Välfärden försvinner i kapitalisternas fickor

Deprimerande läsning i dagens DN - och dessutom författat av Carin Jämtin som enligt DN är"ledande socialdemokrat och omtalades som tänkbar ny partiledare efter Göran Persson innan valet föll på Mona Sahlin. Sedan 2006 är hon oppositionsborgarråd i Stockholms och dessutom gruppledare för Socialdemokraterna i kommunfullmäktige. Hon är även suppleant i den socialdemokratiska partistyrelsen. Mellan åren 2003 och 2006 var hon biståndsminister."

Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister: "De summor som aktieägarna tar ut i vinst innebär en överföring av medel från välfärden till privata kapitalister. Jag menar att detta är oacceptabelt.

Skattepengar måste alltid användas till det som de är avsedda för, det vill säga välfärd. Detta ser jag som en av politikens viktigaste uppgifter: att förvalta våra gemensamma resurser till allas bästa.

Dit hör inte vinstutdelning till riskkapitalister och företagsägare. Vinster som kan göras ska i stället användas till att finansiera höjd kvalitet, såsom bättre mat för äldre eller utökad stödundervisning i skolan, eller på annat sätt komma skattebetalarna till godo."

Jämtin bortser helt från att en mycket stor del av skattemedlen normalt går till att betala för varor och tjänster som levereras av kapitalister med vinstkrav (det har ju alla företag och utdelningen är ju i princip ränta på det insatta kapitalet dvs själva grunden för föfretagande i aktiebolagsform). I stort sett all byggnation i kommunal regi utförs av privata, vinstdrivande byggföretag, I stort sett allt gatuunderhåll utförs av privata, vinstdrivande företag. I stort sett alla transporter i kommunal regi utförs i fordon inköpta från privata företag. Jag tror t.o.m. att i stort sett all mat som serveras i kommunal verksamhet har inköpts från privata vinstdrivande företag. Uppenbarligen har Jämtin en kategorisering - uttryckt i termer som välfärdsentreprenörer, välfärdsföretag - som innebär att om man råkar göra vinst på en skola så är det förfärande men om man gör vinst på att sälja livsmedel till den kommunala skolan så är det helt ok. Att detta synsätt är helt absurt och förstås inte borde nått DN Debatt är ju självklart - pinsamt för rörelsen att "ledande" företrädare har så grund analys.

Robert Noord har förstått, antalet partikamrater som inte gjort det tyvärr lite stort. Björn Andersson tror t.ex. att han företräder en radikal position när han håller med Jämtin (frestas ropa "hallå - vilket århundrade lever du i" men det vore ju förstås elakt). Jan Andersson pekar på ett relevant problem, nämligen att den s.k. privatiseringen av tidigare i offentlig regi driven verksamhet verkar gynna stora företag snarare än små och/eller kooperativa sådana. Han tar förresten också upp kvalitetsfrågan som förstås bör ställas utifrån huruvida vi har utrustat beställaren med relevanta redskap för att säkerställa kvaliteten i verksamheterna (gäller faktiskt oavsett vilken huvudman den har). T.o.m. Enn Kokk dammar av "principerna"

Avsteg från principen offentligt finansierat = offentligt utfört bör tillåtas bara där till exempel pedagogiska eldsjälar inom ramen för ett kooperativ, en folkrörelse eller en förening vill driva verksamhet med en inriktning som inte redan finns tillgodosedd inom motsvarande kommunal eller landstingskommunal verksamhet.

utan att med ett ord beakta det faktum att en mycket stor del av den offentliga konsumtionen faktiskt går direkt ner i profitjägarnas fickor (men bara det är tjänster/varor som utförs/tillverkas huvudsakligen av män så är det kanske ok). Anna Wikström fokuserar kvalitetsfrågan vilket förstås är ytterst relevant men frågan är om hon ställer den rätt. Första frågan när det t.ex. gäller skolor är väl kanske inte frågan om huruvida de är likadana (har samma formella lärarkompeten, har skolbibliotek, har idrottshallar) utan hurvida de uppnår det önskade resultatet. Om de inte gör det kan det förstås behövas ytterligare frågor på temat varför. Först därefter kan vi behöva diskutera hur mer lika resultat skall garanteras. Veronica Palm gör samma misstag som Jämtin och tillför därför inte frågan något. Det gör inte Alexandra Einerstam heller.

Efter denna exposé bland partikamraternas reflektioner landar jag hos Peter Andersson. Han jublar över Jämtins teser. Nu väntar vi bara på att det skall komma förslag om att läkemedelstillverkningen skall överföras i statlig regi - om det är så förskräckligt att några (men inte alla) friskoloebolag gett 80 miljoner i utdelning - på satsat kapital - så måste väl läkemedelsindustins mångmiljardvinster sticka åtminstone lite i ögat. Inte skall man väl få göra vinst på något så grundläggande för välfärden som sjukvård!

Laakso briljerar

Riktigt kul att läsa Laakso idag. Han har förståt något som jag också länge hävdat - man skall kunna leva på sin lön, man skall kunna försörja barn på en heltidslön. Att kapitalets behov av arbetskraft har omformats till en politik som tvingar lågavlönade att söka bidrag, tvingar familjer att dubbelarbeta och söka bidrag och omöjliggjort eget sparande för en icke oväsentlig del av befolkningen är egentligen absurt.

Kan alla leva på sin lön?: "Om löneutvecklingen följt samhällsutvecklingen samtidigt som normen förändrats på så vis att kvinnors förvärvsarbete varit som den är idag hade en familj klarat sig på två deltidslöner, en ensamstående hade klarat sig utan bidrag på en heltidslön och om en familj valt att ha två heltidsarbeten hade familjen kunnat spara undan upp emot 1 heltidslön om året om man velat. Det bespottade uttalandet från Anne Vibble om att alla borde ha en årslön på banken (vilket borde vara en arbetarklassmålsättning) skulle kunna förverkligas på mycket kort tid."

Esbati kukar ur

Esbatis kommentarer: Upphetsat och urkukat: "Som det påpekas i artikeln är det kanske mest bisarra som förekommit i debatten, jämförelser med könsstympning av kvinnor. Könsstympning är ett ingrepp som hämmar och förstör drabbade kvinnors sexualitet – vilket också är det grundläggande syftet. Det skapar därtill ofta andra underlivsbesvär och risk för svåra komplikationer i samband med barnafödelse. Förhuden, som avlägsnas vid manlig omskärelse, har naturligtvis inte en motsvarande betydelse för mannens sexualitet. Det är ett kosmetiskt ingrepp, som också haft en hygienisk funktion. Mer än en halv miljard män i världen är omskurna (jodå, jag är en av dem). De flesta kommer från en judisk eller muslimsk kultursfär, men inte alla. I USA räknar man med att över hälften av alla män är omskurna. "

Det här var det mest korkade inlägg jag hittills läst författat av Esbati, och ofta gäller ju det motsatta dvs att hans analyser är rätt givande. Att kupera svansen på vissa hundraser är ett kosmetiskt ingrepp och befriar hunden från framtida besvär av att slå sin svans mot möblemmanget. Det är förbjudet. Att utföra kosmetiska operativa ingrepp på spädbarn är inte bara tillåtet utan kan också försvaras med att eventuell kritik av denna rätt skulle var del i "den tidsriktiga samhälleliga misstron mot muslimer".

Vem tjänar på att du är rädd

Piratpartiet borde inte behövas: "Under veckan har en debattartikel som jag skrivit för Liberala Nyhetsbyrån publicerats i ett antal tidningar runt om i landet, bland annat Norra Västerbotten/Norran, Smålänningen (inga artiklar på webben), Sundsvallstidning och Eskilstunakuriren."

(Hittat via knuff.)

Berömde Laaksos artikel tidigare idag. Ser att han nu efterfrågar kommentarer som besvarar ett antal frågor:

Är jag rätt eller fel ute? Har jag missat någon aspekt? Vad tycker du?

Låt mig börja med att konstatera att Laakso är helt rätt ute. Han avslutar artikeln med något mycket viktigt:

Jag säger tvärtom, det är inte trovärdigt att vara Socialdemokrat och inte vara emot storebrorssamhället. Värderingsmässigt står övervakningssamhället i skarp kontrast till arbetarrörelsens ideal. Att inte idealen följts av företrädare är inte skäl nog att överge idealen. Det kan dock vara skäl nog att byta ut företrädarna i förekommande fall.

Detta resonemang, som också fanns med i hans tal på demonstrationen mot Stockholmsprogrammet den 15:e denna månad, fångar i ett nötskal (klyscha förvisso) det hela. Vi har en bakgrund av borgerlighetens frihetskamp som skett i liberalismens namn och arbetarrörelsens frihetskamp som skett under röda fanor (båda har haft avarter) med till del gemensamma rötter, gemensamma strider.

Viktigt att minnas är dock kronologin - liberalismen föregår socialismen. Frigörelsen av borgarklassen föregår frigörelsen av de lönearbetande. Om den senare processen vore avslutad skulle arbetarrörelsens uppdrag vara slutfört - så är emellertid inte fallet. Istället har denna nu sammantaget flerhundraåriga frihetskamp en hel del kvar att förändra - rätt mycket rester finns kvar av privilegiesamhället (kungahus för att nämna en symbol) liksom ett arv av överhetens förmynderi (kyrkan har ersatts av staten som uppfostrare av folket men fostras skall de fortfarande - Herrens tukt och förmaning har ersatts med det politiskt korrekta). Få ärver numera sin plats i det härskande skiktet direkt men eliten reproducerar sig ändå.

Det enda problem som Laakso möjligen neglierar är maktperspektivet. I den koalition av folk som utgör kärnan i motståndet mot övervakningssamhället finns heller inte så stort utrymme för ett sådant perspektiv. Samtidigt är det dock rimligt att utifrån en mer övergripande analys fråga sig i vilkas intresse marschen mot övervakningssamhället sker, vilka som är de duktiga idioterna dvs som utan att förstå företräder dessas intressen. Och med vilka menar jag förstås inte någon grupp av individer utan vilka intressen som betjänas av en globalt kontrollerad befolkning.

Gun Svensson har också kommenteerat Laaksos artikel.

Morian versus Södertälje

Kom ut nu, Södertälje!: ""De flaggriktlinjer som finns ska ses över", är det officiella svaret från de styrande socialdemokraterna i Södertälje när centerpartisten Tage Gripenstam föreslår att regnbågsflaggan ska tillåtas pryda kommunens fastigheter i samband med Pridefestivalen.

Det är förstås ett väldigt fegt svar. Inte minst eftersom Gripenstam enligt uppgift väckt frågan i en interpellation redan förra året, och då fått samma svar som nu.

I Södertäljes kommunfullmäktige finns det ett starkt motstånd mot regnbågsflaggor på kommunens byggnader, från nationaldemokrater, sverigedemokrater, kristdemokrater och moderater. Det officiella skälet tycks vara att Pride "är en festival i Stockholm och hänger inte ihop med Södertälje", och "Hela Sverige kan inte flagga för ett evenemang i huvudstaden". En dålig ursäkt, då Pride firas på många håll och vid olika tillfällen."

Reagerade lite på Morians inlägg som tycks insinuera att Södertälje väljer att inte flagga med regnbågsflaggor medan Pride pågår i Stockholm på grund av motstånd från högerparter och feghet från socialdemokrater. Min bild är att Morian här är helt fel ute - kanske förledd lite av DN:s artikel. Okunnigheten återspeglas ju t.ex. när Morian hävdar att sverigedemokraterna skulle tillhöra motståndarna. Det kanske partiet gör nationellt men eftersom de aldrig besatt några platser i fullmäktige (de fick 2 mandat men hade inga kandidater) så bjuder de ju där ytterst begränsat motstånd.

För mig som Södertäljebo (om än inte stadsbo) så är det självklart att kommunen inte skall flagga vid evenemang som annordnas annorstädes - faktiskt alldeles oavsett ändamål. En princip jag hoppas Lago kommer att stå upp för. Om man får tro DN-artikeln så flaggar ju inte heller Stockholms stad - arrangörerna av Pride har köpt flaggningen och håller med flaggor. Varför alltså Morian lånar sig till att bli populisten Tage Gripenstams banérförare är lite obegripligt.

Haglund versus Morian/Laakso

"planka.nu"-aktionen kan ha framgång.: "Jag själv och flertalet andra har lärt oss att gå den demokratiska vägen, dvs bilda opinion för sin sak och hoppas att de som bestämmer, politikerna, lyssnar och genomför idén. Detta normala tillvägagångssätt känner säkert också initiativtagarna till, men de väljer ändå en annan, olaglig, väg att nå sitt mål. Är detta inte en på förhand dödfödd idé? Inte alls säkert. Se bara vilken framgång som Piratpartiet har! Detta parti uppmanar i likhet med ”planka.nu” till olagligheter genom att åsidosätta upphovsrättslagen och ladda ner copyrightsskyddade verk. Piratpartiets aktion har fått politikerna utefter hela blomrabatten att mer eller mindre sympatisera med deras sak. Varför skulle då inte ”planka.nu” ha samma framgång i sin aktion, i synnerhet som att aktionen har ett vällovligt syfte?"

(Hittat via s-bloggar.)

Leif Haglund gör en lite märklig liknelse mellan två nutida fenomen - "planka.nu" som uppmanar till brott och piratpartiet som i Haglunds värld tydligen gör detsamma. Själv har jag inte den bilden av Piratpartiet som såvitt jag känner till ställer upp i val och kanske viktigast har vår tids kanske viktigaste fråga som profilfråga - kampen mot övervakningssamhället. Erik Laakso har skrivit en alldeles förträfflig artikel om detta som publicerats i Eskilstuna-Kuriren.

Inspiration till Haglunds inlägg var Morians gråtfärdighet.

LTS rasistpropaganda

De ber ambassaden om
hjälp mot asfaltsläggare: "För att komma tillrätta med problemet har man vänt sig till brittiska ambassaden.
– Det finns säkert en mängd saker som de brittiska myndigheterna kan göra för att komma tillrätta med det här. De kan se hur de agerar på hemmaplan, betalar de verkligen skatt, går barnen i skolan och är deras fordon korrekt registrerade? säger Anders Johansson (S), kommunalråd i Sigtuna kommun, till Sveriges Radio."

(Hittat via Länstidningen.)

Jag har faktiskt ansträngt mig för att inte låta så j-a negativ när jag kommenterar något som LT skriver om, eller för all del inte skriver om. Det är svårt, tyvärr.

Här ägnar sig tidningen återigen om att under täckmantel av "oseriösa asfaltsläggare" bedriva häxjakt på människor av viss etnicitet och därmed flörta med primitiv "50-tals"-rascism. Pinsamt!

Vad betyder social demokrati

Många är socialdemokrater, men är tveksamma om (s) är det....: "Socialdemokraterna ligger i intervallet 31 - 35 procent i de senaste opinionsmätningarna. Även om vänsterblocket leder så är detta en signal om att partiet nu måste ta ut steglängden. En eventuell valvinst med ett resultat i den nivån får självfallet effekt på hur många ministrar partiet får. Dessutom får det effekt på även de mest centrala ministerposterna.

Socialdemokraterna ska ha som mål att vara ett minst 40-procentsparti."

(Hittat via s-bloggar.)

Någon (Peter Hultqvist) är orolig för att vi inte kommer att få tillräckligt många ministerposter. Det är inte jag. Mitt enda intresse när det gäller valresultat är att tillräckligt stor del av valmanskåren tar ställning för en bra politik.

Även om Britta Sethsson fokuserar på trygghetssystemet/n

Vi måste acceptera att det trygghetssystem som byggdes upp under förra seklet var baserat på det samhälle som fanns då. I dag har vi ett annat samhälle. Ett samhälle som är i ständig och snabb omvandling. Ett nytt trygghetssystem måste ta hänsyn till att vissa arbeten försvinner och aldrig mer kommer tillbaka, eller att en människa kan skadas på sitt arbete så att han/hon inte kan arbeta kvar just där. Då ska samhället erbjuda rätt utbildning till de nya arbeten som växer fram och/eller som personen med arbetsskada kan klara av. Under tiden måste man ha en rimlig inkomsttrygghet att falla tillbaka på.

så är hon något mycket viktigare på spåren. Som det alltid har varit så kräver också vår tid sina lösningar och de behöver inte alls se ut som gårdagens. Oavsett om vi t.ex. väljer att kalla saker arbetsförmedling eller kompetensförmedling (en kosmetik väl i klass med städandets omdefinition till lokalvård) så handlar det egentligen om 1) hur vi säkrar tillväxt och 2) hur vi klarar omställningarna.

Enkelt uttryckt - men ofta så svårt att åstadkomma i praktiken - så behöver vi en icke obetydlig tillväxt konstant för att uppnå mål som full sysselsättning, finansiering av välfärd för alla osv.

Man kan ju t.ex. fundera över den globala överproduktionen av bilar. Volvo och SAAB borde förstås ha tillverkat säljbara bilar istället för osäljbara. Vem vet (visste) vilka bilar (eller andra typer av fordon) man idag kan produceras med lönsamhet för sådär en 6-7 år sedan för det var då dagens produktportfölj i praktiken bestämdes? Miljöbilar hör uppenbarligen inte till dessa eftersom det behövts statliga subventioner för att göra dessa säljbara. Är det för övrigt så att det faktiskt är en överproduktion eller är det helt enkelt så att ordningen i världen gör att de delar av jordens befolkningen som faktiskt är i stort behov av förbättrade transporter helt enkelt inte har köpkraft nog?

Det är egenrtligen ganska lätt att formulera krav på, idéer om hur en väl fungerande välfärd borde vara konstruerad, med god kvalitet i vård, skola och omsorg, med välfungerande trygghetssystem. Det är betydligt svårare att formulera idéer om hur stabil, permanent tillväxt skapas, hur produktionen skall organiseras så att kriser undviks men omställning underlättas. Det senare är kanske vårt största problem.

I dagens samhälle drabbas ofa den enskilda arbetaren hårdast i samband med omställningar. Samme arbetare har också minimalt inflytande över utvecklingen av det egna företaget. Skulle förändrade maktförhållanden - alltså mellan arbete och kapital - förbättra situationen?

När ringde Sahlin sist

Blogger Call with President Obama: "President Obama, along with senior advisers David Axelrod and Nancy Ann DeParle, held a conference call with bloggers this afternoon to discuss healthcare reform and the need for grassroots and netroots pressure on Congress to keep the urgency of the issue alive."

(Hittat via Daily Kos.)

Hur många gånger deltar våra partiledare i samtal som detta och som dessutom refereras publikt? Obamas strategi är ett bra exempel på hur kommunikation skall ske i vår tid - direkt och i samtal.

Kanske något för (s)torstadspolitikerna att fundera över.

Har hittat visionen

Socialdemokratins framtid?: "Socialdemokratins möjligheter inför framtiden var min utgångspunkt när jag den 10 juli skrev ett inlägg med rubriken "Gick ni utan oss?". Grundfrågan var hur vi tar vara på de kloka och viktiga synpunkter som kommer fram. Jag fick läsvärda svar från t.ex. Cattis Ullström och Johan Sjölander.
Där grunnar jag fortfarande över tankar att skriva ner.

Cattis ger mig en berättigad knäpp på näsan och skriver om vikten att koppla till historien och hur viktigt det är att unga också får möjlighet att vinna sin historia. Avslutningen är viktig:

Den som ska forma framtiden tjänar på att förstå det förflutna. Det är inte så mycket svårare än så.

Johna skriver om bildningens betydelse och skickar med ett citat, oerhört värdefullt.

Någon har sagt att traditionalism måste handla om att bevara elden, inte att tillbe askan.

Dagens Aftonbladet-ledare tror jag är viktig. Berättelsen om hur Nynäshamn jobbar och tänker borde vara en läroläxa för många. Det är visioner för framtiden som blir handfast i politikens verkstad."

Mina partikamrater kan delas in i några få kategorier: Vi har de, som likt mig, förstår att det är visionen som saknas men som oftast har få bidrag till densamma (kritikerna). Vi har de som tror att eftersom vi var lyckosamma förr så borde vi restaurera (traditionalisterna). Vi har de som med full kraft ger sig i kast med de dagsaktuella problemen, i bästa fall får med sig omgivningen och kör (teknokrater). Vi har de som i största allmänhet vill väl (rättvisa) och som i avsaknad av analytisk förmåga hemfaller till renodlad pragmatism (kommunalrådet).

Om vi tar denna kategorisering för given kan vi konstatera att det är få som kommer att ställa de rätta frågorna. Ställer man inte de rätta frågor får man svar som i pratkiken blir oanvändbara. En hel del förstås kan bli bra ändå.

Låt oss ta detta med jobben som exempel. De allra flesta kommer, om de ombeds att prioritera, att uppge att de tycker att detta är en av de absolut viktigaste frågorna. Följdfrågorna är förstås många men en skulle kunna vara vem som skall fixa fler jobb, en annan hur människor skall kunna bli "anställningsbara". Kritikern kommer att efterlysa visionen av det från arbetslöshet befriade samhället, traditionalisten kommer att kräva höjd a-kassa och fler platser i komvux, teknokraten kommer att utarbeta en plan för att locka verksamheter till den egna bygden och kommunalrådet kommer att kräva statliga insatser.

Problemet är att ingen egentligen kommer att adressera det grundläggande problemet, det som handlar om vem som bestämmer över produktionen, över produktionsresurserna. För till syvende och sist är det ju makten det handlar om, och då förstås inte makten i Rosenbad. Staten är ju bara ett redskap som normalt står för att upprätthålla tingens ordning dvs de maktförhållanden som råder. Landsting och kommun är till för att administrera ordningar som syftar till att reproducera arbetskraft alternativt hålla den vid rimligt god vigör.

Att vi är intresserade av att upprätthålla idén om möjlig social rörlighet syftar ju huvudsakligen till att ge människor idén om en något ökad kontroll över den egna tillvaron (nog så viktigt). Syftet är ju inte att ge dem faktiskt makt över sitt arbete, faktiskt makt över produktionsresurserna. Och det är egentligen här som den ofta tankemässigt katastrofala vurpan sker - produktionsresurser i statlig/kommnal ägo ger de facto inte arbetarna (de anställda) större kontroll, mer makt. Tvärtom så tillhör ju t.ex. stora delar av de kommunanställda de som har de sämsta arbetsvilllkoren (t.ex. lön), minst eget inflytande över arbetets organisering och fullständig avsaknad av makt över produktionsmedlens utveckling eftersom syftet med desamma bara är att serva "samhällets" behov av arbetskraft.

Nima Djohari-Taimouri berör ett inlägg på Arvid Falk i någon mån dessa frågor i en kritik av den klassanalys om görs i boken Gråa vägens manifest. Socialdemokratin valde tidigt väg och därmed metod - reformism - men baserar sin ideologi på i grunden marxistisk teori om samhällets uppdelning i klasser med utgångspunkt i människors relation till produktionsmedlen. Den stora skillnaden/motsättningen föreligger förstås mellan de som äger och har makten över produktionsmedlen (kapitalisterna) och de som bara har sitt arbete att sälja. Bland de som säljer sitt arbete finns dock betydande skillnader i just förhållandet till kapitalet varför man självklart kan tala om andra klasseer än arbetarklassen. Så blir inte heler en arbetare kapitalist för att hans pensionspengar placeras i aktier - i någon mening kan man säga att han därmed får betala två gånger, med sin svett som lönearbetare och med relativt låg avkastning på sina sparpengar som disponeras av kapitalet.

Så vad är grunden för socialdemokratins framtid, som Peter Andersson frågar. Jag tror att den ligger just i att ställa de rätta frågorna när det gäller makten i samhället. Utifrån de frågorna kommer man att åter kunna formulera en vision om ett samhälle där makt inte heter pengar, makt inte bara över den egna tillvaron utan också makten över produktionen. Då blir inte administrerandet av statsmakten - att vinna val - målet utan bara medlet för att utveckla samhället på ett sådant sätt att t.ex. överproduktionskriser av det slag som drabbat bilindustrin kan undvikas. Då kommer inte bostadsbyggandet att gå i stå trots uppenbar bostadsbrist. Då kommer inte väldiga produktionsresurser i form av "massarbetslöshet" bland ungdomar att uppstå eftersom arbete faktiskt finns. Det är visionen vi saknar.

De små stegen blir till jättekliv

Remissinstanser:
Övervakningen måste gå längre: "Intressantast att notera är att övervakningsförespråkarna vädrar blod och kräver ytterligare utökad kontroll och registrering vid sidan av det redan lagda förslaget.

Antipiratbyrån vill rikta en ekonomisk piska mot de internetoperatörer som erbjuder anonym internetaccess. Skatteverket vill kunna använda informationen i spaningen mot skattebrottslingar. Polis- och åklagarväsendet kräver trafikdatalagring i två år istället för föreslagna sex månader. Och anonyma kontantkort bör förbjudas enligt Rikspolisstyrelsen, för att ta några exempel ur högen.

Polisförbundet kräver också vidare utredning av hur polisen ska få tillgång till information om användningen av Skype och Twitter (!).
"

(Hittat via Knuff.)

Per Agerman har gjort en föredömlig genomgång av de remissvar som kommit in med anledning av betänkandet En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen som presenteras av regeringskansliet sida med orden:

Utgångspunkten för utredningens arbete har varit att dels upprätthålla en effektiv brottsbekämpande verksamhet, dels förstärka och bygga ut rättssäkerheten och integritetsskyddet. En annan utgångspunkt har varit att skilja mellan förundersökningar och underrättelseverksamhet.

Jag väljer (därför att det räcker för att få en bild av hur man i betänkandet hanterat just relationen brottsbekämpning och integritet) att citera två av de många stycken Agerman letat fram:

Justitieombudsmannen, Mats Melin:
"Med den tolkning av vad som avses med övervakning av stor omfattning som ges i författningskommentaren skulle undersökningsledare och åklagare få en i det närmaste obegränsad rätt att själva fatta beslut om hemlig teleövervakning, givet att det inte finns någon skäligen misstänkt för brottet. Det anser jag inte vara godtagbart."

(Om användningen av information i underrättelseverksamheten): "Förslaget synes därför, i motsats till vad som anförs, innebära just en möjlighet till en i det närmaste "fri inhämtning" av uppgifter."

Rikspolisstyrelsen:
"Genom förslagen kommer Polisen att få större möjligheter att inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation i förundersökningar och i underrättelseverksamhet samt utökade möjlighet att få del av lokalieringsuppgifter."

"Det krav som ställs vad gäller brottslighetens svårighetsgrad samt att åtgärden ska vara av synnerlig vikt för utredningen innebär sammantaget enligt Rikspolisstyrelsens mening omotiverat stora begränsningar i möjligheten att erhålla elektroniska uppgifter."

"Rikspolisstyrelsen anser även att problemet med anonyma kontantkort bör utredas närmare och att en registreringsskyldighet bör övervägas för dessa."

Allt detta baseras naturligtvis på att data verkligen samlas in och sparas - Bodströms brillianta idé. Min tes om att det inte spelar någon roll vem som sitter som justitieminister stärks - det är inte ideologi som styr utan det är helt andra krafter.

Ansvariga för Rikspolisstyrelsens yttrande torde i formell mening styrelsens ledamöter vara:

Bengt Svenson, rikspolischef (ordförande)
Anders Danielsson, chef för Säkerhetspolisen (biträdande ordförande)
Hillevi Engström, riksdagsledamot
Joe Frans, f d riksdagsledamot
Johan Linander, riksdagsledamot
Inger Davidson, riksdagsledamot
Cecilia Wigström, riksdagsledamot
Susanne Eberstein, riksdagsledamot

De menar alltså att de närmast obefintliga begränsningarna av möjligheterna att erhålla elektroniska uppgifter är omotiverade!

Det verkar inte längre alls handla om de små stegen - nu är vi nog på väg mot jättekliv. Ändå associerar jag till receptet på hur man kokar en groda.

LTs löpsedel söndag: Viktigt att behålla lugnet

Viktigt att behålla lugnet: "Det gäller att hålla sig så lugn som det bara går, när det från alla löpsedlar och feta rubriker skriks ut att svininfluensan är vår nya farsot och är livsfarlig. Den är ett hot, men det kan finnas bot, så kanske man kan svara när larmet går som värst.

Panik och allt vad det för med sig i form av dåligt under byggda åtgärder är i själva verket ett större hot än själva influensan. Nu väntas massvaccinering i höst här "

(Hittat via LT.)

Häromdagen kunde jag konstatera att ledarsidan i LT låtit sig förledas av samma tidnings nyhetsvärdering och val av intervjuoffer. Det motsatta gäller dock inte dvs när Tomas Karlsson beskriver riskerna med den panik som tidningar genom löpsedlar och rubriker orsakar så gör den tidning han skriver i precis detta. Hela löpsedeln skrek ut detta häromdagen och nu har man låtit webbversionen toppas av de tre smittade i Nykvarn sedan den 16 juli dvs i nu tre dagar (vi får se om de håller ut till måndag). Det skall dock tilläggas att artikel i sig själv är bra - det var löpsedelsn utformning och det faktum att man (kanske av resusskäl) låter artikeln toppa på webben i dagarna tre jag reagerar på. Det senare verifierar jag genom att publicera bilden här bredvid som är en skärmdump av förstasidan gjord lördag kväll.

Pandemier - en nationell fråga

Sedan en tid tillbaka har vi hetsats med mer eller mindre skräckjagande rapportering om den hotande svininfluensan - en sjukdom som uppenbarligen för en del insjuknade kan vara riktigt allvarlig. Den debatt som nu blossat upp med anledning av planerade massvacinationer följer intressanta mönster.

De allra flesta tycks eniga om att det är bra med massvaccinering, även om det förstås går att finna röster som ifrågasätter det främst på grund av att vaccinets eventuella biverkningar (och i stort sett alla vacciner har sådana) inte klarlagts, det gives helt enkelt inte tid för den typ av tester som skulle krävas och följdaktligen har man utarbetat en annan metod för godkännande än den som är bruklig när man introducerar nya läkemedel. Kanske är det bra, kanske är det nödvändigt men visst undrar man - det är ju någon som kommer att tjäna rysligt mycket pengar på att tillgodose panikslagna människor (eller är det myndigheterna kanske). Några ifrågasätter själva massvaccinerandet utifrån att det snarast tycks vara ekonomiska övervägandens som styr, snarare än omsorg om befolkningens väl och ve.

Den stora debatten i vårt land tycks dock handla om huruvida vi skall betala för vaccinet, fast det förstår ju var och en att vi måste så det uttrycks snarare om att någon annan helst skall göra det. Man får nästan en känsla av att en del debattörer faktiskt betraktar staten, landsting och kommun som entiteter vars ekonomi inte har något samband med medborgarnas. Några klargör dock att användandet av skattemedel är rimligt av solidariska skäl - vi skall alla bidra så att ingen av ekonomiska skäl tvingas avstå. Andra menar att det är oacceptabelt om effekten skulle bli att bara delar av befolkningen är vaccinerat - därför att landstingen då kan stå med outnyttjat vaccin!

Här kommer vi emellertid till den riktigt intressanta, om än inte särskilt uppmärksammade, frågan om huruvida solidarisk vaccination också borde omfatta alla människor som antingen själva definitivt inte har råd eller lever i länder som har samma problem. För medan vi här hemma i ankdammen och sommarens nyhetstorka (det händer väl lika mycket på sommaren?) fördjupar oss i psuedodiskussioner om vi skall betala extra med skattade pengar eller om våra redan inbetalda (eller framtida skatt skall finansiera en vaccination vars huvudsyfte tycks vara att undvika produktionsbortfall så kan en icke oväsentlig del av jordens befolkning se framtiden an väl medvetna om att det inte finns någon som bryr sig om att de som sannolikt löper stor risk aldrig kommer i närheten av det skydd som en vaccinering skulle ge. Mitt förslag är helt enkelt att vi först testar vaccinet så att det är säkert och sedan skickar det till Afrika.

Nyföretagandets vedermödor

Antalet nya företag rasar: "-Många förbereder sig men få gör slag i saken. Jag hoppas att vändningen kommer nu, andra halvåret 2009. Då väntas också arbetslösheten öka och det kan göra att fler tar steget och startar eget, säger Harry Goldman.

Han tror att det finns stora möjligheter i egna vårdföretag, exempelvis där sjuksköterskor eller läkare startar eget eller människor som driver fristående apotek.

-Men det krävs att landstingen blir mer tillåtande och att reglerna kring det blir mer lättbegripliga för att den nischen ska få en ordentligt skjuts, säger Harry Goldman. "

(Hittat via DN.)

Tror faktiskt inte att Harry Goldmans teorier om varför det startas få företag är riktiga. Låt vara att jag bara har min egen erfarenhet och bekantas att bygga på men det största problemet för de flesta tycks vara krediter - vare sig det handlar om lån i banken eller om krediter från leverantörer. Själv startade jag och familjen ett företag med butik förra året. När jag har kontakt med leverantörer vill de ha bokslut (med positivt resultat) för att bevilja kredit. Som alla förstår har ett relativt nystartat bolag inget bokslut. Som alla förstås kommer ett nystartat bolag att sannolikt desutom ha ett negativt resultat - det tar lite tid att etablera sig och nyinredningar m.m. kostar. Som alla förstår (som inte har ett riktigt stort eget kapital när man startar) måste man ha relativt genereösa krediter för att få fart på verksamheten.

Nu är inte alla leverantörer lika tråkiga. Det finns de som istället väljer att vara hjälpsamma, som förstår och respekterar att man gör sitt bästa, att man anstränger sig för att göra rätt för sig, att man också ibland hamnar på efterkälken med betalningar.

Som litet företag är förresten motsatsen rätt besvärlig dvs att ge krediter. Och då handlar det inte om förtroendet utan om möjligheten att ligga ute med pengar. Vi har t.ex. några kunder (större företag) som inte respekterar att vi har 10 dagars förfallodatum på fakturer. Lite verkar det som om ju större man är dessto egenmäktigare förfar man - en av våra kunder betalar t.ex. konsekvent efter ca 60 dagar och det måste vi acceptera för att få affären.

Vems ärenden går DN

Lugn demonstration i Humlegården: "Stämningen var lugn i Humlegården under onsdagens demonstration. Den anordnades huvudsakligen av föreningen Svart Måndag som arbetar mot FRA-lagen, IPRED och andra lagar och lagförslag som berör den personliga integriteten och friheten. Även Piratpartiet och Grön Ungdom fanns med på arrangörslistan."

Det är via Josefin Deivings statusuppdatering på Facebook som jag blir uppmärksammad på DNs rapportering från demonstrationerna igår. Fantastiskt att lyckas uteslua ett flertal organisationer från beskrivningen av arrangörena, lika fantastiskt att kunna missa att Sossar mot storebror var där. Vilken bild av världen vill DN sprida och i vilket syfte. För här gäller ju att, som Deiving också noterat, att man vilseleder lika bra genom att utelämna information som genom att förvanska den. Finns dock ingen journalist att angripa - DNs rapportering är undertecknad med DN??

Hitta fler som kommenterat på Knuff

Twitter - när börjar man med det?

Varför ungdomar inte Twittrar (eller: hur ungdomar konsumerar media): "Och för att det är svårt. En normal svensk femtonåring skulle inte klara av att sätta upp ett Twitter-konto, koppla det till sin mobil, och sedan få in Twitter i den dagliga rutinen. Visst, en del skulle klara det, men eftersom det är så många steg, som dessutom är på engelska, så kommer man tröttna halvvägs. Dessutom kommer inte svaren till en på det sätt SMS-svar gör, utan du måste själv regelbundet kolla om du fått svar. (Om man inte använder en Twitter-klient, men så mycket orkar man inte engagera sig.)

Dessutom: varför skulle någon vilja veta vad jag gör just nu? Jag är ju totalt ointresserad av vad alla andra än mina kompisar gör, så varför skulle någon vara intresserad av vad jag gör?"

(Hittat via knuff.)

Gustav Holmström gör en bra analys av yngre ungdomars medievanor. Kanske har han inte rätt i allt - min 15-åriga dotter ägnar en hel del tid åt fejjan men jag tror detta verierar mellan olika kompisgäng, lite beror det också på ålder. På två punkter tror jag dock att han har fel - det är så att yngre ungdomar visst utan svårigheter fixar att sätta upp något som kräver kunskaper i engelska och det får vara lite besvärligt. Det är också så att yngre ungdomar förutom att hålla kontakt med kompisar också är intresserade av att lära känna nya, använder nätets olika kanaler just för det. Twittrar verkar de däremot inte göra, MMS:a har jag ännu inte hittat någon grupp som gör i större omfattning.

Alldeles för få emot övervakningssamhället

Henrik-Alexandersson.se: Politikerna vill att vi skall vara godtrogna idioter: "Ändå vore det så enkelt för dem att hantera. Låt allt ske med maximal öppenhet. Lägg alla dokument på bordet från början. Öppna alla möten för media och allmänheten. Låt den demokratiska processen ske helt transparent. Sluta med myglet och hemlighetsmakeriet!

För, så länge politikerna försöker undanhålla medborgarna information – så länge kommer det också att bli stökigt när denna information ändå sipprar ut. Hade politikerna någon självbevarelsedrift, då skulle de begripa detta. Hemlighetsmakeri är precis den gnista som tänder de politiska bombernas lunta.

Så länge regeringen inte fattar detta, så länge kommer den själv att komma på efterkälken i den öppna och fria debatten. Man kan tycka att politikerna får skylla sig själva. Men det blir ett demokratiskt problem på sikt.

(Relevanta länkar om Stockholmsprogrammet hittar du i slutet av denna bloggpost.)"

(Hittat via knuff.)

Tror den gode HAX är något mycket viktigt på spåret, nämligen vad man skulle kunna kalla de nya demokratiska spelregler. Jag har tidigare berört det t.ex. i samband med regeringsförhandlingarna 2002 då det blev helt uppenbart att de överenskommelser (biltullarna det bästa exemplet) som träffades inte var förutsägbara för väljarna och därmed kreerade ett demokratiskt dilemma. De som fattar att demokratiska processer såväl på partinivå som i beslutande församlingar nationellt och internationellt nu måste vara helt öppna, de har nyckeln till folkets hjärta. Det handlar inte om - vilket tidigare har räckt - att i slutna rum formulera ett säljande budskap utan det handlar om att i öppna rum tillsammans forma politiken. Till detta kommer förstås - som HAX påpekar - att folk numera inte befinner sig i det informationsmässiga underläge som tidigare var de beslutsfattandes skydd mot närgången granskning, mot omfattande kritik.

Medan justitieminister Beatrice Ask

"har varit och välkomnat många kollegor och andra som kommit för EU-mötet om rättsliga och inrikesfrågor. Är dessutom glad över det stora intresset för diskussionen som finns. Frågorna är många, viktiga och självklart inte helt enkla."

ägnade jag mig åt att, tillsammans med alltför få, demonstrera mot Stockholmsprogrammet. Där höll en av kamraterna, Erik Laakso, i nätverket Sossar mot storebror ett utmärkt tal. Nu var förstås varken nätverket eller Laakso de enda närvarande, tvärtom så tycks motståndet mot övervakningssamhället (höll på att skriva Bodströmsamhållet) samla folk från de flest politiska schatteringar - såg folk från moderater till vänsterpartister. Bodström själv saknades men enligt DN är han faktisk kritisk till Stockholmsprogrammet:

Justitieutskottets ordförande, Thomas Bodström (S), är inne på samma linje:

- När man läser DN Debatt-artikeln kan man få intryck av att det handlar om att integritetens ska stärkas, men det är tvärtom och det går inte att lura medborgare och demonstranter med en rubrik. Stockholmsprogrammet handlar om ett av de största registren någonsin där medlemsländernas myndigheter ska få ta del av varandras information.

Däremot så försvarar han enligt samma artikel datalagringsdirektivet.

Jag skall nu göra en liten amatörmässig psykologisk analys: Med personer som blir justitieminsitrar händer följande, alldeles oavsett goda intentioner. När de blir ministrar så hamnar de under inflytande av mycket starka företrädare för såväl publikt kända "rättsvårdande" organisationer som för mindre publika sådana (underrättelsetjänster m.m.). Eftersom det departement de är satta att styra befolkas av sådana företrädare så begränsas deras möjligheter at själva styra utvecklingen varför de efter relativt kort tid kommer at bli "den effektiva brottsbekämpningens" banérförare. Väl uppstyrda till den rollen finns ingen återvändo - och försvaret för integritetskränkande lagring av data (och delning/användande av densamma) hamnar på den infama nivå som vi sett otaliga exempel på (allt från "den som inget har att dölja" till pedofilskräck).

PS Apropå detta med nyhetstorka - var fanns LT när Södertäljebor stod upp för det öppna demokratiska samhället på demonstrationen idag - Aktuellt från SVT bevakade ju:-) DS

LTs ledare lika aktuell:-(

Klas Fresk måste släppa sitt grepp: "Tom Tits experiment skulle aldrig ha blivit till det det är i dag utan Klas Fresks insatser.
Men om Tom Tit ska vara något även i morgon måste verksamheten få stå fri från grundarens tyckanden och låtanden."

(Hittat via LT.)

Lika uppdaterade som tidningen i övrigt verkar vara är dess ledarskribent Tomas Karlsson. Slå in öppna dörrar verkar vara en devis som föranlett den ledare ur vilket citatet ovan är hämtat. Kanske har Karlsson blivit förledd av den egna redaktionens val av kommentator till den flera månader gamla nyheten - någon annan förklaring kan jag inte komma på.

Nyhetstorka - LT letar flera månader bakåt i tiden

Tom Tits vd säger nej till skola: "Det blir ingen skola på Tom Tit. Trots klartecken från Skolverket säger företagets vd nej. Tom Tits grundare Klas Fresk är kritisk till det nya beslutet.

I över fem år har Tom Tits grundare och före detta vd drivit frågan om en skola i Tom Tits regi. Både Skolverket och Regeringsrätten har gett grönt ljus till den nya skolan, men företagets nya vd Lena Engelmark-Embertsén ändrar nu inriktning. Hon menar att Södertälje kommun inte behöver ytterligare en skola.
– Vi vill istället fokusera på att vara en resurs för hela kommunen, säger hon."

(Hittat via LT.)

Jakten efter nyheter tar sig lätt parodiska proportioner. Idag kan vi alltså läsa i LT (som ju alltså inte bara är dagen efter) att Tom Tits vd säger nej till att starta skola i bolagets regi. Det meddelade samma bolag i början av maj i form av ett pressmeddelande - det är dessutom inte ett beslut som tagits av vd Lena Embertsén själv utan hon har hela styrelsen bakom sig i detta.

Sen har man jagat upp den fd vd:n Klas Fresk och fått honom att göra ett oövertänkt yttrande när det gäller de ekonomiska förutsättningarna. Ville man vara elak skulle man kunna säga att han därmed demonstrerar en av sina svagare sidor. Vi utredde frågan rätt grundligt inför styrelsens diskussion, bland annat just de ekonomiska frågorna. Eftersom en skola kräver a) omfattande förberedelsearbete och b) omfattande investeringar i lokaler m.m. så kunde vi konstatera att bolagets ekonomi inte tillåter en sådan satsning (skulle möjligen gå om antingen kommunen eller Telge-koncernen ställde upp med ett icke oväsentligt antal miljoner.

Att det sedan är betydligt rimligare att satsa (långt mindre kostsamt) på att bidra till att alla elever i Södertälje kommuns skolor får en förbättrad undervisning i naturvetenskap och teknik - vilket också var den allmänna meningen i styrelsen där t.ex. Scania och KTH är representerade väger förstås också tungt.

Knapasjö och Aschberg - kräk

Häng ut de anonyma kräken: "Demokratin kräver öppenhet
Självklart kan vi ha – eller ska vi ha – olika uppfattningar om saker och ting – inte minst när det gäller politik och samhällets framtida utveckling.
Självklart ska meddelarskyddet enligt tryckfrihetslagstiftningen fungera, men inte för egensinnig hämnd och urskillningslösa förföljelsekampanjer.

Meddelarskyddet ska ge Dig och mig skydd om vi har något väsentligt att dela med oss av till andra via den reguljära pressen – inte ge oss tillfälle till att inte behöva stå till svars för falska anklagelser och förtal."

(Hittat via s-bloggar.)

Som alla vet gillar jag att fundera över vad saker egentligen betyder (som andra säger/skriver). Nu fastnade jag för den uppenbarligen synnerligt otrevliga människosyn som uttrycks i Lars Knapasjös blogg. Förutom att han av fullständigt outgrundliga skäl blandar in meddelarskyddet (som ju i princip gäller offentliganställda i deras kontakter med journalister) i frågan om anonymitet när man skriver insändare/gör kommentarer på bloggar/skriver på egen blogg/deltar i olika fora. Det handlar ju om helt andra saker:

1. Tidningar brukar visserligen tillåta insändare med pseudonym men oftast krävs att man uppger namn och adress - då är man visserligen anonym för tidningsläsaren men inte för tidningen.

2. På Internet finns - som man kunde anta att alla visste år 2009 - en tradition sedan BBS:ernnas tid att man skaffar sig ett handle, ett alias, ett namn som man använder på nätet. I vilken utsträckning man tar ett namn som identifierar, använder sitt eget eller låter andra få veta vem man egentligen är väljer man själv, ofta är det kasnek de "närmaste" som vet. Idén bygger på att man bland annant kan experimentera med sin identitet, alltså uppträda med andra egenskaper, sätt än man kanske gör i verkligheten (ett bra exempel är ju hur detta tillåter den annars tystlåtna, blyge, kanske lite mobbade att uppträda så som hn/hon verkligen är eller vill vara).

3. Vi lever i en tid där varken stater eller företag tycks ha några som helst hämningar när det gäller att övervaka enskildas beteenden - av en rad olika skäl men med samma resultat, det finns möjlighet att samla stora mängder information om enskilda människors privatliv, konsumtionsmönster, åsikter.

4. Alla upplever inte att det råder yttrandefrihet. Det är t.ex. inte ovanligt att man vill begränsa folks möjligheter att få jobb med hänvisning till tidigare uttalanden och/eller aktiviteter - vår partiledare är ett exempel. Jag tror att många med relativt vanliga fördomar om flyktingar (främlingsfientliga om man så vill) uppfattar att man inte kan uttala sådana fördomar offentligt utan risk.

Slutsats - det är utmärkt att en massa av dessa åsikter och ev. också skvallar och förtal kommer fram i ljuset. Uttrycks de inte offentligt (om än anonymt) så uttrycks de i köket, i bekantskapskretsen. Då har vi ingen aning.

Rent förtal är straffbart. Möjlighet att spåra avsändare fins rent tekniskt och kan (borde bara få) användas när brottsmisstanke uppstår och domstol beviljat spårning.

Att kalla alla de som av olika skäl använder signatur, pseudonym eller liknande för kräk verkar en aning överspänt, närmast föraktfullt. Så skall ingen människa betraktas. Knapasjö tycks tillsammans med Robert Aschberg ha en människosyns som är (borde vara) åtminstone oss socialdemokrater helt främmande, men Aschberg var det väl länge sedan man väntade sig något av

Demonstrationen blir i Humlegården

Humlegårdsmanifestationen 15 juli i Stockholm: "Klara talare är bland andra:

Mattias Bjärnemalm (Piratpartiet)
Amanda Brihed (Nätverket Svart Måndag, Liberati, Folkpartiet)
Jens Odsvall (Nätverket Svart Måndag)
Erik Laakso (Sossar mot Storebror)
Oscar Fredriksson (Centeruppropet.se)"

Bara så att ingen missat - demonstrationen mot Stockholmsprogrammet blir i Humlegården kl. 17 den 15 juli. Gör som Laakso - ta med en picknic-korg och spendra några timmar där!

Undrar du fortfarande över vad Stockholmsprogrammet går ut på rekommenderas t.ex. Mark Klambergs utmärkta beskrivning.

Demonstration mot Stockholmsprogrammet!

Henrik-Alexandersson.se: Demonstration mot Stockholmsprogrammet!: "Onsdag den 15 juli samlas EU:s justitieministrar i Sverige. En av sakerna de skall behandla är det så kallade Stockholmsprogrammet – som är en allvarlig potentiell utökning av storebrorsstaten i EU.

Nu planeras demonstrationer mot Stockholmsprogrammet på onsdag. I Stockholm, lämpligt nog."

Gott så! Nu undrar jag bara var Mona Sahlin och Ibrahim Baylan har tänkt sig att vi skall samlas - alltså vi sossar som är emot storebror. Känns inte som om vare sig Piratpartiets eller de liberala är till för oss.

Sen blev jag förstås dels lite konfunderad över det faktum att man planerar två demonstrationer samma dag i samma fråga.

Ännu mera konfunderad när HAX ser sig föranlåten att göra följande anmärkning: Detta måste bli värdiga manifestationer för medborgarnas rätt till integritet. Det måste ske lugnt och starkt. (Skulle kravallvänstern försöka ta över, låt dig då inte luras att haka på.) Du har rätt att protestera och att framföra din åsikt under ordnade former. Och det är, som sagt, nödvändigt att göra detta för att makthavarna skall lätta på gasen.

Och faktsikt ännu mera konfunderad när jag går till Stoppa Stockholmsprogrammets wiki och där finner en pdf som är något slags flygblads/pamflettunderlag som dels bara finns i en version på engelska, dels innehåller ett upprop mot flyktingpolitiken (det senare säkert ok i sig men känns som en annan fråga).

Jonas Morian har också uppmärksammat demonstrationen. Fler hittas på Knuff

LT fortsätter jaga zigenare (förlåt oseriösa asfaltsläggare)

Oseriösa asfaltsläggare i Gnesta: "De så kallade asfaltsläggarna har gått runt bland villaägare och erbjudit snyggare uppfarter mot förskottsbetalning under veckan. Polisen avråder från att anlita dessa personer.
– Hittills har ingen kontaktat oss men det här brukar vara ett problem"

(Hittat via LT.)

När jag skrev min kommentar till LTs rapporterande i morse tänkte jag faktiskt inte särskilt på LTs sätt att värdera och vinkla nyheten utan mer på det fruktansvärda obehag jag upplevde baserat på att folk i Hölö jagat bort romer/resande/zigenare med hjälp av en gödselspruta (och att polisen inte gör något vare sig näär folk i Hölö klagat eller när folk i Hölö hetsar mot männsikor (kvinnor, barn) antagligen till stor del därför att de tillhör en specifik folkgrupp som inte uppträder "civiliserat" dvs ka tänka sig att campa på rätt trista platser.

Om de verkligen är asfaltsläggare har faktiskt inte riktigt framgått. Om de i så fall är oseriösa sådana verkar det heller inte finnas bevis för. Polisen vet dock - de har inte fått in några klagomål men anser sig ändå ha rätt att varna för dessa männsikor.

SÅ genom att definiera dessa männsikor som oseriösa asfaltsläggare (någon som minns vad man kallade dessa för förr?) istället för att definiera dem etniskt kan man hetsa och faktiskt jaga dessa människor landet runt utan att bli kallad rasist - för det är ju så LT lägger upp sin rapportering. Inte ett kritiskt ord om några Hölö-bors förmodligen lagvidriga uppträdande, inte ett kritiskt ord om polisens förutfattade meningar.

I Sörmlands Nyheter kan man läsa att Trosabygdens villaägareföreings ordförande Tage Carlsson kallar dem lopphundar.

PS Upptäckte när jag tidigare idag kommenterade LTs skriverier att de lagt till en Twingly-funktion. Mitt inlägg kom dock aldrig upp där så jag kollade med Twingly direkt och där fanns det förstås. Man undrar - är det barnsjukdomar, är det Twingly som inte levererar eller är det LT som censurrar. DS

Oseriösa zigenare skall drivas bort

Oseriösa asfaltsläggare har slagit läger i Järna: "Tidigare under dagen var de i Hölö, men efter att de skräpat ned och hotat folk jagade de boende iväg dem, bland annat med hjälp av en gödselspruta.

När LT kommer till lägret i Järna tittar några nyfikna kvinnor och barn ut, några män syns inte till. En kvinna i 25-årsåldern förklarar att det stora sällskapet är där på semester och att alla män är och letar camping. Enligt henne står de på vändplanen för att de inte blir insläppta på någon camping. Anledningen, säger hon, är att de är engelska zigenare.

Men enligt polisen i Söder tälje är de inga turister, utan oseriösa asfaltsläggare."

(Hittat via Länstidningen.)

Enligt uppgift har personer i Hölö hotats av de engelska zigernare som först huserade i närheten av Wijbacken och numera alltså återfinns vid Folkpool i Järna. Vad föregick detta hot, fick de bara för sig att uppsöka personal på äldreboendet eller uppstod kanske meningsutbytet när folk försökte få iväg dem? När polisen inte orkar masa sig ner till Hölö (vilket ju får betecknas som helt oacceptabelt) tar sedan några Hölö-bor saken i egna händer och såvitt framgår med hjälp av en gödselsputa lyckas detta medborgargarde få iväg zigenarna (resande är väl en mer officiell beteckning men det spelar mindre roll). Såvitt jag förstår gör sig då de medverkande Hölö-borna skyldiga till brott och jag förväntar mig att polisen har vidtagit åtgärder för att beivra det.

Så skickar vi alltså problemet (om det är så det skall definieras) vidare precis som uppenbarligen redan andra kommuner gjort. Såvitt jag förstår har dessa resande full rätt att vistas i Sverige, de har faktiskt full rätt att jobba/erbjuda sina tjänster här också. Att de när det gäller tjänsteförsäljningen fullgör sina skyldigheter torde väl vara en fråga för skattemyndigheterna här och i Storbrittanien från vilket de kommer.

Stämmer det att dessa förvägras möjlighet att bo på campingplatser så torde det väl vara ett tydligt fall av olaga diskriminering. Sköter de sig inte (men det kan man ju inte veta förrän i efterhand) kan de förstås avhysas och/eller anmälas för ev. brott.

Polisen verkar enligt artikeln veta mycket om dessa människor bland annat att de är oseriösa asfaltläggare och att de dumpar sopor (fast det gällde tydligen några andra som varit här tidigare eller...? - men zigenare är du ju förstås och de är tydligen i polisens ögon likadana allihopa). Det är ju intressant att de (polisen) har denna kunskap men ändå inte ingriper när folk rapporterar problem, för de måste väl ha orsakat problem i Hölö.

Om de nu är oseriösa asfaltsläggare - vem/vilka anlitar dem och varifrån får de sin asfalt undrar man. Är de oseriösa för att de inte betalar skatt/får betalt svart eller för att de gör ett dåligt jobb? Om de säljer sina tjänster svart är de ju i rätt gott sällskap, brukar inte vara några stora problem att hitta sådana också bland f-skattesedelinehavare.

Frigör lantmäteriet från tvångs(avgifts)tröjan

New Zealand går for CC: "Det var ganske mye oppstyr rundt statens kartverk her hjemme i Norge for en stund tilbake da det ble bestemt at norsk kartdata ikke skulle tilgjengeliggjøres for offentligheten men forbli bare kommersielt tilgjengelig. Argumenter som det at det tross alt er det norske folk som har betalt for disse dataene over skatteseddelen var ikke nok for å få politikerne til å snu, og vi måtte se langt etter våre kartdata.
New Zealand har nå gjort det de norske myndighetene burde ha gjort, nemlig frigitt sine kartdata til folket. Kartdataene er tilgjengelig under Creative Commons Attribution 3.0-lisens."

Borde förstås vara en självklarhet också i Sverige men Lantmäteriet är sedan många år (och ingen sosseminister har gjort något åt det) avgiftsfinansierat. En skam att data skapade med skattepengar inte är fritt tillgängligt för folket dvs skattebetalarna.

Bunta ihop dom och slå.......

Ungdom? Äh, det går över: "Jag menar att Peter Karlberg har helt rätt när han säger:

“Hon har rätt såtillvida att det uppenbarligen finns personer (oavsett ålder) i beslutsfattande positioner som inte fattar. De bör bytas ut mot personer (oavsett ålder) som fattar.”

Jag hävdar också att Josefin har en god poäng i följade stycke:

“I partipolitiken nu “lyckas” du bäst inom politiken om du betér dig så som 40-talisterna vill ha sina unga. Det som en konsekven av hur partiets medlemskår demografiskt ser ut. Det vill säga om du betèr dig som en mini 40-talist och speglar vad 40-talisterna anser vara deras sammtid så är din framgång skriven - men partiets framgång är dock inte skriven - snarare tvärt om.” [sic]

I partipolitiken, inom socialdemokratin åtminstone, lyckas man bäst om man håller sig på sin plats, väntar på sin tid och tar emot sin nominering när man gjort några värnpliktsår i valstugan och på partimötena. Att komma med i partiet högre upp i åldern med massor av livserfarenhet, utbildningar och yrkeskunskaper ger inte enklare möjligheter att kunna vara med att påverka än de som tidigt gått med i SSU och lärt sig det politiska spelet från grunden och utvecklat de partipolitiska tentaklerna väl. Jag tror att Peter identifierar systemfelet bättre än Josefin och Calle men att systemfelet leder till det problem som de två sätter fokus på."

(Hittat via Arvid Falk.)

Blev glad över Erik Laaksos goda sammanfattning av diskussionen. Hade nämligen tröttnat lite då jag hatar (och jag använder nu ordet i dess verkliga mening) när man buntar ihop individer baserat på någon fysisk egenskap de har och sedan beskyller dem för att ha andra egenskaper som man mer eller mindre fördomsfullt associerar med denna grupp. Några av debatörerna har desvärre gjort sig skyldiga till detta enligt min mening grova etikettsbrott (i debatter)

Peter Karlberg (representant för Sosseköttberget?) gav sig då in i en diskussion på Facebook med bland annat Josefin Deiving och Calle Fridén och Karlberg skrev även ett blogginlägg. Calle Fridén ansåg då att Karlberg förde ett "läskigt resonemang".

Alexandra Einerstam

Nej, Peter. Du är den som trivialiserar problemet, för att du inte vill se att just du är en del av det. Men det är OK. Det är symtomatiskt.

Calle Fridén i kommentar på mitt inlägg

Så - jag hävdar fortsatt att problemet är att partiet inte väljer de som har bra politiska uppfattningar och förmåga att argumentera för dessa utan väljer mainstream-folk som uppfyller någon kvot, dock helst hämtad från den inre kretsen till vilken nyrekryteringen är liten och endast ja-sägarna överhuvudtaget inbjuds. Beklagligtvis ser inte kombattanterna i denna diskussion problemet i sin helhet utan fokuserar på identifikationsmöjligheterna. Det är otvetydigt en illusion att partiet med en oförändrad politik skulle lyckas bättre med att attrahera unga väljare bara för att några företrädare är yngre - unga väljare är nämligen inte alls korkade!

Mitt läskiga resonemang

Hur ung måste man ha varit?: "Somliga blir provocerade, och menar att enbart kriteriet ungdom inte är tillräckligt för att man ska kunna få ta plats. Det är ett rätt läskigt resonemang, som Peter Karlberg här ger sig på.
Faktum är att partiet och fackföreningen fortfarande styrs av en mycket homogen grupp män och kvinnor med samma utseende och samma namn. Och det också oftast folk som känt varandra mycket länge.

Det betyder inte alls att de skulle vara diskvalificerade - men den samlade bilden är ju sanslöst ensidig. Josefin Deiving är upprörd över att Stockholms Arbetarkommun till höstens partikongress kommer skicka en delegation med en medelålder på 54 år. Hon är arg med all rätt, och inte bara hon, utan också Alexandra. Själv är jag smått desperat över att facit av samma kongressval i mitt eget partidistrikt, Stockholms Län, blev att vi skickar nästan enbart yrkespolitiker (nån som vill kan ju räkna ut medelinkomsten på Länets delegation; den är höööög) för att lägga fast framtidens politik.
Gamla och rika alltså. Känns det bra?"

Underbart - jag har lyckats prestera "ett rätt läskigt resonemang", dock inte läskigare än att ingen hittills orkat med att kommentera detsamma:-)

Skämt åsido - jag är inte riktigt säker på att Calle Fridén orkade läsa hela det läskiga resonemanget som avslutades så här:

Hon har rätt såtillvida att det uppenbarligen finns personer (oavsett ålder) i beslutsfattande positioner som inte fattar. De bör bytas ut mot personer (oavsett ålder) som fattar.

Skälet till min osäkerhet återfinns i flera formuleringar av Fridén där får man intrycket att han tror att jag antingen ingår i den homogena grupp som styr eller av outgrundlaga skäl ägnar mig åt att försvara tingens ordning. Så är naturligtvis inte fallet - det jag försöker visa är att partiet sannolikt nu under rätt lång tid kommit att driva en identitetspolitik istället för en mer traditionell klasspolitik. Detta medför att den tradition vi har att välja företrädare ur en liten krets med få kriterier (av vilka inga har med politiken att göra) nu vidgas av t.x. Josefin Deiving till att omfatta unga. Tidigare har vi haft facklig tillhörighet, geografisk spridning och några till som för ett antal år sedan kompletterades med kön. Till detta skall vi om jag förstås Fridén rätt förstås lägga etnisk bakgrund - och så måste vi förstås ha HBT, funktionshindrade etc.

Själv har jag uppfattningen att detta är helt förkastligt. Tillbaka till rejäla linjestrider där medlemmar väljs därför att de har ett starkt stöd för den politik de vill driva. Där valprocessen vare sig det gäller interna uppdrag eller nomineringar till riksdag m.fl. enbart handlar om politik och inte personliga medfödda egenskaper. Människor skall identifiera sig med vår politik - inte med utseende, kön, etnicitet, klädsel, ålder, vikt eller vad vi nu kan hitta på för något. Lite erfarenhet därtill och vi kan få riktigt bra ledning.

För att ta ett väldigt konkret exempel: När partiet efter valförlusten 2006 skulle välja ny ledning tyckte jag att vi skulle göra just det men det tyckte inte partiet utan valde en ledning som i huvudsak består av folk som hade ledande positioner under åren närmast före 2006 (det gäller partiledaren, partisekreteraren osv), vissa under rätt många år dessförinnan.

Eller ett annat från valet av kongressombud: I min arbetarekommun ansågs det viktigare att vår kommun kom med än att ha flera bra kandidater så vi uppmanades att inte nominera för många. Eftersom valet inte föregås av någon politisk diskussion så röstar, de antagligen ganska få, röstande på de kända dvs kommunalråden.

Det jag också försöker visa är att både Deiving och Fridén har fel, eller åtminstone kraftigt överdriver vad man kanske skulle kunna benämna generationsklyftan. Det är faktiskt så att alla har varit unga, det är faktiskt så att unga i alla tider har haft svårt att få plats (jobb, bostad, makt), attt unga under åtminstone av mig överblickbar tid utvecklat sin egen kultur vilken uppfattats som annorlunda, farlig eller omoralisk av de äldre. Det är också så att det senare aldrig gällt alla äldre, tvärtom är det nog så att de ledande i utvecklingen av ungdomskulturella fenomen varit just lite äldre. Bara en liten tanke att fundera över är t.ex. medelåldern på de som leder utvecklingen av Internet, av de verktyg som bär upp den sociala aktivitet som allt fler blir delaktiga i.

Muslimska skolor är sämst

Därför måste vissa barn gå i sämre skolor: "I Sverige investerar vi alltså skattepengar i en förstärkt diskriminering av denna redan utsatta invandrargrupp. Fullt medvetet förvärrar vi det största politiska problem vi har. För Volvo hit och kärnkraft dit, ingenting kan vara viktigare än att alla medborgare skall ha samma demokratiska rättigheter, samma rätt till utbildning och samma möjligheter på arbetsmarknaden. Eller hur?"

(Hittat via Aftonbladet.)

När jag läste Jan Guillous krönika tidigt idag ställde jag mig två frågor - hur lång tid tar det innan de s.k. vänsterorienterade kommer att hylla Guillou och kommer de överhuvudtaget att se svagheterna i hans argumentation. Så här runt midnatt kan jag konstatera att att svaret på den första frågan var mellan 2 och 10 timmar och svaret på den andra var nej.

Jag börjar med svagheten: Guillous artikel inleds med det stycke jag citerat ovan. Den investering av skattepengar han där pratar om syftar på det faktum att privata av Skolverket/skolinspektionen godkända muslimska skolor finansieras av kommunala bidrag. Som alla vet är det inte tillåtet för privata skolor (s.k. friskolor) att ta ut avgifter. Det är muslimer som är den utsatta invandrargruppen.

Det enda vi kan förstå av detta är att Guillou anser att muslimer (för det är i allmänhet sådana) inte kan driva skolor, att muslimska skolor definitionsmässigt är sämre än andra skolor. Möjligen, och här försöker jag vara positiv, är det så att Guillou anser att just det faktum att skolorna är muslimska i sig innebär att de är sämre än icke-konfessionella. Det kan ligga något i det, själv tycker jag inte att någon förälder skall ha rätt att påtvinga sina barn en konfession men den uppfattningen strider tyvärr mot de mänskliga rättigheterna såsom de definierats av FN och Europarådet. Men är det detta som Guillou säger?

Så till hyllningarna: De tycks i allmänhet utgå från att kommunala skolor definitionsmässigt erbjuder likvärdig utbildning till alla. Det är naturligtvis inte sant och det finns otaliga exempel, statistik etc som kan bevisa motsatsen. En av de stora svagheterna med den kommunala skolan är att den förstärker effekterna av den segregation som finns i vårt samhälle. Denna segregation tar sitt tydligaste uttryck i bostadssegregationen. Sen beslutar kommunen om skolans upptagningsområde och därmed befäster man effekten. Sällan ser vi skolor som lokaliserats så att de naturligt kommer att ha en integrerande funktion då närhet är den förhärskande principen.

Låt oss för evigt lägga bort frågan om driftsform från denna typ av diskussion. Det är inte avgörande om skolan drivs i privat eller offentlig regi. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att ett naturligt svar från arbetarrörelsen på de möjligheter som "friskolereformen" innebar hade varit att i ABFs regi skapa verkligt integrerande skolor - hade de varit sämre än kommunalt drivna? Hade de kunnat attrahera muslimer såväl som kristna, medelklassbarn eller bara etniska svenskar (vilka de nu är)?

Alla har varit unga men unga har aldrig varit äldre

Hamnade i en lite intressant diskussion med Josefin Deiving och Calle Fridén på Facebook. Upptäcker att fb begränsar kommentarernas längd så att man blir frustrerad. Tar därför upp frågan här:

Grundfrågan som Deiving reser (som alltså varit i Almedalen) är alltså följande

Mycket av diskussionerna på minglerna har handlat om att vara ung i politiken och om hur piratpartiet rör sig i det tomrum som de traditionella partierna lämnat öppet att fylla.

Så efter att jag lite mera skämtsamt ha konstaterat att alla äldre faktiskt varit unga och att unga saknar erfarenhet (också av att bli äldre) blir meningsutbytet mera allvarligt. Både Deiving och Fridén verkar ha uppfattningen att man måste vara ung för att kunna driva en politik som passar unga människor - att man som äldre (här något obestämt men jag upplever mig som vit, medelålders man klart inkluderad) inte förstår, inte delar de oerhörda svårigheter som just dagens unga upplever och därför inte kan vara en bra företrädare i politiska sammanhang.

Jag har svårt för denna typ av generaliserade omdömen om folk oavsett hur man väljer att kategorisera dem. För mig är en bra politisk företrädare en person som oavsett kön, ålder, hudfärg, ursprung företräder den politik jag gillar. Jag menar - bara som exempel - att den politik Maud Olofsson företräder inte blir ett dugg bättre för att hon är en kvinna eller att den integrationspolitik som förs i detta land inte blivit ett dugg bättre på grund av Nyamko Sabunis hudfärg.

Vad finns då som talar för att politiken skulle bli bättre (för unga) om yngre gavs tunga förtroendeuppdrag kan man undra, jag hittar snarast invändningar. För det första så behöver man ju bara läsa Aftobladet serie med förslag från ungdomsförbund på vad partiledarna borde tala om - ta t.ex. Charlie Weimers - för att inse att egenskapen av att vara ung inte räcker långt. För det andra har jag inte sett något exempel på att vi fått en bättre politik för att någon ung getts en riksdagspost, ett kommunlarådsuppdrag eller liknande. Här kan jag ha missat något så upplys mig gärna.

När jag försöker förstå på vilket sätt ungas erfarenhet idag skiljer sig från min generations erfarenheter av dels att vara ung (då det begav sig) och dels av att leva nu och ställer frågan till Deiving och Fridén så ger de några exempel. Internet - visst en ny grej men det faktum att äldre emellanåt hemfaller åt att misstänkliggöra det unga sysslar med är inte nytt, det är sannolikt åtminstone en företeelse som funnits sedan man kan börja prata om ungdomskulturella fenomen (dans, jazz, rock, biografer, etc). Arbetslöshet - absolut inget nytt och något som i alla tider drabbat oerfarna och utbildade oftast, våra föregångare skapade ju a-kassan för att mildra effekterna. Gränslöst Europa - visst annorlunda men inte väsenskilt - det är 20 år sedan muren föll och det är säkert 40 år sedan vi började åka på charterresor, Sverige blev ett invandrarland i slutet på 50-talet och något/ra årtionden därefter. Samtidigt var det min generation som började tågluffa, som drev frågor om internationell solidaritet betydligt kraftfullare än dagens ungdomar gör.

Informationsrevolutioner har vi upplevt förut - ta radions genombrott, ta TVs genombrott, båda genomgripande förändringar av informationsflödet och revolutionerande i hög grad, plötsligt hade vi världen i våra vardagsrum. Dock - den kommunikationsrevolution vi nu är mitt uppe i är vi förstås i lite olika grad delaktiga i. Det är dock inte nödvändigtvis en generationsfråga, i första hand tycks det vara en socioekonomisk fråga (som de flesta frågor visar sig vara). Sen är förstås yngre något snabbare att anamma ny teknik men det finns många (och för utvecklingen betydelsfulla) äldre som hänger med.

Deiving konstaterar

Vi har det "nya sociala livet på internet där de äldre på beslutsfattande positioner uppenbarligen inte fattar att vi som socialademokrater definitivt inte ska ställa oss på företagens sida mot medborgarna och lägga en våt hand över en nödvändig omställning

Det är bara ett axplock men det finns fler och de går ut på att du formar de politiska besluten utifrån din egen direkta verklighet - därför är det viktigt med vilka företrädare du har.

Hon har rätt såtillvida att det uppenbarligen finns personer (oavsett ålder) i beslutsfattande positioner som inte fattar. De bör bytas ut mot personer (oavsett ålder) som fattar.

Låt dig inte osynliggöras

Alex Schulman skriver i DN att bloggar är betydelselösa – men Schulman har ingen aning om vad en blogg är: "Schulman skriver i sin artikel att det inte alls är många som bloggar. Han säger att det egenltigen bara är 60.000 bloggare som är aktiva. 0,6 procent av det svenska folket."

(Hittat via Bloggtidningen.)

Rosemari Södergren refererar till en artikel av Alex Schulman som tydligen bara finns i pappersversionen av DN (vilket ju i sig är komiskt). I den artikeln har Schulman tydligen valt att försöka dissa bloggars betydelse trots att han själv uppger att det fins 60 000 aktiva sådana i vårt land. Såvitt jag vet finns utöver den arenan bara lokaltidningarnas insändarsidor som skulle kunna vara jämförbara - dvs arenor där vem som helst kan framföra sina tankar, åsikter utan att passera någon gatekeeper (det senare gäller väl kanske inte rikitgt på insändarsidorna men ändå).

Det behövs inga mätningar, listningar eller liknande för att inse att det har en enorm betydelse att så många relativt plötsligt kan göra sig hörda, synas. Att detta har och i ökad utsträckning kommer att få betydelse för samhällsutvecklingen särskilt på det vi brukar kalla den politiska arenan är ju alldeles självklart.

Men låt oss inte fastna i den diskussionen. Använd de verktyg som står tillbuds, använd den yttrandefrihet som faktiskt blir verklig i bloggandets värld och glöm aldrig det som är bloggandets styrka - länka!

Uppdaterat med länk till Schulmans artikel.

Riktigt läsvärt om upphovsrätt och integritet

Upphovsrätt, Internet och integritet - dags för ett samlat grepp!: "Den demokratiska socialismen är tydlig i frågor om personlig frihet och integritet. Det kan därför omöjligen vara socialdemokratins uppgift att medverka till att stat och privata företag i allt högre utsträckning övervakar medborgare, anställda och kunder"

Välformulerat och tänkvärt inlägg hos Danielssons lakejer.

Riktigt läsvärt om arbetskraftsinvandring m.m.

Och förlorarna är de lågavlönade, de diskriminerade, de maktlösa som offras på politiska ambitionernas altare: "Vi socialdemokrater verkar sakna en verklig kunskap och förståelse för social, ekonomisk och politisk dynamik, vad som får saker att ske. Vi har ett gammalt recept från förr och det använder vi oavsett vad som händer i världen. Den svenska debatten är inte intresserade av världen utanför. Okunskapen om andra välfärdsländer är monumental. Vi hävdar att vi är bäst i allt och stänger oss inne, ovilliga att lära nytt. Den svenska modellen är hela världens modell. Kom till oss och lär! Tomheten och den politiska impotensen kastar sitt eko i ett välfärdsbygge som inte längre utvecklas. Att i det läget avvisa en utredning om utvidgad asylrätt och arbetskraftsinvandring är inget annat än nationalchauvinism."

>

Riktigt bra uttryckt av Anders Nilsson.

Pinsamt, pinsammare. pinsamast

Det är pinsamt: "Riksdagspartierna går till attack mot Piratpartiet efter Expressens avslöjande om kopplingarna till porrkungen Carl Serung.
- Jag känner vämjelse, säger Mona Sahlin.
- Det är pinsamt, säger Lars Ohly."

(Hittat via Knuff.)

Här lånar sig alltså två partiledare till Expressens osmakliga kampanj mot Piratpartiet med fokus på Henrik Alexandersson. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som är pinsammast - Ohly som tycker att det är pinsamt (och det är inte Expressens kampanj han syftar på), Mona Sahlins vämjelse (sexualneurotiker eller?) eller Expressens kampanj. En kampanj som för övrigt Daniel Ahlsén verkar stödja.

HAX, som Alexandersson ofta kallas, har redan "förklarat" sig på ett utmärkt sätt på Newsmill och också kommenterat på egna bloggen. Sånt här stärker förstås ytterligare stödet för den frihetskamp som man ändå får säga bedrivs av Piratpartiet. Skulle man följa Sahlins resonemang så skall alltså en person som stått bakom en kamera för mer än 10 år sedan när något Sahlin ogillar filmas beläggas med yrkesförbud - det är så fruktansvärt obegåvat så jag hoppas att Expressen felciterat henne.

Bland andra Kjellberg har kommenterat detsamma.