skulle vi då kalla t.ex. 20% om vi drabbades av en 20/30-tals depression?
Två frågor tycker jag att det är relevant att ställa idag (apropå valet):
1. Vad handlar valet om om vi bortser från retoriken?
2. Vad borde valet handla om?
Om vi börjar med den första frågan så förefaller det som om medielogiken helt styr. Nu gäller det att övertrumfa motståndaren med mer eller mindre populistiska förslag - erkannerligen spenderande. Är det inte mera skattepengar till än den ena, än den andra gruppen så är det minskade skatter för en den ena än den andra.
Jag undrar - faktiskt lätt förfärad - var den ideologiska striden tog vägen, vart tog frågan om ett demokratiskt, solidariskt samhällsbygge vägen? Hur kan skattelättnader - vare sig det handlar om jobbskatteavdrag eller pensionärsskatten (det senare ett faktiskt fult använt begrepp tyvärr - någon sådan existerar ju inte) - bli huvudfråga när vi har alltför många hemlösa som inte får en bostad, alltför många missbrukare som inte får den vård de behöver, alltför många barn som lever i relativt sett fattiga familjer. Och här börjar väl svaret på den andra frågan.
I ett demokratiskt samhälle riskerar ingen att bli oskyldigt uthängd (nu publiceras namn på folk - både misstänkta och offer), i ett demokratiskt samhälle övervakas/visiteras inte medborgarna, i ett demokratiskt samhälle ökar den enskilde människans inflytande - i vardagen, på jobbet och i samhället i övrigt.
I ett solidariskt samhälle är det omsorgen om dem som bäst behöver omgivningens stöd som står i fokus, som är politikens absoluta prioritet. I ett solidariskt samhälle kastas ingen ut, även romer och ensamkommande flyktingar är välkomna. I ett solidariskt samhälle står dörren öppen, välkomnas de som söker sig hit. I ett solidariskt samhälle minskar utrymmet för mer eller mindre tydligt uttalat rasistisk propaganda.
Valet borde i alla avseenden handla om framtiden. Inte om detaljer i ersättningsnivåer, skattesatser etc. Det borde handla om hur vi skapar en skola som förbereder för framtidens arbetsliv. Det borde handla om hur framtidens arbetsliv kommer/borde se ut, både vad gäller vad som kan skapa nya jobb/tillväxt och om hur makten i detsamma ser ut. Det borde handla om hur samhället ska vara organiserat för att säkra uthållig tillväxt, jobb och bostäder till alla osv.
PS jag kommer att bli mycket besviken om de rödgrönas valmanifest bara blir ytterligare ett utspel i raden som spenderar - fram med lite visioner DS
Technorati Tags:
Integritet, IT i skolan, Miljöpartiet, Skola, Val2010, Valstrategi, Vänsterpartiet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet
Vissst är det så Peter. Jag satt igår och förtvivlades över den debatt som valet kommit att gälla. Kiss me Kate i riksdagsvalet, "Allt vad du gör kan jag göra bättre" med Lillbabs på Scandinavium, nej förlåt Mona Sahlin på Svt! ska det vara. Och ändå ska det sägas till Mona Sahlins fördela att hon har verkat önska en ideologisk/polktiska förnyelse, men valstrategerna har mätt huvuden, målgrupper som skall penetreras och ideologin fick vika.
SvaraRaderaEnligt denna definition på demokrati kan ju tydligen enbart en allomfattande välfärdsstat under socialdemokratisk ledning egentligen utgöra en demokrati. Dessutom, en ”solidaritet” som bygger att man skall beslagta och dela ut ANDRAS tillgångar (de ”rikas”), inte sina egna, handlar ju dessutom mer om stöld än någon verklig uppoffring för andra. Om jag skulle råna Peter Karlberg och dela ut rovet till utsatta och fattiga så skulle jag ju åka i fängelse, inte berömmas för min ”solidaritet”. På samma sätt är det ju lätt att säga att man vill ha ökade välfärdsutgifter, men man vill ju samtidigt inte SJÄLV drabbas av ökad skatt, det är alltid ”andra” som skall betala.
SvaraRaderaJRoger - jag skrev om var frågan om ett demokratiskt , solidariskt samhällsbygge tog vägen. Det innebär att jag förespråkar ett sådant men att samhällsbygget naturligtvis kan vara demokratiskt utan att vara särskilt solidariskt, något som jag förstås inte vill ha.
SvaraRaderaSedan vet jag inte vem du angriper: Skatter som tas ut efter demokratiska beslut är det ju bara larvigt att kalla beslag. Finns väl bara något enstaka land som inte har några skatter alls (och då har de olja som inkomstkälla istället). Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov tycker jag är en rätt bra devis.
@ Peter Karlberg
SvaraRaderaOK, då missförstod jag, trodde du menade att ett demokratiskt samhälle måste vara ”solidariskt”.
Genom tvång tillskansa sig andra personers tillgångar är ju per definition stöld även om det sker genom demokratiska beslut. Ett rånargäng kan ju i god demokratisk ordning, genom majoritetsbeslut, fastställa att en ensam persons tillgångar skall beslagtas av dem. Men det är lik förbannat stöld eftersom i en civiliserad rättstat måste en enskild persons äganderätt stå över denna typ av ”demokratiska” beslut.
Att genom tvång beslagta andra personer tillgångar genom beskattning är därför något som moraliskt är försvarbart enbart om alternativet är ÄNNU värre, om det t.ex. innebär att folk dör i sjukdomar för att de inte har råd med behandling.
”Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov tycker jag är en rätt bra devis.”
Det är en fruktansvärd devis som bara leder till ett totalitärt kontrollsamhälle! VEM är det som skall avgöra mina behov? Staten? Skall man likt i forna DDR ansöka till myndigheterna om att få en bil och sen skall det utredas om man har behov av en? VEM avgör ”förmågan”? Är det också staten? Är det upp till den lokala statliga arbetsledaren att avgöra? Typ ”Enligt mig har du förmåga till ett extrapass i gruvan, så här blir det inte tal om någon vila”! Varför skulle någon över huvud taget anstränga sig att utveckla sin ”förmåga” i ett sådant samhälle när det ändå enbart är ”behoven” som styr vilken standard man får?
Rätt extrem ståndpunkt du företräder när det gäller beskattning, kan bara konstatera att vi har helt olika uppfattning i den frågan. Dessbättre torde de flesta dela min:)
SvaraRaderaVisst finns det problem förenat med att fastställa en persons förmåga/behov men vi behöver på intet sätt därmed söka osds till totalitära stater för att hitta modeller, tvårtom faktiskt. De utgör ju bra exempel på hur man inte lyckats gör det.
@ Peter Karlberg
SvaraRaderaSå du anser alltså beslagtagande av andras tillgångar är helt OK om det görs genom ”demokratiska beslut”? Iofs finns det ju de som inte accepterar någon privat äganderätt alls och då kan ju en enskild privatperson aldrig bli rånad. Vissa socialdemokrater har ju en liknande inställning: skattelättnader (t.ex. RUT-avdrag) skall ses som ”bidrag från staten”. Det förutsätter ju att man anser att alla tillgångar i samhället tillhör staten och det som enskilda medborgare tillåts behålla för egen del utgör då ”bidrag från staten”.
Sen får du nog förklara VEM det är som skall bedöma mina behov och min förmåga i din tänkta drömstat om du inte anser att ett statligt kontrollorgan är önskvärt? Du kan ju inte låta mig själva göra detta eftersom risken är uppenbar att överdriver mina behov (jag känner faktiskt ett trängande behov av en Rolls-Royce och ett eget slott att bo i) och underskattar min förmåga (jag har nog faktiskt inte förmåga att arbeta alls!).