En av de få (Anders Nilsson)

Och så undrar man varför man förlorar opinionskriget.: "Tänk om mitt parti hade förstått det här."

Refererade nyss till Bengt Göranssons bok Tankar om politik vilket osökt får tankarna att associera till Anders Nilsson. Han är en av de få som verkligen förstått att politik är en fortgående tankeprocess.

Politik är en fortgående tankeprocess

Om Bengt Göranssons Tankar om politik, Ersatz 2010, ISBN 978-91-86437-15-2

Bengt Göransson har skrivet en mycket tänkvärd bok, eller skall man kanske kalla det en pamflett - i vilket fall 150 lättlästa och tänkvärda sidor. Styrkan ligger i ansatsen, förrutom att Göransson uttrycker sig väl, att faktiskt tala om vad politk är och vilka konsekvenser ett sådant resoneamng får. Göranssons bakgrund, och den faktor som betytt mest för hans reflektioner, finns i folkrörelsetraditionen " "Jag har därigenom kommit att starkt identifiera mig med den idéströmning i arbetarrörelsen som kan kallas folkrörelsesocialistisk i motsatts till den dominerande statssocialistska."

Denna Göransonska utgångspunkt delar jag. Statskrameriet är ett gissel som fått alltför stort utrymme i partiet, som just bidragit till den förväxling Göransson pekar på - att politik inte längre handlar om att företräda medborgarna utan om att förvalta skattebetalarnas pengar (och med de expansionsmekanismer som följer av ett kund/marknadsperspektiv. Göransson belyser hur detta bland annat leder till inskränkningar av yttrandefrihet bland annat genom bolagisering av gemensam verksmahet, till hur frihet likställs med valfrihet (vilket ju är något helt annat sett ur ett medborgarperspektiv).

Det är egentligen bara när det gäller skolan som jag har invändningar mot Göransson. Detta därför han gör det oerhört enkelt för sig när han polemiserar mot dem som bara konstaterar att just själva förekomsten av vinst (hos friskolor) inte är ett argument mot desamma. I själva verket är det ju så att ägandeformen är ointressant - frågan om en valfrihet som drabbar andra däremot central och där han han rätt!

Bengt Göransson är den minister jag jobbat under som verkligen imponerade som ledare, fantastiskt att uppleva hur han kunde uppenbara sig i dörren till mitt rum framåt kvällen och starta en konversation. Förstår genom boken hans ledarskap bättre. Detta är rekommenderad läsning.

International Benchmarking of ICT in Education

Förra veckan deltog jag i en mindre konferens som anordnades av USAs utbildningsdepartement i samarbete med OECD/CERI. Värd för mötet var Karen Cator (Director of the Office of Educational Technology, Office of the Secretary, US Department of Education) assisterad av Francesc Pedro (OECD Centre for Educational Research and Innovation). Sammantaget var det ca 35 deltagare från ett 15-tal länder, från internationella organisationer som Kommissionen, OECD, Världsbanken och från organisationer med säte i USA som CoSN inklusive representanter för Intel, Cisco och Microsoft (från Assessment & Teaching 21st Century Skills).

Temat för konferensen var alltså att vända och vrida lite på frågan om vad och hur vi ska kunna jämföra data om användandet av IKT mellan länder, förstås baserat på att sådana jämförelser är läroriks dvs ger kunskap som kan användas både för att visa och öka nyttan av IKT i utbildning. Den stora frågan är nog om det går att i ökad utsträckning använda redan befintliga data från respektive land, kanske med viss harmonisering över tid, som komplement eller kanske till och med istället för stora och därmed relativt kostsamma internationella studier.

Att Obama-administrationen ser IKT som ett viktigt område visades inte bara genom att Department of Education stod som värd utan också genom att Vita husets CIO Vivek Kundra höll ett tal vid en gemensam middag.

För den intresserade så publicerar man i USA resultaten från olika internationella studier (alla sorter) på ett relativt lättillgängligt sätt på National Center for Education Statistics.

Förstår inte Tännsjö

Jag utgår ifrån att judar inte är ansvariga för morden. Och jag kräver att de ska klargöra detta: "Jag håller inte judar ansvariga för vad Israel gör. Tvärt om. Jag utgår ifrån att många judar förkastar den självutnämnda judiska statens mordiska politik. Jag utgår ifrån att judar inte är ansvariga för morden. Och jag kräver att de ska klargöra detta, då Israel mördar i deras namn, just för att motverka antisemitism"

Förstår inte Torbjörn Tännsjö. Förstår inte varför han upprepar en uppenbart ohållbar ståndpunkt. Förstås inte att han inte fattar att denna debatt tar fokus från Israels brott precis som hans belackare vill, för något annat skäl är svårt att tänka sig.

Problemet med Tännsjös resonemang är inte att det befrämjar (eller t.o.m. skulle vara) antisemitism. Problemet är att hans resonemang i bästa fall skulle kunna rubriceras infamt. Om man inte håller judar ansvariga för vad Israel gör behöver sådana (som definierar sig som judar) förstås inte klargöra detta - då är ju det redan uppenbart. Precis så enkelt är det.

Samma gäller förstås för alla andra exempel Tännsjö tar. Inga människor som identifierar sig som muslimer är ansvariga för brott som begås av muslimska stater annat än de som har beslutande positioner i dessa. Om jag kallar mig socialist har jag inget som helst ansvar för vad Stalin gjorde och behöver naturligtvis inte deklarera detta.

Om Tännsjös tes vore riktig så implicerar ju den att man är just kollektivt ansvarig så länge man inte tagit avstånd - vi får en värld av miljontals pressmeddelanden om sådana avståndstaganden. Hela idén är orimlig och en filosofiprofessor borde utan svårigheter inse detta. Dessutom spelar han ju de som vill vrida bort blickarna från Israels övergrepp, brott mot det palestinska folket och nu också mot humanitära hjälparbetare i händerna genom att envist vidhålla denna uppenbart feltänkta tes.

Så här långt har även Sakine Madon rätt. Hon ger sig däremot ut och cyklar i sitt krav på att de som engagerar sig i Ship to Gazas skall förhålla sig (förklara sig) till IHH - ett precis lika infamt resonemang som Tännsjös där hon dessutom gör sig skyldig till ett guilt by association-resonemang som en ledarskribent (om än vikarie) borde hålla sig för god för. Anklagelserna hon också häver ur sig om att ingen kritik riktas mot Erdogan är ju närmast löjlig och följer det allt vanligare helt sjuka kravet på att man måste ta upp alla aspekter samtidigt - att man inte kan ge Erdogan rätt i fråga om blockaden mot Gaza utan att samtidigt ta upp berättigad kritik mot Turkiets behandling av kurder. Denna typ av intellektuellt haveri diskuterade jag häromdagen och det gör mig förbannad, milt uttryckt.

att dom som chartrat båten mördats samma natt

Israel har kollektiv skuld som strategi: "I Under Sions kalla stjärna från 1988 förutspådde Afzelius nästan den händelse världen nu diskuterar:

”Så fann man så ett fartyg, i Larnaca på Cypern, Och vi talade om vår resa halva natten. Och vi skrattade hysteriskt när israeliske ministern stod och upphöjde oss till mördare i tv. Men vi skrattade inte längre när vi såg i morgonbladet att dom som chartrat båten mördats samma natt”."

Nu är jag inte religiös och i denna brist på tro tvingas jag ofta definiera mig som ateist, bara för att det är den av andra förstådda beteckningen på icke-troende. Ibland möter man människor som hävdar att också ateism skulle vara en tro men det beror ju bara på att de projicerar sina egna upplevelser på andra - omoget, infantilt, ointellektuellt förstås men samtidigt i någon mån förståeligt.

Dock när jag läser de ovan citerade raderna skaldade av Björn Afzelius 1988. alltså för 22 år sedan, blir det nästan kusligt. Det är Marie Lindberg de Geer, Pierre Schori och Michael Wiehe som undertecknat den utmärkta artikeln som är ett svar på den diskussion som startades av Willy Silberstein och som jag kommenterade igår. Att Afzelius med närmast profetisk kraft kunde skalda raderna som nästan precist beskriver den israeliska massakern på Ship to Gaza är faktiskt riktigt märkligt, men samtidigt förstås deprimerande, inget nytt under solen.

Avslutar dagen med Mona Sahlin

Hon vägrar flörta med rasisterna: "När kan unga människor läsa samma engagemang i dina ögon, tror du?

– I värdefrågor, som till exempel kampen mot rasismen, hedersrelaterat våld och homofobi.

-----

Finns det någon fråga som får dig att vakna och grubbla på småtimmarna?

– Ja, det låter så korrekt, men det är verkligen sant. Rasismen, främlingsfientligheten, Sverigedemokraterna. Jag har följt utvecklingen i Danmark på nära håll och de misstag som mitt eget parti gjort där är ständigt närvarande.

I Danmark gick Socialdemokraterna de främlingsfientliga krafterna till mötes genom att ta över deras problemställningar och skärpa sin flykting- och invandringspolitik. En riktig mardröm för Mona Sahlin.

"

En italienska påstod tidigare idag (igår närmare bestämt) att Mona är det italienska ordet för det kvinnliga könsorganet (alls inte apropå Mona Sahlin dock). Må vara hur det vill med den saken - och jag hittar ingen bekräftelse på detta - så är Mona Sahlin intervjuad i gårdagens DN. Eftersom det är lite svårt att av artikeln veta vad hon sagt, vad som egentligen är direkta citat och vad som snarare är att betrakta som författarnas mera sammanfattande bild av vad hon sagt skall jag nöja mig med att kommentera det kanske absolut viktigaste - nämligen det som gör Sahlin sömnlös. Förresten, ångrar mig något, undrar förstås var t.ex. integritetsfrågorna, människors rätt till självförverkligande, skola för alla tog vägen.

Jag är utomordentligt glad, närmast exalterad, över det faktum att Sahlin så tydligt och för reportrarna uppenbart sätt markerar att rasism, främlingsfientlighet verkligen från hjärtat engagerar. Också över att hon förstått att den danska modellen att anpassa sig till de rasistiska/främlingsfientliga krafterna knappast är en framkomlig väg. Önskar att hon talar om det för Anders Lago, kommunalråd i min hemkommun, att allt tal om att flyktingarna är för många, att de bor 15 personer i en tvåa osv är helt fel väg att gå. Kräv gärna att vi gemensamt, via staten, ska se till att alla nya svenskar får ett drägligt liv men misstänkliggör inte någon för att de söker sig gemenskap till vänner, släktingar, till kyrkor etc. Hymla förstås inte med att vi har problem men betona att vi gärna tar på oss detta, att vi välkomnar alla som vill bo i vår kommun, att vår stad fått mycket tack vare an omfattande inflyttning, att vi dock skulle kunna behöva lite assistans för att göra mottagandet ännu bättre!!

Påverka försvarspolitiken - bli soldat

Twittertips om myndigheter bra på sociala medier: "Jag vet inte om det var inledningen med ett ”hjälp!”, tiden på dygnet, ämnet, eller bara slumpen. Men mängden och snabbheten i svaren överraskade mig. Så det blev extra roligt att en kvart senare kunna visa på ytterligare ett värde med sociala medier. Och få stöd för mitt grundantagande att ”vi är mer än jag”. Egentligen flera ”vi”, eftersom min fråga retweetades minst två gånger. Eftersom mina tweets också skjuts in i Facebook fick jag några tips även den vägen."

Richard Gatarski, engagerad konversatör, fick som framgår in en hel del tips via en twitterfråga. Av någon anledning kom inte skolans värld med alls - varken alla twittrande lärare eller twittrande skolverkare. Kanske var det "tiden på dygnet, ämnet , eller bara slumpen" som gjorde att den världen missades.

Försvarsmaktens intåg (samma eller besläktades intrång lämnar jag därhän i detta inlägg) missades också. Får man tro Staffan Dopping (just det; känd från radion för länge sedan) så är FMs ambition att bjuda in till diskussion om frågor som

"Vad tycker du om försvarets uppgifter? Anser du att den svenska demokratin behöver försvaras? Kan militära maktmedel behövas för det, eller ska svenska soldater och sjömän ägna sig åt annat? Att bistå vid naturkatastrofer, är det en rimlig uppgift? Ska vi fortsätta att satsa hårt på fredsfrämjande insatser utomlands eller är det hemmavid som försvaret ska verka i första hand?"

Syftet med detta och en del andra inslag i en tydligen miljonslukande kampanj är att underlätta rekryteringen av soldater. Jag kan då inte underlåta att väcka frågan om meningsfullheten - nu inte om försvaret som sådant eller dess deltagande i ockupationen av Afghanistan - diskussion kring den typ av frågor som finns i det citerade avsnittet. Alltså - Dopping hävdar att ledordet är öppenhet, menar han (och FM) att det råder öppenhet inom försvarsmakten att diskutera vilka uppgifter försvaret skall ha, om den svenska demokratin behöver försvaras, om försvaret skall användas vid naturkatastrofer eller om vi skall delta i ockupationer av främmande land? jag trodde förstås att de flesta svaren gives av demokratiska församlingar såsom vår riksdag, att diskussionen och möjligheten att påverka detta sker utanför själva försvarsmakten på den politiska arenan. Vill verkligen FM ge sken av att man som anställd soldat har något med dessa avgöranden att göra. Kika gärna på den diskussion jag försökte föra med Dopping om detta på Twitter - här ett av hans twitter.

Jag tror, är faktiskt än så länge helt övertygad om, att myndigheters användande av sociala medier måste ha helt andra utgångspunkter än att vara del i en (rekryterings)kampanj. Sociala medier är inte en ny kanal för information utan är användbart om, och endast om, man är beredd på att ha en verklig konversation med omvärlden. Det kan man som myndighet bara ha kring frågor där man själv är den avgörande instansen. Sålunda kan t.ex. den myndighet där jag jobbar - Skolverket - ha det om hur de förslag till kursplaner vi har i uppdrag att ta fram, när de antagits kan vi ha det om hur de skall implementeras och hur vårt stöd utformas (i den mån detta inte avgjorts av regeringen). Att inbjuda till en diskussion i andra frågor som t.ex. redan avgjorts i riksdagen skulle bli ytterligt märkligt, ifrågasätta legitimiteten i den politiska styrningen och felaktigt ge intrycket att människors åsikter i sådana frågor spelar roll på myndigheten.

För att återgå till Försvarsmaktens öppenhet. Jag är övertygad om att FM inte kan ha åsikter (som myndighet och därmed inte heller dess tjänstemän i myndighetens namn) som strider mot det uppdrag myndigheten fått och av andra framförda ståndpunkter gör liten nytta inom FM och borde snarast kanaliseras till arenor där försvarspolitiska diskussioner förs. Nu kan jag ju ha fel - kanske är det så att FM faktiskt fått i uppdrag inte bara att rekrytera en massa soldater utan också att engagera inte bara dem utan också en bredare allmänhet i just denna debatt. Skulle i och för sig stämma med den tendens vi nu ser där t.ex. politiska partier abdikerar som huvudarena för dialog med medborgarna och på kommunal nivå ersätts med allehanda råd, paneler, fokusgrupper etc.

Israelkritik, antisemitism, Silberstein, Palm, Tännsjö och Laakso

Antisemitismen slår ut i full blom: "Hur tunn kan fernissa bli? Hur vass knivsegg balanserar vi på?

När Israels regering drar på sig världens fördömande aktiveras antisemitismen, den slår ut i full blom. Den finns nog ständigt där, under ytan. Men i mindre dramatiska tider är det färre som vågar säga något. Samtidigt som det är självklart med legitim kritik av Israel utan att det blir antisemitism.

Men helt klart har det de senaste dagarna varit en rad övertramp."

Jag är egentligen otroligt trött på de nyttiga idioterna i Israels tjänst som poppar upp så snart Israels brott mot det palestinska folket uppmärksammas. Genast utropas alla kritiker - observera nästan alltid utan urskiljning - som antisemiter. Och om inte epitetet antisemit klistras på kritikern så avkrävs densamma alltid (och detta gäller nog faktiskt alltid) en skyldighet att samtidigt ta avstånd från påstådd palestinsk terror.

Är alltså en smula misstänksam då jag tar del av Willy Silbersteins artikel (från vilken citatet ovan är hämtat) och eftersom jag inte känner till några antisemiter i min bekantskapskrets och för övrigt inte heller stött på alla dessa för mig anonyma hot respektive uttalanden som Silberstein refererar återstår av artikeln två påståenden jag kan förhålla mig till, det ena refererar till Veronica Palm och det andra till Torbjörn Tännsjö.

I det första fallet gör Silberstein gällande att Palm gör sig skyldig till antisemitism genom att citera en sångstrof. Silberstein skriver

Snabbt fick Veronica Palm kalla fötter. Men inte av egna insikter utan för att hon fick kritik på sin blogg.

Så lite senare skriver hon: ”Jag har nu förstått att sångcitatet, när det rycks ur texten, av vissa debattörer på nätet uppfattas som på gränsen till antisemitiskt.”

Nej, Veronica Palm, det är inte på gränsen. Det är antisemitiskt.

Så 1) Veronica Palm borde tydligen ännu snabbare själv kommit till insikt om hur citatet uppfattades (tydligen negativt att reagera/förklara efter kritik) och 2) hennes insikt att det kunde uppfattas som på gränsen till antisemitiskt räcker inte för Silberstein har facit - det är det(oaktat om skribenten är det tydligen). En besynnerlig inställning.

I det andra fallet attackerar Silberstein som sagt Torbjörn Tännsjö (hörde också ett inslag i P1 igår med samme Tännsjö och en annan debattör). Här har faktiskt Silberstein på fötterna, inte därför att Tännsjö skulle uttrycka något antisemitiskt utan för att Tännsjö gör just det som numera är så vanligt, nämligen att förutsätta att man är medansvarig/aktivt stödjer något om man inte markera sitt avståndstagande. Precis om jag nämnde inledningsvis blir man snabbt stämplad som antisemit om man kritiserar den judiska staten Israel, man får inte kritisera Israel statsterrorism utan att samtidigt kritisera t.ex.Hamas, Turkiet får inte kritisera Israel eftersom vi kan hitta ett antal saker att kritisera Turkiet för, du får inte kritsera Lars Vilks "konst" för då är du emot yttrandefriheten, kritik mot USAs krig mot terrorism måste följas av avståndstagande från terrorism. Andra exempel är att man är för barnpornografi om man är emot allehanda övervakningslagar, för trafficing om man är emot sexköpslagen osv.

Enkelt uttryckt - vi har avintellektualiserat debatten kring en massa frågor, buntar gärna ihop enstaka människors göranden och låtanden med alla människor av samma etniska eller religiösa bakgrund. Kanske är detta ett resultat av sdfieringen, är en muslim dömd för våldtäkt är alla muslimer våldtäktsmän, är en syrian rånare är alla syrianer rånare. Fast vid närmare eftertanke är nog företeelsen äldre än så - radikalfeminsters syn på män brukar präglas av samma intellektuella haveri - män är alla (åtminstone potentiellt) våldtäktsmän och hustrumisshandlare. Och buntar vi inte ihop dem så misskrediterar vi dem genom att avkräva dem åsikter i andra frågor än de aktuella.

Sålunda har Silberstein har rätt - människor som identifierar sig som judar behöver inte kollektivt eller enskilt framträda och ta avstånd från den judiska staten Israels brott för att slippa att utsättas för antisemitism. Möjligen, för att ge Tännsjö ett halvt rätt, skulle sådana framträdanden kollektivt eller enskilt kunna bidra till att andra människor inser att bara för att Israel kallar sig judisk så talar och agerar de inte i några judars namn, de talar och agerar i just den israeliska statens namn. Men visst - alla stater som liksom Israel byggs på en religiös/etnisk/kulturell identitet orsakar ju samma typ av problematik, de kan uppfattas tala och agera i just den religiösa/etniska/kulturella gruppens namn även om alla vet att så inte är fallet.

Det finns också andra varianter på att göra det lätt för sig. Ett sådant (dessbättre extremt ovanligt från skribenten) är när Erik Laakso tar till orda i Ship to Gaza-frågan. Den goda Laakso, och han tillhör mina absoluta s-märkta bloggvänner, börjar med att konstatera att han ingenting vet och aldrig har varit i den berörda regionen, men att han ändå har åsikter. Helt OK för min del. Sedan övergår han till att med emfas argumentera mot en handelsblockad av Israel som ett verksamt medel mot denna stats förbrytelser. Fortfarande sannolikt korrekt analyserat, mest därför att en sådan blockad inte skulle kunna göras effektiv nog. Laaksos huvudargument är emellertid att handel skapar utrymme och behov av fred. Fortfarande rätt logiskt. Sen kommer det - blockaden mot Gaza är förståelig och alla - absolut alla där (för alla drabbas ju uppenbarligen av blockaden) - är terrorister med vilka det inte går att förhandla. Här frestas jag att göra mitt vanliga konstaterande - förmodligen för att de är araber/muslimer hela bunten och det vet vi ju hur de är och dessutom tappade jag bort Laaksos logik.

Sen tar Laakso itu med Ship to Gaza. Föga förvånande avfärdar han de slutsatser Mark Klamberg drar av rättslaget (Klamberg kan ju förväntas veta vad han talar om). Istället ansluter sig Laakso till Websterdoktrinen och ger Israel rätt att också på internationellt vatten idka självförsvar om hotet är överhängande och att våldsanvändningen är nödvändig och proportionell. Uppenbarligen anser Laakso att det förelåg ett omedelbart hot (mot att blockaden av icke-israeliskt territorium skulle brytas?) och att våldsanvändningen var proportionell (minst 9 dödade bl.a med skott bakifrån - farliga människor utrustade med slangbellor och påkar).

Riktigt illa blir det dock när Laakso skriver

"Jag kan inte för mitt liv föreställa mig att det låg i Israels intresse att döda någon alls på fartygen. Jag vill verkligen inte tro att det låg i någon av de turkiska IHH-medlemmarnas intresse heller men där är jag helt ärligt inte lika övertygad."

Nu har väl inte Israel utmärkt sig genom sin historia för någon större respekt för icke-israelers liv, men eftersom det är Israel så kan vi, enligt Laakso förmodligen hitta alla möjliga förmildrande omständigheter. Man kan ju notera att det huvudsakligen (enbart?) var turkar som drabbades. De är ju sannolikt muslimer och vi vet ju hur de är. Laaksos fullständiga tillit till israelsernas goda uppsåt och humanitära politik står i fruktansvärd kontrast till hans obehagligt insinuanta brist på tilltro till IHH-medlemmmarna som han "ärligt" inte är lika övertygad av (och som ju är muslimer och vi vet ju hur de är).