Missat sexindustrins miljarder

Lagliga sexköpets bak-
sida syns i Holland: "Detta är verkligheten i Nederländerna och Tyskland trots att denna miljardindustri, för naturligtvis är det pengar och bara pengar som står bakom synen på att prostitution bör legaliseras, lägger gigantiska summor på lobbyarbete för att förmedla bilden av den lyckliga horan som är frivilligt prostituerad och påstås kalla sig feminist."

Synd att jag missat att det tydligen finns gigantiska summor att inkassera från "denna miljardindustri" för att idka lobbyverksamhet för legalisering av prostitution (något som jag i min enfald trodde var tillåtet i de flesta länder). Tyvärr har denna industri inte upptäckt att de i mig har en energisk motståndare tlll den svenska sexköpslagen, den lag som dels är absurt konstruerad dvs kriminaliserar köparen av en lagligt tillhandahållen tjänst, dels uppenbart motverkar sitt syfte dvs helt enkelt främjar kriminellt tillhandahållande av dessa tjänster (ingen kan ju erbjuda dem öppet eftersom kunden begår brott). Lagen bidrar ju därmed till ytterligare stigmatisering av sedan århundraden stigmatiserande tjänsteleverantörer.

Om man t.ex. erbjöd/förutsatte att prostituerade skulle vara registrerade och omfattas av hyfsat normala regler på arbetsmarknaden (sjukförsäkring, läkarundersäkningar etc) så skulle ju förstås kontrollen och upptäckten av andra brott förknippade med verksamheten (såsom trafficing) bli avsevärt lättare att upptäcka. Varför vi skulle odla någon myt om den lyckliga horan förstår jag inte - det finns massor med yrken/sysselsättningar där en del eller kanske t.o.m. huvuddelen av utövarna är tämligen missnöjda. Horeriet skiljer sannolikt ut sig genom att ha en mycket hög andel ofrivilliga "medarbetare"- det bör man/vi åtgärda genom att synliggöra verksamheten vilket inte går så länge vi har den sexmoralbaserade lagstiftning som för närvarande gäller.

Tyvärr lämpar sig denna typ av tjänsteförsäljning för alla de typer av skattefusk som är förknippade med frisörer, restauranger, kiropraktorer etc. Legitimation/licens torde vara det enda enkla medlet mot detta. Men visst, detta är en verksamhet där allt för många misshandlade, missbrukade/missbrukande människor hamnar. Det betyder att stora insatser för att ge stöd för andra val, för vård etc måste göras. Enklare om hanteringen i alla dess delar är laglig och kontrollerad.

Varför bry sig - dels gäller principen att var och en har den ovillkorliga rätten att själv bestämma över sin kropp (inkluderande att sälja tjänster baserade på nyttjandet av densamma som ju alla lönearbetande gör fast för olika former av nyttjande - själv säljer jag min hjärna), dels kan jag tänka mig att det å den ena sidan finns en hel del människor som under hela eller delar av sitt liv har svårt att hitta partners för sexuella aktiviteter på mer känslomässig bas, och å den andra sidan tror jag också att det kan finnas en hel del människor som under hela eller delar av sitt liv tycker att det är helt ok att ha sex mot betalning om detta inte betraktas som en föraktfull verksamhet av omgivningen.

Politikens avsikt versus effekt

En politik designad för att slå mot Rinkeby: "Sånt här gör mig ärligt talat så arg och trött att jag typ överväger att sluta bry mig. Det är för jobbigt. Folk är så j-a oseriösa."

Nu vet jag inte om det är helt korrekt att beskriv högeralliansens politik som designad för att slå just mot Rinkeby - tror snarare att det är en politik designad för att gynna den relativt välbeställda medelklassen som får den av Marika Lindgren Åsbrink beskrivna effekten. Frågan ställd med anledning av dels Nyamko Sabunis artikel, dels Carin Jämtins replik.

Nu spelar det kanske inte så stor roll - effekten är ju densamma men lite betydelse har det när det gäller tonen i den politiska debatten. Är inte säker på att det är funktionellt att tillskriva sina motståndare uppsåt för negativa effekter av deras politik. Normalt är det ju så att politiker har goda ambitioner men fallerar i valet av metoder. Högeralliansens jobbpolitik torde ju vara ett paradexempel på detta, med ingredienser som jobbskatteavdrag som ju bara ökar köpkraften hos de med jobb men inte ökar utbudet av arbete med en enda procent.

Frågan är snarast om vi socialdemokrater har en politik som verkligen gör motsatsen, dvs ökar utbudet av arbete i landet som helhet och i områden som Rinkeby i synnerhet. Har vi en politik som t.ex. återför arbetstillfällen som politiken verkligen förfogar över (kommunala och statliga jobb)? Har vi en politik för skolan som verkligen ger barnen i skolan likvärdiga möjligheter oavsett i vilken skola de går? Har vi en politik som verkligen inkluderar områden som Rinkeby i allas vår bild av staden?

Bara som ett kontrasterande exempel: I min kommun, Södertälje, valde man för några år sedan att markera att alla ytterområden är mindre värda, perifera delar ur kommunalpolitiskt perspektiv genom att centralisera all kommunal förvaltning till ett nybyggt stadshus - detta alltså inte avsett som kritik mot det nya stadshuset. Kritik är det däremot mot den föreställningsvärld - baserad på kanske 60-tals centralism - som inte klarar att se att varje liten del av kommunen (som geografisk entitet) är en likvärdig del av densamma. Att med dagens teknik och kommunikationer det är lika naturligt/enkelt att söka bygglov för en kåk i Enhörna på kommunens enhet för sådana ärenden som ligger i Mölnbo, bara två pendeltågsstationer bort.

Hade all statligL/kommunal verksamhet blivit kvar i Rinkeby om vi haft makten under den innevarande mandatperioden. Jag är inte helt säker även om vi kanske motsatt oss nedrustningen.

Technorati Tags:
Marika Lindgren Åsbrink, Rinkeby

Frihet är det bästa jag vet

Miljöpartiet måste sluta moralisera: "Ifall Miljöpartiet bara kunde komma över sin sunkiga puritanism, och liberalerna lade ned sin understundom rent vulgära fetisch för valfrihet här och nu, ja då skulle man kunna uträtta stordåd."

Ibland betyder tre bokstäver kanske mer än avsett - eller så återspeglas bara Norbergs nyliberalism - men Lisa Magnusson verkar inte ha hajat att det hela handlar, det absoluta frihetsbegreppet alltså, om något faktiskt helt annat än valfrihet. De reformer vi t.ex. sett under de senaste åren som tvingat in oss i något slags valfrihetselände har nämligen mycket, mycket lite med frihet att göra. Bara för att ta ett litet exempel - att jag kan välja mellan ett otal leverantörer av el ökar inte min frihet alls, tvärtom det tvingar mig att ägna tid och energi åt meningslösheter. För att öka vår frihet borde fritt tillgänglig och billig energi finnas för alla varhelst de bor, då begränsas inte människors val av livsmiljö av marknadens bedömningar av vad som är lönsamt för aktieägarna.

På samma sätt är det med en hel del andra s.k. valfrihetsreformer som utöver att komplicera saker som borde vara enkla (och allmänt tillgängliga för alla så nära som möjligt) också riskerar att ge en rad negativa effekter. Så har t.ex. Aftonbladet, i något fånigt de kallar lögndetektor, granskat Göran Hägglunds påstående om att antalet vårdcentraler ökat och funnit påståendet sant. Gott så men det är ju helt fel ställd fråga som borde formulerats på följande sätt - har folks frihet att leva och verka där de väljer att bo genom ökningen av antalet vårdcentraler, har allts fler människor fått bättre (bland annat närmre) tillgång till vård och får de det till lägre kostnad. Först då ökar ju människors frihet.

Frihet handlar nämligen om att öka varje människas möjlighet att forma sitt liv, det handlar därmed om att möjligheterna skall vara så oberoende som möjligt av var man bor, av vem man är född, från vilken sociala miljö man kommer. Det handlar om att kunna förverkliga sina alldeles egna drömmar utan pekpinnar från överheten (vare sig den heter kapital eller stat - som ju som alla vet sitter i samma båt).

Förstår man detta förstår man också att balansgången mellan vad vi löser i gemensam regi (läs gemensamt finansierat) respektive varje enskilds rätt av att kunna leva på sin lön (läs faktiskt kunna påverka sin privata konsumtion/ekonomi) är delikat. Även en undersköterska skall kunna välja typ av bostad, kunna semestra, kunna spara.

Technorati Tags:
Lisa Magnusson, Göran Hägglund, Miljöpartiet, Liberalism

Södertälje - vem tillhör maffian

Klockan 10.44 idag ringde jag Easypark för att registrera att jag parkerat min bil i Södertälje (närmare bestämt på Badhusgatan). Någon dryg timme därefter hämtar min bror Magnus bilen för en liten utflykt med våra föräldrar. Då sitter det en s.k. parkeringsanmärkning på bilen påstående att bilen varit parkerad utan att visa att avgift är betald (överträdelse enligt punkt 39). Nu är det ju svårt att på något tydligare sätt ange att man betalt annat än den dekal från Easypark som sedn några år är monterad på vindrutan i bilen. Klockan 13.22 kommer jag på att jag glömt avsluta parkeringen och ringer Easypark igen - kostnad 54 kronor.

Parkeringsanmärkningen innehåller också den sedvanliga utpressningen - betalas den inte inom 8 dagar så får man påminnelse, därefter påförs påminnelseavgift och sedan kronofogden. Den innehåller också uppgifter om hur jag kan göra för att ansöka om rättning (för en anmärkning utfärdad helt grundlöst). Betala måste jag dock oavsett om jag anser den felaktigt utfärdad. Detta, rättningen alltså, kan ske antingen genom ett personligt besök på polisstationen i det distrikt den utfärdats eller så kan man skriftligen göra detta till polismyndigheten. Någon möjlighet att kommunicera detta via moderna medier som telefon (har väl funnits över hundra år), mobiltelefoni eller epost (som funnits allmänt spritt de senaste 15-20 åren) gives icke.

Och detta utsätts jag för i en stad där polisen inte klarar att hålla ordning på de grövre kriminella. Tid för hastighetskontroller har de dock - ett gäng stod på Nyköpingsvägen i morse när jag var på väg till denna "ödesdigra" parkering.

Så här parkerar polisen (obs inte tagna under någon form av utryckning utan snarast mathämtning) själva förresten:

Technorati Tags:
Järnagatan, Badhusgatan, Parkeringsanmärkning

Technorati Tags:
Maffia

Tävlar Norberg med Bodström och Ask?

Stoppa maffia och skadegörelse i Södertälje: "Aftonbladet redovisade för en tid sedan ledarna för de maffiagäng som slåss i Södertälje. Efter tragedin i Landskrona där ett äldre par dödsmisshandlades på en parkeringsplats ställde vi frågan om samma sak kan hända i Södertälje. Svaret vi då gav var ja i stort och smått.


Den övervakning och kontroll som sker av våra fordon på
allmänna parkeringar och offentlig plats i Södertälje är dålig och ofta obefintlig.
Många är de Södertäljebor som finner fordon sönderslagna, stulna eller utbrända i bostadsområden och infarts parkeringar. Än värre är att så få brottslingar lagförs eller avskräcks.

Vi har länge krävt att den ofta obefintliga kameraövervakning av
platser med hög brottslighet och otrygghet ska förbättras i ett samhälle där den sociala kontrollen i samhället alltmer verkar lösas upp. Långt värre är ändå de organiserade kriminella gängen som huserar i vår stad och som nu eskalerat på ett fruktansvärt sätt."

Staffan Norberg, som är en mycket sympatisk person, borde veta bättre. Han framställer i sann opportunistisk anda ineffektiv kameraövervakning (som en del tror ökar säkerheten) som lösningen. Inte bara har han fel i sak, han spelar därmed den (ursäkta överorden) fascistisering vi ser - ett övervakningssamhälle som vida överträffar alla science fiction vi hittis tagit del av. Tävlar han med Bodström och Ask undrar man?

PS Att dessutom skriva "ett äldre par dödsmisshandlades" är ju så pinsamt så man vet inte var man skall vända sig. DS

Och aldrig får han till det helt

rosa husvagn: "Jag hörde att Ask ska åka ut på turné med en rosa husvagn. Varför valde hon inte en gredelin vagn, då skulle ju alla veta vem det var som kom.


När hon kommer till olika städer är det viktigt att hon svarar på följande frågor."

Thomas Bodström fortsätter sin "strid" för ökad övervakning av medborgare utan brottsmisstanke och tycker att det är relevant att fråga Beatrice Ask följande:

3. Varför är Sverige ett av de fyra länder i hela EU som inte har infört direktivet om datalagring när polisen anser att detta är så oerhört viktigt?

Själv tycker jag den relevanta frågan borde vara hur vi fortsatt skall kunna undvika att införa direktivet. Dessutom är det ju sanslöst med en talesman i dessa frågor som tycker att ett argument för datalagringsdirektivet är att "polisen anser att detta är så oerhört viktigt". Vi kanske borde diskutera frågan ur ett medborgerligt perspektiv?

Personval (S) Evin Cetin

Vill ni se en stjärna – se på Evin Cetin: "Vill du se en svensk personvalskampanj i framkant? Kolla in Evin Cetin (www.evincetin.se)som kandiderar till riksdagen för (S) i Stockholms län. Hennes kampanj är inte bara personlig, modern och snygg utan också heltäckande; förutom filmklipp, musikvideo och nedladdningsbara foldrar så organiserar hon (eller medhjälpare) supportrar för att hjälpa till med att dela ut material och knacka dörr – samma metodik som gjorde Barack Obamas kampanj känd."

Sebastian Hallén, kolumnist i Barometern, lyfter fram Evin Cetins kampanj (webbsidan faktiskt välfungerande med viss assistans från Erik på Kantro Store). Det är kul inte bara för att Kantro kunnat bistå utan också för att Evin Cetins kampanj utgår från ett politiskt perspektiv som inte är så vanligt. Temat - barfota - gör att jag misstänker att de kampanjboxar som delas ut till villiga medarbetare nog innehåller fotvårdsprodukter:)

Evin Cetin är hemmahörande i Södertälje så jag utgår från att arbetarekommunen bedriver ett aktivt arbete för att stödja hennes kampanj. Ingvar Carlsson gör det i alla fall (lite synd att han hemfaller åt dessa imbecilla liknelserna mellan idrott och politik även om just denna nästan är uthärdlig) :
 

Några viktiga frågor finns det anledning att ställa till Cetin innan jag slutligt tar ställning för hennes kandidatur:

Syn på integritetsfrågorna i denna digitala era - övervakning, massavlyssning etc.?

Syn på integrationspolitik (där vi ju delar upp folk i vi och dom) versus en politik för arbete, bostäder etc. till/för alla?

Den senare frågan blir särskilt aktuell mot bakgrund av de uppenbara svårigheter vi har att hantera problem knutna till socioekonomiskt mindre bemedlade områden (bostadssegregation brukar det kallas), nu senast illustrerat genom morden i Ronna. Man kan ju också föreställa sig hur snacket går runt köksborden i andra delar av staden där det redan finns en utbredd skepsis riktad mot invånarna i Ronna, Hovsjö och Fornhöjden.