Do not go to Kitty O'Sheas in Wellington

Earlier tonight a number of my friends visited Kitty O'Sheas bar in Wellington. We are part of an offical standardisation organisation which have a meeting here invited by the Ministry of Education and after finishing a hard day of work we wanted to celebrate our chairs birthday (he turned 53). Unfortunatly the staff and management would not allow for that. The committees secretary, a 32 year old korean was denied having a beer at the place. Even though one of us (a person working at the ministry) tried to convince the staff and the manager he was refused having a beer together with us.

You can not help wondering if this was a sort of racism?

Anyhow - Kitty Shitty O'Sheas is now on my list of bar I never will visit again.

Bodströmsamhället - en obscenitet

Teknisk idiot: "Jag har hela tiden haft ett motstånd mot det, men hur jag blev övertalad till det kan ni läsa på newsmill.se. En del kompisar har frågat om jag inte är orolig. Det är jag, väldigt orolig till och med. Det beror inte på att jag kommer att få kritik för det här, det är jag nämligen van vid. Dessutom kan det vara väldigt konstruktivt. Några av mina kritiker har myntat begreppet Bodströmsamhället, vilket jag tyckte var så bra att jag nu döpt bloggen till det."

Jag gillar inte Thomas Bodström. Det är inte en känsla baserad på att jag faktiskt haft tillfälle att lära känna honom - vare sig i direkt kontakt eller medierat via någon form av teknik. Min känsla är helt baserad på min bedömning av hans politiska gärning - han har enligt mitt förmenande varit instrumentell när det gäller att kasta oss (Sverige) ut på den väg som leder till ett 1984, ett övervakningssamhälle - ett Bodströmsamhälle som jag tror Oscar Swartz var först att döpa det till.

Nu kan man förstås tänka att när herr Bodström själv väljer att döpa sin nya blogg till just Bodströmsamhället så har vi att göra med en man vars självdistans är stor, vars intellekt förmår att se sig själv med distans, förmår förhålla sig kritiskt distanserad också till sin egen politiska gärning. Så långt vore förstås allt gott och väl och också jag beredd att krypa till korset, att ompröva min syn på herr Bodström.

Nu funkar det inte och skälet till det är uppenbart. Herr Bodström väljer att på sin blogg kokettera med att vara teknisk idiot. Att 2009 kokettera med att man nyligen lärt sig maila och sms:a är inte roligt, det är bara korkat.

Att denne man fortsatt åtnjuter någon form av förtroende inom mitt parti är obscent!

Darren Watson på Lido i Wellington

Kvällen avslutades med en trevlig bekantskap - Darren Watson. Särkilt kul var en fantastiska spelglädje som präglade trion Darren Watson & the real deal blues band. Inte minst basisten Elliotte Fuimaono var en synnerligen trevlig bekantskap.

Här ett exempel med (tror jag) samma sättning:


Find more videos like this on LiveBluesWorld

Förtjäna förtroende

Göran Greiders analys om Mona Sahlin borde alla socialdemokrater ta och läsa: "Göran Greider nämner även Mona Sahlins val av sin inre krets som problematisk när enbart hennes egna meningsfränder får vara med, som senast med Ibrahim Baylan. Därmed stängs dörren mot de, därav jag och Göra Greider, som inte har samma syn som Mona Sahlin och hennes meningsfränder i många frågor som t ex marknaden, EU:s maktbefogenheter osv. Det vore bättre med en mångfald även i ledningen för att behålla de kloka och tänkande personer som fortfarande sprattlar till för sin ideologiska överlevnad i partiet. "

Reza Javid uppmärksammar mig på Greiders text i vilken han bl.a. skriver följande:

Än värre är väl den känsla som ibland kommer över mig och säkert många andra, att hennes stora mål var att ta revansch för nederlaget och smäleken 1995, när hon aldrig fick ta över efter Ingvar Carlsson. När hon sedan väl blev partiordförande hade hon nått sitt mål. Själva posten var det viktiga, den personliga revanschen, inte en brinnande ambition att formulera en politik för en moloken socialdemokrati.

Nu skallar ropen om att kritiken bör tystna, att man för paritets skulle skall hålla käft, att man för makten (för det finns ju inte mycket till politik) måste sluta upp. Så säkrar man ingen valseger, så formar man inte en politik värd att slåss för, så väcker man inte entusiams.

Vilka nötter det finns

AiP / Har vi fest eller kris i partiet?: "Valanalysen slog fast att S förlorade valet 2006 på grund av jobben, skolan och bristen på ett regeringsalternativ. Alla dessa tre frågor har stått i centrum för Mona Sahlins förnyelse av S.

Med Ibrahim Baylan som partisekreterare visar Mona Sahlin att förnyelsen fortsätter. Hon kör vidare och använder all kraft till att genomföra det mandat hon fick när applåderna dundrade 17 mars 2007. Och det är inte fel att den svåraste hemläxan – att bilda ett regeringsalterntiv – påbörjades redan hösten 2008. Att vänta till våren 2010 kunde ha blivit ödesdigert.

Vidare: Den egna förnyelsen och bildandet av ett rödgrönt alternativ ska inte ses som två olika processer som nu konkurrerar med varandra. I vår förnyelse ingår det som bekant att partiet ska bli mer öppet och lyssnade. Alla goda idéer föds trots allt inte inom arbetarrörelsen. Vår egen förnyelse har därför en naturlig koppling till den rödgröna processen."

Analysen i AiPs ledare suger. Detta av flera skäl. För det första visade i alla fall min analys av valförlusten att det var frågan om arbete som blev akulleshälen. De övriga två faktorerna AiP nämner avgjorde inte valet - de illustrerar bara det faktum att ett defensivt parti utan vision lät oppositionen (alliansen) diktera dagordningen - det har ju Mona Sahlin fortsatt med, hon har ju släppt fram en skolpolitik som bara kan beskrivas som passiv och där det tycks handla mest om att vara en Björklund light. Hon verkar dessutom sakna en vettig strategisk förmåga (eller rådgivning) och har sålunda också fogat in sig i alliansen krav på att presentera att regeringsalternativ bestående av flera partier - helt fel tänkt!

Förnyelsen fortsätter, hävdar AiP, med Baylan som partisekreterare. Såvitt jag förstår har vi alltså nu en partiordförande som var aktuell redan i början av 90-talet och en partisekreterare som varit en av tidigare partilednings proselyter och minister under Göran Persson. Vad är det för förnyelse AiP yrar om?

Vem var det som inledde det rödgröna mer institutionaliserade samarbete - Mona Sahlin?

För övrigt - valförlusten 2006 handlar om att något/ra hundratal tusen människor i detta land som tidigare röstat rödgrönt valde att rösta på alliansen. De skall inte få diktera partiets politik och innehållet i en välbehövlig förnyelse.

Partisekreterare Baylan

Partiet har utsett en ny partisekreterare - et blev Ibrahim Baylan. Precis som Erik Laakso frestas jag säga att detta val väl varken är bättre eller sämre än något annat val.

Ibrahim Baylan utsågs idag till ny partisekreterare efter Marita Ulvskog och tydligen är det inte så noga vad kongressen säger i höst. Inte har det heller skett någon medlemsomröstning eller sondering bland medlemmarna utan de tillfrågade är endast partidistriktens ordföringar. Det är väl där partidemokratin ligger, i partistyrelsen och bland de valda ordförandena. Vem behöver ett parti eller en demokratisk organisation? Sympatisörer lägger sig väl inte i laguttagningarna i så hög grad. Just det. Ibbe då? Ja, han är väl inte sämre eller bättre än någon annan så vitt jag kan bedöma även om jag tycker det är lite roligt att han i intervjun på You Tube säger att vi måste ligga långt fram i nya medier, som Internet. Jag håller med, så länge vi inte glömmer tryckpressen…

Utöver detta kan det finnas skäl att lägga till att Ibrahim Baylan ju knappast står för någon förnyelse. Han är som så många andra lika skyldig till den politik som ledde fram till valförlusten bl.a. som minister i den tidigare regeringen. Hans avtryck i skolpolitiken kan väl heller inte betraktas som värda att uppmärksammas i positiv mening.