Gadgeten innehöll ett fel

20091107

Så deprimerande och föraktfullt

Allt de behöver är modet att köra över dig: "På frågan ”Är inte det att ge sig in i människors privatliv?” ger Mona Sahlin följande svar i GP:

– Jo, det är det. Precis som det var att förbjuda barnaga.

Hur ska vi förstå den jämförelsen? Menar Sahlin att föräldrar som inte tillbringar exakt och på minuten lika mycket tid med sin avkomma gör våld på barnen? I så fall finns det ju mycket ”kvar att göra” för en resultatinriktad politiker. Varför inte ta steget och schemalägga folks liv? Allt som krävs är ju lite mod."



(Hittat via knuff.)



Någon gång måste vi alla ta ställning till integritetsfrågan. Den handlar om den enskilda männikans rätt att utforma sitt eget liv utifrån egna överväganden utan inblandning, reglering eller övervakning. Utan inblandning, reglering eller övervakning gäller så länge de egna besluten inte skadar eller inskränker någon annas motsvarande rätt. I relationer mellan en eller flera myndiga vuxna gäller förstås att beslut som berör samliv tas gemensamt utifrån en jämställd position.

Hur man i en relation väljer att fördela de ekonomiska och tidsmässiga resurserna är varje sådan relations egen sak. Regleringar av sådant i vår tid är inte bara ett underkännande av en stor del av befolkningens egen kapacitet att självständigt och utan inblandning formera sina liv, det är också ett hån mot alla de som lagt ner hårt arbete, svett och möda på att bygga ett samhälle där alla har tillgång till 13 års skolgång som bas för sina liv.

11 kommentarer:

  1. Resonemanget blir så mycket snurrigare av det faktum att förbudet mot barnaga var en lag som gjorde att även barn skulle omfattas av lagar mot misshandel och våld. Att beskriva det som en ingrepp i barnets privatliv är magstarkt. Om inte Sahlin med "människors privaliv" avser de vuxna förståss! Vilket gör perspektivet och jämförelsen än snurrigare.

    På samma sätt blir frågan om barnledighet omöjlig så länge som den alltid avhandlas ur föräldrarnas perspektiv, inte barnens. Se föräldraledigheten ur perspektivet barnets rätt och frågan kommer att och måste ställas annorlunda.

    SvaraRadera
  2. Detta är kanske ett exempel på vad Göran Persson kallade "Monas förmåga att tänka".

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas Anders att du med ditt resonemang med barnperspektiv, menar att barnen har rätt till nära kontakt med båda föräldrarna under det första året i sitt liv. Och att du därmed menar att det är bra att kvotera föräldra-försäkringen som fastslogs på kongressen.

    Jämförelsen med barnaga måste jag säga är lite konstig.

    Sen om modern är lika knepig som jag att hon ammar fullt ut i sådär 9 månader så får man väl tänka över hur det ska lösas! Det finns ju bröstmjölkspumpar......

    I dagens samhälle med alla skilsmässor och hårda press på ungdomar när de växer upp är det väldigt viktig att barnen kommer nära båda föräldrarna. De behöver allt vuxen-stöd de kan få.

    SvaraRadera
  4. Jo Britta, helt överens, jämförelsen med barnaga-lagstiftningen är bisarr, men om vi såg frågan om barns tryghet och utveckling i tidig uppväxt ur barnets perspektiv så skulle matematiken kring föräldraledigheten var enklare än idag då jämställdhetsperspetivet styr debatten.

    Själva löste vi det genom att vi gick ner till 6 timmar och 7-13 resp 10-16 arbetsdagar. Barnet fick 4 timmar på dagis och 6 timmar med oss, vi fick alla tid med varandra och det var till gagn för barnet och för oss föräldrar.

    Så mitt enkla recept är 6 timmars arbetsdag med full lön och flexibel förläggning för alla småbarnsföräldrar. Sedan är det upp till oss själva att göra något bra av det. Det förtroendet borde staten ha för sina medborgare. Om inte så kan ju staten alltid välja sig ett nytt folk. Eller?

    SvaraRadera
  5. Anders, ditt recept var säkert bra för er. Inga recept bör dock förskrivas i denna fråga, istället borde förstås föräldraledighet helt knytas till barnet och kunna tas ut av vårdnadshavare eller av vårdnadshavaren/na utsedd i den form (heltid, halvtid, kvartstid, deltid, nattid, dagtid, sommartid, vintertid) som de önskar och i valfri kombination med t.ex. förskola.

    SvaraRadera
  6. Precis Peter, vi valde vår form, och hade förmånen att vi kunde välja arbetstid och omfattning. Vad jag menar är att alla barn skall skall garanteras att få tid och möjlighet att träffa sina föräldrar och familj i kvalitetstid, inte bara som trsnaportledsagare mellan hem och dagis.

    En lagstiftning som tar fasta på att ge barnen den fysiska möjligheten, tex kortare arbetstid och flextid öppnar för en sådan lösning. Sedan är det upp till folk själva att avgöra om de vill uttnyttja det och i så fall hur de vill utnyttja det.

    Barn ska ha rätt att få gå på dagis, rätt att umgås i familjeliv med föräldrar och syskon och det skall lagstiftningen värna.

    SvaraRadera
  7. Alltså en försäkring knuten till barnet som kan användas på det sätt vårdnadshavarna bestämmer och därtill rätt att förändra arbetstidens omfattning och förläggning så att det passar dem.

    SvaraRadera
  8. Nåt ditåt ja. Jämställdhetspolitiken får lösas andra vägar än bekvägen genom föräldraförsäkringen. Och kalla det en "barns rätt till föräldrarna-försäkring".

    SvaraRadera
  9. Och om barnet får välja, väljer det förmodligen lika mycket tid med pappa som med mamma. Det innebär, Peter, att det oftast väljer på annat sätt än föräldrarna.

    /Eva

    SvaraRadera
  10. Jepp Eva. Spädbarn har en utvecklad förmåga att välja och att välja rätt dvs alltid välja lika mycket av varje. Tungt argument i debatten.

    SvaraRadera
  11. Ja, Peter, vill man missförstå är det ju också ett fritt val.

    /Eva

    SvaraRadera

Även om det förstås är tillåtet att lämna anonyma kommentarer så uppskattar jag om du anger namn i där för avsett fält.